Vilda vägarna i Västerbotten #2

Hej allihopa. Nu är jag tillbaka på kneget och den vanliga rotationen så nu kommer lite mer tid för bloggen igen.

Semestern har jag som vanligt spenderat på att resa runt i Norrbotten och Västerbotten och för att recitera min egen facebook kring det hela

”Så nu har 9 mil avklarats med avgassystemet som medpassagerare. Mellan Åsträsk och Burträsk, med till Skelleteå Kommuns sprängstensarbete till rullstensås kallad vägarbete att tacka, så bestämde avgassystemet sig helt enkelt för att hoppa med oss bilister istället. De thailändska bärplockarna såg sympatiskt på medans de återvände från sina skift och strax nära civilisationen dök traktens raggarpöjk upp med kepsen och snusen och erbjöd sig hjälp. Vid det laget var dock systemet inpackat och klart brevid starköl inköpta i Norsjö och fjällbagaget. Det får man ge Norrlands inland att det är ett ytterst trevligt och solidariskt folk när det kommer till de drabbade av det Västerbottniska vägnätets standard. Jag antar att samma solidaritetsfunktion finns i Norrbotten, men som känt, så för Motormännen inte undersökningar om vägarnas vara och icke-vara där uppe.

Ptja annars var det som vanligt en ypperligt trevligt resa som ni nog sett på några updateringar. Glommersträsk strålade ut med sina lokala aktivister, men man förstår också viljan till att göra något, ett ”norrländsk ghetto” är väl det närmaste man kan förklara känslan i byn. Åsträsk var väl ungefär liknande, i synnerhet med den övervuxna ruinen till gammal tågstation, men Glommersträsk fick väl ta priset när lokala bymannen meddelade mig att IKEA nu kommer avveckla sin fabrik i området. Tomma hus, tomma affärslokaler, övergivna konsumlokaler. För att använda positiva strofer; det finns oändliga möjligheter att utveckla Norrlands inland när det gäller arbeten, bostäder och infrastruktur. Vägen har präglats, som så ofta på mina resor, av gråa jättar, industrier och hus, som vittnar om en storhetstid som krackelerade i våra föräldrars barndomsår. Överväxta järnvägar, nedlagda hotell. Migrantorter där man kan höra ekot av ”Vi flytt int!”. Alla former av motkrafter till det här är så imponerande, inte minst den roll Hembygdsrörelsen spelat i detta. Den har klivit in där arbetarrörelsen slagit på reträtten och sjungit urbaniseringens lov, eller helt enkelt följt arbetsmarknaden. Det ska de ha respekt för. Potentialen att Norrlands inland kan lösa mycket av sveriges bostadsbrist är enorm. Inte minst vittnar by efter by, dominerat av inslaget av asylsökande, om just detta. Man får lyfta på hattten för alla dessa ideela krafter som likt sorselepojkar eller burträskgrabbar kör några mil för att hjälpa en bilist förvaltar samma anda i byar som svepts undan i den moderna berättelsen. Solidariteten lever och det långt ifrån batikklädda kulturarbetare. Ja jag har hittat den betydligt oftare bland kåkar som nog målades om sisådär 1981 senast och ett konsum som någon Järv sitter och surar i nu.

I övrigt var väl dagens roligate den sjufyrtio som brände runt i Norsjö med miljöpartistdekal. Man överdriver inte om att det rök om den som kring ett ånglok. Om mitt trötta avgassystem förärade mig med en hel del oväsen, till umeåmopedisters stora skräck att anmärka, så fick jag finna mig spela i Korpen när ortsbefolknigen visade upp sin uppskattning för Miljöpartiet.

Det var ovanligt lite timmertruckar ute dock. Men nog avverkas skogen än. Det var väl det man såg att folk jobbade med, skogen eller åkeriet. Gruvor är ju också en gammal yrkeskaterogi här. Men hela tiden ser jag fler och fler sommarcaféer, loppisar, gårdsbutiker, snabbt uppslagna mötesplatser kring i princip okända eller bortglömda kulturmiljöer. Det är mycket glädjande. Turismen omsätter mer och mer av Norrlands samlade BNP och i dess kölvatten kan folk fortsätta slåss för att bo kvar och leva ett drägligt liv – antalet besökta loppisar och annat går nog inte att räkna till och vars man än kommer, tio tolv mil in någonstans, så verkar det dykt upp någon camping, en vandringsled, något sevärt. Möjligheterna för norrländsk turism är således strålande. Turistinformationen gör sig inte rätta över allt som faktiskt finns även om vissa delar känns och är övertydligt, är ren kommers, och inget rent genuint – även om merparten just tillhör de sistnämnda. För det paradoxala, eller det sympatiska är, att det är de ideela organisationerna som bryter fram marken för turismen. Det är hembygds- och naturföreningar och andra. Sedan kommer företagen. Räddningen ligger således inte hos konsulter och bizniz, utan i händerna på de som genuint älskar sin bygd och kan berätta om den, presentera den, bjuda på en berättelse.”

Jag hoppas ni fann denna semesterrapport både rolig och tankeväckande.

Men nu är man ju tillbaka och ställd inför realiteter igen här på kustremsans avkrok. Först bör man kanske notera att väghelvetet som knäckte mitt avgassystem får saklig och värdefull kritik i dagens VK. Frågan man bör ställa sig är varför rutinerna ser olika ut vid vägreperationer i urban kontra icke-urban miljö, på vilket sätt, har vissa bilar högre eller mindre värde beroende på vars de kör? För den intresserade finns fotografier från vägreperationen kring Burträsk – Åsträsk. Taggig Rullstensås skulle i övrigt vara ett bra band på ett mer punkigare dansband, typ Noice Makers eller Svenne Rubins.

Seriöst nu. Vägarna är ett stort problem i Västerbotten, som tidigare fastslaget och upplevt, och visst är det glädjande med reperationerna, men det skall genomföras likvärdigt för alla. Människor i Glommersträsk har inte någon magisk penningapung som gör dem rikare än umeåbor vars bilar går sönder.

I övrigt har jag också noterat att ADSL nätet nu ska läggas ned, förhastat kan jag tycka, när Norsjö, Storuman och andra kommuner i länet fortfarande inte uppnått resultat nog i sin utbyggnad av bredbandet. Sammanlagt tappar alltså 51 byar sin uppkoppling i Västerbotten. Positivt på det stora hela dock att detta tas som en prioriterad infrastrukturell satsning från de demokratiska organisationerna. Många bredband etableras nu i takt med att elledningar grävs ned i Norrlands inland och det är mycket positivt att undvika dubbelarbetet på så sätt. Men då Telia försummat information och gjort förhastade beslut, eller ptja glömt bort norrland som vanligt, ställs nu inlandet inför omfattande infrastrukturell problem tills kommuner kommit ikapp. Inte minst på grund av landstinget satsningar på s.k. ”e-tjänster” som man nog kan diskutera vidare värdet i, hursomhelst, så kommer människor utan internet knappast kunna använda denna satsning. Här anser jag saken vara enkel, Sveriges Riksdag borde helt enkelt ringa Telia och säga att det där, det ger ni fan i, tills nya fibernätet ligger på sin plats.

Samtidigt i en annan del av Norrland så har ett annat gammalt statlig bolag fått tuppjuck. Vattenfall i Jokkmokk fick för sig att flytta kontoret söderut, till ett låglöneland! Vilket skulle innebära att 40 arbeten försvann. Mycket sympatisk här att folkliga inittativ som Jokkmokksupproret gjort gemensam sak med (C) och Socialdemokraterna som nu via ägardirektiv kan sätta stopp för dumheterna. Samtidigt regnar det miljonbonusar över Vattenfalls chefer och min egen fackförening på föredömligt sätt lyfter fram det fullständigt omoraliska i situationen. Läs mer här om Vattenfalls dumheter i Jokkmokk.

Och slutligen som ni kanske noterade i min semesterrapportering så har IKEA bestämt sig för att lägga ned verksamheten i Glommersträsk, alltså i likhet med Lycksele, med skillnaden att de väntar i Glommers på att någon ”seriös aktör” (Ja man skrattar ltie..) ska ta över verksamheten. Man får mer och mer känslan att det här med ”närproducerat” var mer en selling point som nu överges och PR trick än något annat. Mycket ord, lite verkstad, för alla de arbeten som IKEA skulle skapa för Norrland som helhet. Någon vidare och mer djupgående rapport om nya arbeten i Umeå har jag inte läst ännu men etableringen, bör, ha skapat något fler arbeten trots konkurser på t.e.x Strömpilen men även i Avion. För lokalsamhällen utanför Umeås direkta närområde bör utvecklingen dock gått åt negativt håll. Vi får helt enkelt göra en analys efter två, tre, år på samma sätt som Väven nu snart kan analyseras mer djupgående. På det stora hela kan vi i alla fall konkludera att vårat län börjat få sprickor, avslöjat genom årens senaste debatter, som står mellan stad och land, mellan pereferi och centrum. Denna utveckling är såklart under en längre sikt, betydligt, negativ. För om vi ser på en urbanisering år 2016, så är det knappast socialdemokratiska väljarna som har råd med de lägenheterna och husen. Det kanske man bör påminna fler om.

Well. Thats all folks.
Fortsätt kämpa för en fördelningsekonomi fokuserad på välfärd, infrastruktur och arbeten.