Kvällens fullmäktige kan sammanfattas som jag har formulerat rubriken; en stor glädje att sunt förnuft och respekt för demokrati och medborgarnas vilja fick ge ett tydligt utslag till dem som tycker att man kan besluta över väljarnas huvuden!  Jag tycker att det är synd att hela hanteringen eller processen har fått den inriktning och beslutsgång som rått fram till ikväll, d.v.s. tuta och kör över opposition och alla de människor som uttryckt sin oro och frustration över beslutsunderlag och påtalade brister i information.  Jag själv var beredd att överklaga ett  nedläggningsbeslut eftersom majoriteten fullständigt struntat i min återremiss och dess intention, vilket är ett brott mot kommunallagen.  Kvällens öppning av fullmäktige fulländade bilden av maktfullkomlighet, då majoriteten plockat bort ordinarie ledamöter i fullmäktige för att inte eventuella voteringar skulle " gå fel".  Det känns lite märkligt att behöva påpeka för fullmäktiges ordförande att kommunallagen tydligt påtalar tjänstgöringsplikt för närvarande ordinarie ledamöter, och att ett beslut i den socialdemokratiska partigruppen inte står över kommunallagen.  Nu fick både Birgit Johansson och Gerd Lindgren besätta sina (rättmätiga) fullmäktigeplatser, och de både tillsammans med Björn Forsberg hade både integritet och mod att rösta med sin egen uppfattning och sin egen övertygelse, mot partipiskan.  Sådant skapar respekt, åtminstone hos mig.   MIndre respekt skapar förfarandet av att avstå från att rösta, som hela den socialistiska sidan valde att göra vid två omröstningar.

Jag är mycket glad ikväll. Glad för att byskolorna inte läggs ner före hösten, glad för att vi tog beslut som direkt kommer att påverka den kommunala ekonomin positivt, och glad för att vi tillsammans får en professionell genomsyn av hela förvaltningen innan vi skall ta nästa beslut.  Det kan ju faktiskt bli så att byskolorna tvingas till att läggas ner, men då sker det efter att alla andra möjligheter till budget i balans är uttömda, som en sista åtgärd, och inte som nu som den första åtgärden för att slippa granska sin egen verksamhet, eller på underlag som väcker fler frågor än svar.

Nämndens ordförande Thomas Johansson hotade med att avgå om inte beslutet i fullmäktige gick hans väg (också en märklig syn på demokrati!).  Jag tycker inte han ska avgå. Jag tycker han ska sitta kvar och ta ansvaret för att genomföra det som faktiskt är beslutat i demokratisk ordning, även om beslutet inte direkt passar hans egna personliga vilja. Det är att utföra politiskt ledarskap som det var tänkt.

Trodde jag skrivit min sista blogg redan i fjol, men nu börjar utvecklingen inom kommunen att såna svängar att det behöver kommenteras. Som dom flesta nog är uppdaterade på är frågan om byskolornas vara eller inte vara allra högst på dagordningen för väldigt många människor i kommunen.  Att frågan engagerar många syntes på publikantalet på senaste fullmäktige i Rundvik, på antalet människor i söndagens demonstration mot skolnedläggning, och inte minst i det stora antal skrivelser och förslag som inkommit till kommunen de senaste veckorna. Förslagen är i de allra flesta fall både kloka och genomtänkta, och jag beundrar det engagemang som har fått människor att lägga ner hundratals arbetstimmar på att granska, kalkylera och formulera sina uppfattningar och förslag, som både skulle spara pengar åt kommunen och samtidigt kunna behålla byskolorna. Dessvärre verkar dessa förslag och tankar bara viftas bort av sittande majoritet och av BU- förvaltningen, med mycket konstiga motiveringar som t.ex. att de bygger på felaktiga underlag, vilket förvånar med tanke på att det är förvaltningens egna underlag man använt i sina kalkyler.

Nu tycker jag dock att måttet är rågat.  I sina försök att få till stånd riktiga och sanna uppgifter till sina egna beräkningar, har man bett om att få ut förvaltningens kalkyler och underlag, men blivit nekade detta med motiveringen att det skulle vara ett s.k. "arbetsmaterial" och därför inte behöver lämnas ut!!?  Vad är det för mening bakom ett sådant besked!?  Finns det saker i förvaltningens kalkyl som inte tål dagens ljus, eller varför skulle man annars vägra lämna ut underlagen så att folk själva kan se att man är på väg att ta beslut med rättvisande underlag!?   Förvaltningen själva har sagt att materialet är komplext och svårt att förstå, men jag vet att de människor som vill ha ut underlagen och kalkylerna är duktiga på att räkna och läsa.  Och om underlaget (som ju faktiskt ligger till grund för det politiska beslutsunderlaget) är så svårt att förstå, borde väl förvaltningen med alla  sina pedagogiska kunskaper kunna presentera det på ett förståeligt sätt.  Nej, BU-chefen och ansvariga politiker i BU-nämnden! Ett sådant förhållningssätt till kommunens egna medborgare rimmar dåligt med den demokratiska tanken, och med offentlighetsprincipen för kommunal verksamhet;  det som inte är sekretesselagt material, ska man lämna ut för påsyn och granskning när så begärs. Allt annat skapar bara misstro och förakt för den politiska makten. I en sådan här stor och för många livsviktig fråga, ska inte politik eller kommunal förvaltning vara avogt inställda till medborgarnas behov och krav på information och sakkunskap, utan snarare ivrigt bidra till att informera och ge fakta.  Det är demokrati som det är tänkt att vara.  Eller vad säger Ulla-Maj Andersson, ytterst ansvarig politiker och ivrig förespråkare av demokratibegreppet.  Eller vad säger Thomas Johansson, som med stor emfas hävdar barnens bästa i sina utlägg. Visst borde barnens egna föräldrar också räknas till den skara som omfattas av ditt stora hjärta och omtanke?

Gör om! Gör rätt! Lämna ut de arbetsunderlag som gör att föräldrarna själva kan läsa in sig på vilka grunder deras livssituation ska förändras!

För snart ett år sedan skrev jag min senaste blogg, då i stor bedrövelse över hur den socialistiska majoriteten hanterade den förra kommunchefen. Just då kändes det mesta som hade med politik och kommunen att göra som ganska meningslöst, och jag ifrågasatte själv varför man skulle fortsätta i en sådan miljö och med sådana aktörer på banan.  Jag beslutade då ta en paus i bloggandet för att försöka få lite perspektiv på allt som hände förra våren, och för att se om sittande beslutsfattare skulle lugna ner sig efter sin förståndslösa hanteringen av makten.  Hösten som var gav inga direkt bevis på att så var fallet,( även om nu fler än kommunalrådet börjar visa småpåve-takter), och vårens inledning av majoritetens aktörer har på ett bra sätt triggat mig till att återkomma till bloggsidorna. Gudarna ska veta att det finns massor att debattera och återge, och jag ska återkomma till ett par aktualliteter ganska snart.

Det mest aktuella och samtidigt mest tragiska politiska lågvattenmärket kom under gårdagens fullmäktige, när BU-nämndens ordförande Tomas Johansson (s) drev igenom en nedläggning av skolan i Nyåker, det slutliga kniven i ryggen på alla de i bygden som arbetat och kämpat för bygdens överlevnad och tillväxt. Tomas försökte ju redan i höstas i nämnden besluta om nedläggning, men överträdde sina befogenheter och ett domslut från Förvaltningsrätten tvingade honom att ta upp frågan igen i fullmäktige igår. Maktfullkompligheten lyste rakt igenom beslutet: Nämnden hade inte brytt sig i att bereda frågan på nytt, utan det från hösten identiska beslutsunderlaget presenterades igen. Någon konsekvensutredning av effekterna av nedläggningen av skolan för bygden och dess innevånare hade man fortfarande inte gjort, och Tomas uttalade dessutom i klartext att någon sådan hade men inte tänkt bry sig i att göra. De ekonomiska effekterna av nedläggningen är oklara och kan t.o.m innebära en merkostnad för kommunen, och de senaste argumentet om en pedagogisk bakgrund till beslutet ville eller kunde inte Tomas Johansson påvisa.  Att dessutom som slutkläm påstå att beslutet bygger på omsorg av barnen(!) kan inte annat än att tolkas som att herr Johansson för länge sedan lämnat den nivå där omtanke om eller kommunikation med de som blir berörda av hans beslut överhuvudtaget finns med på dagordningen.  Samtliga borgeliga politiker yrkade på att skolan skulle få åtminstone ett nådeår för att hinna utreda konsekvenser och pedagogik på ett riktigt sätt, med tydligen behövde inte den socialistiska majoritetens ledamöter den informationen och kunskapen, utan voterade igenom nedläggningen med hjälp av de två politiska vildarna Israelsson och Wigertsson.

Dagens gapflabb i fullmäktige skapade kommunalrådet Andersson då hon till Johanssons försvar kom med den skrattretande förklaringen att "skolan läggs inte ner, vi flyttar bara bort alla elever!". Den passusen ar roligare än hennes förra uttalande att hon aldrig kommer att medverka till att en skola läggs ner.(!), eller gårdagens fabulösa uttalande om att "nämnden tagit beslutet och fru Andersson fogar sig i det"…   Det måste väl närmast ses som en viss sorts premiär, eller….

Jag undrar också över hur Anneli Kousmanen och Billy Moström käner idag efter att glatt ha röstat för en nedläggning? Och vad tycker Nyåkersborna och Mjösjöborna idag? Var det för att kunna bli av med sin egen skola som man la sin röst på  dessa två? Jag tror man är ganska besviken i hela Nyåkersbygden idag, och jag har full förståelse för det. Jag är själv mycket besviken, framför allt på herr Johansson agerande.

Idag visade den socialistiska majoriteten i kommunen hur man använder sin politiska makt på sämsta tänkbara sätt.  Ett extra kommunstyrelsesammanträde hade utlysts denna dag med en punkt på dagordningen: det misstroende som de socialistiska ledamöterna i kommunstyrelsen hade uttalat mot kommunchefen.  Sammanträdet inleddes med att styrelsens ordförande Ulla-Maj Andersson genomförde en snabb röstning med handuppräckning vilka som var för och emot att uttala ett misstroende, konstaterade snabbt att samtliga socialistiska ledamöter röstade för,  förklarade att det nybildade Personalutskottet skulle hantera frågan vidare, och avslutade mötet. Att personalutskottet inte har delegation på frågan ännu bekymrade inte ordföranden.  De frågor som oppositionen hade om orsaken till misstroendet besvarades inte, ej heller ville någon från majoriteten besvara vilka konsekvenser uttalandet kunde få, eller vad som skulle göras om fler chefer väljer att lämna sina jobb. Personalutskottets nya ordförande, fackbasen Allan Hultgren, verkade dåligt påläst då det gäller hur arbetsrättsliga avtal kan och skall hanteras och kommer nog att bli negativt överraskad då det kommer till förhandling.

Det som kändes mest illavarslandet är socialisternas fullständiga oförmåga att lyssna in omvärlden och de yttringar som kommer på löpande band i både media och från medborgare, näringsliv och anställda.  Beslutet är bestämt i förväg: kommunchefen ska straffas för att han har haft mage att påpeka att saker och ting inte fungerar utan störningar, och att kommunalrådets beteenden är en del av problemet, något som också tydligt påpekats i den utredning som gjorts av Previa. 

Ulla-Maj Andersson, som tidigare uttalat att hon inte hade med saken att göra och även uttalat att hon inte skulle leda sammanträdet på gund av jäv,  ändrade sig tydligen ganska raskt när hon fick veta att kommunallagen ifrågasätter hennes tankar att f.d. vänsterpartisten Inger Israelsson som andre vice ordförande skulle leda mötet. Hur ställer sig kommunallagen till att först uttala eget jäv, och sedan ändå gå in och leda sammanträdet?  Tydligen viktigt att inget skulle bli fel i den fortsatta cirkusen.

Gunnar Wiglöf, som vitt och brett i media tydliggjort kommunchefens brister och att densammes illojalitet och ovana att ta egna beslut var anledning till att han hade avskedats från posten som kommunchef, hade nu (efter sedvanlig tillrättavisning?) ändrat sig och förnekade alla uttalanden om avsked.  Samma Gunnar Wiglöf som för två månader sedan offentligt bad kommunchefen om ursäkt för sina ogenomtänkta uttalandet, och sedan (efter enskilt samtal med kommunalrådet?) vid protollets justering frankt förklarade att han ursäktat sig som privatperson!? Vad i fridens dagar hade privatpersonen Gunnar Wiglöf gjort som krävde ett ursäkt hos Nordmalings kommunchef?!

Avhoppade Inger Israelsson svek rejält när hon för två dagar sedan deklarerade att hon hoppat av partiet i protest, och att hon skulle fortsätta som politisk vilde.  Efter sammanträdet förklarade hon mycket tydligt att hon fortfarande var medlem och hon vid dagens sammanträde fortsatt företrädde vänsterpartiet, och att hennes röst skulle räknas som vänsterns röst.  Undrar just vad hennes (f.d) partikamrater tycker om den utvecklingen, jag vill  minnas att vänsterpartiet formellt uttalat en annan uppfattning om hur man skulle ställa sig i en röstning.

Största sveket kommer ändå från den stora tysta skaran av kloka och förnuftiga socialdemokrater som inte vågar protestera och sätta ner foten när dom ser denna uppenbara våldtäkt på demokrati och sina egna värderingar. Det gäller även dom som i både regionen och distriktet tiger still och tysta samtycker.

Det är en sorgens dag i Nordmaling. 

Gårdagens kommunstyrelsen påvisade tydligt hur arbetet ska bedrivas framöver; kort inledning av ärendet, sedan säger ordföranden: -"Jag och gruppen har bestämt det ska bli så här" och sedan klubbas beslutet. Ingen i majoriteten är egentligen intresserad av att höra vad minoriteten har för synpunkter, och de minuter som ges till diskussion har ingen som helst betydelse för ärendets utgång. Våra reservationer skrivs in i protokollet, men påverkar ju inte heller besluten.  Bland gårdagens beslut fanns bl.a. att inrätta ett personalutskott. de borgeliga förtroendevalda ville veta vad utskottet skulle hantera för frågor, hur delegationen skulle se ut, ansvarsområden etc, men inte på en enda fråga kunde majoriteten ge svar.  Viktigast var visst att inrätta utskottet så får det tydligen formas efterhand. Märklig tågordning, tycker jag.

Annars var naturligtvis frågan om chefernas skrivelse om kommunalrådet dagens mest intressanta fråga.  Eller egentligen inte, för kommunalrådet hade inte ens brytt sig om att ta upp den på dagordningen, utan hoppats att den skulle ha kunnat smugits undan i arbetsutskottet.  Nu lyfte vi i alla fall frågan och påtalade också det olämpliga att kommunalrådet trots mycket tydlig jäv ändå hanterade frågan. När jävet ändå var på tapeten föreslogs också att hon skulle lämna sammanträdesrummet och lämna klubban till 2:e vice ordföranden Inger Israelsson (v).   Med tanke på frågans känslighet och dignitet föreslog vi sedan att kommunstyrelsen skulle skaffa fram en oberoende och extern kompetens på arbetsmiljöfrågor/konflikter som kunde utreda skrivelsen och ge styrelsen förslag på åtgärder.  De socialistiska ledamöterna,som alla vill att skrivelsen så fort som möjligt ska försvinna ur dagordningen,  (man har ju bevars redan gett fullt förtroende för kommunalrådets agerande!?) föreslog istället att kommunens revsionbyrå (!?!) ska göra "en övergripande översyn av hela kommunens arbetsmiljöfrågor, och där skulle cheferrnas skrivelse också kunna ingå".  Snacka om cirkus! Något mera flagrant försök att förminska frågan har jag aldrig varit med om! Och hur tänker man sig att ge ett så känsligt uppdrag till en revisionsbyrå som vi har ett affärsavtal med?  Hur objektiv och genomgående blir den utredningen?  Och vad var det i vårt förslag som var så känsligt att det inte kunde antas?   Jag får en bestämd känsla av att de ledamöter som fanns på plats tyckte att det var jobbigt att frågan togs upp överhuvudtaget, och deras motförslag förstärker ju bara på ett mycket tydligt sätt den uppfattning om partiet som gavs av den partimedlem som klev av sina politiska uppdrag för socialdemokraterna förra veckan.  Förra veckan Ulla-Majs kommentar till avhoppet:  -"Jag förstår ingenting",  och nu detta.  När ska hela cirkusen ta slut, och när har majoriteten tänkt att få till en lösning i konflikten mellan kommunalrådet och samtlga förvaltningschefer?

Heder ändå åt fullmäktiges ordförande Gunnar Wiglöf (s)  som under sammanträdet adresserade mötet och meddelade att han samma morgon haft ett lång samtal med kommunchefen och då bett om ursäkt för sin uttalanden.  Sån´t ger faktiskt ett viss respekt! Vem blir nästa?

I tisdags hade arbetarkommunens repskap sammanträde bakom slutna dörrar, och igår kunde den som ville, läsa att arbetarkommunens ordförande Gunnar Wiglöf uttalade sitt (och repskapets?) fulla förtroende för Ulla-Maj Andersson.  Han lyckades också summera förtroendet som om det vore en politisk fråga, och klarade också av att uttala förtroendet utan att med enda ord beröra det som är orsaken till att frågan överhuvudtaget kommit upp:  chefernas skrivelse om ett oacceptabelt arbetsklimat  och tillkommande anmälan om kränkning.  Och ställer man i det socialdemokratiska partiet upp bakom det agerandet, då är partiet mycket mera illa ute än man kan tänka sig.

Uttalandet från Gunnar Wiglöf var dessutom falskt.  Repskapets möte var mycket stormigt med många olika uppfattningar. Att ordföranden tyckte sig höra att alla ställde sig bakom förtroendeförklaringen, säger mer om det interna klimatet än något annat.  

En som uppenbarligen inte tyckte att beslutet och förtroendeförklaringen var enhälligt  är det andra namnet på socialdemokraternas lista, Åsa Lindström.  Hon har idag lämnat in en avsägelse av alla sina politiska uppdrag i partiet med en motivation som måste verka som en mardröm för UMA och alla runt henne.  Hon skriver bland annat att hon saknar förtroende för partiet, det finns inget klimat för utveckling, och att hon inte längre tror partiet har några förutsättningar att lösa situationen.  Hennes slutord i sin avsägelse borde få varje socialist att rysa:  -"Min uppfattning är att partiet i dagsläget har blivit en inbunden och sluten grupp, som inte vill lyssna på omvärldens kritik och uppfattning.   Allt handlar idag bara om att försvara felaktiga beteenden och egna maktpositioner före utveckling och förbättring för medborgarna och partiet." 

Hur var det nu igen, Gunnar Wiglöf:   "Fullt förtroende…..?!?  Hos vem?

Måndagens fullmäktige var annorlunda, av många olika orsaker.   Innehållet i dagordningen var annorlunda, så till vida att den innehöll hela sju interpellationer och därtill tre frågor utöver de sedvanliga ärendena. Samtliga interpellationer och frågor var helt färgade av den senaste tidens turbulens runt Ulla-Maj Anderssons sätt att leda kommunen och framför allt de anställda, och frågorna som krävde svar var många.  Fullmäktige var också annorlunda genom det ovanligt stora intresse som visades;  läktarna innehöll drygt 60 personer och på web-länken var närmare 100 personer inloggade under vissa perioder, ett mycket tydligt publikrekord med andra ord.  Båda de lokala tidningar fanns också på plats med både reportrar och fotografer. Fullmäktiges sekreterare fick t.o.m. panikordna mera fikabröd så det skulle räcka till åhörarna. Jag -precis som de flesta- tolkade intresset så att man var intresserad av få höra svaren på de frågor som skulle ställas.  De flesta -precis som jag- var väl heller inte så imponerad av de goddag-yxskaft-svaren som gavs, eller för den delen dom förväntade svar som aldrig gavs.  Dagens höjdpunkt på den komiska skalan stog ändå fullmäktiges ordförande Gunnar Wiglöf (s)  själv för.  Han hade också fått en enkel fråga om han fortfarande vidhöll att hela förra veckans turbulens var ett borgerligt påhitt, och en dimridå för att skydda ett av personalen skapat lagbrott.  Herr Wiglöf vägrade besvara frågan med motiveringen -"Jag har svårt att se hur detta kan ha något som helst intresse för kommunens medborgare" (!?) Nytt rekord i det numera så berömda socialdemokratiska sättet att vägra besvara eller undfly frågor som kan vara avslöjande. Publikens fniss sa allt.   Underbart att se hur Gunnar Wiglöf tycker sig ha fått "diplomatisk immunitet" i sin roll i fullmäktige,  men jag får väl fråga honom i andra sammanhang då vi möts….

Något revisorsval blev det inte heller.  Socialdemokraterna hade tänkt fixa valbarheten med att meddela att frun hade "avsagt sig" sin plats i socialnämnden. Synd på henne, jag har förstått att hon har god sakkunskap i socialfrågorna.  Men allt kan tydligen offras i huvudfrågan att maken, den nu snart riksbekante f.d. anställde som fick sparken på grund av oegentligheter i kommunen, tydligen med alla medel SKALL väljas som revisor i kommunen.  Socialdemokraterna i valberedningen verkar vara de enda i hela samhället som inte tagit till sig att jävfrågan var sekundär, utan att problemet är mannens lämplighet. De ledande socialdemokraternas absoluta tystnad mot alla frågor och uttalanden i ämnet, väcker ännu flera -och inte helt rumsrena-  frågor:  Vad är det egentligen som ligger bakom Ulla-Maj Andersson maniska krav att mannen ska väljas??  Finns det skäl som kan och törs redovisas?  Jag tror vi är många i kommunen som väntar även på det svaret!

Annars var det mesta sig likt, förutom den stora dramaföreställning som spelades upp av en av socialdemokraterna i Rundvik……

Fullmäktiges ledamöter lär kunna se fram emot en intensiv period framöver, enligt det beslut som kommunalrådet vill ta i februaris fullmäktige.  Det handlar naturligtvis om de beredningsgrupper som ska arbeta fram kommande visionsprogram.  De borgerliga parttierna ville ha EN beredningsgrupp  som sedan kunde ha knutit till sig kunskaper, erfarenheter och engagemang från kommunens medborgare och näringar.  Det vill nu inte socialisterna, utan här var det viktigare att kunna sysselsätta så många politiker som möjligt som vid arvoderade sammankomster kunde sätta ner sin vilja, för folket att lyda.  Och vilka grupper se´n!  Kommunaltrådet, som gärna lyfter fram de demokratiska aspekterna när det passar, har tydligt meddelat att de fem (!) beredningsgrupper hon vill ha ska ha demokratisk representation och att alla i fullmäktige representerade partier ska ha plats i respektive grupp.  Vid en snabb  genomräkning skulle det betyda att 5 grupper x 6 partirepresentanter är lika med 30 deltagare, d.v.s. hela fullmäktige så när som på ordföranden (?)  som ju ändå ska vara den som beställer beredningsgrupperna.  Ska dessutom varje grupp ha en demokratisk majoritet, vete håken hur politikerna ska räcka till.  Det har ju hittills visat sig vara nog så svårt att fram anhängare till de poster och uppdrag som ska styras politiskt, någon annan slutsats kan man ju inte dra efter valberedningens ( ? )  förra förslag med ett  antal namn som förvånade (och som inte ännu har förklarats.).

Finns det då någon klok tanke bakom förslaget från kommunalrådet?  Jag måste säga att jag inte vet, och någon förklaring har jag inte fått.  Finns det någon baktanke bakom förslaget?  Jag vet inte det heller, men det har förespeglat mig.  Om målet har varit full sysselsättning för de valda politikerna är idén lysande.  Om målet var att processa fram en accepterad och förankrad visionsplan för alla vi som bor i den här kommunen, är jag dessvärre synnerligen tveksam.

I sin blogg från den 6 december skriver Ulla-Maj Andersson med tydlig indignation och ifrågasätter om det verkligen är bra att personalpolitiken förs i media. Ett par veckor senare (förra veckan) avrättar hon en hel  avdelning och ifrågasätter både verksamhet, personal och ledning på avdelningen.  Något inkonsekvent kan tyckas, men i första fallet  handlade det ju om den ingenjör som fick lämna jobbet med omedelbar verkan på grund av oegentligheter och som sedan blev nominerad till socialdemokraternas revisionsplats, en hjärtefråga för kommunalrådet verkar det som. I det andra, nu aktuella fallet, handlar det ju om Utveckling Nordmaling och de som finns och verkar där, och då behöver man tydligen inte ha samma synsätt längre. Det är väl allmänt känt att inte alla accepterar och uppskattar självgående, kreativa, effektiva och framgångsrika anställda, särskilt inte om de är unga och kvinnor, men bara för att man inte gillar eller uppskattar en beslutad verksamhet kan man inte som ansvarig offentligt häva ur sig vad som helst och hur som helst. Både kommunalrådet och hennes närmaste partikolleger har ju prövat på det tidigare med kända negativa konsekvenser, bl.a. en stämning från ett fackförbund.

Det blir också obehagligt tydligt att de satsningar som gjorts på utveckling i Nordmaling de senaste åren ska upphöra. Ulla-Maj Andersson skriver att hon "upprörs över att vissa verksamheter har körts i 250 km/tim utan att politiken fått vara med och bestämma".   Den dag då utvecklingsarbetet ska hålla den fart som gör att politiken ska klara av att styra den i sina kanaler och forum blir det inte mycket till utveckling.  Hennes uttalande om anställningar och titulaturer visar också på att man inte begriper eller förstår skillnaden mellan en kommunalt finansierad anställning och en externa finansierad projektanställning, vilket borde vara lätt att lära sig. Hela bloggen ger en klar inriktning om att Utveckling Nordmaling är något av en oönskad gökunge enligt Ulla-Maj Anderssons uppfattning.  Hellre då att hon kan sköta hela den delen själv med hjälp av någon gammal konsult….  Det måste vara tacksamt att vara anställd nere på Utveckling Nordmaling, inte minst för Ulla-Majs partikollega.  Och Utvecklingsrådet som samlat råd och information från större delen av samhället kommer väl också (traditionsenligt) att läggas ner?  Jag bävar för nästa steg.

God fortsättning??

Ser att kommunalrådet redan hunnit kommentera gårdagens kommunstyrelse, och framför allt frågan om rätten att få anmäla nya frågor i styrelsen och arbetsutskottet.  Den möjligheten har ju funnits under hela förra mandatperioden, men nu vill den nya majoriteten (läs Ulla-Maj Andersson) inte ha det så längre.   I sina kommnetarer exkluderar hon frågan till enbart kommunstyrelsen, och där har jag heller ingen annan uppfattning än att frågorna kan behöva beredas i förväg.  Men i arbetsutskottet tycker jag fortfarande att man ska kunna initera en fråga eller framföra en fundering utan att den ska behöva skickas in i förväg. Riktigt roligt blev det dessutom då mötet började med att kommunalrådet lade till fem nya frågor på dagordningen, så tydligen gäller hennes egna förslag till inskränkningar bara de borgerliga ledamöterna.

Vad som blir närmast löjeväckande är hennes kommentar om hur viktigt det är att snabbt få svar på sina frågor.  Jag har här på bloggen ställt ett antal frågor om de socialdemokratiska nomineringar, men ännu inte hört ett ord från kommunalrådet.  På vk.se finns det i dagsläget 58 kommentarer till artikeln om nomineringen till revisionen, och merparten av dem innehåller direkta uppmaningar till ledningen av socialdemokraterna att förklara vad man håller på med, men en absolut tystnad råder fortfarande.  Är det bara vissa frågor som behöver få ett snabbt svar, eller är det bara frågor från ett visst håll som behöver besvaras, eller är det bara frågor som passar kommunalrådet som man behagar besvara?  Det är inte utan att man måste fnissa lite då man läser kommunalrådets beskrivna uppfattningar och sedan ser hur det fungerar i verkligheten.   När får medborgarna en förklaring till vad man håller på med?  Blir det i samband med nyvalet till revisionen, eller….?