Måste bara tala om att igår ringde han som sköter skottningen på kyrkogården i Nyåker

Av , , Bli först att kommentera 2

Tydligen hade hans chef, om jag fattat rätt, läst att det inte var skottat i Nyåker och kontaktat själva skottar´n så att säga.  Jag förstår ju, såhär i efterhand, att om man läser min blogg så får man uppfattningen att hela kyrkogården var oskottad och så var INTE fallet utan det var jag som skrivit en aningens luddigt. Gångarna är skottade men vår familjegrav ligger mitt emellan två gångar och det är gode biten mellan dom här gångarna ska jag säga och det kan man ju kanske ha synpunkter på men det rår ju inte mannen med snöslungan över. Han var i alla fall väldigt rar när han ringde så nu vet ni det!

Februari 2011

Av , , Bli först att kommentera 6

Sitter och klurar i den mycket bleka förmiddagsfebruarisolen och konstaterar att den är tillräckligt stark ändå för att lysa upp dammet i varenda vrå – suck.  Det var längesen jag bloggade och frågan är hur man tar upp tråden igen? Jag kan väl säga såhär att 2010 var ett riktigt skitår egentligen, fanns väl en del ljuspunkter men inte tillräckligt många.

I söndags var det 1 år sedan min mamma dog och därför begav vi oss till kyrkogården för att tända ljus i lyktorna. Tyvärr så skottas det inte särskilt mycket på denna kyrkogård så vi tassade försiktigt på snön, för att inte försvinna helt, och lyckades lokalisera en gravsten iallafall. Sedan grävde vi med händerna fram lyktorna som befann sig sådär en halvmeter under snön, men skam den som ger sig! Vi lyckades i alla fall tända ljusen men hur länge de sen brann har jag ingen aning om. Det kan ju tyckas idiotiskt att stå på huvudet på en kyrkogård och gräva i djupsnö men nu är det faktiskt så att min mamma älskade levande ljus och hade alltid någon liten lykta tänd så fort det skymde det allra minsta. Sen åkte vi till pappa och fick kaffe och wienerbröd. På bordet stod mammas ljus från allhelgonagudstjänsten så då tände vi det såklart och det kändes mycket bättre. Jag tror absolut att mamma blev nöjd också.

När en älskad går ur tiden så är det tur att det kommer nya tillskott och det gjorde det den 5:e januari i år. Då blev jag mormor till en alldeles fantastisk liten pojke! Detta öppnar upp för helt nya och fantastiska möjligheter som t ex den perfekta ursäkten för mig att inköpa en bilbana. Mina egna barn har inte varit särskilt intresserade av detta men nu var det väl ändå märkvärdigt om inte det ska bli av i alla fall. 2011 har på alla sätt börjat bra mycket bättre än 2010 och förhoppningsvis fortsätter det så.

Det där dammet jag nämnde i början…bäst jag går och tar hand om det för det verkar då inte ge sig av självmant. Å andra sidan kan man avvakta tills det blir lite mörkt och göra som mamma – tända ett ljus och vips så är det fint.

Vi hörs hörrni!