Hela förra veckan var fylld med upplevelser som gav sällsam glädje och eufori, i olika former och styrka. Måndagkvällens informationsmöte i Oasen gav mersmak, framför allt av alla kommentarer från besökarna; informationen var efterlängtad, alla frågor kunde få ett svar, och massvis med ny och givande upplysningar om vad som är på gång. Det var mycket skönt att få bekräftat vad jag själv trodde: Att information på det här sättet till allmänheten -utan politisk färgning- är något som behöver spridas med regelbundenhet från kommunen. Att sedan vissa gjorde vad de kunde för att försöka förhindra att några besökare alls skulle komma, påtalar behovet ännu tydligare.

Skönt var det också att i tisdags få behandling och hjälp med min onda axel (klantigt fall med skidorna i djupsnö!) av Åke på Akufys här i Nordmaling. Vilken klippa och vilken tillgång för oss som bryter och vrider och bänder oss med otränade kroppar!

Himmelskt var det också att återigen få besöka TUR-mässan i Göteborg och se denna enorma uppvisning av styrka och tilltro till turismen som bransch och näring. Närmare 400 utställare från mer än 130 olika länder, närmare 10.000 branschkolleger och nästan 45.000 övriga besökare gav också ett lyckorus att få befinna sig mitt i den (sagolika) röran av kontakter, affärer, uppvisningar och show. Att också på plats tacka av mina elever för läsåret la lite sordin på lyckan, men ändå!

Det verkliga lyckoruset kom i söndags, när jag på Oasen tillsammans med ett par hundra övriga Nordmalingsbor fick uppleva en show av världsklass;  Always on my mind / The Spirit og Elvis Presley med Göran Engman och med Kettil Medelius på piano/orgel, dessutom förstärkta under den andra halvan av showen med den fantastiska kören Grace Gospels från Robertfors, ledda av den lika fantastiska dirigenten Petra Falk.  Som stor Elvisfantast har jag höga förväntningar på alla som säger sig vilja/kunna tolka The King, men söndagens föreställning gjorde mig inte besviken!  Vilken show, vilken sång, vilket spel, vilken kör!  När artister och kör i underbar samklang hade genomfört How great Thou art var himmelriket nära. Jag kom på mig själv att tänka att något extranummer behövde nu inte köras, upplevelsen var att verket var fullbordat, komplett, totalt, allomfattande. Lyckan höll i sig så jag knappt kunde somna på söndagkvällen.   På måndag förmiddag och eftermiddag hade vi gruppmöten och kommunstyrelse, men det är en helt annan berättelse….

Nu på måndag, den 22 mars, blir det ett allmänt och publikt arrangemang på Oasen i Nordmaling. Där kommer samtliga förvaltningar och det kommunala bostadsbolaget att finnas för att visa upp sin verksamhet, vad som är på gång, aktuellt eller annars av intresse för kommunens invånare. Meningen är att alla som är intresserade ska få en möjlighet att ställa frågor och samtala med berörd förvaltning och tjänsteman, och förhoppningsvis få svar på sina frågor och information, vad det nu än må handla om. Jag tror det blir ett ganska unikt tillfälle att på ett och samma ställe kunna få den informationen, och dessutom utan någon direkt politisk färgning av informationen.  För att ytterligare locka ska där finnas musik och kaffe och gratis lotter m.m..  Så långt så väl

Nu bygger ju hela idén på att folket i Nordmaling får information om att det här ska gå av stapeln, annars blir det kanske lite tråkigt för tjänstemännen att stå där nere på Oasen helt ensamma.  Bästa sättet är väl att annonsera, under Nordmaling och dessutom på en lördag (idag). Så beslöts också, men någon annons fanns inte att skåda i dagens tidningar.  Temperatur och puls steg ett antal grader när man konstaterat att annonsen saknades, och jakten på annonsansvarig och ansvarig utgivare drog igång redan strax efter 08.00 i morse.  Skadan var ju resan skedd, nu handlade det om att på något sätt mildra effekterna av fadäsen.  Det blir väl någon form av åtgärd från tidningen, annons på måndag mm, men det slår mig hur beroende man är av de informationskanaler man väljer verkligen fungerar.  Kunde väl aldrig tro att det inte skulle fungera, och som vanligt brister det ju vid sämsta tänkbara tillfälle (redaktionen stängd, måndagens tidningen redan satt etc) Nåväl, livet lär ju gå vidare ändå, men morgonen fick onekligen en rivstart.  Varmt välkomna för övrigt.  Det är öppet hus  på Oasen mellan klockan 18.00 – 21.00!

Det var ett tag se´n jag skrev på bloggen, och jag ska direkt erkänna att jag inte hade tänkt fortsätta blogga överhuvudtaget.  Jag var ledsen över hur bloggar och andra sociala medier användes för att kasta skit, göra personliga påhopp, sprida lögner och falsarier, och på en ofta mycket låg nivå.  Jag vet inte om det är mediet i sig som ger vem som helst möjlighet att bli sin egen "världsreporter" och att fritt skriva och sprida precis vad som helst utan att behöva ta något personligt ansvar för innehållet.  Men resultatet för mig -efter att ha följt och läst ett antal bloggar-  blev en allt mer växande olust över att behöva befinna mig i den kåren av skribenter.  Jag tänkte lägga av.

Men så läste jag i fredags Lisbeth Olofssons blogg om politikens själ.  Den kändes som om jag skulle ha skrivit vartenda ord själv, och jag fick en mental bekräftelse på min egen uppfattning.  Jag skrev en kommentar till Lisbeth, som i sin tur kommentarades av en annan bloggare, Jan Nilsson.  Efter att ha läst igenom alla kommentarerna på Lisbeths blogg (34 st) förstår man att jag inte är ensam om min negativa uppfattning.  Samtidigt kan jag också lätt framhålla Jan Nilssons bloggande som en positiv motpol, som är intressant att följa, och som saknar varje spår av det jag beskrivit ovan.  Ett föredöme, enligt min uppfattning!

Den slutliga effekten av helgens bloggläsande blev i alla fall beslutet av att återuppta mitt eget bloggande, inspirerad av både Lisbeth och Jan.  Det tackar jag för, och hoppas att mitt fortsatta bloggande ska ha så´n kvalitativ nivå så att jag inte behöver bli negativt kommenterad av Lisbeth eller Jan….. (eller nå´n annan)