H-P Carlson, Tärnaby

Välstånd skapas först och fördelas sedan - inte tvärtom

Man är inte så dum, helt enkelt.

Av , , Bli först att kommentera 4

Det är väldigt mycket snack om olika källor för klimatfrågan just nu. Hur mycket isen smälter, hur varmt det egentligen var i juli och om hur man kan veta att det verkligen är vårt fel. Några reflektioner på det:

1/Schwarzenegger har uttryckt det bra: ”du får välja mellan två garage. I det ena står en bensinbil. I det andra står en elbil. Du skall vara i garaget i fyra timmar medan bilen är i gång och dörren skall vara stängd. Vilket garage väljer du?”

2/om det råden tvekan om hur det kommer sig att isen smälter, att medeltemperaturen går upp eller om hur det kommer sig att vi får mer och mer extremer i vädret så gör man väl som i andra sammanhang: fortsätter försöka ta reda på hur det faktiskt är under tiden som man tillämpar försiktighetsprincipen? Det vill säga minskar påverkan så mycket det bara går, så effektivt som möjligt? Fördelen med det är att vi samtidigt sparar resurser vilket är en fiffig sak för ekonomisk utveckling. Produktiviteten går upp, nya marknader utvecklas.

3/”whataboutism” är vanligt i det här sammanhanget. ”Spelar ingen roll vad vi gör om Kina ändå…”, ”Våra utsläpp märks ändå inte…”. Nähä? Så därför skall vi fortsätta att ligga på 8 ton co2-ekvivalenter bara för att någon annan gör det? Så resonerar inte rationella människor. Man stjäl inte bilar i väntan på att andra skall sluta med det. Man slår inte sina barn för att det är tillåtet i Kina. Man är inte så dum, helt enkelt.

Läs gärna the Economist. Bra grejer.

https://www.economist.com/graphic-detail/2019/08/13/shipping-logs-show-how-quickly-arctic-sea-ice-is-melting?cid1=cust/dailypicks/n/bl/n/20190813n/owned/n/n/dailypicks/n/n/EU/292992/n

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

SAS har (också) vaknat

Av , , Bli först att kommentera 4

Nu händer det äntligen lite mer i riktning klimatsmarthet. Ett exempel är SAS. Detta utskällda, halvt konkursmässiga bolag med piloter som strejkar och lite gammaldags halvt charmig statlighet i imagen är lite mer med i matchen.

SAS har vaknat, faktiskt. De behöver det för att överleva i den mördande konkurrens som flygbranschen rymmer. De började ganska snart efter den sista strejken att ta bort taxfreespriten från ombordförsäljningen. Skälet? Ja, officiellt var det att flaskorna väger för mycket så man minskar utsläppen om man tar bort dem. Det betyder ju också sparade pengar för flygbolaget, så det var enkelt att räkna hem. Att köpa sprit på flygplan är väl inte det första man tänker på när man bokar flygbiljett, så kunderna är nog inte så ledsna de heller. De märker nog knappt ens skillnaden. Det var ett steg, ett litet, men ändå ett steg.

Nästa steg är större, och kanske det som kommer att förändra flyget framåt. När du checkar in (online) på SAS kommer det olika alternativ för att välja plats i planet, för att välja till ”fast lane” eller ”lounge”. Men det kommer numera också ett alternativ till. Biobränsle! Yes! Du kan nu välja att boka till biobränsle på din inrikesflight med SAS i Sverige. Hundra spänn ger 20 minuters flygning på biobränsle. istället för den vanliga jetsoppan.
SAS biobränsle

Det här är ett lysande exempel på när det faktiskt händer saker som trycks på av marknaden. Det går fort nu. Utanför mitt kontorsfönster sitter en elbilsladdare. Jag noterar att den används mer och mer. Av statistik från den laddare vi har på företaget för våra gäster vet jag att användningen flerdubblats sedan årsskiftet.

Det händer saker! Det går som tåget, för att använda ett gammalt (och snart kanske aktuellt igen?) uttryck. Tågsemester är trendigt som bara tusan och även bussresandet som ett bra alternativ för att få ner utsläppen och faktiskt också minska trafikriskerna är i hetluften.

Men det som inte får glömmas bort i allt det här, som ju är bra, är att det för en del människor inte finns några alternativ. De som bor där det inte finns någon tågräls och som har flera mil till jobbet utan kollektivtrafik enkel väg, de kan inte gå på pendeltåget, bussen eller spårvagnen till jobbet. De kan heller inte åka på tågsemester på något rimligt vis. Att sänka bensinskatten är lösningen säger många (senast jag kollade var 600 000 med i ”bensinupproret” på Facebook). Det är ju en ganska dålig idé eftersom de flesta som kör bil bor där det finns bra alternativ till bilkörning. Och det är faktiskt där man kör mest bil också. Barnfamiljer på pendelavstånd utanför storstäder kör mest i Sverige. Kanske för att barnen skall åt alla möljiga olika håll hela tiden, kanske för att man värderar friheten att åka när man vill till och från jobbet, kanske för att man inte är villig att offra någonting för en bättre mijö, kanske för att det är för billigt.

FÖR BILLIGT? Nu gick blodtrycket upp hos många. JA, för billigt. Det kan vara så, faktiskt. De som behöver köra bil för att klara vardagen (exempelvis i glesbygden, exempelvis skiftarbetare som jobbar när kollektivtrafiken står still) bör inte subventionera bekvämlighetskörarna. Det strider liksom mot hela det svenska samhällskontraktet där vi i vanliga fall gör så att de som kan hjälper de som inte kan via skattsedeln. I det här fallet gör vi liksom tvärtom?

Vad bör vi då göra? Det har kommit många förslag, varav många inte är realistiska. Men en sak som går att göra snabbt är att förändra reseavdragen baserat på tillgång till alternativ. Det går att regionsindela skatten på bränsle. Det går att göra om flygskatten så att de sträckor där tågen och bussarna också går beskattas högre och linjer utan alternativ beskattas lägre. Till exempel. Men att vi måste ta kliv, stora och snabba kliv, i mer klimatsmart riktning är odiskutabelt. Det som ger mig och många andra hopp och framtidstro är att det nu går så rasande fort i utvecklingen av nya lösningar och ny teknik att vi snart kommer att betrakta bensinskatt, och nivån på den, som en lustig, historisk och kuriös detalj.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , , , ,

Välkommen till Tärnaby, Magnus Hall!

Av , , 2 kommentarer 10

Tärnaby den 27 juli 2019

Öppet brev till koncernchefen i Vattenfall, Magnus Hall

Hej Magnus,
jag hoppas du har en härlig sommar!

Här i Tärnaby har vi verkligen det just nu. Massiv, skön värme med uppåt trettio grader, sol som strålar, fullt med folk och härlig stämning. Verkligen en fantastisk sommar. Tärnaby ligger för övrigt i Storumans kommun, i Lappland och på samma breddgrad som Luleå, ganska nära gränsen till Norge.

Jag tänkte att vi skulle göra ett tankeexperiment tillsammans, med två scenarier.

Tänk dig att du förbereder dig för Vattenfalls årliga bolagsstämma. Med tanke på ägarkretsen är det inte ett jättearrangemang, men det skall förberedas och det skall fungera till punkt och pricka. Som det framåtriktade företag ni är har ni kombinerat stämman med lite seminarier om framtidens energiförsörjning och det är ganska många inbjudna, både talare och publik. Ett viktig arrangemang, helt enkelt. För er som företag kanske det viktigaste på året. Ni lägger ner krut på det. Det får inte gå fel. Ni gör det ni kan för att kvalitetssäkra allt. Ändå händer det. Cateringfirman har inte kollat sin kylkedja ordentligt och för att göra en lång historia kort har ni energiexperter, regeringstjänstemän, styrelseledamöter och koncernledning samt ett par ministrar och en ansenlig skara inbjudna med totalt och akut haveri i peristaltiken. Hur ni hanterar det? Givetvis så gott ni kan, men sedan kommer den cateringfirman aldrig mer att få några jobb. Inte av er, och om era spindoctors gör jobbet, antagligen inte av så många andra heller. Vilken tur att det inte har hänt!

Tänk dig nu i stället en turistdestination med ungefär 1 000 fast boende invånare. De har ett väldigt viktigt evenemang varje sommar. Har haft i många år. De förbereder sig ordentligt, kvalitetssäkrar allt de kan. De lägger helt enkelt ner rejält med krut på att det skall bli bra. Med tanke på ortens läge och kommunikationer, ganska perifert i norra Norrland, är det inte ett jätteevenemang, men de brukar ändå ha 15 000 besökare. Det är otroligt viktigt för dem. Evenemanget är en marknad med allt vad det innebär. Försäljare, utställare, sång och musik och barnaktiviteter. Fredag till söndag, i slutet av juli. Varje år i många år. Oftast har man haft tur med väder och vind och annat man inte råder över. Det man kan styra upp, det är uppstyrt. Tänk så härligt att få visa upp sin bygd för så många besökare! Tänk så härligt att gå omkring och strosa, ta en glass eller någonting kallt att dricka…

Kan du känna den där iskalla drickaburken i handen en solig högsommardag eller svalkan av en glass mot tungan? Bra, håll kvar den känslan. Det är nämligen ingenting som någon på Gränshandelsmarknaden i Tärnaby får känna den ovanligt varma lördagen den 27 juli 2019. Det är strömavbrott. Ett totalt och långt strömavbrott. Hur det blir för alla med behov av kyla vet vi väl inte förrän efteråt. Lite som en dålig catering. Den stora skillnaden är att vi inte kan byta leverantör. Vattenfall äger nätet, och det fungerar inte som det skall. Betalar, det gör vi. Vi har bland de högsta nätavgifterna i Sverige. En stor del av det vi betalar är ”garantiavgiften” nämligen. En abonnemangsavgift, oavsett om vi utnyttjar nätet eller inte. Att nätet skulle vara dåligt är i sig lite märkligt eftersom all den enorma mängd elektricitet som produceras här i kommunen ju ändå måste transporteras, så infrastrukturen borde vara viktig även för Vattenfall?

Vi behöver nog få lite ordning på det här med prioriteringar tillsammans. Vattenfall behöver kanske veta vad vi som bor där massor av el produceras har för förutsättningar och villkor, och vi som bor här behöver givetvis veta hur ni tänker när det viktigaste evenemanget på året kan få bli ett halvfiasko för att ert elnät inte fungerar. Därför tycker jag att du skall ta med dig lite kollegor och komma hit. Jag bjuder därför in er, eller dig, hit. Jag ordnar både boende och guidning. Planera för två dagar så kan vi se på hela kommunen, den är 27 mil lång.

Lite bakgrund, som kan vara bra att ha med i planeringen:
- Enklast är att flyga hit från Arlanda, det går reguljärt flyg sex dagar i veckan.
- 15 000 besökare här motsvarar 800 000 besökare i Umeå eller några miljoner i centrala Stockholm. SAMTIDIGT.
- Vår destination, Hemavan-Tärnaby, är den största i Västerbotten efter Umeå.
- Den snabbast växande branschen i Sverige, och världen, har länge varit turismen. Turismen är både personalintensiv och en väldigt viktig i de delar av landet där det produceras mycket el; i glesbygden.

Jag ser fram emot träffa dig här! Tillsammans, och givetvis med bra inspel från alla kloka lokala förmågor, borde vi kunna komma fram till spännande saker. För Vattenfall, för glesbygden och för turismen. Ärligt talat, hur skulle det kunna gå fel?

Välkommen till Tärnaby!

Med vänlig hälsning,

Hans-Peter Carlson
Ledamot Kommunstyrelsen (L) i Storumans Kommun
Förbundsordförande Liberalerna Västerbotten

2 kommentarer

Vem tar vem?

Av , , Bli först att kommentera 0

Att talmannen väljer att låta pröva Ulf Kristersson i Riksdagen är en lågoddsare. Det kommer att föras fram en M+KD-regering som skall snirkla sig igenom parlamentet med hjälp av den ickesocialistiska majoriteten. Det är väl nu det blir skarpt läge för första gången; vad säger mitt eget parti, L, om det och vad säger Annie och C? Säger vi gemensamt nej i kammaren har vi röstat emot en ickesocialistisk regering. Säger vi ja ger vi SD inflytande. Lägger vi ner rösterna kommer regeringen att kunna bildas, men vi kan ta ställning i fråga efter fråga och eventuellt få en roll likt den V haft.

Så ser läget ut. Sådan är verkligheten.

Mitt i allt detta har L och C lovat att inte göra sig beroende av SD eller V. Tufft läge, mycket hård press på Lööf och Björklund. Nåväl, om det står mellan Kristersson och Löfven, mellan en ickesocialistisk och en socialistisk regering, finns en lösning som V alltid använt: Ingå inte i regeringen.

Lägg ner rösterna. Låt Kristersson bli statsminister. Sätt lika tuffa krav på honom som SD hade gjort på en Alliansregering. Kanske klarar han det, kanske inte. Men låt för guds skull inte maktlystnad gå före en klar ideologisk kompass. Stå för löftena inför valet, visa att man kan lita på det ni säger.

Lägg ner rösterna, ingå inte i regeringen.

När kritiken från vänster kommer om att ni släppt fram en SD beroende regering, för det gör den, använd samma argument som sossarna alltid använt för att låta VPK/V få inflytande.

SD har röstat gemensamt med regeringen fler gånger än de röstat gemensamt med Alliansen i voteringar i riksdagen under den förra mandatperioden. Vi har inte hört Löfven ropa avgå till sig själv för att ha mottagit SD-röster i kammaren.

Lägg ner rösterna, ingå inte i regeringen. Så var det sagt.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Rymdresor och plastbantning

Av , , Bli först att kommentera 1

Är vi ute och cyklar?

Tiden efter valet har nästan blivit lite av ett vacuum. I Riksdagen byter man ju ut parlamentet direkt efter valet, men i kommuner fungerar det inte så. I Storumans kommun har vi första nya fullmäktige den 20 november. Då börjar den nyvalda politikerskarans möjligheter att påverka och styra. I och för sig har vi ett läge där alliansen (ja, i vår kommun håller den ihop) har egen majoritet så förändringarna blir inte enorma. Men, likväl spännande och kul. Det glamorösa livet som fritidspolitiker med lång resväg får vi med andra ord inga ”bakom kulisserna-skildringar” från ännu.

Istället funderar jag på en undersökning kring trender i resebranschen. Den är gjord av booking.com som ju är världens största bokningskanal för hotellrum. För oss i hotellbranschen är det både en möjlighet och en förbannelse, vi får en del bokningar men till skyhöga kostnader. Det som gnager är att inte veta om man kunde fått dem på annat vis….

Nåväl, booking har alltså undersökt hur vi vill resa i den närmaste framtiden. I undersökningen har 21500 personer medverkat, givetvis är det bookings egna kunder, det vill säga urvalet är inte helt slumpmässigt. Men vad kommer man fram till? Jo, väldigt märkliga saker.

Dels är det ”outforskade territorier”, upplevelser och lek och helgturer som är stora trender. Det vill säga mer resande till platser vi inte varit förut och med mer aktiviteter på plats.

Dels är medvetet resande, ”välj bort plasten” och ny teknik andra starka strömningar.

Ta in det här: fler korta resor samtidigt med medvetet resande.

Med tanke på vad vi vet; att avgaser inte är nyttiga, vare sig att andas in eller fylla atmosfären med, att det inom inte för lång framtid finns fler plastpartiklar än fiskar i havet och att 60% av ryggradsdjuren är borta för att vi på ganska kort tid har har levt ett industrialiserat liv; så känns de här trenderna lite motstridiga.

Booking skriver om de planerade turistresorna till rymden, NASAs planer på en rymdstation på månen redan under första halvan av 2020-talet, om exotiska resmål och om nya möjligheter med nya flygplatser och ny infrastruktur.

Samtidigt skall upplevelserna vara genuina, man vill ha lokalproducerat på bordet och man vill, trumvirvel; “välja bort plasten”.

Miljömedvetenhet i det tjugoförsta århundradet: vi flyger till Bali och plockar plast på stranden. Vi tänker oss en rymdresa och klimatkompenserar för den (när kommer HVO för rymdraketer?). Vi reser oftare och kortare för att spara semesterdagar. Vi ställer krav på fair pay och ok arbetsvillkor på våra all-inclusive anläggningar, och har köpt nya träningskläder från Bangladesh för att ta med på resan.

Vart vill han komma? Jo, en sak är säker: den hör typen av dubbla standards kommer inte att rädda vare sig planeten, ekonomin, ryggradsdjuren eller haven.

Jag är ju liberal. Vi tror på fri företagsamhet, vi tror på demokrati, åsiktsfrihet och en hel del annat fiffigt. Vi tror också på eget ansvarstagande. Den ideologin gör det också rimligt att säga ”polluter pays”. Med det menar vi att den som skitar ner och förstör är den som skall betala. Betala i betydelsen åtgärda, allt kan inte köpas för pengar och ändrat beteende är också betalning.

Vi måste göra så stor skillnad vi kan med det resurser vi har. Ett exempel på det kan vara att tänka globalt: var gör vi mest nytta med våra insatser? Kanske 300 MSEK kunde använts bättre ur ett miljöperspektiv än att delbetala elcyklar åt rika svenskar? Kanske kunde de pengarna betalat reningsverk, industrirening eller andra saker som faktiskt gör skillnad någonstans i världen? Kanske skall en plastpåse inte kosta 2,- på ICA? Kanske skall vi sluta gnälla på ett i och för sig högt bensinpris som ändå tillåter oss att köra mycket längre ”per arbetad timme” nu än för 30 år sedan?

Kanske är det dags att ”walk the talk”?

Så; om rymdresor och plastbantning skall kombineras i de framtida resetrenderna behöver vi nog lägga bort en del dubbelmoral och framförallt lägga krutet där det ger mest pang för pengarna. Som politiker tänker då jag i alla fall försöka jobba för att det skall finnas alternativ som är valbara och smartare.

Det blir en spännande utmaning.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Valfläsket brinner, men det luktar illa!

Av , , 2 kommentarer 6

Familjeveckor. Mer ledigt. Lov och studiedagar tillsammans med dina barn! Fantastiskt! Valspurten går in på sluttampen, siffrorna ser allt annat än kul ut för något realistiskt regeringsalternativ. Nu slängs valfläsket på grillen. Det dryper av fett, det fräser och stänker. Det luktar härsket så till den milda grad att man undrar om det har legat på tillväxt i uthuset hela den varmaste sommaren i mannaminne?
Femtusenfyrahundramiljoner fräser på grillgallret

Det Sveriges friska skolbarn mest behöver är inte mer semester åt föräldrarna. Det finns mycket som hamnar längre upp på listan: utveckling av skolan, fritidsaktiviteter, skolhälsovård, mer idrott och en hel del annat.
Har man barn får man föräldraledighet, man får VABBA när barnen är sjuka, man får barnbidrag, man får billig barnomsorg, man får skola, man får aktiviteter med stort stöd av skattemedel. Allt detta är de allra flesta partier är överens om. Det som skiljer är detaljer. Behöver alla barnbidrag? Kanske skall de som behöver mest få mer och de som är miljonärer kanske inte behöver? Hur skall föräldraförsäkringen fördelas? Få ifrågasätter systemens existens, men man vill justera innehållet och detaljerna.

Som anställd på en svensk arbetsplats har man rätt till 25 dagars betald semester. Många har fler. Min egen mamma hade som anställd i en ganska liten kommun 37 dagars betald semester innan hon gick i pension för några år sedan.

Det är märkligt om man som förälder inte kan planera sin tid med familjen utifrån vad som kanske är världens mest generösa familjeförmåner? Varför i hela fridens namn har man då familj om det bara är ett problem som gör det svårt att få tiden att räcka till?

Nu vill S införa familjeveckor. Kostnaden för skattebetalarna beräknar sossarna själva till 5,4 miljarder (källa: s website). Femtusenfyrahundramiljoner. En helt enorm summa pengar. Den svenska statsbudgeten är som jämförelse 1000 miljarder på ett år i runda tal. Av det går 90 miljarder till ”Ekonomisk trygghet för familjer och barn”. Sjukvården får bara 70. Socialförsäkringarna får dryga 100 (ekonomifakta.se och riksdagen.se).

Det kostar mer, mycket mer.

Alla de företag där dessa föräldrar arbetar har kostnader även när personalen är ledig. De allra flesta får inte betalt för att vara på plats, de får betalt för att åstadkomma någonting som skapar värde. Det värdet skapas inte när de har ”familjeveckor”. Det kommer inte in pengar i företagen helt enkelt. Eller: det blir inga brukare som får sin hemtjänst. Eller: det blir inga höftleder utbytta. Eller: det blir inga lektioner i klassrummet.
Alla inser att arbetsgivaren måste räkna med att antingen tappa i värdeskapande eller ta in en ersättare. Det blir alltså arbetsgivaren som betalar i alla fall. Det här tänker inte sossarna ta ansvar för.

Jag citerar: ”Precis som vid t ex föräldraledighet så kommer arbetsgivarna inte ha lönekostnader för den tid då föräldern är ledig. Och precis som vid föräldraledighet föreslås därför föreslås (sic!) ingen kompensation här heller” (S website, 29 aug).

Man baxnar. Kostnaderna för lönen är inte den enda kostnaden. Bortfallet i ”produktion” är minst lika viktigt. Dessutom har alla arbetsgivare massor av kostnader som inte är lönekostnader för sina medarbetare. Arbetsredskap, lokaler, maskiner, telefoner: allt kostar pengar och skall med det här valfläsket betalas utan att komma till användning. Svenskt Näringsliv räknar med att familjeveckor skulle kosta totalt 32 miljarder för samhället som helhet. Trettiotvåtusenmiljoner. I budgeten får kulturen 15 miljarder. Känn på den.

Medelklassen får det bättre – samtidigt blir barn hänvisade till barnhem

Idag får vi höra om att andning och att kunna äta inte räknas som grundläggande behov, och därför får små barn utan de förmågorna inte längre assistans. Föräldrar som inte längre själva klarar av att reda ut situationen blir hänvisade till att lämna bort sina barn.

Läs igen: barnhem. Det byggs alltså barnhem i Sverige igen. 2018. (SVT 28 aug, svt.se)

Sammanfattningsvis:

Rösta på Sossarna om ni vill ha familjeveckor på novemberlovet och flyga till Thailand eller kolla Netflix i soffan medan någon annan betalar.

Ett annat alternativ, som jag förespråkar, är att inte göra det.

Vill du att de små och medelstora företag som bygger Sverige skall slippa fler kostnader för regeringens valfläsk, vill du ha ett rättvist samhälle där barn som inte kan andas själva får rätt till assistans och inte blir hänvisade till barnhem? Rösta Liberalt.

/H-P
Jag kandiderar för Liberalerna i Storumans kommun och i riksdagsvalet.

2 kommentarer
Etiketter: , , , , ,

100 år av stolt förtryck.

Av , , Bli först att kommentera 19

Nu firar vänsterpartiet 100 år. 100 år av stolt förtryck. Partiet som är det enda i Riksdagen som faktiskt hyllat diktaturer, gratulerat Nordkorea till framgångsrik kamp för folket, försvarat Chavez och Maduros tokstollepolitik som håller på att ödelägga Venzuela, hyllat Sovjet och samarbetat med dem. Ett parti där den tidigare partiledaren ljög sig blå när han sa att han fått ett sms när Berlinmuren föll (innan någon uppfunnit sms!), ett parti där nuvarande partiledaren faktiskt med vett och vilja gått in i ett parti med kommunism som officiell ideologi.

Två reflektioner gör jag angående detta. Ett: ont krut förgås inte så lätt, 100 år är en respektabel ålder. Två: hur kan så många som 7% av oss i Sverige faktiskt vid valurnan välja det här?

Vi lever i en märklig värld.

 

Jag kandiderar för Liberalerna i valet 2018.

Bli först att kommentera
Etiketter: , , ,

Godtyckets mästerskap, förluster i välfärden.

Av , , 4 kommentarer 9

Nu är Reepalu färdig. Inte blev det bra och inte blev det begripligt.

Vinster i välfärden. Hett ämne, valfråga 2018? Märklig diskussion, tycker jag. Vi borde prata om förluster i välfärden istället. Vi borde prata om hur vi får ut mest möjliga välfärd av våra skattepengar. För om vi skall ha ett fungerande samhällskontrakt, där vi tycker att det är ok att betala skatt, ganska hög skatt, måste vi också känna att det vi får tillbaka är ok. Att rättsväsendet fungerar, att vården fungerar, att skolan fungerar. De flesta av oss tycker också att det är ok att några betalar lite mer än de får tillbaka för att de som inte kan betala så mycket skall kunna få det de behöver – ett bra system, när kontraktet upprätthålls.

Därför är det viktigt att prata om förluster i välfärden istället. För om en höftledsoperation kostar en 100-lapp i offentlig vård är det exakt vad den får kosta i privat eller annan driftsform också. Om den utföraren kan göra operationen för 94 kronor (vilket verkar vara ungefär vad de kan, om man tittar på vilka marginaler vårdföretag har) med exakt samma eller bättre kvalitet (det är nämligen kravet) så är det ju bevisligen så att vi förlorar 6 kronor på varje operation som görs i den offentliga vården i ”effektivitet”. De 6 kronorna blir vinst i den andra driftsformen. Först beskattas vinsten, med lite avrundning kan vi gissa att det blir 1,20 i skatt. Då kostade alltså den offentliga operationen 1,20 kronor mer än den andra, eftersom vi fick 1,20  tillbaka i skatt. De 4,80 kronor som blir kvar kan ju ägaren av den andra driftsformen använda som ägaren vill. Vanligen vill man utveckla sin verksamhet, så en del går säkert till investeringar och kanske till expansion. Det är i så fall bra för då blir det moms, skatt på arbete etc som kommer in. Eller så blir det utdelning till ägaren. Då blir det skatt på den också, 30% kapitalskatt. Dessutom är det så, att om den offentliga operationen helt plötsligt kostar 102,- för att någonting går på tok händer ingenting mer än att vi kanske får betala lite mer i skatt. Men om den andra driftsformen råkar utför samma sak får ägaren till den ta smällen. Så oavsett hur man än väljer att se på vinster i välfärden så blir det tydligen billigare för oss alla som betalar skatt att låta flera alternativ finnas?

Minns att kostnaderna är desamma eller lägre och kvaliteten lika eller bättre jämfört med offentligt driven välfärd, sådana är reglerna.

Vilka andra skattefinansierade verksamheter drivs privat? Ja, titta på exempelvis byggbranschen. Eller livsmedelsbranschen. Ingen tror väl på fullt allvar att PEAB, NCC, SKANSKA eller vad de nu heter skulle bygga Nya Karolinska utan att kunna göra det lönsamt? Ingen tror väl heller att ett offentligt byggbolag skulle göra det effektivare? Varför är det ok att tjäna pengar på maten och tvätten till sjukhusen, men inte på att driva sjukhuset? Varför är det ok att gå med vinst när man bygger en skola, men inte om man sköter skolan? Man skall få tjäna pengar på att producera läromedel men inte på att använda dem? Vem skall avgöra var gränserna går?

De svaren verkar inte finnas hos Reepalu i alla fall. Släng utredningen och tankegodset där det hör hemma, i fjärrvärmeverket.

Se istället till att söka förlusterna i det system vi nu har och adressera de problemen. Om man kan operera för 94,- i alternativa driftsformer går det antagligen att göra det för mindre än 100,- i det offentliga. Då kan vi i slutändan göra fler operationer, och välfärden ökar utan att förbruka mer resurser. Ilmar Reepalu: hur kan det vara en dålig idé?

 

Jag kandiderar för Liberalerna i valet 2018.

4 kommentarer
Etiketter: , , , ,

Vårbudget – vad är det som egentligen fördelas?

Av , , 5 kommentarer 12

Idag har finansminister Magdalena Andersson presenterat vänsterregeringens vårbudget. På alla tänkbara vis har hon och hennes kollegor i det rödgröna blocket turats om att berätta hur bra det går för Sverige nu när de regerar, och hur usel alliansregeringen var. Sedan presenteras satsningar på massor av olika områden. Femhundra miljoner hit och femhundra miljoner dit och femhundra miljoner till en tredje reform eller satsning.

Oppositionen, inklusive mitt eget partis ekonomiske talesperson, kritiserar hur pengarna fördelas och säger hur de borde använts istället.

Jag tror knappt mina öron. Det är arbetslöshetssiffror, integration, försvar, a-kassa, pensioner, skola, vård, äldreomsorg och lite infrastruktur. Sedan är det slut. Inte ett ord, från vare sig regeringen – inte oväntat – eller oppositionen, mycket märkligt, om hur allt detta välstånd skapas och skall fortsätta skapas. Ingenting. Knäpptyst. Osynligt.

Det är som om allt det arbete och all den energi som läggs ner varje dag, år ut och år in, för att skapa ett välmående Sverige inte räknas alls. Alla de satsningar som presenteras (och oppositionens egna förslag) handlar om hur man spenderar någonting abstrakt som bara förväntas finnas där, som ett magiskt väsen. Tro mig, det är inte magi. Det kallas företagande. Det är alla de entreprenörer, egenföretagare, hantverkare, frilansare, företagare och faktiskt också aktieägare och investerare (ja, till och med de så illa omtalade riskkapitalisterna) som skapar allt detta. De gör det genom att starta och driva och finansiera privata företag som genererar alla de resurser som våra politiker är så ivriga att fördela. Det heter skatt, moms, arbetsgivaravgift, pensionsavgift, egenavgift och särskild löneskatt. Det är vår gemensamma välfärds ryggrad och hjärta: privata företag (och vinstdrivande offentligt ägda företag också skall i ärlighetens namn tilläggas) som drivs med lönsamhet. De betalar ut de löner som beskattas, både kommunalt och statligt. De betalar företagsskatt på sina vinster, bara statligt. De betalar in alla arbetsgivaravgifter och andra skatter och avgifter som är förknippade med anställd personal. De är den motor som håller Sverige igång. Utan dem fanns ingen välfärd alls, utan dem fanns inga resurser att fördela vare sig i höst- eller vårbudget.

Ändå sägs inte ett ord om detta i en budgetpresentation. Visst är det märkligt?

Istället borde vi hylla alla dessa energiska och modiga människor som bidrar till att vi alla kan få vård, gå i skolan, få sjukpenning, ha polis och militär och vad vi nu kan tycka är viktigt. Men vi gör tvärtom. Vi höjer skatterna och gör det krångligare att vara företagare. Vi låter i många fall offentliga aktörer konkurrera med privata på ojämlika villkor. Vi gör det dyrare och svårare att anställa, vi diskuterar rätt till heltid och 6-timmarsdag.

Min starka övertygelse är att vi inte kan klara alla de utmaningar vi står inför utan resurser – och de resurserna måste komma någonstans ifrån! Därför måste vi föra en politik som gör det attraktivt och roligt, lönsamt och uppskattat att starta, driva och utveckla företag! Vi måste skärskåda allt vi gör i Sverige utifrån det perspektivet! Vem skall annars betala för pensionerna för oss som kommer att bli över 90 år i snitt och inte började jobba förrän vi var över 25 och dessutom är friskare, piggare och mer krävande än någon tidigare generation? Jag är snart 50 och kan konstatera att mina barn blir ännu mer extrema i de här avseendena. Senare start i arbetslivet, längre livslängd och lång tid som pensionär i förhållande till livslängd.

Vi behöver alltså fler företag, fler företagare, fler idéer, fler investeringar och investerare. Inte tvärtom. Låt politiken handla om det, så vi alla kan leva i det fria välfärdssamhälle som vi faktiskt tycker så mycket om!

Jag kandiderar för Liberalerna i valet 2018.

5 kommentarer
Etiketter: , , , ,

Hej världen!

Av , , 1 kommentar 0

Ännu en blogg…

Världen behöver den inte, och vi löser inga stora konflikter eller problem med en ny blogg. Men kanske, kanske kan vi tillsammans skapa en bra och utvecklande diskussion och dialog. Där någonstans, kan det bli lite skillna här i världen.

 

Välkomna till min blogg//H-P

1 kommentar