Hägglund hugger hårt

Jag ser att Janne Hägglund är upprörd över att jag sagt att jag ej har min lojalitet till S främst utan till arbetarrörelsen, och främst facket.
Det förvånar mig lite att man kan gå i spinn om det, det bör inte förvåna någon, men det kanske är så man ser fördelar i att blåsa upp ett sådant uttalande.
Det tyder dock främst på ren okunskap, eller en bild som framförallt är präglad av att tolka världen utifrån partier, istället för ekonomiska, politiska och sociala rörelser.

Fakta i frågan är att Socialdemokratin (Här innefattar jag parti, facken, folkrörelserna och tidigare också en hel del bolag och kopperativ) alltid präglats av den fackliga och politiska samverkan mellan olika intressen, eller om man så vill, lojaliteter. Det är en process som, påbörjades i att SAP bildades först som två distinkta partier (ett i stockholm under Branting, ett i malmö under Danielsson – en höger och en vänster) och sedan alltjämt fortsatt genom olika generationer och politiker att clasha med varandra. Denna pendel har alltid varit krafterna som utgjort den politiska kompassen. Den dialektiska utvecklingen om man så vill. För en socialdemokrat är detta ett naturtillstånd, ett kretslopp om man så vill.

Det är något som gjort Socialdemokratin till en av världens starkaste rörelser.

Och så kommer Janne och ger sig ut med hugg och påstår att jag skulle passa i V bättre.
Ett parti som på de flesta punkter, helt, misslyckats med  just denna dialektik.,

Låt mig dock vara klar på den punkten. Mina föräldrar var aktiva i V. Det räckte gott och väl med deras erfarenheter samt mina egna uppfattningar om deras politik, rörelseförmåga, resurser, legitimitet, historia, auktoritära/centralistiska arv samt klassbas för att jag utan med ett uns tvekan i rösten kan säga att att V inte vill ha mig, och jag vill inte ha V. Så enkelt är det.

Däremot får nog Janne fortsätta finna sig i att sitta på sidan och vara förbannad över att det trots allt fortfarande finns socialdemokrater som har en ideologisk vilja, en rörelse och tydliga, praktiska, ekonomiska målsättningar med sin politik. Utan att det på något sätt påverkar faktumet att det strategiskt rimliga, taktiskt smarta och intelligenta i sammanhanget är att fortsätta vara aktiv i Socialdemokraterna.Har man missat att t.ex. LO och SAP ytterst är oeniga om Januariavtalet så kan jag betrygga alla läsare med ett: så är det.

Jag tycker det är synd att Janne börjar försöker hetsa upp folk och skriva manus hur andra är. Alla som överhuvudtaget förhandlat eller haft med mig att göra avspeglar knappast den halmfigur Hägglund målar upp. Skulle t.ex. en socialdemokrat som ”lika gärna kunde vara med i V” stå på S möten med över 100 pers och proklamera vikten av lokalt och regionalt näringsliv, infrastruktursatsningar? Se nyttan i att locka fler företag?

Det är något som inte stämmer i den här kritiken. Och det här helt enkelt att Janne vill hitta folk att slåss med och kritiken är ytterst grund.

Men tyvärr. Jag är helt ointresserad av att slåss med Janne. Arbetarpartiet är irrelevanta aktörer i den omorganisation och skiften som sker inom arbetarrörelsen i sken av Socialdemokratins kris (den kan jag dock villigt erkänna finns). Det är inte arbetarpartiet som påverkar hur LOs kommande kongress kommer gå eller vilka arbetarkommuner som ställer nya ekonomiska krav. Det är väl det som frustrerar till fight kanske. Men helt ärligt. Spelplanen Janne vill åt kräver partibok. Och det loppet är kört för vissa.

Jag kan tillägga ytterligare en lojalitet han kan gå i spinn över och hitta på saker kring.

Jag äger min lojalitet främst till arbetarrörelsen, och lokalsamhället. Ja det står nog till och med på min CV.

En kommentar

  1. Fredrik

    Först, jag delar inte alls samma övertygelse kring vilken politik som gör sig bäst för samhället och människorna i samhället som dig, men det är också grunden till varför samhället kan ges chans till att växa och förändras. Genom oliktänkande som möjliggör framsteg. Det vi däremot är ense om är Arbetarpartiet och främst deras ledare Hägglunds oförmåga att presentera en egen politisk övertygelse utan enbart ger sig i kraft med att tala om för vad andra människor (inklusive politiskt folkvalda) inte får respektive måste göra för att få samexistera med Hägglund i samhället.

    Enkelt uttryckt så är Hägglunds och AP:s ideologi dels att tala om för folket vad de får och inte får tycka och göra och dels vad alla andra gör fel i sina tyckanden och göranden.

    Och det är enbart Hägglund och medlemmarna i AP som ser sig själva som lösningen för alla problem i samhället. Samspelet med övriga är irrelevant även fast en majoritet av folket menar att det är relevant. Då måste man fråga sig, är man en av folket vald eller till folket given?

    Nu kanske någon försvarare av AP och Hägglund tänker att samhället vi lever i är en demokrati där yttrandefrihet råder och att deras åsikter och tankar måste tas emot som sådana, och ja det är sant. Men likväl som att detta är sant så följer ett ansvar av yttrandefriheten och det ansvaret är att på andra sidan kan det stå dem som tycker annorlunda som också måste accepteras och respekteras. Och dessa två sistnämnda har AP generellt och Hägglund specifikt svårt att klara av.

    För, Sverige är en rättsstat där lag, förordning, föreskrift och regel gäller för alla och det är absolut INTE politiken eller politikers uppgift att upprätthålla dessa. Det är domstolarnas, åklagarnas, polisens etc vilket är svårt för vissa att acceptera då de menar att vissa människor inte ska få vara den de är trots att de inte enligt vår lag gjort ett brott. Bevisligen.

    Och har jag inte dömts, då är jag oskyldig. Till dess att motsatsen bevisats. Här är ett ord som AP och Hägglund inte känner till eller vill känna till, bevisats. Hägglunds ord är inte, hur mycket han än vill, detsamma som en sanning. Sanningen kan alltid bevisas, alltid.

    Till slut, min stora motsättning till alla som delar in människor i fack – ett sorts ”vi & dom”-seende – är det farligaste som finns i vår tids samhälle. Enligt mig. Och det står tydligt i Hägglunds blogg, just vi och dom. Och för mig är en människa som är troende bara en människa. En homo-, hetero-, bi- eller transexuell människa bara en människa. Det spelar inte roll om du är från Afrika, Asien, Europa, Amerika eller någon annanstans i världen. Det spelar ingen roll om du är ung eller gammal. Jag har ingen rätt att säga till dig hur du ska leva ditt liv, din uppgift är att leva ditt liv som du vill och hur du vill innanför vår lags ram.

    Detta klarar inte AP eller Hägglund av. Människor som är t ex muslimer, de måste vara ”rätta” muslimer annars kommer de att motverkas. Denna jakt på människor som inte passar in i ens egen form är inte försvarbar.

    Och, är det inte en rätt stor portion hyckleri att en ateist ska tala om för en troende om hur denne ska tro?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte med automatik.
Ägaren av bloggen kan dock se ditt IP-nummer samt den epost-adress du anger.

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>