Min ansats ”se men inte röra” har gått åt pipan. Mitt agerande kan äventyra hela Sykets Hultsredsgig. Efter en öl har minnena från gårdagsnatten börjat klarna.
Min egen smärta i vänster armbåge och Oscars ömma högerhand är rester från en nattlig boxningsmatch oss emellan medan Filip och Peter matades med langos. Nu vet inte Oscar on handen pallar Serotonin. Någon skulle ha kastat in handduken, betraktat så här i eftehand.

God morgon, hälsar Syket som idag möts av ett soligt Hultsfred. Oscar inledde dagen starkt med att väcka hela bandet genom att mest högröstat fråga Annika om alla sov.
Sedan har Oscar, som nu går an om att han drabbats av en handskada, tagit igen sig  i sängen medan vi andra tampats med getingar, glamourmodeller och slitna festivalbesökare i Hultsfred city. Dag tre har alltså långsamt dragits igång.

Saknar ord. Förbannat fantastiskt. Satan snyggt. Strilade, sådan värme. Anfäktat foto. Fem kurrar. Strupen. Mani. Feel it. Älskar. Hjälten. Ah yeah!

Men något så fantastiskt! Under middagsbuffén sprang Syket på halva Primal Scream. När Bobby Gilespie sprang ut för att slå en drill tassade Syket efter, barrikaderade vägen och bad om att få ta ett foto med Hjälten. Jag blev starstruck bara av att se bilden. Om en halvtimme börjar spelningen. Efter noga övervägande beslutade jag mig till slut för att klä mig i tour t-shirten från Screamadelicaturnén -91. Nu kör vi!

Åtta personer på nio kvadrat. Det är verkligheten när Syket plus undertecknad installerat sig i Hultsfredsbon Ingemars friggebod. Fem sängplatser innebär att tre personer kommer att sova under sängarna, Filip, Peter och Oscar har får den tveksamma äran att riskera att få sina skallar krossade av trötta och druckna kompanjoner som ska besöka toaletten på natten.
Halva friggeboden, där jag, Ola, Thomas och Oscar kommer att sova, är till vardags en bastu. Thomas konstaterar vitsigt att förra helgen, när Syket spelade på Gatufesten i Sundsvall, hade de bastu på rummet. I helgen är bastun rummet. 

Röka i regnponcho – lättare sagt än gjort. 

Och där anslöt Peter till klungan, mäkta stolt över sina sprillans nya stövlar. 

Vi hann. Beach house har precis klivit på scenen. Syket minus Peter, som tagit taxi in till samhället för att införskaffa stövlar och sydväst hos Sko-Kalle, står och mår bra i det sipprande regnet. 

Hultsfred håller vad man lovar än så länge – regn. Men vi är framme och humöret stärks snabbt av Tuborg. 

”Jag tror inte mamma galt har rakat bikinilinjen”. Vi är i vildsvinsland och funderar som hastigast på att skippa Hultsfred till förmån för Pelles vildsafari.
Klockan 16.15 spelar dock Beach house som hålls fram som festivalens höjdpunkt av delar av Syket. Just nu är stressnivån hög på grund av förmodad sen ankomst och eventuell Beach house-miss. Spänning!