Syket, egentligen ett svepskäl

Av Stefan Åberg, 13 juli 2011 kl 12:19, 3 kommentarer

4

Delican

Att skriva några rader om Sykets resa är förstås inte annat än ett förstklassigt svepskäl för Hultsfredsresan. Den som känner mig vet att jag har ett nära ohälsosamt förhållande till Screamadelica, Primal Screams perfekta tidsdokument från 1991.

Ingen annan skiva har snurrat så många varv på min skivspelare genom åren, ingen annan skiva har gjort mig lika upprymd, ingen annan skiva har fått mig att lägga lika mycket pengar på lyxiga, men i praktiken onödiga, återutgåvor.

År 2000 såg jag Primal Scream på Munchenbryggeriet. Då hade de just släppt den paranoida släggan XTRMNTR. Ett par år senare såg jag dem på Roskilde efter att de släppt fina, men lite tveksamma, Evil Heat. På båda konserterna skymtade förstås låtar som Movin on up och Higher than the sun förbi. Men nu turnerar alltså Primal Scream med anledning av Screamadelicas 20-årsjubiléum. Så här såg det ut när de spelade i hemlandet Skottland i lördags:

I morgon kväll är det Sveriges tur att få återuppleva allt det där fina från tjugo år sedan. Och varken skyfall eller dieselfadäser kommer stoppa mig från att närvara, ’couse I’m gonna get loaded and I’m gonna have a good time!

Nästa vecka är jag tillbaka på mitt vanliga gig som reporter på VK. Efter att ha tjatat till mig en plats i turnébussen avslutar jag semestern med det halsbrytande nöjet att slå följe med Syket till Hultsfred.

Med vetskap om vad Syketturnéer brukar innebära fann jag det klokt att föra dagbok. Om ni inte är bekant med bandet förklarar följande copytext från bandets releasefest tidigare i våras varför resan bör dokumenteras:

De däringa Syket släpper i dagarna sitt debutalbum ’With Love” och söker nu styra upp en releasefest. Det finns dock fog för att vara hälsosamt skeptiska till hela arrangemanget. Fem indikationer som stödjer den tesen? Här är tio.

1. Hypokondrin. Ligger som en filt över de här människorna. Mikael har statligt intyg på att han lider av allergi mot fysisk ansträngning.

2. Benny Hill-fasonerna. Bandet fick i somras hyrbussen bortbogserad under brinnande soundcheck i Göteborg. "Trippelkollad" buss till trots blev halva backlinen kvar i skuffen på Västkusten. Ola hade dessförinnan effektivt kvaddat fordonet genom att pumpa -95-oktanig rakt ner i dieseltanken.

3. Övermodet. Peter har tuggat i sig världens största chokladboll. Det står i Guinness rekordbok. Hänglås på thaibuffén, Fage.

4. Arrogansen. Oscar ringde upp det gemensamma bokningsbolaget och erbjöd Tove Styrke en plats på releasefestens scen i utbyte mot ’den indiekredd som är nödvändig för att kunna bli den nya Robyn’. Tove tackade nej.

5. Bristerna i logistiken. På två försök att ta sig till och från haket Strand i Stockholm har bandets bas försvunnit tre ggr. För att sedan töa fram utanför en replokal någonstans lagom till att Oscar hittat en ny på Blocket.

6. Slumpfaktorn. Mikael genomförde motvilligt en spelning på Gravmarksfestivalen 2010 iförd endast t-shirt och kalsonger. Byxorna? De hade försvunnit med strömmen i Sävarån.

7. Konflikterna. Filip och Mikael tvingades nyligen göra upp i en yoga-tävling efter en dispyt kring vilket av banden Girls och Beach House som var bäst urartat i personangrepp och hotat allt vad gruppdynamik heter.

8. Lättjan. Syket lämnade vinst, tischor och X antal limiterade Fishband 12":or vind för våg efter en spelning på Trästock. Bandet badade istället bubbelpool och lämnade Skellefteå tomhänta.

9. Blygsamheten. Syket är klädsamt obenägna att sälja in sig själva i alla sammanhang - Svensk Damtidning undantaget. Att posta upp en enkel promotionlänk ter sig förenat med rena tsunami-ångesten. De kommer med andra ord inte att våga affischera.

10. Följet. Senast bandet spelade på Debaser gavs man tyvärr en egen gästlista på 10 personer. Innan kvällen var över hade 8 av dessa 10 kastats ut ur lokalen.