Nyss hemkommen från Kreta. Väskorna står på altanen och gapar för att frysa ut eventuella medresenärer som man inte vill ha med sig. Med oss på resan hade vi däremot det ultimata resesällskapet. Glada, roliga och mysiga människor rakt igenom!!! En fördel är det också om man har med sig en sån som Kicki som, förutom att vara en raring, också innehar en tysk gen. Nu undrar ni säkert vad detta innebär och det ska jag genast tala om. Vad du än kommer på att du glömt eller insett skulle vara bra att ta med sig en annan gång har hon naturligtvis med sig i sin gigantiska väska. Hon har också med sig sånt som ingen i hela världen nånsin tänkt på att man skulle ha behov av men som ändå kommer till användning till sist. Allt förpackat och organiserat in i minsta detalj. Jag rekommenderar verkligen att ha minst en person med tysk gen i ressällskapet för då klarar man sig alltid. Kicki har dessutom en mycket trevlig man, Bosse, som är lika morgontrött som jag. Detta uppskattas av mig som är gift med en riktig morgontupp. Appropå tupp förresten. Vi bodde granne med en tupp som tjoade och gal vid alla möjliga tider på dygnet. Fördelen med detta var att jag faktiskt kunde påstå att även jag var uppe med tuppen utan att ljuga det minsta lilla.

För mig har valet alltid varit väldigt självklart. När andra rabblat upp namn på kända författare, skådisar eller idrottsmän så har jag sagt faster Berit. Nu tycker säkert några att det verkar underligt, om man nu får välja mellan alla människor i hela världen, men för dom som nånsin träffat min faster och sett hennes handväska är svaret mycket begripligt.

När jag var barn så var jag otroligt fascinerad av denna väska som verkade innehålla precis allt som en människa någonsin kunde behöva vid alla möjliga och omöjliga situationer. Som till exempel när en annan av mina fastrar plurrade i sjön iförd sin blommiga sommarklänning med relativt kort kjol. Inte läge att gå omkring utan trosor precis. Vem slet då upp en förpackning med papperstrosor ur sin handväska och räddade dagen? Faster Berit såklart! Vi träffades utanför ett varuhus i sta´n för några år se´n. Stod där och surrade och tog oss en rök. Jag började se mej omkring efter en sopkorg att slänga fimpen i men se där!!! Upp ur väskan plockade min faster fram en askopp – med lock!?!?! Alltid redo, aldrig rådlös. Därför har jag alltid sagt att hon och ingen annan vill jag ha med mej på en öde ö. Ganska säkert hade hon en liten portabel och uppblåsbar gummibåt med tillhörande pump, självklart, i något fack i den där väskan. Sen skulle man ju inte dö av leda heller medans man kämpade för att pumpa upp båten och paddla hemåt. Hon var nämligen rolig som få, min faster, med ett aldrig sinande förråd av roliga historier.

Hon var händig också och kunde trolla fram de mest fantastiska saker av lite och ingenting. Det var en lycka att få fara till henne och min farbror och sova över några dagar för hon hade alltid något roligt på gång och hon sydde de vackraste Barbie-kläder som man nånsin sett. Att vara med faster Berit kändes alltid som ett litet äventyr eftersom hon gav en känslan av att ingenting var omöjligt.

Min faster dog igår och det känns alldeles väldigt ledsamt. Så dagen idag får gå till att minnas henne, min go´a, go´a faster.