En av våra samiska skidåkartalanger som skolades och fostrades vid Nomadskolan i Tärnaby under 1960-70 talet läser min blogg. Hej Eva!
Jag blev lite nostalgiskt glad när jag förstod att du numera boendes i Kirkenes Norge, är en av mina trogna läsare. Och Tack för dina positiva kommentarer!
Din kontakt resulterar nu i denna minnesberättelse från Nomadskoletiden där både du och jag tillbringade våra sex första skolår på heltid, dvs natt som dag.

Vi nomadskolebarn växte upp i Tärna tillsammans i ett samiskt skolkollektiv. Det vill säga vi var tillsammans dygnet runt på skolans domäner. På gott och ont. Men villkoren gav oss inga andra möjligheter. Våra föräldrar var den tidens nomader med ett arbete i ständig förflyttning mellan olika årstider och mellan olika renbetesområden.
Och när vi barn blev så kallat skolmogna, så fanns inget annat alternativ än den då så kallade nomadskolan med skolhem och hemresor till jul, sportlov, påsk och sommarlov.

Dessa hemresor var vår tids stora äventyr i buss, rälsbuss, i Alf Grahns eller Allan Olofssons droska mot olika okända mål. Vi följdes mot Slussfors, sen började förskingringen för var och en av oss mot olika tillfälliga hemmål. En del skulle till Kittelfjäll, Lappudden, Klimpfjäll. Saxnäs, Borga, Ammarnäs, Åmsele, Tallträsk, Trehörningen, Lomsjö Österstrand, Åsele osv.

Jag brukar möta en jämnårig skolkompis, Ellen Ann från Rans Sameby, och vi har som hobby att försöka minnas våra strapatsrika hemreseäventyr och gemensamt försöka erinra oss vart vi egentligen var på väg under sport och påskloven.
Inte alltid lätt för ett dåtida skolbarn att exakt minnas, för våra föräldrar bodde ju bara tillfälligt på olika platser där renarna befann sig just då.

Jag och lillsyrran Karin åkte vilse med en postbuss en gång. Vi hade fått vaga informationer hur och vart vi skulle åka när vi väl klivit av rälsbussen i Lycksele.
Jag som var den större och modigare av oss två hade ansvaret, och löste biljett med en mycket suddig röst till en frågande busschaufför. Jag hade ju just gjort en plötslig tungbandsoperation hos folktandvården, fast meningen hade varit att bara göra en tandkontroll. Och nu hade jag en stor svullen tunga i munhålan och svårt att prata.

Plöstligt, efter bara några mil stannade bussen vid ett ensamt vägskäl uti den ödsligaste glesbygden, det stod Tallträsk på skylten och busschauffören sa att nu är ni framme.

Vi klev ut, men kände instinktivt att vi nog var vilse, ingen vuxen mötte ju oss och inte ett hus i sikte. Vi tog skidor, pick och pack och vandrade iväg i hopp om att hitta hem. Och efter nån kilometer kom vi fram till ett gård, men då brast det liksom i Karin, och hon försökte storgrinande berättade vilka vi var, och att vi skulle till pappa och mamma, troligen i Trehörningen.

De snälla människorna i Tallträsk gav oss mat och hopp att vi skulle komma oss hem och ringde kors och tvärs tills de fick tag i pappa och Alfons som skulle möta oss i Tallåker. Där stod de och väntade, stoppade bussen och frågade busschauffören om inte två småjänten var med?
Nä, inga småjänten men väl två småpojka klev av vid Tallträskvägaskälet, blev svaret!
Och det var ju inte lätt veta vilket genus som gällde för oss just då, för vi hade bägge två varit hos hårherrfrisörskan Hedvig i Tärna.Och hon gjort oss fin och kortsnaggade i håret inför skollovet!
Vi kom fram till slut.

Nu skall jag skriva i mitt masskommunikationsverktyg! I verkligheten betyder det blogg.
Det är så långt ord att jag inte inte ens kan stava riktigt rätt, men jag har hört nån hittat en ny benämning.

Det är måndag morgon….och allting känns skönt! Positiva känslor är bra. Jag försöker peppa upp mig, för snart, alldeles snart, skall jag ut i kylan,-10, och jag skall hitta åt ett antal foderkrubbor som ligger djupt under snön.
Till vad funderar ni? Jo, renarna skall snart tillbaka till sina åretruntmarker, dvs landet ovan odlingsgränsen, till fjällen, och under färden hit upp behöver vi ge dem renfoder och fint fjällhö så de orkar med flyttningen.

Löne- bonus- gratifikationssystemen är är genomsyrade av godtyckliga strukturer och
superrikedomen har blivit ett samhällsproblem.
Nyheter på TV repeteras om och om igen. AMF pensionspengar har getts flerfaldigt och i stor mångfald till en före detta direktör. Jag är inte säker på den exakta siffran, men ibland sägs det vara hiskliga 60 miljoner som getts till en och samma person i ett hopkok av lön/ pension. I en sån omfattning att inte ens förre riksbankchefen och styrelseledamoten i AMF, Urban Bäckström heller tycks veta var, när och hur det kan ha skett. Och nu skall en utredning kolla upp riktigheten för de vilseledda och grundlurade!

Och Urban är besk på styrelsekollegan Wanja som nu säger att hon minsann kräver tillbaka minst 20 miljoner…..! Vem har hur lurat vem är nu frågan?Och ingen av dem har vågat ställa en fråga på sådant de inte vekar ha förstått i sin egen styrelse? Och dessa har dessutom ca 20-25 andra styrelser att styrelser till sitt förfogande! Jag har två, min egen bolagsstyrelse och Samefondstyrelsen! Och jag var så frågvis vid mitt första möte i Samefonden, i sån omfattning, att en styrelsekollega sa till mig i all välmening under en paus att, "man behöver inte notera allt"
Och jag skämdes lite just då. men inte nu längre!

Låt oss ha en bra dag!

Idag är en annan dag, sjöng nån som jag inte längre minns namnet på.
Vad det nu betydde, men säkert nåt underfundigt smart. Men för mig är idag en hopplös dag.
Min bil har laddat ur pga nån lampa som smygsugit ut all energi i den nattkalla kylan, och det blev lika med tvärstopp.
Nåväl det har fixat sig. Men skotern likaså, stendöd! Och jakten på en instruktionsbok startade, jag visste en kort sekund var den skulle vara, men den var icke där. Ohjälpligt läge, och jag fick en sån spontan lust att skylla ifrån mig för att den inte fanns där jag trodde att den skulle finnas.
Goda råd fick nu bli dyra, jag la mig i kö till skoterfirman Orrkvist och frågade varför hastighetsmätaren inte fungerar, olja till växelådan, varför batteriet var dött osv. Och hyggliga Lasse gav mig pedagogiska telefonledda råd och tips, och han tog sig tid att svara en mekamatör helt gratis. Tack, bussigt! Och jag lovar jag skall alltid ha dig och din chef i varmaste åtanke, när jag gasar iväg med skotern.

Två skotrar lär ha krockat med varandra i all hastighet mitt på kalfjället med ambulanshelikoptertransport som konsekvens på hemfärden.
Skoterfjällräddaren Lindgren har blivit inkallad som sakkunnig till en pågående ’skoterriksdag’. Transportstyrelsen och andra byråkrater vill ha verkligen på plats, när de talar om framtidens skotertrafik- och det är ju klokt tänkt.
Jag kan tänka att Sten drar på ett och annat kol när han talar om fjällen och lusten att köra fort och farligt.

Jag skall icke köra skoter idag, det får bli en annan dag. Jag har fått nog av att bara tänka, söka och att ladda batterierna!

Jo, nu är jag här igen. Jag har haft uppehåll i tänket, och inte velat skriva en rad på länge.
Men nu varnar jag er!
Det kan bli vad som helst, huller om buller och det kommer inte men nån parerad ordning.
Men ordning och reda skall man inte ha, och helst skall man ingenting förstå … som Stackars Vanja som råkat sitta i en AMF Pension styrelse och gett bort en mängd antal sparpensions miljoner i bonus till en vd? Och hon vet inte ens varför gjort är gjort, för hon har ju bara brustit och inte haft bra koll, säger hon!
Nåväl, hon var inte ensam med förståndsbrist i det sammanhanget.

Jag har hört viss klokskap och bra kommentarer i debatten om bonusar och vdar "En styrelses viktigaste uppgift är att tillsätta och bestämma villkoren för bolagets vd, och en vd har omvårdnadsplikt gentemot sitt bolag, och skall vara lojal mot dess verksamhet och kunder"
Detta tål att upprepas med jämna mellanrum!

Det är sametingsval i vår. Och viss ommöblering partierna emellan sker. Partibytena och avhoppen är fler än nånsin.
Och så småningom blir det en ny styrelse i Sametinget. Och vi får hoppas att den styrelsen har koll på läget och ser till att var chef är på rätt arbertsplats med rätt sysselsättning!
Gokväll!

Nu är det fredagen den 13:e för andra gången inom två månader. Är det ett otursdatum eller bara ett heligt tal som inte är delbart med någon annan siffra? Jag är i visst tvivel:
Jag skall ut och röka kött i kåtan, men jag tvekar, skall jag göra det just idag, fredagen den 13:e? Är det otur så brinner väl hela kåtan och köttet upp och där står jag utan souvas.
Jag kanske väntar tills imorgon, men då är det ju lördag, helg och nästan söndag?Och det är väl lika opassande och nu tänker jag plötsligt på en av tio budorden, som säger typ,"Tänk på att hålla sabbatsdagen helig. Sex dagar skall du arbeta och sköta alla dina sysslor" Ja, då så, blir mitt invärtes svar och en siffra i almanackan skall väl inte stå mig ivägen,och jag vill ju vara en ’doer’!

PS
Men vet ni, att denna blogg försvann just när jag tryckte på ’Skicka’, vart den tog vägen vet jag vet jag inte, men jag skickar den igen nu. Men den kommer efter bloggen med rubriken ’Otursdag, nu ser jag det direkt’ Den här skulle ligga före.
Nu har det varit marigt för mig här en stund.

Fredageb deb 13:e, ja ni såg rubriken på min föegående blogg!
Jag kunde inte ens stava fredag den 13:e rätt,!
Så jag trotsar inte denna dag någe mera. Jag skall vara stillsam och försiktig. Inte skriva nåt mera, för det kan bli fler fel!
Men just nu ringer en viss bilförsäljerska på Volvo, men idag köps ingenting!!!

Ha en bra dag!

Mitt liv får plats i en bil. Jag är tryggast när jag befinner mig i något som förflyttar mig, tex bil, buss, flyg osv. Känslan att vara på väg- jag gillar det.Jag har präglats av att alltid ha varit i förflyttning, i barndomen mellan de åtta årstiderna, i Nomadskolan att på skolloven åka iväg med buss för att hitta fram till olika tillfälliga boplatser där mor och far och renarna fanns. Och hemma för mig är där jag just för tillfället befinner mig.
Idag är jag hemma i Tärna,och fick oväntat och plötsligt besök. Jag gillar sånt, dvs att nån oannonserat tittar in. Man hinner liksom inte göra till sig, städa å sånt, det får bli som det blir, och det är oftast bäst. Men detta var vår präst, och i en snabb sekund tänkte jag att han kanske skulle meddela mig nåt tråkigt, men så var det lyckligtvis inte. Han ville bara hälsa på. Vi drack kaffe och talade om paradiset ovan där, om dopet, om giftermål, om djuren och naturen och det fantastiska Tärna som har allt, sa vi samfällt.Det var mycket trevligt! Och jag vet att han läser blogg!

Gokväll på er!

Hej!

Jag vet att några av mina trogna bloggläsare väntar på detta, och nu är jag här, vid datorn och skrivandet, men längtar ut i vårvintersolen här i Tärnafjällen, så jag skriver fort nu.

Jag hörde igår på radion att LRF är rosenrasande över 40 öreshöjning av dieselskatten för jord och skogsbruket, och det skulle speciellt påverka inlandets näringsutövare hårt

Så här är det: Dieselolja i miljöklass 1, som används i yrkesmäsig jord- och skogsbruk och vattenkraftsverksamhet sänktes 2005 med ca 2 kr per liter En sänkt skatt på diesel som används i jord och skogsbruket beräknades få positiva effekter på lönsamheten och konkurrenskraften för den svenska livsmedelsproduktionen.
Nu höjs den skatten med 40 öre!
Jag är tacksam att Arne Lindström LRF höjer tonen och nämner detta med energiskatter. Och ni har all anledning att reagera.
Renägarförbundet och Sametingspartiet Guovssonasti har i omgångar uppvaktat olika politiker och departement om just rennäringens konkurrenskraft och behov att få motsvarande lägre energiskatter.
Så här uttryckte vi oss:
" Nuvarande skattesats för akrylatbesin i miljöklass som används i rennäring bör sänkas till samma skattesats som för diesel i jord och skogsbrket.
En sänkt skatt på akrylatbensinen som används i rennäringen kommer att få positiva effekter för både hälsa, miljö, lönsamheten och konkurrenskraften för den samiska livsmedelsproduktionen"
Hittills har ingen på berörd departement, jordbruks- och sameminster besvarat oss.
Men nu väcks ju frågan till nytt liv!

Hej Då för denna gången!

Alla skall leverera, Fotbollshjälten Ronaldo för Portugal, Charlotte Kalla för Sverige osv Att leverera är det nya inneordet och media använder det det i parti och minut. Varför inte säga som det är istället….typ ’ vann du–Nä, varför inte det? då är du inge bra!’
Alla skall leverera hit och dit, och nu känns det bara som inflationsbelastat överutnyttjat ord, som alla som vill använda för att visa sig lite verbalt modernt smart.

Men jag vet en som verkligen har levererat hela sitt liv -och det är min storasyster Marianne Baer. Hon har har levererat mat i tid och otid till alla möjliga människor och i många sammanhang. Men vem har brytt sig om det? Knappt jag själv fast jag skriver om det just nu, för det har varit så självklart med allt hon ställt upp med. Hon har levererat hjälp, mat, logi, fika åt varenda kotte som kommit innanför hennes tröskel. Och nu senast så fixade hon nästan allt Sanne Marets Louise dop i Lycksele. Hon hann sy ny kolt åt dopbarnet, och ordnade bröd,mat, dryck och service. Så till den milda grad att ingen ville gå hem. Jag blev heltrött, men inte hon!
Hon kan leverera och nu säger jag det som jag glömt säga tidigare ’ Tack för allt du gör för oss småsystrar och våra familjer’
Och på sätt och vis, kan jag tacka er alla i media som gjort att jag retat mig på uttrycket ’leverera’, för tack vare det så fick jag vett att tacka storsyrran.

Ja, så var det dags för ytterligare en marknad, den här gången i Lycksele.
Men målet för mig var inte nåt egentligt marknadsbesök utan mitt barnbarns dop.Dopet var förvisso på fredag,men många av de 80 talet gäster blev kvar nästan hela helgen. Det blev en stor släktträff i dagarna tre, med mycket mat,prat och beundran av lilla nydöpta Sanne Maret Louise. Hon smålog dock mot oss i kyrkan när vi försökte sjunga svåra psalmer!
Vi ses snart!