Hur länge skall det här få pågå?

Av , , Bli först att kommentera 10

Hur länge skall det få pågå?

När det här skrivs sitter jag i den lounge SJ har på Göteborgs Centralstation. Fin lounge, med bra service och goda smårätter. Till och med kaffet är bra.

Men jag borde inte sitta här. Jag borde sitta i min dyra och sedan länge bokade stol på tåget söderut härifrån. Det tåget är inställt. Det är elfel på sträckan Mölndal – Kungsbacka. Enligt den information SJ pushar ut i sin app och via SMS (föredömligt) har det varit personal på plats sedan 12:30. Mitt tåg skulle gått 13:24. Det gjorde det inte. Det skall ersättas av bussar. När? Ingen vet. Ännu när klockan är 14:45 vet ingen.

Senare i sommar skall inga tåg alls gå mellan Göteborg och Malmö, åtminstone inga som SJ kör. Delvis för att det är brist på lokförare (borde gå att fixa? – ping Johan Pehrson) men också för att det görs massor av spårarbeten. Det är till och med så att tills nyss gick det inte att boka tågbiljetter inför sommaren på några av Sveriges mest trafikerade tågsträckor för att det inte är klart hur underhållsarbetena är planerade. Bland annat var det så inför påsk. I de flesta andra länder där jag har lite koll på tågtrafiken planerar man underhållet flera år i förväg, lägger tidtabeller och planerar trafik därefter. Inte omvänt.

Så sent som i våras fick vi höra att regulariteten på svenska tåg var ner emot 80%. Det vill säga 20% av tågen kom inte dit de skulle i tid. Lite som om var femte bil som rullar av bandet på Volvo (eller Tesla för den delen) inte funkat. Eller att var femte mjölkliter i kyldisken på ICA är sur. Vi accepterar inte det. Skulle aldrig komma på tanken. Men tågen, de går som de vill. Eller inte. Det känns inte som ett högteknologiskt land i den gröna omställningens framkant. Det känns som Venezuela.

Vad har då alla dessa tågproblem gemensamt? Jo, en sak: Trafikverket. Denna märkliga myndighet som lägger nationella transportplaner utan inbördes prioriteringar och som handlar upp trafik utan hänsyn till om den trafiken får några passagerare och som alltså sköter vårt järnvägsnät.

Jag måste erkänna att jag inte förstår hur en myndighet kan få fungera så. Det är liksom över min fattningsförmåga.

Förmiddagen idag har jag delvis ägnat åt att skriva till Trafikverket i ett helt annat ärende. Det handlade om upphandlad trafik som inte alls är planerad så den passar passagerarflödena. Eftersom både utföraren (ett flygbolag), trafikmottagaren (en flygplats) och den lokala ägaren av flygplatsen (en kommun) är helt överens om att planera om trafiken lite för att på så sätt utnyttja skattepengarna bättre kan man tycka att det borde vara enkelt. Nej. Trafikverket säger nej. Bland annat med hänvisning till att det inte är deras uppgift att ”fylla planen”. De hänvisar också till att man måste vara ute i god tid för att kunna göra ändringar. Den ändring vi begärt (jag är styrelseordförande i flygplatsbolaget) skulle börja gälla sommaren 2025. Bolaget framförde önskemålen om anpassning första gången 2011, och mera skarpt och kontinuerligt från 2017. I min värld är det ganska god tid. Ganska.
Det är ett så sällsynt slöseri med våra gemensamma pengar, våra surt inbetalade skatter, att jag inte förstår hur detta får pågå. Därför har jag några konkreta förslag:

Rusta upp Inlandsbanan rejält, med elektrifiering och banförstärkning. Enligt tidigare beräkningar en kostnad på 8-10 miljarder (en liten summa när man diskuterar infrastruktur). Gör det omedelbart. Då får vi i praktiken dubbelspår längs en mycket stor del av stambanan (= Sverige) och kan skicka det mesta av godset den vägen, öka godsmängderna på stålhjul rejält och på så sätt spara massor av pengar på vägunderhåll.
Rusta upp tvärbanorna på samma sätt omedelbart, för att skapa den effektiva redundans Inlandsbanan skulle innebära. Även här besparingar i vägunderhåll – massor!
Låt staten ta över alla regionala flygplatser med statligt upphandlad trafik. Det är helt orimligt att små kommuner med pressad ekonomi skall ta (ekonomiskt) ansvar för infrastruktur som staten beslutar om.
Inför en servicegaranti för all myndighetsutövning. När jag handlar upp servertjänster och webbhotell och liknande är så kallad ”up-time” (andelen av tiden som allt fungerar, skall ligga på >99% om jag skall vara nöjd) en av parametrarna. För myndigheter, i det här fallet Trafikverket, verkar det inte vara en direkt styrande faktor. Det finns tidsgränser för bygglov, det finns vårdgaranti (funkar så där, men ändå). Givetvis bör även vårt järnvägsnät fungera?
Ge de ansvariga sparken. Ja, faktiskt. Det måste få konsekvenser att inte leverera på uppdrag. En Generaldirektör, eller för den delen andra chefer i organisationer, skall inte kunna sitta kvar när det fungerar så fullständigt under all kritik.

Det finns två saker som kännetecknar ett välfungerande samhälle med hög levnadsstandard. Ett samhälle som kan utveckla innovationer, som kan upprätthålla demokrati och mänskliga rättigheter., som kan satsa på kultur och som har en välfärd som fungerar. Det ena är god tillgång på vettigt prissatt energi, det andra är en fungerande infrastruktur. Dessa är ryggraden i ett modernt samhälle. Jag får ta mig an energin senare. Nu verkar de ha hittat elfelet. Det verkar som om jag bara blir 4 timmar försenad. Alltid något.

NYTT VALSYSTEM KRÄVS – återinför tvåkammarsystemet….

Av , , Bli först att kommentera 2

Nu är det snart val!
Rösta för allt i världen! Det är det viktigaste som finns för att vi skall upprätthålla demokratin som i år blir hundra år i Sverige! Det var 1922 som de fem första kvinnorna tog plats i Sveriges Riksdag. Då hade Liberalerna äntligen, tillsammans med Socialdemokraterna, infört demokrati i Sverige. Glöm aldrig det!

Nu har vi anledning att utveckla och förbättra demokratin. Om det skriver jag tillsammans med mina partikamrater i gruppen ”En liberal röst för Norrland”. Så här ser texten ut:

Återinför tvåkammarriksdagen!?

Återinför tvåkammarriksdagen i ny skepnad eller inför två riksdagslistor, Norrlandslänens demokratiska utanförskap är akut i en riksdag med total majoritet av storstadskommuner. Det gamla systemet byggde på att båda kamrarna hade lika mycket makt och kunde blockera beslut. Samverkan gällde. Små kommuner i inlandet måste också få en representation i riksdagen.

Det demokratiska utanförskapet är nu lika stort på landsbygden som i städernas utsatta områden. Lägst valdeltagande i valet 2018 hade Haparanda och Södertälje. Politikerna har under de senaste 40 åren tagit litet eller inget ansvar för glesbygden. Små fattliga kommuner där många med sina naturtillgångar bygger Sveriges välfärd har hamnat på politikens bakgård. Utvecklingen går brant utför, de levererar miljarder till statskassan men har högsta skatten, sämste servicen och svårt att klara omsorgen och faller ofta offer för exploatering av allt från gruvor till vindkraft. Människor som lever där upplever att de inte finns eftersom politikerna väljer att inte se dem!

Den representativa demokratin är därmed satt ur spel! Den är diskriminerande för många människor inte minst på landsbygden och i glesbygd. Det demokratiska valsystemet stärker den urbana strukturen genom att främst storstadspolitiker tar plats i riksdagen. Små kommuner i inlandet har svårt att göra sig gällande och det gäller även mot regionstäder. De fem Norrlandslänen plus Dalarna, Västmanland och Värmland har 63 mandat alltså en femtedel av de 310 fasta mandaten i Riksdagen. Då ska vi komma ihåg att i samtliga av dessa län finns regionsstäder prioriterar sin egen befolkning. Stockholms stad och Stockholms län har fler mandat än dessa åtta län tillsammans. Våra fyra största städer med kringområden har absolut majoritet i riksdagen! Storstadsdominansen i riksdagen innebär att det är företrädare från storstäder som bestämmer vad som är bra för landsbygden och dessutom har tolkningsföreträde när det gäller landsbygdens behov och utmaningar. Många har ingen aning om vilka villkor som råder på landsbygden.

Staten har också dragit sig tillbaka och framför allt är det både marknadsstyrning och centralisering som skapar enorma problem i små kommuner och glest utsatta områden. Statliga myndigheter satsar i större städer, storsjukhus är drömmen för många regionala politiker som trots protester lägger ner små sjukhus. Resultatet har blivit stora köer till vården. Marknaden är inte, precis som politikerna, intresserad av små kommuner och gles befolkning. Det finns få privata vårdgivare, bilprovningen har centraliserats. Posten tjänster för företag är bristfällig, bredband i glesbygd är inte intressant för marknaden och inte heller prioriterat av regeringen. Det digitala utanförskapet är tydligt. Underhållet av vägarna prioriterar regeringen till de stora städerna. Dessutom har små kommuner de högsta kommunalskatterna, det skiljer sex kronor mellan Dorotea i Västerbotten och Österåker i Stockholms län. Sammantaget innebär detta att vi också har en platsbunden diskriminering.

När demokratin inte fungerar, när politikerna inte tar ansvar och inte ens diskuterar förutsättningarna för glesbygden slutar människor att rösta. Drygt en miljon svenskar valde att inte rösta i valet 2018. I glesbygdskommuner i mellersta och norra Sverige var valdeltagandet lågt.

Från riksdagens talarstolar framhåller ansvariga politiker att Sverige ska vara ett rättvist och jämlikt land. Den målsättningen skulle fungera om vi accepterar att vi har olika förutsättningar och olika behov beroende på var vi bor. Rättvisa innebär att små kommuner måste bli representerade i riksdagen samt att urbana mallar inte kan gälla för alla.

En demokratisk, och liberal, röst för Norrland:
Lotta Gröning (L) Riksdagskandidat Norrbotten Jämtland Härjedalen
Hendrik Andersson (L) Förbundsordförande Norrbotten
Lotta Gröning (L) Riksdagskandidat Norrbotten Jämtland Härjedalen
Pär Löfstrand Förbundsordförande, (L) Jämtland
H-P Carlson Riksdagskandidat (L) Västerbotten
Elise Backman Riksdagskandidat (L) Västernorrland

Tåget har gått. Kanske.

Av , , Bli först att kommentera 2

Sjukvården, skolan och omsorgen behöver fungerande tåg. För att inte tala om industrin.

En tågresa från GBG till Umeå med nattåg tar normalt 12-ish timmar. När det fungerar. Tyvärr gör det sällan det. I veckan som gick satte jag nytt personsämsta på sträckan, startade 11:30 i söndags och kom till Umeå 10:15 i måndags.

Elfel i Västergötland, kö på rälsen, underhållsarbeten som startats för tidigt på natten och några orsaker till låg bakom förseningen (och faktiskt att jag var tvungen att starta 5 timmar tidigare än tänkt). Tågen var fulla. Kort om personal på tåget, så det blir lite kaosartat när alla ställer samma frågor, nämligen hur det blir med deras fortsatta resa och hur de får ersättning.

Vid bytet i Sthlm blev det väntetid – så jag tänkte använda loungen för att jobba. Gick inte. Till 28 augusti är loungen stängd på lördagar och söndagar!?!

Nu till poängen. Mitt resande är inte av särskilt stort allmänintresse. Däremot är det helt avgörande för vårt land att vår infrastruktur fungerar. Den gör tyvärr inte det nu.

I Norr- och Västerbotten investeras just nu 1000 miljarder i ny, grön och klimatsmart industri och framtid. Hur skall vi kunna attrahera människor att bo och leva hos oss om det inte går att på vettigt klimatsmart sätt resa hit? Eller härifrån? Eller regionalt här?

Hela transportsektorn skall ställas om till klimatsmart drift. Hur skall det fungera när Inlandsbanan och tvärbanorna i norr inte ens klarar godsvikterna eller är elektrifierade?

Alla vi som bor i Västerbotten och vill bidra till en grönare framtid; hur skall vi kunna göra det när vi inte ens kan lita på att det går ta tåget eller att det finns laddinfrastruktur för elbilar och -lastbilar?

Hur skall elen räcka till alla nya industrier i norr när ingen ny, kontinuerlig, produktion finns?

I morse (fredag 12 augusti) kunde vi också höra Ekots reportrar fråga Trafikverket om deras framförhållning. Just nu ligger planeringen för spårarbeten på 2 till 5 veckors framförhållning. Kravet på Trafikverket är 18 veckor. I resten av världen har man lite mer koll på sin räls, den har ju oftast ändå legat där den ligger i några decennier. I Frankrike har man 18 månaders krav på framförhållning i planeringen. Med vår situation i Sverige nu kan man inte boka biljetter till sina resor.

Alla säger att vi skall åka tåg, inte minst av klimathänsyn. Jag vill gärna göra det. Men det går ju faktiskt inte. Det går inte ens att köpa biljetter. Den nivån har vi alltså på svensk infrastruktur idag. Min gissning (men det är en gissning) är att regeringen gärna skyller på att det var så dåligt när de tog över. För åtta år sedan! (inte sant, tågen var punktligare då än nu, se länkar till statistik nedan). Och pandemin på det! Ja, perfekt, när ingen reste under nästan två år vore det väl perfekt tid att fixa räls som inte behövs lika mycket just då?

En röst på Liberalerna, och mig, i riksdagsvalet innebär:

– Nej till svindyra höghastighetsbanor och istället rejäla satsningar på befintlig järnväg med mer dubbelspår och säkrad trafik, inklusive snabb utbyggnad av Norrbottniabanan hela vägen.

– Ja till upprustning och elektrifiering av Inlandsbanan och tvärbanorna för gods- och persontrafik (så får vi de facto dubbelspår för gods i hela norra Sverige!)

– Ja till kraftig satsning på elektrifiering av transportsektorn och industrin i hela landet. Det kräver massiva investeringar i elproduktion i både sol, vind och kärnkraft. Det måste därför vara konkurrensneutrala regler för alla fossilfria energislag och det kommunala vetot skall finnas kvar. Ingen skall köra över den lokala demokratin för att S/MP stängt ner väl fungerande kärnkraft i Skåne (Barsebäck) och Halland (Ringhals 1 och 2). Producenterna skall bära sina kostnader, inkl lokala ersättningar.

Det här är så otroligt viktigt. Inte att jag kan åka tåg – jag klarar mig. Nej, det är viktigt därför att infrastruktur och energi; transporter av både gods och människor och tillgång till el, är en förutsättning för att samhället skall fungera, att arbetsmarknad och företag skall kunna fungera, att samhällen i hela landet skall överleva.

Infrastruktur är ryggraden i Sveriges näringsliv. Företagen skapar det välstånd vi sedan fördelar som välfärd. Så sjukvården, skolan och omsorgen behöver verkligen fungerande tåg. För att inte tala om industrin.

Rösta på Liberalerna. Kryssa mig till Riksdagen.
Hans-Peter Carlson, Tärnaby (L)

Länkar för intresserade:
Tåg, tillförlitlighet 2021
Alla rapporter om tillförlitlighet på tågen

Det är inte olagligt att vara korkad

Av , , Bli först att kommentera 7

Trots att världen just nu ser Putin begå övergrepp vi kanske inte sett sedan WWII finns det mer att fundera över.

Demokrati, våldsmonopol, yttrandefrihet, polisen, religion och lite till.

Enligt Valforskningsprogrammet vid Göteborgs Universitet är det 5% av väljarna som är beredda att ta ett politiskt uppdrag. En tjugondel. Av tjugo personer du möter på gatan, på IKEA, i skidspåret eller på krogen är det EN som kan tänka sig att jobba för ett bättre samhälle inom de demokratiska ramar som våra grundlagar satt upp. Underbetyg – åt alla, faktiskt. Det som gör ett samhälle liberalt demokratiskt funktionellt är tillit. Tillit till att systemet fungerar, tillit till att skatter används på ett någorlunda vettigt sätt, tillit till att polisen kommer om man behöver det. Tillit. Med färre som är villiga att arbeta handfast med demokrati för att skapa och upprätthålla ett tillitsfullt samhälle får vi problem. Stora problem.

En som vet att tilliten är på väg bort är den danske provokatören Paludan, han med koranbränningarna. Jag tycker han är korkad. Jag tycker inte man skall bränna böcker, inga böcker alls faktiskt. Särskilt inte för att provocera eller visa förakt för enskilda grupper, åsikter eller för den delen religioner. Men det är inte olagligt att vara korkad, och det är faktiskt fullt lagligt att bränna koraner eller andra böcker. Det är också lagligt att göra det som en del av en offentlig sammankomst, en demonstration. Söker man och får tillstånd för en sådan är det helt i sin ordning. Sådana tillstånd har nu Paludan fått i ett antal svenska kommuner.

Det är däremot väldigt olagligt att ta till våld, att störa tillståndsgivna demonstrationer, att förstöra och stjäla polisbilar, att vandalisera allmän och privat egendom. Det var det de här stora grupperna av, vad det verkar, unga arga män gjorde. Fullständigt vansinnigt. De gjorde det i religionens namn, de blev kränkta över att Paludan skulle bränna deras heliga skrift. Far åt pipsvängen säger jag. Hädelse är inget brott. Är de arga? Bränn en bibel? Spring en mil snabbt? Börja träna boxning? Ge er bara för tusan gubbar inte ut och slåss – det är korkat, det är olagligt och vi vill inte ha ett samhälle där man slåss när man tycker någon annan har fel. Det är att snabbt kast tillbaka till tider vi inte vill befinna oss i. Där den starke bestämmer, där kvinnor inte räknas, där barn misshandlas. Om det är sett sådant samhälle de arga unga männen vill ha får de söka det någon annanstans. Inte här.

Det blir ofrånkomligen några reflektioner kring det här:

1/Hur är det ens möjligt att ett land som haft personskydd för Lars Vilks i många år (för att han gjort en karikatyr av Muhammed) inte ser allvarligare på det här än att man låter kriminella stollar ta över i Linköping, Norrköping, Örebro? Att vi i Sverige, som såg med fasa på attentatet mot Charlie Hebdo och yvs över vår yttrande- och åsiktsfrihet inte tar allvarligare på detta än att vi låter en mobb diktera villkoren?

2/Hur är det möjligt att polisen inte a/kan eller b/vill hantera de här upploppen? Sverige har haft ett gott rykte när det gäller att förebygga och undvika den här typen av upplopp. Vi har polis som utvecklat arbetsmetoder och taktiker (framförallt sedan Göteborg 2001) som faktiskt gjort att vi sluppit de värsta utbrotten av idiotier. Det verkar vara slut med det nu? Polisen måste förklara sig – det här var med bred marginal underkänt.

3/Religion kan aldrig, inte på något sätt och inte i något sammanhang, användas som ursäkt för någonting alls. Är det lagligt, varsågod. Är det olagligt så är det olagligt oavsett vad Muhammed, Jahve, Jesus, Buddha, Krishna eller Robert Lind i Kramfors säger om det. Vi har religionsfrihet i Sverige (nästan, ett jobb kräver en viss religion, men det är en annan historia). Det betyder också att vi har frihet från religion. Den friheten skall gälla alla, och den skall upprätthållas av vårt liberala demokratiska samhälle. I det här fallet genom att faktiskt använda våldsmonopolet och se till att mobben antingen skingrades eller lagfördes. Landet där de liberala kraven på jämlikhet och rättvisa ledde till en revolution 1789 är starkt präglat av katolicismen. Men Frankrike har kvar separationen mellan staten, det demokratiska, och religionen som får klara sig själv. Som ett exempel kan nämnas att inga religiösa samfund i i Frankrike kan förrätta en vigsel som är lagligt giltig. Det gör republiken i form av borgmästare eller statlig tjänsteman. De flesta viger sig i sin kyrka eller motsvarande ändå, men det är bara en för dem symbolisk ceremoni utan juridisk betydelse. Vi måste släppa snuttefilten i Sverige också. Vi kan inte över tid låta dunkla idéer om religion, heder, kultur, tradition eller annat relativiseras mot vårt demokratiska system. Tyvärr sker det. Nu senast i de här förbannade upploppen, men det har hänt i många sammanhang, till och med i domstolar.

4/Det är frapperande hur våra ytterkanter hanterar händelserna. Kunde varit lite humor, om det inte varit så allvarligt. Åkessons gäng går ut med bilder på eländet på Facebook och skriver ”UTVISA”. Trots att de vet med 100% säkerhet att de flesta som syns där är både födda i Sverige och har svenskt medborgarskap sedan födseln och således inte kan utvisas. De som håller till på den röda ytterkanten klagar på att Paludan fick tillstånd och framförallt på Åkessonarnas reaktioner. De tar inte en sekund avstånd från själva upploppen. Så tragiskt och så ovärdigt, i båda fallen.

Sammanfattningsvis är det märkligt hur man som Paludan kan bli så ynklig att man bränner böcker. Men det är ännu märkligare att man som utövare av den religion Paludan hånar blir så grundlurad att man tar till våld, och därmed stryker under det Paludan hävdar. Mest märkligt är att det inte stoppas resolut av vår polis som innehar våldsmonopolet i samhället.

Johan Pehrson har en del att säga om detta.

Själv blir jag förbannad. På allihop. Men det är fortfarande inte olagligt att vara korkad.

Nyamko avgår.

Av , , Bli först att kommentera 1

Nyamko Sabuni avgår som partiledare efter snart tre år på posten.

Själv gör jag två reflektioner. Den ena handlar om att Nyamko trots sin energi och sitt tydliga budskap om en Ny start för Sverige inte lyckats vända den trend av vikande opinionssiffror som under en lång följd av år följt vårt parti. Hon har inte heller lyckats ena partiet helt och hållet. Det beklagar jag. Efter att ha valts enhälligt två gånger till partiledare borde det varit möjligt. Nu blev det istället så att Nyamkos person, och diskussionen om den, skymde sikten för partiets politik. Då är beslutet att avgå rätt och riktigt.

Den andra tanken som dyker upp är nog lite mer allvarlig, egentligen. Även om jag personligen är lite av en meritrokratinörd så är det inte möjligt att bortse från det faktum att Nyamko är den andra kvinnliga, av två möjliga, partiledare i vårt parti som inte fått chansen att prövas i val. Anna Kinberg Batra, Maria Leissner, Birgitta Ohlsson och en hel del andra kvinnor i utsatta positioner i den absoluta toppen har nog ett och annat att säga om hur sättet de behandlats skiljer sig från den behandling deras kollegor av annat kön fått. För mig är det ett märkligt fenomen.

Jag konstaterar att när Januariavtalet beslutades i vårt parti med Jan Björklund i spetsen i januari 2019 gjordes det med ganska precis samma majoritet som de beslut haft som tagits under Nyamkos tid. Skillnaden är att efter januari 2019 så riktade hela partiet in sig på att genomföra det man tillsammans bestämt. Så har inte skett efter besluten som tagits efter Nyamkos tillträde.

Nu tar Johan Pehrson över. Det kommer han att göra med bravur. Johan har en stark förankring i partiet, han är en bred politiker med lång erfarenhet. Dessutom har han ju varit vikarierande partiledare i riksdagens partiledardebatter eftersom Nyamko inte haft någon riksdagsplats. Jag vet att Johan har både kunnande och energi att ta sig an den nya uppgiften framgångsrikt.

Nu är tid att arbeta tillsammans för en valseger. Vi har politiken. Den har vi bestämt tillsammans. Nu återstår att göra den tillgänglig för väljarna. Det ansvaret vilar på oss alla. Tillsammans.

H-P Carlson, ordförande Liberalerna Västerbotten.

Passtid – dagens hårdvaluta!

Av , , Bli först att kommentera 1

I veckans nyhetssändningar på SVT kan vi vid sidan om tragiken i världen få en mindre, men ändå intressant, nyhet oss till del: man kan köpa en passtid.

Passtid?

Ja. Det är en enorm kö för att få ett nytt pass. Månader. Olika lång kö i olika delar av landet, men lång kö. Det är så lång kö att det uppstått en marknad – en marknad för snabb tillgång till passexpeditioner…

Att man behöver närvara personligen är självklart – passet är numera försett med biometriska uppgifter. Att just ditt fingeravtryck är det som registreras i passet är väsentligt. Utfärdandet av pass är en samhällstjänst som vi har, och skall ha, höga krav på.

Är det inte konstigt att samma regering som säger att köer är ett dåligt sätt att hantera brister (till exempel kö till platser i en populär skola) nu tycker att köer till offentlig service är helt ok? När man klagar på de här köerna (till pass, till operation, till arbetsförmedlingens handläggare, till handläggning av bygglov, till vad du vill) är man gnällig, sur och en allmänt trist gubbe (i mitt fall).

I beg to differ!

Att inte få en passtid är ett stort problem nu när pandemirestriktionerna försvinner allt mer och fler vill kunna resa. Men det är ingen svårbedömd efterfrågan, den var lätt att förutse. Ändå väljer våra myndigheter inte att skala upp, förbereda eller förbättra.

Vi betalar världens högsta skatt. Särskilt vi som bor i de glesare delarna av landet och i kommuner med få invånare och stor geografi betalar ohemula summor i skatt. Ofta får vi sämre service än i städer och storstäder. Då skall det som samhället levererar också hålla den nivå man kan kräva. Odiskutabelt.

Liberalerna vill i vårt nya gles- och landbygdspolitiska program att vi inför en servicegaranti. Det skall helt enkelt inte vara möjligt att inte leverera beslut, besked, stöd eller vad det nu är myndigheter, kommuner eller vad det kan vara skall leverera. Kraven måste upp, effektiviteten måste upp. Man får helt enkelt snäppa upp sig. Precis som alla de som genom sitt arbete, företagande och skattebetalande får göra när marknaden förändras och verkligheten tar nya former. Om det inte blir balans kommer tilliten till systemen, allt från passtillverkningen till sjukvården, att erodera. Då blir viljan att bidra, att betala för kalaset, minskande. Då blir svårigheterna att leverera ännu större.

Svårare än så är det egentligen inte. Samhällskontraktet måste uppfyllas – av båda parter. Tillit och förtroende är det som håller demokratin och systemet på fötter. I länder där man tvivlar på systemet vill man inte anförtro regering/myndigheter/offentlighet med sina pengar eller sitt välstånd. Där finns ingen välfärd, och den minskar i en nedåtgående spiral.

Välståndet måste skapas innan det fördelas som välfärd, de må vara passtillverkning eller höftledsoperationer eller polisingripanden. Om man tröttnar på välståndsskapande blir det ingen välfärd alls.

Passtidskrisen är helt enkelt ett symptom på en inneffektiv hantering av vårt välstånd i välfärdssektorn. Det måste till en bättring!

Länk:
DN den 19 mars.

Ukraina har rätt till sin frihet!

Av , , Bli först att kommentera 6

Det är en otäck dag idag. När man funderar en stund så blir det så tydligt. Kyiv ligger närmare Stockhom än Paris gör. Ryssland bombar just nu i en av Europas huvudstäder.

Låt det sjunka in lite. Bombar. I Europa.

Den ryska buffert som nu Putin upprättar kan lika gärna, med samma logik, upprättas här. Då är Sverige och Finland liksom borta sedan. Puts väck. Polen, borta. Baltikum, borta.

När tar det slut? Sannolikt inte förrän Putin är borta. Revolution, lönnmord eller militärkupp. Skulle inte tro att officerare i Ryssland gillar det här. Inte administrationen heller.

Den viktigaste kampen att ta varje dag är den för frihet, fred och demokrati. Utan dem har vi ingen möjlighet att demonstrera för klimatet, skriva insändare eller bloggar, välja våra ledare eller tycka vad vi vil. Allt det som vi tar för alldeles självklart håller Ryssland nu på att montera ner i vår absoluta närhet.

Det finns fortfarande inga demokratier som krigat mot varandra. Det finns heller inget bättre recept mot fattigdom i världen än demokrati och bildning.

Läs! Lyssna! Se och hör! Var kritiska och kontrollera källor och fakta. Nu kommer trollfabrikerna att gå på högvarv. Den första som dör i ett krig är sanningen.

De enda som erkänt Donetsk och Luhansk utöver Ryssland är Venezuela och Belarus (eller var det när jag åkte hemifrån, sitter på ett tåg nu). Länder som inte drar sig för att skjuta ner sina egna medborgare om de råkar ha en annan åsikt.

Tänk att vår frihet är ganska skör. Den är bara 100 år. I ett historiskt perspektiv är det ingenting. De som kämpade för den, och för oss, var i underläge. De var utsatta, de var avvikande och inte sällan var de kvinnor. I Sverige drevs rösträttsfrågan stenhårt av liberala män och kvinnor som inte var som alla andra. De var bildningstörstande, internationella och de var ofta mycket energiska. De startade exempelvis Samskolan i Göteborg 1901 där pojkar och flickor fick gå i samma klass och för kristendomsundervisning togs bort till förmån för religionskunskap.De drev igenom rösträtt. Först för män och sedan för alla. De föreslog och drev igenom pension för alla redan 1913 (många tror att det var sossarna, men det är faktiskt fel). De kämpade för folkbildning och de utvecklade skolan. De drev GHT som med Torgny Segerstedt i spetsen var den starkaste motståndaren mot nazismen.

Tänk på allt vi fått tack vare dessa kämpar och förebilder. Alla möjligheter till utbildning, till åsikter, till att välja själva. Vi lever i ett av världens mest extrema länder i det avseendet. I positiv bemärkelse.

Det är dagar som den här som i alla fall jag är extra tacksam för det.

Vem skall man tro på?

Av , , 2 kommentarer 4

När man hör debatten om klimat, bränslepriser, energi- och elfrågorna i Sverige får man ibland intrycket att det är lite osäkert det där med klimatpåverkan och var vetenskapen står. Särskilt från alla som vill sänka skatter och priser på fossila bränslen. Därför var det verkligen befriande att läsa den här artikeln i DN idag. Äntligen en riktig studie på vad forskarna tycker och i vilka proportioner. Dessutom en studie av vilka de är som förnekar att klimatet är påverkat av oss människor och är på väg att haverera.

För er som inte orkar läsa en lång artikel:
– 97% av alla forskare är överens om att människor orsakat klimatförändringarna och att det är bråttom att åtgärda detta.

– de 3% som inte håller med är till 97% inte klimatforskare eller motsvarande. De är verksamma inom helt andra fält. Ofta är de knutna till fossilindustrin eller liknande.

Länk till artikeln:
https://www.dn.se/vetenskap/darfor-vill-manniskor-inte-tro-pa-klimatforandringarna/

Man kan alltid ha olika åsikter. Men fakta är fakta. Det är forskningens uppgift att ta fram fakta. Så enkelt är det med det.

El? Putin? Bränslepriser?

Av , , 5 kommentarer 6

Lever vi i en komedi?

Regeringen gör, med stöd av Annie, bränslet vansinnigt dyrt. De gör elen dyr och lite väl ovanlig. De tar inte ställning mot Putins imperialistiska krav från den 17 december och nu skall de betala ut bidrag till några, inte alla, så att de nya bidragstagarna får råd med elskatten. Är det en film?

    1 Bränslepriser.

Alla inser att vi måste se till att ställa om. Då bör alla vara med och bära den omställningen – även de som kan ta bussen, tunnelbanan eller som har tillgång till cykelbanor… så se till att reduktionplikten faktiskt gör skillnad: skattebefria de förnybara bränslena! Idag är HVO avsevärt dyrare än fossil diesel. Skatten? Hög. Stendumt. Rent av fossilt.

    2 Elen.

Att genom politiska beslut göra kärnkraften först dyr och sedan oförmögen att konkurrera med vindkraft (som har mängder av förmåner fortfarande) har gjort att vi har en elkris. Starta Ringhals 1&2 nu. Satsa på vind, sol, vatten och kärnkraft på lika konkurrensvillkor. Så är det inte idag. Överföring från norr till söder? Sorry, men elen i kort kommer att att behövas i norr. Vi håller på att ställa om hela systemet, om någon missat det. Northvolt, H2 Green Steel, Hybrit/LKAB/SSAB. Inte en enda kWh kommer att kunna skickas söderöver.

Dessutom: 85% av världens energiförbrukning kommer fortfarande från fossilt. Energibesparing och incitament för det kan vara det absolut bästa, snabbaste OCH billigaste sättet att faktiskt på kort sikt få ner både utsläpp och priskris.

    3 Putin?

Kalla in försvarsberedningen nu! Gör tydligt att vi har en NATO-option och förbered ett NATO-medlemskap. Fortare än kvickt.

Fundering: när Putin annekterade Krim eller gick in i Georgien såg jag inga demonstrationer och ingen större aktivism. Det gjorde jag däremot när USA inledde Irakkriget och mängder av gånger i samband med samma lands
agerande i Afghanistan?

    4 ”Elbidraget”

Ett av de sämsta förslag jag sett. Bidrag för att betala skatt. Dessutom utformat så att man kan få mer i bidrag än man haft i ökade kostnader, och alla får inte ta del av bidraget. De som valt att investera för att minska sitt elberoende och sin energiförbrukning blir blåsta.

Sänk elskatten för alla, så klart.

Vi behöver helt uppenbart en ny regering.