Ingemar Sandström, oppositionsråd, Nordmaling

Om livets små förtretligheter och glädjeämnen

Social kompetens

Av , , 1 kommentar 1

Har haft ett par intensiva veckor som förutom kommunala möten, invigningar, kvällsträffar mm även innehållit ett antal timmar på Turismakademien i Ö-vik. Nybörjarklassen har ägnat tre veckor åt att lära Social kompetens, detta fantastiskt svåröversättliga begrepp. I skolan håller man sig till översättningen ’Att skapa, utveckla och behålla varaktiga, goda relationer med andra människor’, någonting man väl måste hålla med om är en bra sak. Det innebär att man hårdjobbar med kommunikations alla delar, värderingsbegrepp, presentationsteknik, stresshantering och inte minst Feedback/Återkoppling, allesammans kompetenser som är ett måste inom turismnäringarna. När jag jobbat med eleverna och sett hur starkt de utvecklat sig i dessa frågor på den här korta tiden, är det svårt att inte dra paralleller till det dagliga livet, och inte minst till politikens sätt att kommunicera. För visst bär det väl märkligt att man i den starkast växande näringen i hela världen lägger så stor vikt vid att kunna fungera tillsammans med andra människor, oberoende av ras, kön, ålder eller uppfattningar, medan man i politiken verkar utveckla den rakt motsatta sortens kommunikation, d.v.s. att misstänkliggöra, medvetet misstolka, insuniera och ironisera, beskylla varandra och medveten slira på sanningen, allt i syfte att skada varandra eller den uppfattning man företräder. Visst är det märkligt? 20-åriga ungdomar verkar på ett enkelt och självklart sätt lära sig socialt umgänge, medans 60-åriga politiker inte ens har hittat ingången till dom kunskaperna. Inte är det konstigt att allmänhetens förtroende för våra politiker är som den är. Tillbaka till skolbänken, kanske?

Om att lyssna

Av , , 1 kommentar 0

Sände för någon timma sedan in en pressrelease till båda tidningarna med budskapet att de borgerliga partierna kommer att dra tillbaka förslaget att konkurrenspröva verksamheten vid Tallbackens vårdhem. Kändes lite märkligt med tanke på att vi gick till val på att pröva alternativa driftsformer för all kommunal verksamhet, och vi vann ju som bekant också valet, kanske bl.a på den frågan. Men i nuläget är det bara att konstatera att vårt budskap inte har nått ut på det sätt vi ville och önskade, nämligen att vi tror på att all verksamhet måt bra av att bli synade i sömmarna, och att om någon kan bedriva verksamhet åt kommunen på bättre sätt än vad kommunen själv kan göra det, ska den också kunna erbjudas att göra det åt kommunen. I det här fallet har dock oppositionen -med stora inslag av buskisteater och en medvetet missvisande retorik- varit duktigare på att sprida en felaktig bild av vad en prövning innebär, och skapat oro hos personal och brukare och stora delar av pensionärsorganisationerna. Med den retorik man använder tycks man mena att flera av kommunens verksamheter borde läggas ner eller försvinna; tänk vad barnen i Hörnsjö måtte fara illa som måste gå i en friskola! Och hur ska barnen på det kooperativa dagiset överleva? För att inte tala om ungdomarna på fritidsgården som idag drivs av inköpta entreprenörer? Och alla verksamhet inom Samhällsbyggnadskontoret som handlas upp? Alla som idag följer de verksamheterna vat att de fungerar mycket bra -ibland t.o.m bättre än kommunens egen verksamhet- och att de som leder de verksamheterna knappast har tagit sig an dem för att bli mångmiljonärer och göra sig av med medarbetare i massor, utan man vill nog i alla lägen prestera bra för kunden och uppdragsgivaren, d.v.s. kommunen. Jag har svårt att se varför just vård och omsorg skulle fara så illa av att bli synade. Kan det finnas något som helst inte bör nå politikernas ögon och öron. Eller vad är problemet med att man vill granska verksamheten för att förbättra kvalitet, service och ekonomi, som ju i slutändan enbart kommer att gynna brukarna, de boende. Någon som har ett bra svar?
Vi har lyssnat på kommunens medborgare, åtminstone de som hörs, och tagit till oss av det vi hört. Vi har dragit tillbaka förslaget om Tallbacken, men kommer fortsätta att driva frågan om nödvändigheten att mäta och syna den egna verksamheten. Det finns inga andra sätt för oss politiker att få kunskap för de verksamheter vi förväntas ta ansvar för, inte minst i budgettider.

Skolstart, möten och barnbarn

Av , , Bli först att kommentera 0

Det har varit en intensiv vecka. I måndags var det upprop i Turismakademien i Ö-vik med 26 förhoppningsfulla (och smått nervösa) studenter som om två år kommer att gå ut med examen som turismentreprenörer. Lika spännande och fascinerande varje år att träffa dom nya studenterna. Rivstart på tisdagen med många självutlämnande presentationer, många spännande livsöden och bakgrunder burgar för ett par givande år med just denna klass.
I onsdags var det möte med regionförbundsstyrelsen i Storuman. Missade kungen och invigningen av nya Biofuelanläggningen på förmiddagen, men hann med eftermiddagens möte med förbundsstyrelsen och frågorna kring budget mm.
Hann hem till torsdagens möte med regionrådet i Vindeln. Större delen av mötet gick åt till en uppföljning av de samarbetsgrupper som finns inom Umeåregionen. I dagsläget finns det 22 grupperingar inom regionen som med mer eller mindre regelbundenhet träffas för att hitta gemensamma arbetssätt, rutiner, gränsöverskridande verksamheter, i syfte att effektivisera och utveckla. Stjärnan just nu i samarbetet är väl Biblioteksgruppen, som ju t.o.m. hunnit vara i FN för att motta pris som världsetta. Jag kan bara konstatera att det samarbete som finns inom Umeåregionen är unikt, och jag kan gott tänka mig att fler grupper och deras arbete kommer att uppmärksammas även utanför regiongränserna.

Barnbarnet Anton har varit i Nordmaling hela veckan. Lite tråkigt att besöket krockade med en så intensiv arbetsvecka, men veckoslutet har vi fått vara tillsammans. Självklart skulle nybygget på sommarön inspekteras, det är ju faktiskt för Antons skull som den extra sovstugan uppfördes. Härligt väder med lugn sjö, sol från klar himmel, och bara någon halvtimma efter avfärd kunde inspektionen påbörjas. Fick intrycket att stugan fick godkänt med beröm, inklusive den i närheten framtagna sandlådan med sittbänkar till. Just nu är det mycket som ska hända, benen har precis börjat bära, små språngmarscher utan hjälp och stöd och en himla massa smällar i bordshörn. stolkarmar och andra hinder, med hjärtknipande gråt och små blåmärken som resultat. Att det ska behöva göra så ont att lära sig vad man ska se upp för då man lär sig!

Nästa vecka verkar bli lika intensiv med invigningen av nya I-balkfabriken i Rundvik som största händelse. Det sker på onsdag och är en sådan där aktivitet som alla kommunalråd drömmer om, att få medverka vid invigningen av en ’ny’ industri i hemkommunen. Rapport kommer.