Kategori: Studiecirkel: Kommundelsnämnden

Kommundelsnämnden, en inblick 1985, med starkt stöd för framtiden

Av , , Bli först att kommentera 0

Här kommer tredje delen i studiecirkeln om Kommundelsnämndens uppbyggnad och fall. Den här gången tar vi avstamp i en beställd forskningrapport 1985 (ISSN: 0349-0831, Statsvetenskapliga institutet) om nämndernas verksamheter som då funnits först som råd sedan som nämnd sedan kommunsammanslagningen 1974. Det är alltså i princip en avstämningsrapport efter 10 år med större fokus på lokaldemokrati i Umeå. Vi vet också strax före denna rapport så fick Holmsund ett utökat självbestämmande varav det är intressant att då får en mer konkret syn i vilka anledningarna var till varför detta förtroende gavs och sedan behölls tills en succesiv nedmontering av systemet i slutet av 90 och 2000-talet sker där nämnderna till sist blir blott en skugga av sin de målsättningar som sattes av kommunaldemokratiska arbetsgruppen och CERUM.

Rapporten i sig är inlämnad av Torsten W Persson från egen samlig till forskningsarkivet på Umeå Universitet. Jag kommer själv försöka få tag på ett exemplar för privat bruk.

Första delen behandlar den övergripande bilden över KDN – den kan läsas här

Andra delen behandlar djupare teorierna bakom bildandet av KDN – den kan läsas här

Det är värt att notera att både rådssystemet och kommundelssystemet innefattade långt mer än bara Holmsund/Obbola. 1974 så skapades råd i Sävar, Ålidhem, Tavelsjö och Teg och 1976 fanns det åtta råd som täckte hela kommunen. Det är mellan dessa områden som forskningsrapporten undersöker effektiviteten och populariteten. Bara Holmsund/Obbola får utökat självbestämmande.

Skillanden mellan råden och kommundelsnämnderna är dock markant och man kan säga att råden hade två uppgifter:
1) Informera medborgarna i kommundelen/rådsområdet om aktuella kommunala ärenden
2) Inhämta medborgares åsikter innan slutgiltigt beslut i olika kommunala frågor

Medans nämnderna förfogade budget och i Holmsunds fall hade långt gående autonomi med t.e.x. egen teknisk nämnd, skolnämnd, socialnämnd, utökade ledamöter, tidning m.m.

1978/79 utvärderas råden utan att nå tillfredställande demokratiska resultat varav kommundelsnämnder ersatte rådsysstemet i och med lagen om lokala organ. Se bild nedan (bilderna går att klicka på för att se full storlek)

20170424_113746

Det är dessa relativt nya kommundelsnämnder som rapporten vänder sig till och som också påpekar vissa skillnader i intresse som man till viss del kan koppla till geografiskt läge och  traditioner. Vad forskningsrapporten kommer fram till drygt fem år efter KdN har införts är t.e.x.

I frågeformulär och intervjuer med ledamöterna:
- Generellt över alla ledamöter i de olika KdNs i kommunen så kände de sig (57% 1982) relativt ( 43% 1984) utbildade och kompetenta för att sköta sin uppgift. Att de inte utbildas nog av kommunen är dock en kritik som består. Intressant i samanhanget är att över hälften av alla ledamöter i KdN i kommunen upplever att de ofta har motsatta åsikter, även inom sina egna partier, än partiets centrala ståndpunkter i kommunen. Mer än hälften av ledamöterna hade inga andra uppdrag än i KdN. Vilket frustrerade mer centrala funktioner i de olika partierna, delvis att de ofta tyckte tvärtom, delvis att de var ointresserade av centrala partiapparaten. (s.9)
- Att direktkontakten med väljarna var det absolut viktigaste och att över hälften av dem upplevt att de blivit kontaktade av medborgare och föreningar i olika frågor 64% av ledamöterna uppger att de i första hand företräder medborgarna
- Största begränsningen kände de över facknämndernas råd över deras verksamheter (87%)
- En klar majoritet uppger att deras förväntningar på KdN-arbetet infriats, åtminstone delvis
- En tredjedel av ledamöterna är för, en tredjedel är emot, en tredjedel förhåller sig neutrala til direkta val till KdN.
- Ledamöterna visade i sina svar ett stort intresse att lägga mer betydligt mer tid på sitt arbete under förutsättning att de fick mer kompetens. Det finns en frustration hos ledamöterna att demokratiseringen i Umeå går långsamt.

Vidare går forskningsrapporten till stora frågeformulär till de olika kommundelarnas befolkning:

varav intressanta

Holmsundsparametrar
- Att de flesta initativ fortfarande kom ”inifrån systemet” från t.e.x. KdN-tjänstemän och att bara ca 15% kom från föreningar och organisationer. I Holmsund kom 25% från föreningar, 10% mer än i övriga kommunen.
- I Sävar var var tredje ärende ett remissutryttande, alltså samma verksamhet som råden hade, i Holmsund var det var nioende ärende. Vilket pekar på större och mer aktiva protokoll.
- Kännedomen att KdN hade beslutande rätt i vissa fritids- och kulturfrågor var störst i Holmsund/Obbola där sex av tio kände till KdNs kompetens. I tavelsjö var det var det bara var fjärde av tioende och i norra kommundelsområdet ännu lägre. Alla kände dock till att Kdn hade rätt att lägga fram förslag till kommunfullmäktige.
-  I påstående ”KdN avsepglar politiska sammansättningen i respektive kommundel” så svarar Holmsundsbor övervägande ”Nej” (47st) och Vet Ej (33st) av  173 st svaranden. Det här är svårtolkat men kan vara en missnöjesyttring över att Kommundelsnämnderna, och råden, tillät större borgerlig representation än vad Holmsunds Köpings kommunfullmäktige genom valsedel tillåtit. Kdn och Råden var länge till stort missnöje för socialdemokratiska majoriteten som nu tappat sin lokala makt.
- I frågan ”Kan du nämna namnet på någon ledamot i Kdn” så hade dock Tavelsjöområdet bäst kännedom. 38% svarande Holmsundsbor svarade ja på frågan. Vilket man spekulativt får anse är betydligt högre än en sådan fråga idag.
- Efter inrättandet av kommundelskontor i Holmsund så svarade 22% av männen och 17% av kvinnorna att de hanterat kommunala frågor lokalt senaste året och 28% av männen och 21% av kvinnor ansåg att möjligheten att nu påverka kommunen hade förbättrats. Slutsatsen är att kommundelskontoret ökade benägenheten att enklare lösa kommunala frågor och få kontakt, främst med tjänstemän, i olika frågor.
- Vanligaste sättet för att påverka en kommunal fråga i Holmsund/Obbola kommundelsområde var att delta i en demonstration eller att underteckna ett upprop. Kontakt med tjänstemän eller politiker var det näst vanligaste.
-  43% fick sin kommunala information främst från tidningen, 11% från lokalradion och 8% från Kommundelsnytt, KdNs egna tidning. TV får bara 4% i Holmsund 1985 gällande nyhetsrapporteringen
- Holmsund är den enda kommundel som sedan starten av KdN systemet till forskningsrapporten aldrig haft en votering i någon politisk fråga, istället har enigheten varit 100%, vilket kan vila på att man på lokal nivå ej varit särskilt ooöverens över saker och ting samt att det är en nivå där politiska kontroverser med enkelhet kan undvikas och förarbetet inför möten pågå lokalt och kontinuerligt i samhället. I protokollen finns därför inte en enda avvikande åsikt i Holmsund/Obbola i de beslut som tas. Trots en över riksnittet mycket stor vänster samt aktiv höger i Centerpartiet. Det är rimligt att anta att Socialdemokraterna inte var överens med dessa partier, men att när beslut skulle tas, var dramatiken redan överstökad på annat håll.
- Många tillfrågade i rapporten anser på frågan om KdNs framtid att om ”Kdn utvecklas som i Obbola/Holmsund” så kommer facknämnderna till sist avskaffas till förmån för ett helt decentraliserat system. Vilket tjänstemännen har svårt att se framför sig. Frågeställningen tas därför vidare i forskningen som en framtida nöt att knäcka.
- Det är också noterbart att flest möten om Kommundelsnämnden har skett i Holmsund/Obbola
- Mest positiva för Kommundelsnämnderna var Holmsund och Tavelsjö, mest insatta medborgarna fanns i Holmsund/Obbola de hade också största kunskaperna om kommundelsnämnderna, 1985.

Inställningen till kommundelsnämnderna – positiva påståenden
Tre positiva påstenden ställdes också till medborgarna om inställningen till KdN. Holmsunds svar anges i procent.

”KdN gör det enklare att komma i kontakt med lokala politiker”
20% Instämmer helt. 33% Instämmer delvis 5% delvis motsatt åsikt 2% helt motsatt åsikt 30% ingen åsikt 10% ej svar

53% av de tillfrågade anser här att KdN helt eller delvis hjälper medborgarna att komma i kontakt med lokala politiker.

”Med KdN blir det en bättre anpassning till förhållanden som är speciella för vår kommundel”

39% Instämmer helt 23% Instämmer delvis 4% delvis motsatt åsikt 0% helt motsatt åsikt 23% ingen åsikt 12% ej svar

62% av de tillfrågade anser alltså att KdN skapar bättre anpassning av politken för Holmsund/Obbola enligt lokala förutsättningar. Det är anmärkningsvärt högt stöd som pekar på hög andel kritik mot centralisering i Umeå.

”KdN gör så att vanligt folk blir mer intresserade för kommunala frågor”

17% Instämmer helt 32% Instämmer delvis  8% delvis motsatt  2%helt motsatt 30% ingen åsikt 10% ej svar

49% av de frågade anser att kommundelsnämnderna i detta läge gör vanligt folk mer intresserade av politik, som tidigare frågor noterbart lite kritik mot kommundelsnämnderna, men också en hyfsat stor del på 30% som möjligen ser frågan som ointressant.

Analys: Av detta kan man snabbt dra en analys att kritiken mot KdN var väldigt liten, antingen var man i olika grad för kommundelsnämnderna och ansåg dem nyttiga enligt frågeställningarna eller något obrydd om kommundelsnämndens verksamhet. Det överlägset största stödet rör KdNs möjlighet att lokalt anpassa politiken till aktuella förutsättningarna för Holmsund/Obbola. Här är det noterbart att antalet ”obrydda” också sjunker med 7%. och samlade kritiken mot detta landar bara på 4%. Det står klart att det är just anpassningen till de lokala förutsättningarna som är viktigast för de tillfrågade. Också Tavelsjö uppvisar liknande resultat.

Nedan är aktuell bilaga med svar även från Tavelsjö och Norra-Kdnområdet (s 15)

20170424_114452

Tre negativa påståenden
Holmsunds svar anges i procent.

”KdN leder till orättvisor mellan kommundelarna”
2% Instämmer helt  8% Instämmer delvis 18% delvis motsatt  32% helt motsatt 29% ingen åsikt 11% ej svar

Här ser man tydligt att ett påstående som sedan kom att repeteras, att KdN leder till orättvisa mellan kommundelarna, inte avspeglas i någon mån i Holmsund vid denna tidpunkt. 50% är helt eller delvist mot påståendet, och bara 10% ställer sig helt eller delvis för det påståendet, att jämföra med 29% som inte har en åsikt i frågan.

”KdN tar bara upp oväsentliga frågor”
4% Instämmer helt  9% instämmer delvis  12% delvis motsatt  18% helt motsatt  47% ingen åsikt 10% ej svar

Nästan hälften anger här att de helt enkelt inte bryr sig om frågeställningen, och att näst största gruppen (30%) är delvis eller helt motsatt påståendet i sig.

”KdN ger inte vanligt folk inflytande”
15% Instämmer helt 17% Instämmer delvis 13% delvis motsatt 16% helt motsatt 30% ingen åsikt 9% ej svar

Här blir det en intressant svängning och man kan se två tydliga bilder framträda delvis en grupp (32%) som vill öka inflytandet av vanligt folk, delvis en grupp (29%) som redan anser att KdN ger vanligt folk inflytande. Av detta kan man alltså läsa att folk överlag var för KdN och deras målsättning, men, att det också fanns ca en tredjedel som ytterligare ville stärka lokaldemokratin åt direktdemokratiskt håll.

20170424_114621
Slutresultatet är ungefär att de som hade en åsikt om kommundelnämnden i Holmsund/Obbola hade en mycket positiv syn. Många saknade dock åsikt om KdN. Och vissa ville ytterligare pusha fram de demokratiska möjligheterna med KdN.

Intressant i sammanhanget är också frågeställningen på sidan 17
”Hur ser du på kommundelsnämndens framtid?” där 28% också svarar ”Bör Utökas” trots att detta är efter Umeå Kommun gett s.k. utökad själbestämmande med en rad egna nämnder och budgetar som jag listat i del ett av studiecirkeln.
55% anser att detta system 1985 ”bör fortsätta som nu”. Av detta går ingen annan slutsats dra att under denna period i Holmsund råder starka lokalpatriotiska och lokaldemokratiska stämningar. I Tavelsjö är dessa stämningar ännu starkare med 35% för en utökning. En absolut minoritet är för ett avskaffande av kommundelsnämnderna överhuvudtaget.

20170424_114656

På frågan ”Vad bör Kdn ha bestämmanderätt i?” är det värt att notera de svar som fått över 50% av de svarandes stöd. Här ingår Tilgång till bostäder, Vägar och trafik, Skolfrågor, Barnomsorg, Fritidsverksamhet för barn och unga. Äldre och handikappomsorgen får 48%. Noterbart här är såklart att Byggnadsnämnden togs till Umeå Kommun vid kommunsammanslagningen och får över 50% av rösterna vilket pekar på en riktning som svarande på ”bör utökas” tidigare kan ha haft i åtanke. Starkast stöd för lokal bestämmanderätt för KdN hade skolfrågorna med 58%

20170424_114743
Slutsatsen är att detta är den form av miljö som föranledde Umeå Kommun att genom kommunfullmäktige och berett av kommunaldemokratiska arbetsgrupen ge Holmsund utökat självbestämmande och befogenheter utöver vanliga kommundelsnämnderna. Delvis för det starka lokala stödet, men också för att intresset också var stort att utveckla projektet i just Holmsund (och Tavelsjö).

Frågan man skall ställa sig nu är dock: Vad hände till 1995? Gjordes det någon uppföljning på denna forskning? Med denna bakgrund så skulle ett avskaffande, eller ens begränsande, av Holmsunds kommundelsnämnd vara ytterst besvärligt att genomföra då kommundelsnämnden uppbär starkt lokalt förtroende och framtidsanda, utan mer eller mindre några kritiska röster att tala om. Så. Vad hände med kommunaldemokratiska arbetsgruppen och ”grundplåten” för kommundelsnämnderna? Vad hände med CERUMs lokaldemokratiska forskning? Hur utvecklades den här miljön? Vilka krafter var pådrivande?

Nu börjar vi resan 1985 – 2005. Här hittar ni litteraturlista fram till 1985 som kan vara intressant

20170424_114146

 

Det är dock noterbart att jag innan denna rapport ej ens kände till att Tavelsjö haft en kommundelsnämnd, som dessutom varit ytterst aktiv (i synnerhet i att aktivera kvinnor) samt uppburit starkt lokal legimitet där representanterna varit hyfsat kända lokalt. Vore kul att ta in intryck från denna gamla kdn-område.

Bli först att kommentera

Kommundelsnämnderna, teorin bakom (studiecirkel 2)

Av , , 2 kommentarer 0

holmsundflagga

Kommundelsnämndens flagga vajar fortfarande i skrivande stund över Omberget. En minnesbild över en lokaldemokrati – idag går vi in på de djupare teorierna varför Umeå Kommun gav Holmsund utökad självbestämmande

Det här är del två i att studera kommundelsnämndens tillkomst och verksamhet och slutliga nedläggelse. Första delen behandlar en övergripande analys över verksamheten sett ur nationellt perspektiv och nämndens faktiska roll som demokratiskt pilotprojekt. Det är där det framgår att Holmsunds kommundelsnämnd var en långt draget demokratiprojekt, uppbackat av framförallt ledande Socialdemokrater men med bred politiskt samtyckte, i syfte för att sondera terrängen för en kommunal framtid med makten närmare folket.

Holmsunds öde här kan alltså ha påverkat en eventuell rkstäckande demokratireform. Intresset är såklart väckt till varför detta inte skedde.

Andra delen här kommer allts åvara att vi som är intresserade tar del av Jan Erik Gidlunds kommunalpolitiska teorier gjorda på CERUM här I Umeå samt av FRN-Framtidsstudier. Om det första inlägget således behandlade praktiken övergripande, med kortfattade demokratiska målsättningarna, så kommer denna del behanda teorierna bakom betydligt djupare och får vila på eget engagemang. Jag är övertygad att om man förstår dessa teorier kan man också utvärdera projektet bättre.

Boken som ska läsas är helt enkelt Janerik Gidlunds  ”Fria ämbetsverk eller självständiga kommuner” (1984) som var en del av projektet Kommunerna och Framtiden genom boken får man också hänvisningar till kommunaldemokratiska forskningsgruppen. Liksom  Umeå Kommuns kommunaldemokratiska arbetsgrupp får man anta att denna forskning i dag ligger på is.

18034188_10155124340834774_7332217301530768140_n

Kontexten – egen analys efter första läsningen

Den här boken måste sättas i sin historiska kontext. Det är brytningstid i Sverige mellan det industriella samhället och det vi idag kallar IT-samhället. Sverige har genomgått stora strukturomvandlingar, som urbanisering och avindustralisering och våra första större ekonomiska kriser på 70-talet. Samtidigt har det sedan 60-talet vuxit fram ett massuniversitet och befolkningen blir allt mer utbildade. Sedan 60-talet har det också återkommit en diskussion om demokrati och inflytande vilket också avspeglar sig i politiska beslut och lagstiftning (t.e.x. MBL på arbetsplatserna) likväl som i de stora diskussionerna om det ekonomiska systemet (inte minst t.e.x. löntagarfonderna).

Trots vissa skakningar i folkhemmet så var Sverige jämlikaste landet i världen 1981, med god tillväxt och mycket goda värden i demokratiutvecklingen. Skolan tillhörde världens bästa och överlag fanns det en progressiv och demokratisk anda i samhället framlyft av en bred enighet mellan högern och vänstern att Demokratin var kärnan i samhället (detta kan sättas som motpol mot Ekonomin i dagens samhälle). Detta intresse för demokratin är också avspeglat i ett motstånd mot en värld som fortfarande var präglat av diktaturer, inte minst av kommunismen.

Det är helt enkelt en tid för enorma strukturomvandlingar och denna bok skissar upp ur en demokratisering av det samhälleliga livet kunde (skulle?) gått till.

Forskningen om kommunernas utveckling till mer demokratiskt styrelsesätt vilar alltså på:

- En ideologisk vilja att ha makten och besluten nära medborgarna, partiernas egenintressen i detta och demokratins reproduktion och återerövring
- En flexiblare system som skulle hantera globala utmaningar mer och som var innovativare till att lösa problem än stordriftens centraliserade hierarkiska system
- Att Ekonomin skulle bli service och tjänstebaserad och ”stordriften” därför generellt minska och bli ett främmande förlegat system
- Att antalet specialister, forskare, dugliga tjänstemän skulle öka avsevärt i samhället
- Att mer utbildade människor rent generellt skulle vara kapabla att hantera, och förvänta sig, lokal demokrati och medbestämmande
- Att människor skulle arbeta 30 timmar i veckan
- Att den tekniska utvecklingen i synnerhet gällande information skulle förändras och således underlätta denna utveckling, att byråkratin avsevärt skulle minska

Detta är några punkterna som boken tar avsats i och som vi, intressant nog, överlag kan säga överenstämmer i stora drag med hur samhället utvecklades om än det ideologiska samtycket till t.e.x. 30 timmars arbetsvecka idag har blivit ”vänsterextremt”. Frågan bör ändå ställas, med all forskning bakom sig, varför har denna demokratisering inte skett?

Slutord
Det är med stor glädje jag ska ta mig an denna bok, nu en andra gång sedan inköpet, på drygt 200 sidor för att sätta mig in vad det var för system som Holmsunds kommundelsnämnd stod i bräschen för. När man vet dessa målsättningar och övergripande teorier kan man sedan se vad som inte fungerande, vad som fungerande, och vars utvecklingen eventuellt stannade upp. Överlag är det också en mycket bildande bok om Sveriges ekonomiska och politiska historia.

Man kan också använda denna bok i fullgott syfte för att analysera den bredare utvecklinge i samhället och väga det mot frågeställningar som: Hur hade samhället sett ut om denna demokratisering genomförts till fullo? Hade folk haft samma politikerförakt, uppgivna känslor och bristande inflytande? Hade det påverkat bildningsintresset? Hur hade kommunala ekonomin sett ut? Och så vidare.

”Fria ämbetsverk eller självständiga kommuner” av Janerik Gidlund
Återfinns t.e.x. på bokbörsen för en billig peng.

Tredje delen kommer behandla socialdemokraten och f.d. kommunordförande Torsten W Perssons sparade handlingar i ärendet, som ledande politiskt kraft för att nämnderna infördes och länge dess försvarare. Jag skall också försöka få honom kommentera nedläggelsen av kommundelsnämnden, hur han anser den fungerande och så vidare. Jag har också kontakt med andra inblandade i detta projekt som jag kommer be få redogöra hur praktiken och teorin gick ihop i detta projekt.

Intresserade att var med i denna bokcirkel kan maila mig på
Stellan@h-sund.nu

2 kommentarer

Jag växte upp i ett demokratiprojekt (studier om kommundelsnämnden)

Av , , 5 kommentarer 0

Förord

Jag har en längre tid försökt gräva i kommundelsnämndens tillkomst och debatterna som ledde till att Holmsund trots kommunsammanslagningen 1974 tills 2014 behöll ett populärt och ökat självbestämmande. Det är en kultur som lever kvar och frodas och är central för att förstå det politiska i Holmsund och i viss mån Obbola.

Inte så få har heller närmat sig mig och uttryckt både vrede och frågor kring varför denna funktion försvann och också påtalat ett återinförande som ”en absolut nödvändighet”. Som vän av lokal demokrati och självbestämmande har jag därför tagit detta på allvar och efterforskat anledningarna till varför de tillkom, men också försökt förstå, varför de avvecklades. Det sistnämnda har jag ingen större klarhet i ännu. Vad jag förstått av Holmsundare, så kom beslutet ”helt från ovan, nästan som en chock”.

Men vi börjar från början. Där har anledningarna varit betydligt klarare, och det råder god forskning och vetenskap i ämnet. Följaktligen så får vi se detta som en studiecirkel.

Genom samtal med bl.a. tidigare Kommundelsnämndsordförande och socialdemokraten Sam Wenngren, numera ledare över PRO i Västerbotten, så hänvisades jag till forskaren Jan Erik Gidlund, en teoretisk expert på området kommunal demokrati och av åtminstone Sam utpekad som ”Mannen bakom kommundelsnämnderna”. Han var också förutom professor en dåtida ledande socialdemokrat.

Tack vare goda vänner inom akademin så leddes jag också till avhandlingen Lokala organ i Norden av Karin Nordam. Länk till denna avhandling. Från sidan 151 behandlas tillkomsten av Kommundelsnämnderna i Umeå och dess verksamhet.

Det är denna avhandling som behandlas nedan och forskningen sträcker sig till 1986.

 

Inledning

Umeås kommundelsnämnder och -råd var unikt i Sverige för sin tid och en spjutspetsforskning, starkt förankrat inom vetenskapen. Umeå Kommun bildade därför den Kommunaldemokratiska Arbetsgruppen.

Den kommer jag forska vidare på. Vad som däremot är fastlagt är den förankring denna grupp hade inom samtliga politiska läger som alla ville se en fördjupad, vitaliserad, demokrati i Umeå men var lite oense om hur detta skulle gå till. Råd? Nämnder? Styrelser? Till sist reddes frågan ut, Nedan kan ni läsa om råden, och kommundelsnämnderna som blev det, enligt forskarna, mest effektiva organet för att vidareutveckla det demokratiska Umeå. Detta ser vi i lagen som kommer 1980.

Syftet med dessa nämnder och råd, hela projektet kring Kommunaldemokratiska Arbetsgruppen, var dock att förbättra och fördjupa den kommunala demokratin.

Detta genom att:

- Öka medborgarnas deltagande i politiska beslut
- Öka rekryteringen till förtroendeposter / politiskt engagemang
- Ökad anpassning av besluten till lokala förutsättningar
- Ökad synlighet, vitalitet och legitimitet för de politiska partierna
- Ökad samverkan mellan de kommunala verksamheterna (bl.a. genom gemensamt utnyttjande av resurserna, förbättra ekonomin)
- Lokala frågor ska behandlas lokalt, centrala frågor ska lyftas till central nivå (Alltså, Umeå)

Noterbart är att Umeå Kommun ej tog till några nya lagar för att få till stånd detta, utan detta drevs igenom av ren ideologisk vilja, från början även med borgerligt stöd. Man dock notera att 1980 så hade demokratiseringen skett så långt så lagen om lokala organ tillkom så detta system backades upp juridiskt. Men vi börjar med råden 1974.

 

 

Råden

Umeå hade redan 1976, två år efter Holmsund ingått i Umeå Kommun, lokala råd över hela kommunen. Och redan 1974 så stod Holmsunds kommundelsråd redo att ta över efter att kommunen avskaffats. Man kan spekulera, med god anledning, att detta var en kompromiss för att Holmsund överhuvudtaget skulle acceptera kommunsammanslagningen: Att få behålla viss lokal makt och självbestämmande i alla lokala frågor. I realiteten en rätt att yttra sig.

Råden behandlade främst mark- och planfrågor, trafik- och vägfrågor, en stor del av det kommunen inte heller kunde behandla – samt lämnade in remisser. Ca 40–80% var just remissvar på Umeå Kommuns olika förslag. Utstickande för Holmsunds/Obbolas råd var också att behandla fritidsfrågor, med tanke på bl.a. den tidigare camping som vi haft i Ljumviken.

Hur pass effektiva var råden då, kontra nämnderna? Ja enligt en undersökning 1979 framgår det att borgerliga politiker ansåg att de i hög grad kunde påverka, men att de socialdemokratiska politikerna (som dominerar helt och hållet Holmsund) ansåg att de kunde påverka lite. Detta avspeglar sig såklart i att Holmsund tidigare varit egen kommun, dominerad av socialdemokrater sedan partiets tillkomst. Man kan anta att råden gav borgerliga lokalpolitiker ”ett andningshål” medans de för socialdemokraterna var en begränsning av den tidigare hegemonin. Helt klart är i alla fall att detta ledde till att lokala socialdemokraterna, under denna period, i Holmsund inte var var helt nöjda med råden.

Här kan man ju också notera att Holmsunds tidigare kommun var, ordentligt, duktiga med att rekrytera till lokala förtroendeposter. Det är rimligt att anta att detta blev svårare också. Inte minst framgår det av litteratur att t.ex. nedläggelsen av Holmsunds byggnadsnämnd möttes av högljudda protester 1974 – och de facto ledde till att ”Holmsundsfrågor” skulle hanteras av Holmsundare (inte minst herr Kriström) även i Byggnadsnämnden i Umeå. Till stor förtret för planerarna och ingenjörerna i Umeå som kallade Holmsunds politiker för ”brädgårdsindianerna” (Detta framgår i boken Ume upp och ned, om den tidigare stadsomvandlingen) som mer än en gång satte sig på tvären.

Dessa råd saknade dock beslutanderätt och budget, vilket föranledde utvecklingen mot, ännu mer, lokalt självbestämmande med de nämnder som kom till enligt lag 1980. Det är rimligt att denna vidare demokratisering vilade i att folkrörelserna i Sverige försvagats, och det behövdes ett motdrag. Samt att råden nu utvärderats och att bristen på egen budget var djupt problematiskt. Detta innebar att Umeå Kommun i ett svep gjorde om alla lokala råd, till kommundelsnämnderna såsom vi kände dem. Med egen budget och beslutanderätt.

 

Holmsund/Obbola kommundelsnämnd – kommunen i kommunen

Holmsund sticker ut här från resten av kommundelsnämnderna då Holmsund från början redan har en egen organisation och förvaltning över egen personal. Den tidigare kommunen visar här ett tecken på att helt enkelt överlevt genom rådet och har en betydligt starkare kommunal karaktär än övriga kommundelsnämnder. Verksamheten förläggs därför i det sedan 2014 nedlagda kommunhuset. Märkt fortfarande just ”kommunhuset” även om någon skojare tagit ned Holmsudns kommundelsnämnds logotyp för ett år sedan.

Holmsund/Obbola kommundelsnämnd blir därför en semi-självständig aktör gentemot Umeå Kommun, med både samverkan och polemik i olika frågor. Här kan själv notera att jag som uppväxt under denna tid, aldrig fann ens en tillstymmelse av känsla till att tillhöra Umeå Kommun, utan man var medborgare i Holmsunds kommun. Flera andra delar denna upplevelse och det märks i synnerhet med den ”kommunala” logotyp som ses överallt i samhället fortfarande – vars fana senast som igår vajade ifrån Omberget – till min stora glädje och stolthet.

I realiteten så var såklart närheten till Umeå Kommun stark, i synnerhet ekonomiskt, men kommundelsnämnden i Holmsund har, sett till dess målsättningar, alltså lyckats i sitt uppdrag att prägla samhället med lokal demokrati och självförvaltning i större grad än de andra sex kommundelsnämnderna under denna tid.

Denna utveckling avspeglar sig också att 1985 så beslutar Umeå Kommun att vidare utöka Holmsund/Obbolas självbestämmande. Detta innefattar också ett större budgetansvar.

Holmsund/Obbola blir alltså i realiteten spjutspetsen i demokratiseringen i Sverige för dessa lokala organ och från 1985 till 1988 handlägger Holmsund/Obbolas kommundelsnämnd bl.a. följande:
- Vägar och gator
- Fastigheterna
- Parker
- Barn och handikappomsorgen
- Äldreomsorgen
- Sociala institutionerna
- Biblioteken
- Kulturverksamheten

Denna kommundelsnämnd innefattar vidare 11 st. ledamöter, från de olika partierna. Bland annat goda vänner till mig och min familj (både min far och mor satt för V i kommundelsnämnden)

Vi som var med under denna period kan intyga, som sagt, att vi uppfattade det som att vi växte upp i egen kommun (det kan man också hävda, demokratimässigt, men med gemensamma resurser med Umeå för att få en stark välfärd – win win för alla). Demokratin kändes faktiskt väldigt nära. Och många idag saknar att ”kunna ta upp frågor direkt med folk” (ironiskt nog kan man tillägga, på typ konsum eller när jag är ute med hunden, vilket pekar på att det går att vara väldigt lokal fortfarande, men utan makt och lagstadgad insyn eller för den delen demokratiskt förankrat i debatt med andra partier)

Här kan man också notera att ungefär hälften av de lokala politikerna inte heller hade andra uppdrag än just i nämnden. Man kan alltså, beroende på hur man ser det, prata om en politik mycket nära medborgarna av medborgarna (men för partierna kanske en besvikelse i att de inte ville ta mer centrala uppdrag, även om detta också skedde)

 

Problem

Däremot kan man notera flera politiska problem. Bland annat kan inte medborgarna närvara på de möten kommundelsnämnden har, då det är en nämnd och därför inte omfattas av samma krav som t.ex. ett kommunfullmäktige. Det skapar avstånd. Däremot verkar föreningslivet i just kommundelsnämnderna i Umeå varit flitiga i att initiera frågor som behandlas i nämnden. Kollektiva krav tas alltså i regel upp. Annars tar medborgarna främst del av beslutandeprotokoll. Vilket på sikt så som det kan argumenteras för, leder till att politiken blir mindre relevant och motverkar de övergripande målen för kommundelsnämnderna: att vitalisera den kommunala demokratin. Och viktigt i skrivningen är också följande ”Även mellan valen”. Det är värt här att påpeka att Rådet däremot var helt öppet för medborgarna.

Sammantaget pekar dock forskningen på att kommundelsnämnderna, ökade, participationen från medborgarna. Även den del som i övrigt var ointresserad av politik. Och följdaktigen också, stärkte demokratin mellan valen.

De främsta handlingarna som behandlas är dock från Umeå kommun eller andra kommunala instanser som det skall lämnas remissförslag på. Vilket i sig är helt naturligt och betydligt mer organiserat än dagens system, som hänger på att lokala politiker på egen hand har så pass bra kontakter och nätverk att lokala frågor kan snappas upp.

Slutligen kan man konstatera att enligt forskningen från 1986 så stärkte kommundelsnämnden rekrytering till politiska partier, legitimiteten för den politik som fördes och ökade transparensen, förståelsen och informationen mellan folkvalda och medborgare. Under 90-talet kan man dock notera att kommundelsnämnderna tappar i förtroende, makt och relevans. Detta måste man förstå för att kunna acceptera att de kunde läggas ned utan i princip ramaskri, även om de också lades ned utan vidare debatt.

Politiskt kan man notera att de borgerliga partierna gått från att stödja denna demokratisering på 70-talet till att förorda att de ska läggas ned, förutom centerpartiet som fortfarande idag vill återinföra dem. Socialdemokraterna å sin sida var splittrade i frågan och Vänsterpartiet för en nedläggning av nämnden. Det hela landar helt enkelt i vilka som hade aktiva partiavdelningar eller inte. Centerpartiet driver från ur ideologisk hänsyn. Men ur t.e.x. moderat synvinkel var det nog, mycket, tacksamt att så starkt socialdemokratiskt fäste som Holmsund tappade ett lokalt organ som stärkte socialdemokratins legitimitet och synlighet.

 

Men. Ur politisk och kulturell synvinkel;

Detta är bakgrunden till Holmsund/Obbolas starka känsla för lokala beslut och lokal förankring. Det är anledningen till varför jag idag tar emot politiska ärenden på konsum – vilket är helt naturligt för flera i befolkningen – och varför Umeå Kommun har så svårt att begripa hur pass känsligt många frågor är. Det är i sig inte konstigt. Holmsund/Obbola är ingen ”förort till Umeå” det är fortfarande idag en de facto kommun i känslolivet för en stor del av befolkningen, dock utan beslutanderätt, budget, kommunhus eller ledamöter sedan 2014. Och detta är helt och hållet kopplat till att Holmsund så pass nära i tid som till 90-talet var ett relativt unikt lokaldemokratiskt försök, en kommun i kommunen.

Detta måste Umeå Kommun förstå.

 

Slut på studiecirkel ett. Ni får gärna delta genom att själva skriva kommentarer på avhandlingen.

 

Det teoretiska ramverket bakom kommundelsnämnderna kommer jag återkomma till. Här kommer Jan Erik Gidlunds kommunala teorier och demokratiprojekt analyseras.

Slutligen hoppas jag ta reda på varför de avskaffades och vad som hände och resultatet av detta demokratiförsök. Detta är hyfsat färskt och inte helt okontroversiellt. Men vi måste få svar på frågan. Mig veterligen har inte ens en analys gjorts ännu av kommundelsnämnderna. Ingen forskning eller empiri har framkommit till varför detta demokratiprojekt las ned mer än ”tidsandan”

Det är, för en demokrat, en helt ovidkommande argumentation. Samtiden visar med all tydlighet, att demokratin måste återerövras och utvecklas. Så denna del, kommer bli ytterst intressant.

Tills vidare.

Låt Holmsunds fana vaja vidare på Omberget.

 

5 kommentarer