Så här fint blev det!

Med stor energi kastade sig de två ungdomarna ut i naturen och grävde en grop. Och vilken grop sen!!! Naturligtvis fick den formen av ett hjärta, för det är ju en hel del kärlek i luften här i Sunnansjö. När mörkret föll blev det korvgrillning och varm choklad. Hjärtevarmt och hjärtegott.

ja a Viktoria alltså men där hadd ja fel. Men no tyck ja att han skin nalta nåk pajken denna. Men no vet man. Kärleken.

Idag har jag varit ledig utan några som helst åtaganden och det är sååå skönt. Jag har faktiskt varit duktig och städat golven men det var bara för att jag kände för det. Hade jag känt för att skita i det så hade det varit okej det med. Jag har hejat på de svenske i skidåkningen och det gick väl sisådär.

Semlor blir det ikväll till kaffet åt gubben och mig, mysigt tycker jag.

Ha en skön fettisdag på er!

sitter en gubbe och svär över att Modo förlorat igen. Han kanske inte är fullt så söt som dom som satt där igårkväll, men bra nog söt iallafall. Har jobbat ett 10-timmarspass idag så jag har inte så mycket att tillägga. Ska gå och ställa mig i duschen och sen sjunka ner bredvid den där gubben jag har, för nu har han slutat muttra.

Ha en trevlig kväll!

sitter fyra ungdomar i åldrarna 16-20 och ser på en gammal tecknad Muminfilm. Jag tycker att det är ganska fantastiskt! Dessutom är dom hemskt söta alla fyra men säg inte att jag sagt det.

Nu går den här tanten och lägger sig. God Natt;)

Ja, eller tummarna rättare sagt. Jag har artros i tumlederna och då vill dom faktiskt dra sig mot mitten på nåt vis. Ganska onödigt med tanke på att jag aldrig varit särskilt händig förut heller. Har iallafall varit och röntgat mina stackars händer nu på förmiddagen och det gick minsann med en rasande fart. Jag var klar 10 minuter innan jag hade tid och då får man inte klaga. Kändes lite synd bara att tvärsno och fara hem, men jobbet kallar. Annars hade ju gubben och jag kunnat smyga iväg på NK och fika eller bara gå och tomglo en stund när man nu ändå ’hadd vräkt se åt umestan’ menar jag.

Ha en skön dag i solen!

Har just kommit hem från Rundvik där vi tränat på sångnummer till vårens revy. Jag fick nämligen, till min stora lycka, förfrågan om att spela revy med PRO:arna här i Nordmaling och trots en viss tidsbrist så sa jag JA!!! Jag kan lova att det har jag inte ångrat en sekund. Våra reptillfällen börjar vanligen klockan nio på morgonen och fast jag är morgontrött och omotiverad och nästan lite halvsur när jag åker dit så behöver jag bara vistas en kvart tillsammans med detta härliga gäng för att vara på toppenhumör.

Jag blir lika imponerad varje gång någon av dom äntrar scenen, dom är helt enkelt suveränt duktiga. Sen har vi två hårdingar som gör ett jättejobb med att hålla ordning på allt runt omkring och som också försöker ge regi, vilket inte alltid är så lätt.

Nu förstår ju jag att ni vill veta när denna fantastiska revy ska spelas upp och då kan jag tala om att det blir premiär den 27 mars på Oasen i Nordmaling. Självklart ska ni gå, fattas bara annat!

Nä hörrni, nu måste jag gå och passa soppbenskoket så att familjen kan festa på köttsoppa i helgen medans en annan stackare får jobba.

Hela förmiddan har bestått av skidåkning. Först var det skidskytte med mixstafetten och man sitter i soffan och är expert. När det gäller att hantera bössa och skjuta prick så kan jag väl bara säga att inte ens om det gällde livet skulle jag kunna hitta av en lagårdsvägg, detta vet jag mycket bestämt. Jag har nämligen problem att blunda med rätt öga och då uppstår ju problem. Vad gäller skidåkning så har man inte heller där rönt några större framgångar. Tänk er följande: Jag befinner mig framför carporten och marken är plan, mycket plan. Inte en lutning så långt ögat når. Jag spänner på mig ett par skidor. Fåglarna håller andan och spänningen är oooolidlig. Det kommer en lätt vindpust från väster och PANG!!! så ligger jag där. Så här kan det fortsätta så länge som jag känner för att förödmjuka mig själv/roa omgivningen. Det börjar nog vara en 10 år sen jag provade men minnena är mycket levande.

Alltså, med tanke på ovanstående meriter, borde man ju inte kunna vara en sån lysande expert som man faktiskt är. Men det är man! Det känns skönt. Jag har så många fina, små råd att ge vad gäller valla, inställning av siktet, hur loppet ska läggas upp, hur laget ska tas ut. Jag vet allt – bara fråga! Så därför måste det ju vara min förtjänst att Sverige fick ett silver idag. Jag nådde inte riktigt fram med mina råd till damernas 10 km och se, blev det nån medalj? Icke. Skämt åsido bor det inte en liten expert i oss alla?

Det tog lite tid att få igång den här bloggen men nu är man på banan iallafall. Alla människor verkar ju blogga så då vill ju jag också vara med. Jag ska ut och lufta sparken en sväng nu men återkommer så småningom.