Investeringar i Holmsund, en kort rapport om framtiden

Idag tog tjänstledigt två timmar för att sätta mig ned med Janet Ågren (sosse, kommunalråd som jag hoppas ni vet) samt ordföranden för Tekniska Nämnden, obbolabon Lena Karlsson Engman (S).

På dagordningen låg förslaget till investeringsbudgeten från socialdemokraterna och miljöpartiet. Jag gick till mötet med viss oro. Investeringsplanen för kommunen har reviderats ett antal gånger och då det är här som ”nödbromsen” kickar in ordentligt i de kommande besparingarna så ville jag försäkra mig över att ha någorlunda koll över vad som kommer ske i Holmsund under resten av planperioden (2020-2023). Vi som parti har stora ambitioner för Holmsund och jag vill vara säker på att inte sitta med en lokal svekdebatt.

Som ordförande för en geografisk förening inom Socialdemokratin är det, tror jag, en begäran som är lite annorlunda. Men å andra sidan så vill jag ju driva föreningen också lite annorlunda. Men jag ville försäkra mig över att Holmsund inte helt plötsligt stod med tillbakadragna investeringar eller drastiska beslut likt det som nu sker inom en annan del av kommunbudgeten (Öppna Förskolan), och i synnerhet att detta skulle ske utan någon större lokal kännedom kring det hela. Jag ville helt enkelt gå igenom saker som gator och parker, vägar, skolor, renoveringar, fastigheter med mera. Det är ju där som de riktigt stora pengarna, och således besparingarna, sker. ”Inga problem! jag bokar in ett möte!” var direkt svaret till min stora glädje.

Jag kommer idag inte gå igenom några som helst detaljer offentligt. Delvis är det vi diskuterat ett förslag till en investeringsbudget, som kommer bestämmas av fullmäktige på måndag. Delvis är det ointressant för läsaren med allt för stor detaljrikedom. Det öppnar också upp för missförstånd om man är ovan att läsa budgetmaterial. Delvis finns det också saker som kan förändras i den vardagliga driften efter budgeten är tagen. Och framförallt så måste man alltid ha med sig diskussionen kring en budget för att förstå den rätt. Men, jag har fått en dragning och fått gå igenom objekten. Och oavsett vilken budget det nu blir, så kommer jag gå igenom dem igen framöver för att ge en återrapport till er läsare.

Och det jag, kan, säga är att såklart så kommer Holmsund, likt hela kommunen, känna av att investeringsbudgeten krymper betydligt om detta förslag går igenom. Inom den allmänna potten eller vad man ska kalla det. Självklart är det så (och det är alla partier eniga om). Men det jag också kan säga är att jag gått igenom objekt för objekt och kan ej notera något i dagsläget som är överdrivet dramatiskt. I vissa fall skjuter man fram saker till slutet av perioden, att takten slås av något. I några få fall så lyfts saker ur budgeten helt och hållet (alltså en besparing) men ingenting vad jag minns som jag kan identifiera som ett djupgående problem på kortare sikt. Allt återkommer i sådant fall 2024 istället (nästa planperiod). Överlag verkar de tagit kommundelarna i beaktande. Överraskande många saker är helt enkelt orört och kommer genomföras under perioden till min glädje. Så slutsatsen är att det här  är ingenting som vi inte kan ta igen, som man säger.  Och i jämförelse med mycket annat, och då i synnerhet välfärdsnämnderna, lindrigt. Överlag så är socialdemokraternas förslag till investeringsbudget för Holmsunds del, efter förutsättningarna under perioden, okej. Det är en sladd med bilen men det är inte en frontalkrock, vilket däremot generella skattesänkningar skulle skapa.

Sedan tidigare så har jag skrivit att i fallet med de stora projekten i Holmsund, så ligger det antingen på privata sektorn (t.ex. Danielssons skärgårdsstad) eller på de kommunala bolagen (främst INAB) och de har en helt annan ekonomisk situation än den kommunala förvaltningen. Om det inte rent utav är statliga pengar, t.ex. Trafikverket. Och berörs ej således. Riktlinjen för att bygga ett framtida Holmsund där infrastrukturen läggs som ett första steg, står helt enkelt kvar. Det är viktigt att man kan skilja på dessa pengapåsar. Då många frågat mig om saker senaste tiden som helt enkelt är finansierat från andra kapitalflöden än kommunbudgeten. Ni kan vara trygga i att t.ex. Hamnen fortsätter byggas om (vilket i sin tur lyfter bort hela järnvägsproblemen i centrum och skapar ny mark etc. Ja ni kan det där nu). Det har inte med det här att göra.

Och som vi alla vet, så innebär denna infrastruktur också inkomster som är nödvändiga i framtiden. Så vi slipper det här, igen, om 10-20 år.

På mötet framförde jag också bland annat att man bör se över vissa lekplatser i Holmsund för att fortsätta kunna göra investeringar av mindre ekonomisk betydelse – lämpliga för perioden som kommer – men med stor genomslagskraft för de boende (här lyfte jag särskilt fram lekplatsen i efter centralgatan, en eftersatt lekplats många anmärkte på under föreningsdagen) . Vi hade också en diskussion, igen, om Öppna Förskolan. Den här gången lyfte jag perspektivet att det har en god geografi sett till hur Holmsund kan komma se ut om 10-20 år och att man måste tänka långsiktigt i frågan. Det blir ju en centrumanläggning med flera tusen boende omkring sig inom några hundra meter om de privata bostadsbyggarna kommer igång. Vi hade också konstruktiva samtal om möjliga andra lösningar i frågan som jag dock inte tänker springa före i och skriva om här. Jag står dock kvar i att jag tycker den ska vara kvar. Att den ska utvecklas kan jag dock köpa, om det leder till, att den är kvar.

Men åter till budgeten. I stort sett så tycker jag socialdemokraternas förslag duger, om än jag inte är nöjd, för Holmsunds del. Man vill ju alltid mer än budgetramar tillåter, och gärna så fort som möjligt också. Men det tillhör ju sakens natur. Man vill ju samhällets bästa. Och vill tacka för ett gott möte.

Det stora problemet kvarstår dock och det är att budgeten som helhet kommer fortsätta ta stryk, även nästa år, så länge som staten snålar på de generella statsbidragen samtidigt som byggbonus och annat dras in och Umeå blir största nettoinbetalaren i kommunala utjämningssystemet – samtidigt – som staten också kastar över kostnader på kommunen, främst inom socialtjänsten.

Detta sker samtidigt som 400 miljarder skickas för att betala en statsskuld som inom 140 dagar når skuldankaret, golvet, källarnivån, end of the line. (Alltså nästan per definition: då betalar vi av en statsskuld som inte finns i princip, vilket många nationalekonomer också säger). De pengarna hade kunnat säkra upp för många kommuner att överhuvudtaget slippa vrida, vända, bända och slita med sina budgetar. Inte minst i just en sån här investeringsbudget. Där mycket samverkar just med nationella intressen, som bostadsförsörjning och infrastruktur. Vilket i sin tur frigjort pengar till välfärdsnämnderna. Det är ju också en jättediskussion med massa parametrar, men det duger inte att säga att det går bra för Sverige samtidigt som kommunerna skär ned. Det går inte. Partier som pratar så tappar med rätta förtroendet bland folk.

Fortsätter den situationen, det helt uppenbart riggade spelet, så är det som att sitta i en bil utan bromsar överhuvudtaget.

Vi får se på hur det blir på måndag när budgeten ska tas helt enkelt. Men återigen: överlag bra parerat inom just denna budget.