I skenet av en blänkande yxa

Jag har tidigare beskrivit läget i kommunsverige men har anledning att återkomma till detta igen. Men för att beskriva situationen så kan man hålla sig kortfattat till några punkter,

1) Statsbidragen är i princip avskaffade, och om de finns så är de riktade. Landet styrs av ett hopkok av politiska ideologier som inte överensstämmer med den budget, servettskiss, som är lagd. För att tala klarspråk är pengarna strypta, ”riktiga” statsbidrag betalas inte ut längre till kommunerna. Det parlamentariska politiska läget är låst. Som finanspolitiken.

2) ”Det går bra för Sverige” är en slogan man hör från centralmakten, det avser statskassans finanser i rådande högkonjuktur  Det gäller inte för kommunerna. För kapitalflödet, är låst.

3) Prioriterade området för statskassan är i dags dato att betala av en av världens minsta statsskulder (400 miljarder under året har gått till detta)

4) Centralmakten, Staten, överskjuter kostnader på kommunal nivå I ett flertal olika rör. Inte minst socialtjänsten. LSS är ett område som borde vara enligt all logik ett statligt område, detta hanterar kommunerna idag.

5) SKL aviserar om höjd kommunalskatt i hela landet om ekonomin ska gå ihop (kommuner är bundna att följa ”budget i balans”). För Umeås del skulle det landa på samma nivå som i Dorotea. Kommunala skatten är platt och drabbar de fattigaste värst. Om man inte får in inkomster från annat håll, som statsbidrag.

6) Produktionen i landet är alltjämt ökande, pengar finns, men det avspeglar sig bland annat i att vi som är en av världens rikaste länder nu samlar miljardärer på hög samtidigt som kommunal verksamhet tvingas skära ned i område efter område. Nuvarande regering har en fortsatt snedfördelade fördelningsprofil och är bunden att inte kunna göra något åt situationen genom överenskommelsen med C och L. Miljardärer betalar lika mycket i kommunal skatt som en fattigpensionär. Det klirrar gott i kassan. Men det spelar ingen roll för folks uppfattning om hur samhället står till.

7) Lösningen på detta riggade system är enligt vissa politiska krafter att sänka skatten. Hur detta skall skapa mer välfärd står fortfarande obesvarat. Samtidigt ser vi kommuner som Danderyd där man sålt av mark för att få ihop budgeten i åratal nu är så skuldsatta så de till sist faktiskt måste erkänna löpande inkomster, skatt, till sin budget. Det fanns ingen magisk pengakran i skyn bara för att man har Sveriges lägsta skatter och tättbefolkat med höginkomsttagare. Det står klart att om det här ska fungera, så måste staten (Alltså vi allihopa) ta sitt ansvar.

8) Det är värt att notera att IMF och OECD riktar hård kritik om vad som händer i Sverige just nu. Sverige klättrar i all rankning som finns genom skenande klassklyftor.  Det är också värt att notera att åsikten om att man inte kan betala av en statsskuld i all evighet delas av många krafter både vänster och höger i politiken.

9) Kommunala utjämningssystemet har goda intentioner men gör t.ex. Umeå till näst högsta nettoinbetalare i landet. I praktiken skjuter staten i från sig ansvaret för att Umeå ska bära upp Norrlands omfördelningsprofil. VIlket såklart undergräver kommunala ekonomin.  Här är det också värt att notera att den s.k. Byggbonusen nu är utspelad.

10) Allt det här kommer slå ut på den kommunala budgeten som kommer. Oavsett vad som beslutas i den. Yxan går över landet. Yxan kommer gå över Holmsund. Det här är ingen lek, folk kommer känna av detta i sina hem. I detta inlägg kommer jag inte spekulera något i detaljer rörande denna.

11) I det här läget är det ohållbart att mumla på om att ”ta ansvar”. Kommuner över hela landet går på sina knän, vänder på varje sten, skär i varenda budget, kolla över varenda kostnad. Alla tar sitt ansvar. Det i sig ger inte heller någon magisk pengakran. De kommer inte klara det här budgetåret. Och nästa budgetår måste de ta fram yxan igen. Och så kommer det fortsätta. Så länge som spelet är riggat. Maskinen kommer mala på tills staten och centralmakten stimulerar kommunal ekonomi Igen och det finns en finanspolitisk plan för landet. För om det finns någon sådan idag, så är den ytterst oklar i folkmedvetandet.

12) Det kommer inte duga med konferenser, toppmöten, politiker som träffar varandra lite nu och då och att bocka och buga för direktiv från stockholm. Vi måste ta ansvar för svensk ekonomi. Investeringar måste på plats, välfärden måste säkras, samhället måste rulla på. Annat kan vi ta alla fina ord och bara slänga dem i papperskorgen direkt.

13) Folk måste höja rösten. Yxan kan gå över en skalp i taget och då kommer folk inte reagera. Men om folk förstår att det här är ett kösystem, om inte du nu, så nästa år, så kanske något händer. Alla sitter i samma båt. Våra barn, äldre, funktionshindrade står längst fram I skottlinjen. Reagera för fan.

Påbörja diskussionen. Det här handlar om samhällets sociala och ekonomiska hållbarhet. Och om att förbereda oss för långkonjuktur. Kom ihåg att allt det här händer nu när vi har högkonjuktur.

Ska vi satsa på samhället eller ska vi fortsätta med jobbskatteavdrag och gnälla på förskolan, socialtjänsten, hemtjänsten samtidigt? Eller ska vi hjälpas åt, och ge våra barn den framtid de förtjänar.

Det är allvar. Ni kommer känna av det. Höj er röst.

Halvera klassklyftorna – inte statsskulden