F! och MP i sönderfall – V står inför en gynnsam utgångspunkt

Som Socialdemokrat har man en avig relation till V, ibland kommer vi mycket bra överens, ibland så kommer vi inte överens överhuvudtaget. Inom det fackliga och inom arbetsmarknadspolitiken tenderar vi stå varandra relativt nära men i t.e.x. utrikespolitiken kan vi stå långt ifrån varandra. Vi har samregerat och vi har varit öppna fiender. Det är dock väl värt att notera några saker i Umeås politiska liv som utifrån en socialdemokratisk politik kan vara värt att diskutera kring vänsterpartiets utgångsläge inför valet 2018.

Först måste vi ta kontexten. Umeå kommun.
Det är ingen arbetarkommun sett till klassiska faktorer. Befolkningen är tämligen ung och välutbildad vilket talar för socialliberala värderingar som idag ej omsätts inom det borgerliga blocket. Studenter har dessutom rösträtt vilket länge påverkat Umeås politiska utgångsläge och bidragit till att en stor del av oppositionen mot S i kommunen kommit från vänsterhåll.

Sedan 1974 har Umeå kommun, med en bakgrund som liberal stad, också utvecklat en tydlig värdeliberal hållning genom Universitetets tillkomst. Högern har varit dåliga att mobilisera denna kraft i takt med att Högern generellt i landet gått just, högerut, och inte till de värdeliberala värderingarna. Vilket gett socialliberala partier på vänsterkanten en stark kraft.

Den s.k. ”vänsterkonservativa” – eller traditionella socialdemokratiska rösterna – befinner sig inom LO kollektivet men politiskt, i hegemonisk mening, i Umeå kommuns kommundelscentrum och kanske möjligen främst i områden som t.e.x. Holmsund. Detta är en mindre kraft än genrellt i landet p.g..a utbildningsnivåer och demografin. Det är en kraft att räkna med för S, men en mycket utmanad sådan ställd mot socialliberalera vänstern och högern.

Vänsterpartiet har i en sådan miljö därför ett starkare snitt än rikssnittet i Umeå Kommun och också en relativt starkt legitimitet då de samregerat med oss Socialdemokrater i omgångar. I snitt röstar en väljare över 100%-130% oftare på V, sett till riket, än något annat parti även i ”socialdemokratiska kärnområden”. Vi är alltså, rent generellt, jävligt vänster och socialliberala i Umeå Kommun. Oavsett parti för att vara väldigt raka.

Detta avspeglar sig i att när Moderaterna under Reinfeldt var som mest liberal kunde den bara nå 18% av rösterna. V här tenderar att landa kring 15% i jämförelse. En över riket väldigt stark vänsterposition.

Nu över till V:s utgångspunkter inför valet 2018.

Fakta 1.  F! och MP i fritt sönderfall
Trots borgerlig press bristande intresse i frågan har få missat att Miljöpartiet numera mer eller mindre är ett nedlagt projekt i Umeå. Samtidigt har Feministiskt Initativs politiska organisation fallit sönder fullständigt, och knappt ens kunnat uppbåda ett parti, under den gångna mandatperioden. Detta talar för att V kommer få röster från dessa partier i kommande val, då båda dessa partier mobiliserar ovan nämnda väljargrupper.

Fakta 2. Vänstern utanför vänstern
Bostadsaffären, strider kring kulturhus, solidaritetsarbete kring romer, apberget. Vi kan i 10 år rada upp olika sociala strider där en vänster utanför vänsterpartiet varit mycket aktiva och länge byggt ett starkt nätverk i Umeå som innefattar allt från besuttna akademiker och forskare och kulturarbetare till aktiva i hyresgästföreningen. Som alltså bor i Umeå, där studenter ytterst kan ses som tillfälliga aktörer. Det enda område där de inte är starka, eller åtminstone representerade i någon mån, är i princip i fackföreningsrörelsen. De har också en upplevd erfarenhet av socialdemokratin som etablissemanget och har i åratal förberett sig för en ”dust off” med socialdemokratin – sedan Galaxen och Hamnmagasinets dagar. Även om de formellt ej ansluter sig till V, eller t.o.m. öppet ogillar dem, så kommer detta nätverk rimligen stärka Vs generella position som de alltid gjort. Och i synnerhet med spelare som MP och F! ur leken. Förutom att de idag anas ligga bakom flera av kommunens mest inflytelserika projekt och också är flitigt representerade både i vänsterpress och lokalmedia.

Fakta 3 En otydlig socialdemokrati och fackföreningsrörelse
Samtidigt som vi med detta i bakgrunden kan konstatera att V har fördelar med sig och också plattformar som vi vet att de kommer gå på val med – inte minst utförsäljningen av allmännyttan – samt en relativt stark utomparlamentarisk stödtrupp så dras lokala Socialdemokratin så sent som före senaste repskapet med en ideologisk otydlighet där det för öppen ridå talas om olika falanger och representanter i partiet talar om egna partimedlemmar som ”öststatare”. Socialdemokratins klassiska ”vänsterkonservativa” falang, LO, som Vänsterpartiet i all ärlighet faktiskt kopierar kongressbesluten ifrån för det mesta gällande svensk arbetsmarknadspolitik är relativ tysta i den lokala debatten, även inom sina expertområden. Samma sak gäller socialdemokratins mer ”socialliberala” falang inom Studentkåren – två krafter som är de tydligaste krafterna också för klassisk socialdemokrati (ett samspel som utgör i princip hela ideologin). I slutändan står Socialdemokraterna som mindre progressiva och visionära än V – som sedan dess själva skapelse just velat ta röster inom LO kollektivet och Studentkåren från S.  Här kan dock notera att t.e.x. Umeåavdelningen av kommunal visat sig stridbara och ideologiska under åren, samtidigt som de också letts av socialdemokrater – även – mot av partiet styrda Umeå Kommun. Sådant har skapat ett förtroende bland medlemmarna som med stor majoritet valde ny ordförande nyss. Som även denna är Socialdemokrat.

Fakta 4 Umeandan
En av anledningarna till denna ideologiska tystnad kan såklart vara Umeandan. I Umeå har vi Socialdemokrater premierat en god samverkan med andra partier vilket dock gör det enkelt att utmåla någon form av socialdemokratisk-borgerlig enhet som V kan gå på val emot. Samtidigt är det också något som minskar ideologiska debatter i båda läger och bidrar till en situation som under föregående kapitel. Att partierna verkar otydliga. Att starka aktörer som LO verkar märkbart tysta. Men även att lokala borgerliga krafter vittnar om att ”Allt kontrolleras av Ågren” och ”Moderaterna har förstört alliansen” – det har formats en ”mittenposition” som i vår samtid av olika anledningar har visat sig mycket ofruktbar och öppen för angrepp och mobiliseringar från ytterkanterna. Samtidigt tappar fotfolket ideologiskt intresse och allt ramlar ned till sakpolitik som har föga mobiliserande effekt inför t.e.x. ett val.  Hela Europa väger nu in om denna position ska hålla eller ej, då den förment finns också för att låsa ut extremhögern. Men i sak kan noteras att Tyska, Norska och Franska socialdemokratin förlorat val på denna strategi och mycket tydliga Labour vunnit val.

Samverkan är bra och även inom det fackliga måste vi arbetare samverka med kapitalister för att nå nya avtal och en god arbetsmiljö, men vi gör det aldrig på bekostnad på vår vetskap om vår egen position, ideologi eller roll. Detta verkar allt mer otydligt i det allmänna politiska klimatet inom partipolitiken.

Det är en gynnsam position för V dock.

Fakta 5 Arbetarpartiet
Vs enda egentliga opposition för att ena en ”vänsterröst” mot Socialdemokratin är lokala f.d. trotskistiska Arbetarpartiet som gått framåt de senaste valen. En av deras starkare fästen, Holmsund, har dock övertagits av en vitaliserad socialdemokratisk förening och de har också ägnat mycket tid under mandatperioden att istället närma sig en form av vänsterkonservativ hållning för att sno röster från SD, vilket säkerligen kommer att fungera, då de också saknar generellt en facklig organisation. De befinner sig således på sidan av den demografi som går till V och är för svaga för att utmana S i de klassiska socialdemokratiska sfärerna. De har också bytt ledarskap i viss mån men har också under perioden alltmer mognat politiskt och är en av de få partier som varit konsekventa i sin hållning gällande t.e.x. stadsomvandlingen, vilket säkert några väljare ser som hedersamt. De är dock varken socialliberaler eller höger utan får möta socialdemokratin på deras egen spelplan vilket gör dem ineffektiva som någon form av utmaning mot akademiska och tjänstemannadominerade vänsterpartiet.  De är i dagsläget på någon form av resa till att bli helt vanliga socialdemokrater från sitt radikala 60-tal vilket såklart ger intressanta debatter, men kanske till och med kan gynna oss i S.

Fakta 6 Centerpartiet
Det kan vara värt att ta med C i sådan här analys, även om de rent ekonomiskt ligger längst ifrån Vänsterpartiet. C är en av de få krafter som kan utmana V i det missnöje som finns utanför Umeås femkilometerstad och har också lockat till sig personer som Robert Axebro som med nya krafter kan formulera ett missnöje som tenderar att locka V röster traditionellt. De befinner sig också till viss del utanför ”Umeandan” och har på riksplanet en ideologisk revival kring socialliberala ideér och nyliberal ekonomisk politik som ger partiet en tydlig ideologisk profil. Detta kan jag knappast hyckla om även om jag djup motståndare just till deras ekonomiska politik. De har också en viss folkrörelsetradition och ett narrativ kring lokaldemokrati som kan komma fånga upp folk från vänstermiljön. De står också eventuellt som samarbetspartners till Socialdemokratin efter valet. De är således också i ett skede där de kan se fram emot valet 2018.

Vad ska vi socialdemokrater göra då?
Slutsatser för mig är enkla. Ideologisk tydlighet. Tydlig arbetsmarknadspolitik och ekonomisk omfördelning, välfärdsfrågor – vår långa kamp mot klassamhället (LO). Starkare socialliberala värderingar (Symbolfrågor inte minst). Något som är starkt i partiet och inte minst bland de unga men vi som är dåliga på att visa. Inte minst inom feminismen och kulturpolitiken. Starkare fokus på närdemokrati och medborgarinflytande, inte minst också av anledningarna att våra starka fästen är utanför Umeå stad. Stabil och stark traditionell socialdemokratisk, progressiv, politik som drar tydliga gränser både mot högern och ”umeandan” men också mot vänstern och mitten. Vi är varken det enda eller andra. Vi är socialdemokrater – liberaler och socialister.  Vi ska gå på val på socialdemokratisk politik i ordets rätta mening. Och inte tveka på att säga att välfärden kostar. Vi är en allians av denna starka ådra av socialliberalism som finns i Umeås själva husfasader – denna eviga progressivitet – och kommunens, fabrikernas, byggarbetsplatsernas och sjukhusets fikarum. Det är det som ska synas.

Av självklara skäl är högern ointressant att tala om.