De som läst den här bloggen, men framförallt de som känner mig personligen, känner också till ett genuint historieintresse varav en av pelarna i detta intresse står i den lokala historien här i länet och i synnerhet då Obbola/Holmsund. Även om just mitt intresse framförallt rör samhällsutvecklingen och då i synnerhet det politiska så är jag djupt tacksam också till Obbola Hembygdsförening – där jag har en blygsam plats i dess styrelse – och publikationer som Skärgårdsnytts insatser på området som helhet.

Holmsund saknar en regelrätt Hembygdsförening i dagsläget även om jag själv drivit frågan i någon mån inom nätverket Öppna Holmsund när det begavs och det finns genuina projekt som Skullhasitt som lagt ned mycket tid hembygdsforskningens område. Sedan finns det andra föreningar som vårdar sin egen historia och således också traktens, Sjömansföreningen till exempel, men även t.e.x. Pappers Avdelning 29.

Nu tänker jag inte gå in djupare på traktens hela historik. Bara den delen jag främst är intresserad av, arbetarrörelsen, är en akademi i sig själv som jag, trots många års forskning på kammaren hemma, är långt ifrån att helt få överblick över. Jag uppmanar dock alla som är födda här och rotar sig här att vårda denna historia – oavsett om det är fisket, bönderna eller brukspatronerna som lockar – och söka inspiration från den. Även ett blomstrande äppelträd, behöver sina rötter.

Det jag tänkte ta upp idag är nämligen en tämligen okänt 100 års jubileum. Det handlar om Holmsunds Kommuns tillblivande. Källa för detta är jubileumsskriften ”Holmsunds kyrkliga och borgerliga kommun 1918-1943” utgiven på Folkbladets Civiltryckeri. Det är alltså 25 års jubileet för Holmsunds Köping – eller som det mer korrekt heter borgerliga kommun som däri presenteras mycket grundligt. Inte minst då majoriteten av de inblandade i detta fortfarande lever vid skapandet av publikationen och firandet som också gick av stapeln på Holmsunds kyrka.

Frågan om att Holmsund skulle vara en egen kommun fri från Umeå är från början kopplat framförallt till att Holmsund på grund avståndet fick en egen församling betydligt tidigare någon form av politisk struktur fanns i skärgården. Före demokratins införande finns dock återgivna anteckningar där följande finns att utröna.

Valet 1902, när 800 kronor-strecket gällde för att avgöra vem som fick rösta, begav sig några Holmsundare till Umeå, Backen, för att rösta. De som begav sig av var de mest besuttna i det lilla samhället. Detta var dock helt i onödan då de ej fanns nedtecknade eller godkända på röstlängden.

Vid valet 1905 hade detta dock åtgärdats och man röstade således i Umeå Landsförsamling på Backen likväl som valet 1908.

År 1911, då den proportionerliga valmetoden kom till användning, är Umeå Landsförsamling för första gången uppdelad i valkretsar.  På Sandviksskola upprättas således den första vallokalen i samhället under översyn av valnämndens ordförande i Holmsund, den mer eller mindre legendariske prästen Axel. H. Thorelli. Han kom att spela en betydande roll framöver.

En av anledningarna till varför Holmsund fick sin första vallokal säger sig självt. Även om ytterst få kunde rösta för det första, så var längden och krånglet att ta sig till Backen i Umeå mycket besvärligt och förtog intresset att delta i val överhuvudtaget. Vidare så var det dyrt och tog en arbetsdag i anspråk. De första politiska föreningarna, dominerade av den frisinnade landföreningen (liberaler), samt de allra första arbetarsammanslutningarna fick därför skramla i redan skrala kassor för att få iväg sina medlemmar med rösträtt till Backen.  Vidare hölls de flesta stämmorna vintertid vilket ytterligare minskade intresset att delta i val och ökade krånglet, inte minst Decemberstämman verkar varit bökig och pågå till mitt på natten.

Att några Holmsundsbor skulle sitta i några av Umeås nämnder var därför helt uteslutet. Dessutom var det bara de som satt i taxeringsnämnden som överhuvudtaget ersattes på något sätt för sitt arbete (4 kronor /dag) och tog cirka fem veckor per gång.

Under dessa omständigheter, med bakgrund i Holmsunds präglade arbetarsamhälle, så befann sig helt enkelt Holmsund utanför politiken i stora drag. Folk hade varken tid, eller råd. Samhället kom därför att domineras av församlingen som den främsta samhällsorganisatören.

Några holmsundare kommer dock in i Umeå före den egna kommunen bildas. Här kan nämnas den första representanten i en nämnd i Umeå någonsin John Rehnbäck från Sandvik som 1908 tog plats i Umeå Landsförsamlings kyrko- och skolråd. Till yrket var han bokhållare.

Faktor O.A Granström blir ett år senare ledamot i kommunalnämnden. I norra taxeringsnämnden representerades Holmsund av C.P. Åkerlund i Djupvik, vilket även sedan 1896 var ortens nämndeman samt av Johannes A Noréus för Holmsund räkning. Gårdsägaren Z Sjöström var obbolabornas representant.

År 1908 fick skärgården in sin första representant i landstinget också, ovan nämnda nämndemannen C.P. Åkerlund. Denna plats skulle i sin tur övertas av inspektor Hugo Nygren (1912) och sedan arbetaren Johannes A Noréus.  1927 skulle Holmsund få in sin andra nämndeman,  Alfred T Kriström.

Det politiska livet i Holmsund var såldes väldigt litet och dominerades av de få högre tjänstemännen som fanns plats. Noréus sticker ut som en arbetare i sammanhanget men inom 20 från 1908 skulle detta vara helt förändrat. Delvis på grund av att politiken växte, men framförallt för att arbetarrörelsen kom att dominera orten. Detta sker framförallt för att Holmsund blir en egen kommun.

Varför börjar denna lilla skara politiska aktiva denna väg mot att bilda en egen kommun?
Frågan i sig var för tiden inte ny. Redan år 1900 så kommer ett förslag från den av Kungl. Maj:t tillsatta prästlöneregleringskommittéen ett förslag att dela upp Umeå Landsförsamling i fyra delar: Holmsund, Tavelsjö, Hörnefors bruk, Umeå med egna pastorat. Denna uppfattning delades även av Luleå Domkapitel i ett utlåtande 1908 i frågan. I Umeå landsförsamling hade man också flera gånger diskuterat saken och var missnöjd över den nuvarande organisationen. Bland annat antar Umeå Landsförsamling detta yttrande den 17 Juli 1902 som svar på prästregleringskommittéens förslag:
”att sågverksdistriktet i skärgården, bestående av de på utjorden belägna sågverken, Holmsund och Sandvik samt Djupvik municipalsamhälle och Lövön ävensom Obbola såg och by måtte bilda en under Umeå landsförsamling lydande kapellförsamling”, missnöjet här verkar således mest vara över att Holmsund redan har en egen struktur, en egen församling med ett visst mått av självbestämmande.

Frågan blir således vilade till år 1909 tills det även denna gång briserade ut i diskussioner just kring Holmsunds församling. Den 17 April kontaktar nämligen Holmsunds AB stiftets biskop i Luleå där de framhåller orimligheten att en präst skall hantera själavården över hela skärgården på egen hand, som dessutom gjort detta  på eget initiativ. Vidare meddelar Holmsunds AB är tydliga att de behöver en egen församling med struktur för att lösa problem lokalt.  Redan den 24 April kontaktar biskopen Umeå Landsförsamling och kräver att ”oförtövat vidtag åtgärder för en ny församlingsbildning inom dess skärgårdsområde”. Det är genom diskussionen om denna församlings struktur som således bildande av kommun också etableras.

Följden av detta blir att den 31 april 1909 bildas en kommittee på 9 personer den s.k. ”Holmsundskommittén” vilket skulle undersöka kyrkliga och borgerliga behovet av att reorganisera samhället.

Representanterna för skärgården i denna kommitté var predikanten Axel H Thorelli, förvaltare C.G. Westerberg, C.P Åkerlund och hemmansägaren O. Edvard Gustafsson, Obbola

Denna kommittee var färdig med sitt arbete den sjunde Oktober 1913. Där föreslås att Holmsund bildar ett kapell men utan självständighet från Umeå, i likhet med tidigare Umeå Landsförsamlings uttalande. Samtliga representanter från skärgården reserverade sig mot detta. De å sin sida yrkade på att området skulle avskiljas till egen församling med kyrkoherde, i enighet med tidigare utredningar. Holmsunds AB har till kommittén meddelat att de kommer stödja skärgårdens representanter och om så blir fallet så skulle Holmsund AB skänka såväl kyrkogård och prästgård till den nya församlingen. Skulle umeåbornas förslag däremot gå igenom, så skulle de ej bistå med någonting till den nya kapellförsamlingen.

Den 9 november 1913 skulle Umeå Landsförsamling ta ställning till utredningen. Mötet hade föregåtts av en intensiv agitation både i Umeå och ute i skärgården för de olika förslagen. Industribolagen i Holmsund och Obbola ställde alla sina båtar till förfogande inför omröstningen och i alla småbyar kring Umeå åkte landsförsamlingen runt och varnade över att hela dess tillvaro nu stod på spel, det gällde att komma ut och ”möta attacken från Holmsund” – inte minst gällde detta skatteunderlaget såklart som Umeå fruktade att de skulle tappa.

Stämman var tänkt att hållas i kommunalhuset, men det visade sig snart, att detta inte skulle räcka till på långa vägar. Istället hölls mötet i Backens kyrka, där stämman började 1.30 på söndagen och pågick till 6.45 på måndagsmorgonen. De sista röstande från Skärgården la sin röst på tretiden på natten för att sen bege sig hemåt. Leo Almqvist (Sandvik) och Joh. A Noréus fick i uppdrag att invänta valresultatet.

”Ja-sidan” alltså de som ville underställa Holmsunds politiska liv till Umeå, och varit majoriteten i komittén vann med 5365 röster av 1101 röstande. För Holmsundssidan nedlas 3116 röster av 555 röster. 683 godkända fullmakter avlämnades vid stämman.

Detta var dock inte slutet på historien.  1914 skulle kommunalstämman på Backen höras i samma ärende, då vann ”holmsundsidan” efter ett års debatt i frågan. Det tog dock några år innan frågan var helt mogen för avgörande. Inte minst skulle myndigheterna kopplas in.

Den 6 Juli 1917 dagtecknades det kungabrev varigenom Holmund blev egen församling. Den 1 Januari 1918 skulle den nya borgerliga kommunen träda i kraft och den 1 maj samma år den kyrkliga församlingen. Redan på hösten 1917 hölls de första kommunal- och kyrkostämmorna i Holmsund då styrelser och nämnder i den nya församlingen valdes.

Det tog dock flera år innan uppgörelser med Umeå Landsförsamling angående inlösen av skolor m.m. som berörde de två nu skilda kommunerna. Relationerna kan sägas vara kalla de första åren.

Särskilt nämns A.H Thorelli i denna process som förutom att hantera det kyrkliga var en känd administrativ kraft, pådrivande i utredningen och i realiteten ”Holmsunds starke man” under kommunens skapande – där rollen som kyrkoherde och kontraktprost, bara var delar av en uppbörd legitimitet bland holmsund och obbolaborna.

Den första konstituerande kommunalstämman för den blivande kommunen, i folkmun kallad Holmsunds Köping därefter, hölls därav den 16 september 1917. Ordförande för mötet var Thorelli och på mötet deltog 500 församlade.

Det första beslut denna stämma, idag kallad kommunfullmäktige, tog var att skicka en skrivelse till Holmsunds AB där ett särskilt tack ges till de gåvor bolaget nu skänker samhället – och som också varit påtryckande i förhandlingarna mot Umeå Landsförsamling. I bakgrunden av denna historia så skuggar alltså hela tiden bolagets intressen – väl medvetna om att de är dominanta faktorer i samhället som kan cementera sin makt i en liten kommun. Denna dröm om fullständigt makt från bolagets sida skulle dock traktens socialdemokrater, som också hejade på kommunbildningen, ställa helt på ända inom en generation.

Första kommunfullmäktige i Holmsund valde därefter styrelser och nämnder. De går som följande.

Kommunalstämmans ordförande: faktor C.A. Bäckström, Holmsund
Vice ordförande: handelsföreståndaren Albin Rehnbäck, Sandvik

Ledamöter på fyra år:
herr Hugo Nygren, Sanvik
Joh. A. Noréus, Holmsund
O.A Wahlström, Djupvik
Johan  Johansson-Bohlin, Obbola
Alfred T. Kriström, Lövön

På två år valdes:
herr G. Wahlgren, Obbola
Axel Anberg, Lövön
Harald Facks, Holmsund
Elof Sjöström, Sandvik

Till suppleanter valdes:
herr C. Oscar Carlsson, Obbola
C.J Karlsson, Holmsund
O.A Granström, Sandvik
C.P Åkerlund, Djupvik
Konrad Fällman, Lövön

Kommunalnämndens ordförande: hr Hugo Nygren, Sandvik
Vice Ordförande: Alfred T Kriström,  Lövön

Fattigvårdsstyrelsen:
Ordförande: A.H Thorelli
Vice Ordförande: Ragnar Karlsson, Sandvik
C.P Åkerlund
Verner Öberg, Holmsund
Oskar Fällman
Magnus Lundberg, Obbola
Matilda Granberg, Sandvik
Ellen Sjöstedt, Obbola

Suppleanter:
J. Forsberg, Holmsund
Zakarias Zakrisson, Lövön
Olof Nilsson, Obbola
Johan Aug. Karlstedt, Sandvik

Nykterhetsnämnden:
Ordförande: Petrus Lundberg, Sandvik
Vice ordförande: Per Granberg, Holmsund
E.O. Öhman, Djupvik
Bengt Berggren, Obbola
Johan O Lindström, Sandvik

Suppleanter:
Herr O.A. Bäckström, Holmsund
Albin Eriksson, Djupvik
Albin Rehnbäck, Sandvik

Vad vi tydligt kan se av detta är Holmsund nu börjar få en betydligt mer levande politisk miljö. Den namnkunnige kommer också notera namn i den första kommunalstyrelsen som kommer återkomma genom Holmsunds historia, varav några inte minst inom Socialdemokratin som kom att överta styret över Holmsund i valet 1926 och sedermera behöll det tills kommunens sammanslagning med Umeå Kommun 1974.

Värt att notera här är att dessa socialdemokrater stod på de frisinnades listor och stödde frisinnade i valen tills Socialdemokraterna kunde formeras för parlamentariska segrar, inte minst efter 1921 och kvinnliga rösträtten. Här bör inte minst Elof Sjöström och Alfred T Kriström noteras, de skulle bli åldermän inom den holmsundistiska socialdemokratin, tillsammans med tidigare nämna karaktärer som Rudolf Forsén som också kommer in i dessa sammanhang snabbt efter kommunens bildande. De efterkommande åren på 20- och 30-talet skulle David Johanssons generation ta över dessa nämnder och styrelser med bravur och flertalet frisinnade också gå med socialdemokraterna, inte minst genom dess folkrörelsekaraktär i nykterhetslogerna. Om detta har dock Ronny Ambjörnsson skrivit bra i ”Den skötsamme arbetaren”.

I år är det alltså 100 år sedan Holmsund fick sin första demokratiska organisation, även om man i ärlighetens namn bör påpeka att det var under ”demokratiska” former som uteslöt en majoritet av befolkningen vid dess tillblivelse. Resultatet för Holmsund blev dock ett organ för att hantera lokala frågor på plats och för arbetarrörelsen, en målbild att ta makten i, vilket säkerligen spelade roll i diskussioner som fördes bland de inblandade om revolution eller reform som metod – vi får minnas här att 1917 var ett svältår med mycket starka revolutionära stämningar även här – därför finns det god grund att spekulera i att denna lokala demokrati förhindrade kommunistenas rekrytering, då politiken blev vardaglig och märkbar påverkningsbar.  Inte minst manifesteras detta i att Holmsunds och Obbolas S föreningar bildas också detta år i just det syftet.

Oundvikligen är, att från och med denna stund så påbörjas folkrörelsernas tid i Holmsund och att det politiska livet blev möjligt även för arbetarna och bönder i Holmsund och Obbola på en helt annan nivå. Efter konstituerandet fortsatte kommunen utveckla nämnder och bredda sin verksamhet, konstant expanderande det politiska intresset i samhället. De efterkommande åren skulle Holmsund också gå från fiskeby till industrisamhälle och jag kommer ha många anledningar att återkomma om små anekdoter hur detta gick till. Inte minst för att publikationen ifråga i princip har börjat när vi kommit så här långt.

Denna kommunbildning ersattes 1974 av Kommundelsråden, sedermera Kommundelsnämnderna och sen 2014 så befinner vi oss tillbaka i denna berättelse, som ett område helt underställt Umeå Landsfullmäktige, Umeå Kommun.