Kategori: Historiska kuriositeter

Finland 100 år!

Av , , Bli först att kommentera 2

I år är det inte bara 100 år sedan den första kommunala ordningen skapades i Holmsund, eller för den delen 100 år sedan socialdemokratiska partiet bildades i samhället. Det är också Finlands 100 års jubileum och detta bör ägnas några väl valda rader om.

Redan på den första kartan över Skandinavien, Magna Charta, så visas en febril verksamhet över kvarken med handel. Och arkeologiska fynd gör det uppenbart att långt före de formella statsbildningarna så har vi vid kvarken haft en stor nytta av varandra. Redan före Holmsunds formella bildande på 1800-talet förekommer många källor om hur finländska handelsfarande kom över kvarken för att bedriva handel i det som nu är Djupvik, eller ja under 800 år var det ju dessutom också svenska medborgare boendes i samma periferi som oss själva.

Det går alltså att påstå utan att skämmas att vi här haft antagligen mer kontakt med våra finska grannar i Österbotten än med svenska statsmakten under flera århundranden, helt enkelt för att vatten var dåtidens E4a. Idag karakteriseras ju detta som tydligast att Wasa fortfarande är närmaste grannstaden till Umeå – ett faktum vi inte talar om allt för mycket. Relationen mellan Finland och Sverige är utöver det unik och våra kulturer är i princip identiska, inte ens den ryska överhögheten kunde t.e.x. ta bort svensk lag. Förfinskningen skedde mycket senare av finska nationalister. Förutom handel och alla dessa likheter har således också befolkningen flyttat fram och tillbaka över kvarken i omgångar och finska migrationen till Sverige, ofta på grund av missväxt och svält, har påverkat vår demografi otaliga århundranden. Finländare förblir vår största, och numera minst omtalade, invandrargrupp.

Detta nära släktskap har självklart också efterlämnat liknande öden och ömsesidig gemenskap i dåliga tider. Finska migrationen kom allt för ofta på grund av en bakomliggande fara, ryska krigsmakten. Således har finländarna ofta anlänt till våra stränder med varningar om vad som komma skall. I synnerhet under 1700-talet var krigsmigrationen stor till vårt område, men detta var också en tid när Holmsund och Obbola i omgångar också drabbades av krig – med oftast oss som förlorare. Ändock försökte vi hålla ryssen stången utanför Holmen med två kanonskepp (de satte vi eld på själva och övergav) och år 1809, efter att finska trupperna flytt över isen för att vila i Umeå, var Obbola en krigsskådeplats mot de invaderande ryska trupperna som gått över kvarken på isen . Det var Savolax jägarbataljon som uppehöll dem, finska elittrupper, i ett dygn innan Umeå intogs.  Trupper varav flera senare också skulle stanna i Västerbotten efter kriget och det historiska avtackandet i Umeå av Von Döbeln I Holmsund besattes bland annat omberget av rysk trupp, som kvarglömdes och senare blev tjenis med holmsundsborna. Öar utanför Holmsund, som  Holmön, har under dessa århundraden också ockuperats och invaderats av rysk trupp i omgångar. Framför den ryska truppen kom alltid våra finska grannar flyendes över isen, och inte sällan också militärförbanden för att vila. Detta om något har påverkat västerbottens kustland till den grad att vi är många med sisublod i ådrorna än idag.

Senaste exemplet av denna solidaritet är självklart symptomatiskt och berör alla händelserna vid andra världskriget, och då i synnerhet Kvarkentrafiken, då Holmsund var tunnelplatsen för förnödenheter till den finska civilbefolkningen och senare skulle det visa sig, krigsmakten. Idag är denna solidaritetshandling mer eller mindre bortglömd. Men den vaksamme kan notera en avtäckt minnessten nere vid Turistbyrån. Det var därifrån konvojerna begav sig över isen, hotade av ryskt flyg, för att hjälpa våra finska kamrater. Från kriget anlände också många krigsbarn, en av dem min farmor, som Holmsund öppenhjärtligt tog emot och hjälpte. Idag finns det en minnesplankett för detta solidaritska stordåd inne på färjeterminalen, tyvärr bortglömt för de flesta. Utan blankett eller minnessten står dock de många flyktingar från finska inbördeskriget som också togs hand om kustbor och här i Holmsund när de flydde över Holmön i den djupt tragiska process som till sist ledde till deras statsbildning och frihet från rysk överhöghet.

Dessa händelser formar givetvis ett brödraskap och som kustbo är det lika naturligt att möta finska båtar som svenska i gästhamnarna. Österbotten å sin sida, är lite mer svenskt, precis som vi är lite mer finskt  – än våra värdnationer.  Och av många Holmsunds och Obbolabor är det många av oss med finskt påbrå, även om vi glömt språket med generationerna.

Idag, i globaliseringens tidevarv, så behöver man inte gå längre än till Kajutan lunchtid för att se att fortfarande idag är trafiken mellan Holmsund och Wasa livaktig, där så många av oss åkt under 80- och 90-talet, med många finska  jobbare som käkar sin lunch där före de rör sig vidare till sina arbetsplatser. Således hör våra öden ihop och kommer fortsätta göra det. Att få fler finländare att stanna till i Holmsund för att handla och besöka oss är en fortsatt prioriterad sak att ha med sig. Även om vi idag har många bakslag, som förlusten av Ljumviken Camping, som försvårar det finska intresset i vårt samhälle – så bör vår ambition vara klar – självfallet bör vi vårda relationen med vännerna på andra sidan kvarken. Om det nu blir så att det djupt rasistiska sannfinländarna förbjuder vård till svensktalande medborgare i Finland, skall vi självklart, öppna dörrar för dem som vi alltid gjort. Och självfallet skall vi fortsatt vårda relationerna och utbytet mellan varandra och ha förhoppningen att färjetrafiken blir billig och populär igen – då den format vårt samhälle så mycket. Den där bron däremot, det lär ta sin lilla tid.

Så slutligen kan man idag bara gratulera dem till sina 100 år som självständig stat med ett Kippis! Holmsund är glad för sina finska grannar och vår gemensamma historia!

Bli först att kommentera

Om Holmsunds kommuns tillblivelse

Av , , Bli först att kommentera 2

De som läst den här bloggen, men framförallt de som känner mig personligen, känner också till ett genuint historieintresse varav en av pelarna i detta intresse står i den lokala historien här i länet och i synnerhet då Obbola/Holmsund. Även om just mitt intresse framförallt rör samhällsutvecklingen och då i synnerhet det politiska så är jag djupt tacksam också till Obbola Hembygdsförening – där jag har en blygsam plats i dess styrelse – och publikationer som Skärgårdsnytts insatser på området som helhet.

Holmsund saknar en regelrätt Hembygdsförening i dagsläget även om jag själv drivit frågan i någon mån inom nätverket Öppna Holmsund när det begavs och det finns genuina projekt som Skullhasitt som lagt ned mycket tid hembygdsforskningens område. Sedan finns det andra föreningar som vårdar sin egen historia och således också traktens, Sjömansföreningen till exempel, men även t.e.x. Pappers Avdelning 29.

Nu tänker jag inte gå in djupare på traktens hela historik. Bara den delen jag främst är intresserad av, arbetarrörelsen, är en akademi i sig själv som jag, trots många års forskning på kammaren hemma, är långt ifrån att helt få överblick över. Jag uppmanar dock alla som är födda här och rotar sig här att vårda denna historia – oavsett om det är fisket, bönderna eller brukspatronerna som lockar – och söka inspiration från den. Även ett blomstrande äppelträd, behöver sina rötter.

Det jag tänkte ta upp idag är nämligen en tämligen okänt 100 års jubileum. Det handlar om Holmsunds Kommuns tillblivande. Källa för detta är jubileumsskriften ”Holmsunds kyrkliga och borgerliga kommun 1918-1943” utgiven på Folkbladets Civiltryckeri. Det är alltså 25 års jubileet för Holmsunds Köping – eller som det mer korrekt heter borgerliga kommun som däri presenteras mycket grundligt. Inte minst då majoriteten av de inblandade i detta fortfarande lever vid skapandet av publikationen och firandet som också gick av stapeln på Holmsunds kyrka.

Frågan om att Holmsund skulle vara en egen kommun fri från Umeå är från början kopplat framförallt till att Holmsund på grund avståndet fick en egen församling betydligt tidigare någon form av politisk struktur fanns i skärgården. Före demokratins införande finns dock återgivna anteckningar där följande finns att utröna.

Valet 1902, när 800 kronor-strecket gällde för att avgöra vem som fick rösta, begav sig några Holmsundare till Umeå, Backen, för att rösta. De som begav sig av var de mest besuttna i det lilla samhället. Detta var dock helt i onödan då de ej fanns nedtecknade eller godkända på röstlängden.

Vid valet 1905 hade detta dock åtgärdats och man röstade således i Umeå Landsförsamling på Backen likväl som valet 1908.

År 1911, då den proportionerliga valmetoden kom till användning, är Umeå Landsförsamling för första gången uppdelad i valkretsar.  På Sandviksskola upprättas således den första vallokalen i samhället under översyn av valnämndens ordförande i Holmsund, den mer eller mindre legendariske prästen Axel. H. Thorelli. Han kom att spela en betydande roll framöver.

En av anledningarna till varför Holmsund fick sin första vallokal säger sig självt. Även om ytterst få kunde rösta för det första, så var längden och krånglet att ta sig till Backen i Umeå mycket besvärligt och förtog intresset att delta i val överhuvudtaget. Vidare så var det dyrt och tog en arbetsdag i anspråk. De första politiska föreningarna, dominerade av den frisinnade landföreningen (liberaler), samt de allra första arbetarsammanslutningarna fick därför skramla i redan skrala kassor för att få iväg sina medlemmar med rösträtt till Backen.  Vidare hölls de flesta stämmorna vintertid vilket ytterligare minskade intresset att delta i val och ökade krånglet, inte minst Decemberstämman verkar varit bökig och pågå till mitt på natten.

Att några Holmsundsbor skulle sitta i några av Umeås nämnder var därför helt uteslutet. Dessutom var det bara de som satt i taxeringsnämnden som överhuvudtaget ersattes på något sätt för sitt arbete (4 kronor /dag) och tog cirka fem veckor per gång.

Under dessa omständigheter, med bakgrund i Holmsunds präglade arbetarsamhälle, så befann sig helt enkelt Holmsund utanför politiken i stora drag. Folk hade varken tid, eller råd. Samhället kom därför att domineras av församlingen som den främsta samhällsorganisatören.

Några holmsundare kommer dock in i Umeå före den egna kommunen bildas. Här kan nämnas den första representanten i en nämnd i Umeå någonsin John Rehnbäck från Sandvik som 1908 tog plats i Umeå Landsförsamlings kyrko- och skolråd. Till yrket var han bokhållare.

Faktor O.A Granström blir ett år senare ledamot i kommunalnämnden. I norra taxeringsnämnden representerades Holmsund av C.P. Åkerlund i Djupvik, vilket även sedan 1896 var ortens nämndeman samt av Johannes A Noréus för Holmsund räkning. Gårdsägaren Z Sjöström var obbolabornas representant.

År 1908 fick skärgården in sin första representant i landstinget också, ovan nämnda nämndemannen C.P. Åkerlund. Denna plats skulle i sin tur övertas av inspektor Hugo Nygren (1912) och sedan arbetaren Johannes A Noréus.  1927 skulle Holmsund få in sin andra nämndeman,  Alfred T Kriström.

Det politiska livet i Holmsund var såldes väldigt litet och dominerades av de få högre tjänstemännen som fanns plats. Noréus sticker ut som en arbetare i sammanhanget men inom 20 från 1908 skulle detta vara helt förändrat. Delvis på grund av att politiken växte, men framförallt för att arbetarrörelsen kom att dominera orten. Detta sker framförallt för att Holmsund blir en egen kommun.

Varför börjar denna lilla skara politiska aktiva denna väg mot att bilda en egen kommun?
Frågan i sig var för tiden inte ny. Redan år 1900 så kommer ett förslag från den av Kungl. Maj:t tillsatta prästlöneregleringskommittéen ett förslag att dela upp Umeå Landsförsamling i fyra delar: Holmsund, Tavelsjö, Hörnefors bruk, Umeå med egna pastorat. Denna uppfattning delades även av Luleå Domkapitel i ett utlåtande 1908 i frågan. I Umeå landsförsamling hade man också flera gånger diskuterat saken och var missnöjd över den nuvarande organisationen. Bland annat antar Umeå Landsförsamling detta yttrande den 17 Juli 1902 som svar på prästregleringskommittéens förslag:
”att sågverksdistriktet i skärgården, bestående av de på utjorden belägna sågverken, Holmsund och Sandvik samt Djupvik municipalsamhälle och Lövön ävensom Obbola såg och by måtte bilda en under Umeå landsförsamling lydande kapellförsamling”, missnöjet här verkar således mest vara över att Holmsund redan har en egen struktur, en egen församling med ett visst mått av självbestämmande.

Frågan blir således vilade till år 1909 tills det även denna gång briserade ut i diskussioner just kring Holmsunds församling. Den 17 April kontaktar nämligen Holmsunds AB stiftets biskop i Luleå där de framhåller orimligheten att en präst skall hantera själavården över hela skärgården på egen hand, som dessutom gjort detta  på eget initiativ. Vidare meddelar Holmsunds AB är tydliga att de behöver en egen församling med struktur för att lösa problem lokalt.  Redan den 24 April kontaktar biskopen Umeå Landsförsamling och kräver att ”oförtövat vidtag åtgärder för en ny församlingsbildning inom dess skärgårdsområde”. Det är genom diskussionen om denna församlings struktur som således bildande av kommun också etableras.

Följden av detta blir att den 31 april 1909 bildas en kommittee på 9 personer den s.k. ”Holmsundskommittén” vilket skulle undersöka kyrkliga och borgerliga behovet av att reorganisera samhället.

Representanterna för skärgården i denna kommitté var predikanten Axel H Thorelli, förvaltare C.G. Westerberg, C.P Åkerlund och hemmansägaren O. Edvard Gustafsson, Obbola

Denna kommittee var färdig med sitt arbete den sjunde Oktober 1913. Där föreslås att Holmsund bildar ett kapell men utan självständighet från Umeå, i likhet med tidigare Umeå Landsförsamlings uttalande. Samtliga representanter från skärgården reserverade sig mot detta. De å sin sida yrkade på att området skulle avskiljas till egen församling med kyrkoherde, i enighet med tidigare utredningar. Holmsunds AB har till kommittén meddelat att de kommer stödja skärgårdens representanter och om så blir fallet så skulle Holmsund AB skänka såväl kyrkogård och prästgård till den nya församlingen. Skulle umeåbornas förslag däremot gå igenom, så skulle de ej bistå med någonting till den nya kapellförsamlingen.

Den 9 november 1913 skulle Umeå Landsförsamling ta ställning till utredningen. Mötet hade föregåtts av en intensiv agitation både i Umeå och ute i skärgården för de olika förslagen. Industribolagen i Holmsund och Obbola ställde alla sina båtar till förfogande inför omröstningen och i alla småbyar kring Umeå åkte landsförsamlingen runt och varnade över att hela dess tillvaro nu stod på spel, det gällde att komma ut och ”möta attacken från Holmsund” – inte minst gällde detta skatteunderlaget såklart som Umeå fruktade att de skulle tappa.

Stämman var tänkt att hållas i kommunalhuset, men det visade sig snart, att detta inte skulle räcka till på långa vägar. Istället hölls mötet i Backens kyrka, där stämman började 1.30 på söndagen och pågick till 6.45 på måndagsmorgonen. De sista röstande från Skärgården la sin röst på tretiden på natten för att sen bege sig hemåt. Leo Almqvist (Sandvik) och Joh. A Noréus fick i uppdrag att invänta valresultatet.

”Ja-sidan” alltså de som ville underställa Holmsunds politiska liv till Umeå, och varit majoriteten i komittén vann med 5365 röster av 1101 röstande. För Holmsundssidan nedlas 3116 röster av 555 röster. 683 godkända fullmakter avlämnades vid stämman.

Detta var dock inte slutet på historien.  1914 skulle kommunalstämman på Backen höras i samma ärende, då vann ”holmsundsidan” efter ett års debatt i frågan. Det tog dock några år innan frågan var helt mogen för avgörande. Inte minst skulle myndigheterna kopplas in.

Den 6 Juli 1917 dagtecknades det kungabrev varigenom Holmund blev egen församling. Den 1 Januari 1918 skulle den nya borgerliga kommunen träda i kraft och den 1 maj samma år den kyrkliga församlingen. Redan på hösten 1917 hölls de första kommunal- och kyrkostämmorna i Holmsund då styrelser och nämnder i den nya församlingen valdes.

Det tog dock flera år innan uppgörelser med Umeå Landsförsamling angående inlösen av skolor m.m. som berörde de två nu skilda kommunerna. Relationerna kan sägas vara kalla de första åren.

Särskilt nämns A.H Thorelli i denna process som förutom att hantera det kyrkliga var en känd administrativ kraft, pådrivande i utredningen och i realiteten ”Holmsunds starke man” under kommunens skapande – där rollen som kyrkoherde och kontraktprost, bara var delar av en uppbörd legitimitet bland holmsund och obbolaborna.

Den första konstituerande kommunalstämman för den blivande kommunen, i folkmun kallad Holmsunds Köping därefter, hölls därav den 16 september 1917. Ordförande för mötet var Thorelli och på mötet deltog 500 församlade.

Det första beslut denna stämma, idag kallad kommunfullmäktige, tog var att skicka en skrivelse till Holmsunds AB där ett särskilt tack ges till de gåvor bolaget nu skänker samhället – och som också varit påtryckande i förhandlingarna mot Umeå Landsförsamling. I bakgrunden av denna historia så skuggar alltså hela tiden bolagets intressen – väl medvetna om att de är dominanta faktorer i samhället som kan cementera sin makt i en liten kommun. Denna dröm om fullständigt makt från bolagets sida skulle dock traktens socialdemokrater, som också hejade på kommunbildningen, ställa helt på ända inom en generation.

Första kommunfullmäktige i Holmsund valde därefter styrelser och nämnder. De går som följande.

Kommunalstämmans ordförande: faktor C.A. Bäckström, Holmsund
Vice ordförande: handelsföreståndaren Albin Rehnbäck, Sandvik

Ledamöter på fyra år:
herr Hugo Nygren, Sanvik
Joh. A. Noréus, Holmsund
O.A Wahlström, Djupvik
Johan  Johansson-Bohlin, Obbola
Alfred T. Kriström, Lövön

På två år valdes:
herr G. Wahlgren, Obbola
Axel Anberg, Lövön
Harald Facks, Holmsund
Elof Sjöström, Sandvik

Till suppleanter valdes:
herr C. Oscar Carlsson, Obbola
C.J Karlsson, Holmsund
O.A Granström, Sandvik
C.P Åkerlund, Djupvik
Konrad Fällman, Lövön

Kommunalnämndens ordförande: hr Hugo Nygren, Sandvik
Vice Ordförande: Alfred T Kriström,  Lövön

Fattigvårdsstyrelsen:
Ordförande: A.H Thorelli
Vice Ordförande: Ragnar Karlsson, Sandvik
C.P Åkerlund
Verner Öberg, Holmsund
Oskar Fällman
Magnus Lundberg, Obbola
Matilda Granberg, Sandvik
Ellen Sjöstedt, Obbola

Suppleanter:
J. Forsberg, Holmsund
Zakarias Zakrisson, Lövön
Olof Nilsson, Obbola
Johan Aug. Karlstedt, Sandvik

Nykterhetsnämnden:
Ordförande: Petrus Lundberg, Sandvik
Vice ordförande: Per Granberg, Holmsund
E.O. Öhman, Djupvik
Bengt Berggren, Obbola
Johan O Lindström, Sandvik

Suppleanter:
Herr O.A. Bäckström, Holmsund
Albin Eriksson, Djupvik
Albin Rehnbäck, Sandvik

Vad vi tydligt kan se av detta är Holmsund nu börjar få en betydligt mer levande politisk miljö. Den namnkunnige kommer också notera namn i den första kommunalstyrelsen som kommer återkomma genom Holmsunds historia, varav några inte minst inom Socialdemokratin som kom att överta styret över Holmsund i valet 1926 och sedermera behöll det tills kommunens sammanslagning med Umeå Kommun 1974.

Värt att notera här är att dessa socialdemokrater stod på de frisinnades listor och stödde frisinnade i valen tills Socialdemokraterna kunde formeras för parlamentariska segrar, inte minst efter 1921 och kvinnliga rösträtten. Här bör inte minst Elof Sjöström och Alfred T Kriström noteras, de skulle bli åldermän inom den holmsundistiska socialdemokratin, tillsammans med tidigare nämna karaktärer som Rudolf Forsén som också kommer in i dessa sammanhang snabbt efter kommunens bildande. De efterkommande åren på 20- och 30-talet skulle David Johanssons generation ta över dessa nämnder och styrelser med bravur och flertalet frisinnade också gå med socialdemokraterna, inte minst genom dess folkrörelsekaraktär i nykterhetslogerna. Om detta har dock Ronny Ambjörnsson skrivit bra i ”Den skötsamme arbetaren”.

I år är det alltså 100 år sedan Holmsund fick sin första demokratiska organisation, även om man i ärlighetens namn bör påpeka att det var under ”demokratiska” former som uteslöt en majoritet av befolkningen vid dess tillblivelse. Resultatet för Holmsund blev dock ett organ för att hantera lokala frågor på plats och för arbetarrörelsen, en målbild att ta makten i, vilket säkerligen spelade roll i diskussioner som fördes bland de inblandade om revolution eller reform som metod – vi får minnas här att 1917 var ett svältår med mycket starka revolutionära stämningar även här – därför finns det god grund att spekulera i att denna lokala demokrati förhindrade kommunistenas rekrytering, då politiken blev vardaglig och märkbar påverkningsbar.  Inte minst manifesteras detta i att Holmsunds och Obbolas S föreningar bildas också detta år i just det syftet.

Oundvikligen är, att från och med denna stund så påbörjas folkrörelsernas tid i Holmsund och att det politiska livet blev möjligt även för arbetarna och bönder i Holmsund och Obbola på en helt annan nivå. Efter konstituerandet fortsatte kommunen utveckla nämnder och bredda sin verksamhet, konstant expanderande det politiska intresset i samhället. De efterkommande åren skulle Holmsund också gå från fiskeby till industrisamhälle och jag kommer ha många anledningar att återkomma om små anekdoter hur detta gick till. Inte minst för att publikationen ifråga i princip har börjat när vi kommit så här långt.

Denna kommunbildning ersattes 1974 av Kommundelsråden, sedermera Kommundelsnämnderna och sen 2014 så befinner vi oss tillbaka i denna berättelse, som ett område helt underställt Umeå Landsfullmäktige, Umeå Kommun.

 

Scan0023

Bli först att kommentera

God fortsättning!

Av , , Bli först att kommentera 2

15823039_10154788624819774_468358286818676427_n

God fortsättning alla läsare!

Jag ägnar min lediga vecka åt att studera S-föreningens och arbetarrörelsens historia i Holmsund. Det är en akademi att gå igenom (läs gärna litteraturlista nedanför) och har varit ett projekt jag ägnat 3-4 år till, av och an. Med start någonstans vid 2008 och återkommande vid ledigheter.

Vad man dock kan konstatera är följande: Holmsunds arbetarkommun har förutom att vara en central aktör i samhället sedan partiets skapelse också skapat bland annat Umeå, Sävar och Obbola arbetarkommun efter kongressbeslut 1919. Man kan också slå fast att första strejken genomfördes här, samt etableringen av de första fackföreningarna. VId kommunsammanslagningen 1974 innebar denna livaktiga verksamhet att det kunde bildas en Socialdemokratisk majoritet i Umeå Kommun. Vid det laget hade också Holmsunds Fackliga Centralorganisation gått in i det som idag är LO Facken Umeå (1967).  Konkret kan man tala om att Holmsund-Obbola är socialdemokratins födelseplats i södra västerbotten tillsammans med syskonet i Hörnefors.

Allt detta är såklart kurios historia för den insatte men för den vanlige medborgaren så kan man peka på t.e.x. brobygget, olasjöhallen, nätet, Trappan, de ständiga skolbyggandet, bussarna, för att inte tala om konsum och redan 1918 hittar jag de första massmötena om att införa personal och godstrafik till Holmsund via tåg. Det skulle bli så också även om personaltrafiken togs bort på 50-talet, och fortfarande idag lyfts fram i debatterna. Som senaste kommunfullmäktige. Vidare kan man hitta en enträget arbete mot kortspelandet, superiet och som motvikt, ett hårt bildningsarbete med hundratals föreläsningar under åren som gått, av både allmänbildade men även politisk karaktär.

Man kan också konstatera ett ypperligt sympatisk drag från arbetarrörelsen och samhället i stort under andra världskriget, förutom ett stort stöd till finska flyktingar och ”kvarkentrafiken” till stöd för Finland rådde det bojkott mot ryska varor (som LO drev igenom) men även för Tysk film i Holmsund. Samtidigt hölls hedersamma insamlingar för Norgehjälpen och till stöd för, av tyskland mördade, fackföreningsmän i Norge. Under 30-talet förekommer även många insamlingar till stöd för spaniens folk som sedemera skulle lida under Francoregimen.

Men nu snurrar jag iväg mig, Historia är ju en käpphäst.

Ovanför ser ni en text från Holmsunds-S lokaltidning om Kommundelsnämndernas införande 1982 som ersatte Kommundelsrådet, som i sin tur ersatte Holmsunds Kommun. Jag tycker det är en fin text som pekar på hur en s-förening skall agera och verka. Det är inget glamoröst arbete att vara en djupt förankrad lokalpolitiker, inte höga arvoden eller så, men jag anser att det är ju ”mötas på konsum” kvaliteten som har varit avgörande för socialdemokratins framgångar och förtroende. Det är därför denna devis åtminstone jag fortsätter arbeta. Sen att folk ena sekunden vill ha sandat, och andra klagar på förstört sparkföre, det får man ta. Det lokala är viktigt. Förtroende är avgörande. Det som framkommer av åratal av studier pekar just på detta, att det är från arbetsplatser, föreningar och kvarter socialdemokratins förespråkare främst vunnit förtroendet igenom.

Nu går vi in i ett nytt verksamhetsår och det mindre än två år kvar till val. Jag kommer arbeta för att arrangera fler öppna möten om aktuella lokala frågor i samhället, bland annat har jag i det här ärendet påbörjat en dialog med en byggherre som vill bygga 100 hyresrätter, samt pratat med personalen inom hemtjänsten som nu är i någon form av förhandlingar mot motparten. Vi kan också notera att kommunen nyligen släppt ut sin landsbygdsvision för dialog. Holmsund ingår ej, varken i stadsplan eller denna, men det är en tacksam utveckling att en sådan utredning görs. Det pekar på att en översiktsplan för Holmsund måste, eller kommer, skapas och desto fler vi är som påverkar desto bättre. Slutligen vill jag meddela att jag sällan håller med en kristdemokrat men i frågan om deltidsbrandmännens anställningsvillkor, löner och stora insats för Holmsund som samhälle är jag, helt, enig. Människor som gör så mycket för vårat samhälle behöver bättre lön och rättigheter! Som facklig får jag hoppas på att brandmännen organiserar sig och de kraftfullaste ryter ifrån, både kring sitt avtal och mot sin motpart.

 15622664_10154751506814774_225410705533171166_n
Intervuad har man också hunnit bli

Detta år firar även Holmsunds Socialdemokrati 100 år det firar vi av mer pompa och ståt den första maj och jag vet att det är studiecirklar på gång genom ABF kring b.l.a. Obbolas historia (ni kan kontakta Obbola S om ni vill delta) samt att hembygdsföreningen i Obbola också siktar på en text om den fackliga historiken kring Pappersavdelning 29. Appropå historia och Obbola Hembygdsförening går det nu också bra att köpa en Holmsundsbricka.
I sammanhanget bör man såklart inte heller glömma att Holmsunds kulturförening har fortsatt hög aktivitet och vi får hoppas på fler aktiviteter som guidade turer på västerbacken vid sågverksmuseumet. Vi får även hoppas kyrkan gör en av sina populära promenader på kyrkogården också.

IMG_5135

En sådan har ju såklart varje hederlig skärgårdsbo!
Så till litteraturen. Med tanke på 100 års jubliumet vill jag göra er uppmärksamma på den, akademi, av historiska texter som finns skrivet om arbetarrörelsen i Obbola och Holmsund. Den är så bred så att forskare och andra som gett sig på det hela fått finna sig i att avgränsa sig till organisationer eller geografiska gränsgradningar. Är det en av dessa böcker jag tycker man ska börja med så är det ”Märkpojkarna som tog makten” av Karin Nordborg. Den bör återfinnas på sågverksmuseumet. Där får vi följa samhällets faktiska födelse till 70-talets höjdpunkter.

”Den skötsamme arbetaren” av Ronny Ambjörnsson håller jag också högt för en sociologisk analys över en rörelse som inte bara var politiskt, utan hade djupa band till lokalsamhället, föreningarna, den vanliga medborgaren och inte minst präglades av en djup demokratisk anda. Något som avspeglades sig, humoristiskt nog, också när Holmsunds byggnadsnämnd skulle integreras i Umeås på 70-talet. Några beslut från Umeå över Holmsunds byggande. Det gick inte för sig. Den episoden finns i ”Umeå upp och ned” som förövrigt är en humoristisk historia om stadens förra stadsomvandling. Rekommederas.

Nåväl. Här kommer litteraturlista (som säkerligen inte är fullständig). Samt länk till en film som digitaliserats.

Litteraturtips på vägen är bland annat:
Jubileumstexterna som SPIAF avd 29 gett ut
Från intet till välfärd
Märkpojkarna som tog makten
Askungen i Holmsund
Holmsunds Köping
Den kämpande ungdomsrörelsen
Det Gamla Holmsund
David Johansson 100 år
Den skötsamme arbetaren
Kul Turer i Rörelsen
En studie i Välfärd, Holmsund och Robertsfors
Obbola ABFs verksamhet

Allt det här finns på biblioteket samt en hel del annat under ”lokala” avdelningen b.l.a. hittar ni bilder på Rudolf Forsén som varit central både i Holmsunds och Obbolas partipolitiska utveckling (han bildade Obbola Arbetarkommun, Holmsunds FCO m.m. bror till Sten Forsén vars diktbok ”Med lyra och lans” rekommenderas).

Självfallet är Folkrörelsearkivet en källa för mycket information och de rörelser man kan börja kolla in är isåfall:

Fackliga:
Holmsunds FCO
Avdelning 29 av SPIAF
Avdelning 80, 190, 187 av Svenska transportarbetarförbundet
Avdelning 84, 187 av Svenska Träindustriarbetarförbundet
Avdelning 208 av Svenska Träarbetarförbundet
Avdelning 499 av Grof- Och Fabriksarbetarförbundet

Avdelning 154 av Svenska Handelsarbetarförbundet
Avdelning 202 av Svenska Hamnarbetarförbundet

Politiska:

Skärgårdens Socialdemokratiska Förening
även reg. som Holmsunds Socialdemokratiska Förening
Holmsunds Socialdemokratiska Kvinnoklubb
Obbolas Socialdemokratiska kvinnoklubb
Obbolas Socialdemokratiska Förening (Fråga Lena Karlsson Engman)
Obbola ABF
Obbola SDUK
Holmsunds SDUK
Obbola Arbetarkommun

Holmsunds Arbetarkommun

Här är en länk till en film:

Bli först att kommentera

Holmsundssång

Av , , Bli först att kommentera 2

12122903_10153635278324774_3505503570494060325_n

Från boken ”Sågarnas sång” av Alf Arvidsson om Holmsunds livliga sångverksamhet i arbetar-, folk- och idrottsrörelserna. Det här är den beryktade ”Holmsundssången” som många efterlyst. Framförd 1953 när prinsessan Sibylla var på besök, skriven av dåvarande SCA chefen Bror Ternstedt (också aktiv i Hembygdskommitéen) och framförd av Berit Olofsson från kyrkokören. Melodin har dock försvunnit och mig veterligen finns ingen inspelning av detta stycke historia. Författaren och professorn ifråga som stått bakom det gedigna arbetet med ”Sågarnas sång” har dock kontaktats i ärendet. Jag är också intresserad över vad det är för sång som inleder denna eminenta dokumentär om Holmsund och Obbola.

Förövigt anser jag att rälsbussarna ska börja gå till Holmsund igen. Men det kan ni läsa mer om här.

Just den åsikten delas nog av de flesta om nu någon ansvarig på området skulle fråga runt.

Bli först att kommentera