Att talmannen väljer att låta pröva Ulf Kristersson i Riksdagen är en lågoddsare. Det kommer att föras fram en M+KD-regering som skall snirkla sig igenom parlamentet med hjälp av den ickesocialistiska majoriteten. Det är väl nu det blir skarpt läge för första gången; vad säger mitt eget parti, L, om det och vad säger Annie och C? Säger vi gemensamt nej i kammaren har vi röstat emot en ickesocialistisk regering. Säger vi ja ger vi SD inflytande. Lägger vi ner rösterna kommer regeringen att kunna bildas, men vi kan ta ställning i fråga efter fråga och eventuellt få en roll likt den V haft.

Så ser läget ut. Sådan är verkligheten.

Mitt i allt detta har L och C lovat att inte göra sig beroende av SD eller V. Tufft läge, mycket hård press på Lööf och Björklund. Nåväl, om det står mellan Kristersson och Löfven, mellan en ickesocialistisk och en socialistisk regering, finns en lösning som V alltid använt: Ingå inte i regeringen.

Lägg ner rösterna. Låt Kristersson bli statsminister. Sätt lika tuffa krav på honom som SD hade gjort på en Alliansregering. Kanske klarar han det, kanske inte. Men låt för guds skull inte maktlystnad gå före en klar ideologisk kompass. Stå för löftena inför valet, visa att man kan lita på det ni säger.

Lägg ner rösterna, ingå inte i regeringen.

När kritiken från vänster kommer om att ni släppt fram en SD beroende regering, för det gör den, använd samma argument som sossarna alltid använt för att låta VPK/V få inflytande.

SD har röstat gemensamt med regeringen fler gånger än de röstat gemensamt med Alliansen i voteringar i riksdagen under den förra mandatperioden. Vi har inte hört Löfven ropa avgå till sig själv för att ha mottagit SD-röster i kammaren.

Lägg ner rösterna, ingå inte i regeringen. Så var det sagt.