Vi måste se att något händer

Efter en heldag ute i en fin vinterdag där jag bland annat hade ett möte med Tord Renström från Centerpartiet om bland annat demokratiråd, pendeltågstrafik och historiska kuriositeter som en gammal kommunundersökning, som jag ser fram emot att ta del av, så är det mycket nedslående att läsa att bangården fortsätter ställer till med problem.

Den här gången har jag kontaktat Peter Vigren och Moa Brydsten i frågan för att få skolorna att få till en ordentlig information om farorna i att beträda denna arbetsplats.

Samtidigt så har vi fått flertalet löften under 2017 som nu kommer tillbaka. Inte minst om flytten av bangården och den gamla kampen för en säker järnvägsövergång mellan östra och västra Holmsund.

Exakt såna här tillbud aktualiserar varför just Kommunen, Trafikverket, Region Västerbotten och Regionkommunen (finansiärerna) bör hålla sitt löfte till oss i Holmsund och återigen inte spela bort oss i ett större politiskt spel.  Senaste gången detta skedde gick vi ihop flera föreningar för att tydligt markera vårt missnöje. Och att detta var bara en av flera vågor av missnöje, studiecirklar och politiskt arbete som skett i frågan i en hel generation. Det föranledde att vi fick till oss att en lösning är på väg. Såna här saker ökar givetvis otåligheten i att vi känner att någonting faktiskt händer.

Jag har fått till mig att arbetet kommer gå vidare under 2018 men jag kan tycka det är på plats att det presenteras en ordentlig tidslinje över hur arbetet kommer ske då just flytten av bangården inte bara säkerställer en säker passage utan också öppnar upp centrala Holmsund för mer bostäder och förtätning och ett levande centrum. En situation som i sig själv också kan ge oss pendeltågstrafik när vi växer som samhälle. Bangården hänger över samhället som en av nycklarna till vår framtid och det är, mycket, tyst när man ställer frågor om det hela. Då är det dags att presentera hur realistiskt det är att vi får se detta löst nästkommande verksamhetsår, såsom vi fått till oss. Att aktörerna kallar till öppet möte istället för vi politiska partier.

Lokalt, mellan oss politiska här ute. Oavsett parti. Är dock enigheten stor att detta måste lösas nu. Vi måste gå vidare.

Och det här ju inte heller enda stället där man känner att det borde ha lossnat nu. Skärgårdsstaden verkar märkbart tyst sedan lanseringen. Byggentrepenörerna fortsätter markera fortsatt missnöje över att saker tar väldigt lång tid. Att vara en av dem som verkligen tar plats i frågorna och ställa sig längst fram, med förtroendet på spel och med löften i handen, för att sen märka av att det blir alltmer tystare i frågorna – och tillbuden fortsätter ramla in – är ingen trevlig känsla. Det är precis därför vi behöver mer holmsundspolitiker och vårt forum där vi kan enas mellan politik och civilsamhälle för Holmsunds bästa. Men framförallt behöver vi handling före ord. Och information.

Tack vare teknisk strul kunde jag dock inte samtala med Liberalernas företrädare idag. Vi bor dock nära varandra så jag hoppas vi ses i veckan. Men vad jag kan rapportera från mötet med Centerpartiet är dock att de är intresserade att delta i det kommande forumet. Även kyrkan och kulturföreningen är med på båten. I det lokala, i Holmsundsfrågorna, så står vi och (C) varandra hyfsat nära och det var ett kreativt samtal idag med god ton som var fyllt med visioner över hur vi kan samverka för Holmsunds bästa och där vi också diskuterade lite hur det sett ut under åren – (S) och (C) drev ju bland annat frågan om Holmsund som egen kommun tillsammans förr i tiden. Men framförallt var det ett samtal där vi vågade diskutera om hur centrum kanske ser ut om 20-30 år, vars en pendeltågsstation kan tänkas vara och hur vi kan bygga tillbaka medborgarnas påverkan och tilltro på politiken och hur holmsundsborna ser på politik rent generellt. Det sagt, så är vi såklart på riksplanet helt olika partier. Men det känns bra att vi, i Holmsund, nu har en öppen dialog med varandra om det som är väsentligt att samtal om i vardagen, det som faktiskt enar oss. Så får vi ta bråken om ”fri företagsamhet” kontra kollektivavtal och ekonomisk trygghet och skattesatser på andra arenor.

Så det rör i alla fall på sig, det kommande demokratiforumet.

Nu är det bara de beslut som rör sig på högre planhalvor som måste börja synas också.