Ibland har man fel…

Av , , Bli först att kommentera 2

Alla som sysslar med försäljning, influencing och allt vad det n kan heta vet att ibland har man fullständigt fel. Min förra bloggpublicering är ett skolexempel på det. En gammal text, visst, men efter tio år är det väl ingen som kommer ihåg den? Riktigt bra om jag får säga det själv – men sällan har väl en blogg visat sig så fullständigt ointressant för läsarna!!! Kanske får jag byta stil? Vissa avdankade politiker har ju knivskarpt formulerade och gramatiskt perfekta bloggar som bara behandlar rykande intressanta ämnen. Kanske skulle jag ta efter dem???

Bli först att kommentera

Gammal text från 2009

Av , , Bli först att kommentera 1

 

Vem är man, vem vill man vara och vem uppfattar omgivningen att man är? Tre inte helt lätta frågor…
När jag pluggade media och videoblocket påbörjades var vår första övning att filma varandra i en minut. Föga överraskande har jag det på video…Anyhow, jag gav till min stora överraskning ett intryck av att vara en äckligt självsäker och överlägsen typ. Precis tvärt emot vad jag trodde. Min övertygelse var att mina signaler till omgivningen var ödmjukhet och vänlighet. Ha! Jag var inte ens i närheten!!!
Sweden Rock Festival 1999. ”VISST ÄR DU JOHN LORD?” skriker en biker med norrländskt ursprung i mitt öra mitt under en Canned Heat-konsert. Jag blir minst sagt förvånad. Lord, som piskar orgel i Deep Puple var visserligen på plats. Vi satt nästan i knä på dem o deras scandal beautys under Entombeds konsert mitt i dagen. Men han är väl 30 år äldre och mycket hårigare. ”JA, DU ÄR JU JOHN LORD” fortsätter bikern lyckligt.
Jag drar innan han börjar tigga autografer.
Topplesbad i Mölle 1978. Jag och kompisen hade råkat få reda på att ett sånt fanns. Och vad gör två 20-åringar som vanligen nästan (om vi inte drog en verklig vinstlott.!) bara såg bröst i FIB Aktuellt? Vi drog givetvis dit så det dammade av skorna!!!
MEN alla pratade tyska med mig…Tydligen hade jag ett extremt – och för mig okänt – tyskt utseende.
Vem man är kan också diskuteras. De flesta av oss känner någon vars självbild inte riktigt stämmer med verkligheten. Och i vårt samhälle är det kanonlätt att lura sig själv. Visst har vi sett grabbar som köpt stuket från de häftigaste på film. Det är ingen nyhet men det blir fel ändå. Det gör ont och man blöder. Och du vinner inte jämt. Och själv var man exakt lika korkad. Det var ju de man betraktade som kungar som fick beundran. Främst de som söp stenhårt och bytte tjej tre gånger på en kväll där jag växte upp. Det var ju givetvis så man ville vara. Tur att jag fick hallicunationer redan efter två dagars festande, de drivna klarade minst fyra.
Men samtidigt är vi ju så komplexa. Jag gjorde ett reportage en gång där jag träffade en kvinna som hävdade att det överslätande uttrycket ”du får ursäkta, jag var inte mig själv” sällan hade täckning.
Vi har alla tusen sätt att vara, beroende på vem vi har att göra med, sammanhanget, hur vi mår och en massa annat. Men alla är uttryck för vår personlighet, det är med andra ord nästan aldrig vi ”inte är oss själva”
Bli först att kommentera

En bildad blogg

Av , , Bli först att kommentera 2

Jag var tio-elva nåt då jag började intressera mig för fotografi. Drömmarna centrerade sig ofta runt de prylar som fanns i NFC, Norrländska Fotocentralens, sönderbläddrade katalog. Dock blev det inget riktigt då utan jag var närmare 30 innan jag grävde ett hål i plånboken och köpte en Nikon F501.

Sedan radade kamerorna upp sig: Canon AV1, Minolta SRT101, slitvargen Nikon FM då jag började på Folkbladet. Min första proffskamera var en Nikon F3 som jag köpte av VK-fotografen Torbjörn Jakobsson. Den ägde jag i många år innan jag sålde den vidare till en student från Dresden. Och många, många däremellan.Nu äger jag precis den utrustning jag strävat efter. Två rejäla hus, Blixt i toppklass och ett batteri olika objektiv. Lustigt nog fotograferar jag rätt lite nu men det blir väl bättre till sommaren…

Bli först att kommentera

Ut med Trump!

Av , , Bli först att kommentera 4

Det borde egentligen skett för länge sedan. För det finns väl inte en minoritetsgrupp han har krängt under sin långa och krokiga bana. Funktionshindrade, människor av annat ursprung, fattiga bara för att ta några exempel. Kvinnor behandlar han på ett helt svinaktifr sätt. För några veckor sedan gick en dokumentär i tv¨delar om hans liv och det var väldigt intressant. För den som inte såg den kan jag berätta att han i precis hela sitt liv balanserat och ofta även överskridit  den tunna gränsen mellan krimininellt  och lagligt. Det är så enormt mycket att jag inte orkar med att återge det men får ni möjlighet att se dokumentären så gör gärna det.

En del vill jämföra Boris Johnsson, englands premiärminister med Trump. Men det tycker jag är helt fel. På ytan kan de påminna om varandra men den engelske ministern är nyanserad och nästan lågmäld då han inte står i talarstolen, inte alls ”trumpistisk”.

Om vår svenska politik ska vi helst inte prata. Att samtliga partier hamnat i en omöjlig situation är en sak, att många väljare nu tyr sig till SD är betydligt mer oroande trots att inga av de demokratiska partierna vekar fatta allvaret. Usch, jag känner att jag bara blir trött.

Till sist något trevligt: då jag var på väg ut vid västra entrén på NUS igår såg en dam att jag hade lite problem i utförsbacken eftersom jag bara har en arm att köra med.  Resolut tog hon min stol och kötde ner den i säkerhet. Stort tack!!!

Bli först att kommentera

Om pepperkakspojken

Av , , Bli först att kommentera 5

Linnéa Fjällstedt är en känd  lappmarksförfattare som nu tyvärr har gått bort. Jag var en flitig besökare i hennes och makens hem i min ungdom. Anledningen var att jag var och är kompis med deras yngste son och deras hem var nästan som en ungdomsgård som ständigt lockade oss yngre. Fokus låg på vårt stora motorintresse och inte minst på socialt umgänge. Det gick åt mycket kaffe och följaktligen  en hel del fikabröd. Det var nog inte bara jag som ibland såg nödvändigheten att ta med sig något  till kaffet. Men min specialitet blev tydligen pepparkakor eftersom man fick mycket för pengarna och vi oftast var många som var fikasugna. Det dröjde inte länge förrän Linnéa med ett illmarigt leende döpt om mig. ”Pepparkakspajken”, och så fick jag heta emellanåt.

Numera blir det pepparkakor mest till jul men det är fortfarande ett uppskattat fikabröd som för alltid kommer att ha en speciell betydelse för mig…

Bli först att kommentera

I väntan på kinamat…

Av , , Bli först att kommentera 2

Just nu väntar jag på käk och tänkte att det kan passa med några bloggrader. Har sett de första två delarna i dokumentären om Kapten klänning. Och fattar inte att en sådan totalpervers galning överhuvudtaget får gå lös, vilket han tydligen får. 100_% bevakning dygnet runt är väl det minsta för ingen tror väl att han blir ”botad” av några år i fängelse och lite terapi. Ett annat namn som blivit dokumentär är Johanna Möller och där är jag en aning undrande. Man återkommer ju flera gånger till den smått övernaturliga påverkan hon har på sin omgivning. Personligen tycker jag bara det verkar vara en vanlig pladderhen och inte alls någon påverkare. Då vi ändå är inne på brottets bana vill jag varmt rekommendera boken ”I klammeri med rättvisan” som berättar om brott, främst begågna i lappmarken under flydda tider. Stefan Backlund och Birger Grundström heter författarna – son och far. Stefan är en talangfull historieberättare och jag gissar att samma gäller Birger.

Bli först att kommentera

Intressant men lätt skrämmande besök i politiken

Av , , Bli först att kommentera 2

För ett antal år sedan satt jag som suppleant i en av ämnesnämnderna, som jag väljer att kalla det och i fullmäktige i Umeå under några perioder. I sanningens namn var jag inte någon av de mer aktiva ledamöterna. Det förvånade inte minst mig själv för jag har väldigt ofta i andra  sammanhang varit den som tagit initiativ till debatt. Det som hände då jag började nämndsarbetet var att jag konstaterade att i stort sett alla var oerhört kunniga på området. De hade arbetat med dessa frågor i många år och på ett flertal olika befattningar, oftast. Eller hade mångårig erfarenhet av denna nämnd. Introduktionen var det absolut inget fel på men jag lyckades ändå inte riktigt tränga igenom tystnadsmuren. Det var en intressant erfarenhet och det gällde i ännu högre grad fullmäktige. Men tyvärr kände jag att jag hängde i luften lite där. Mina uppdragsgivare gav mig inga konkreta frågor att driva så jag fick ofta nöja mig med att vara en intresserad lyssnare. Sammanfattningvis får det nog bli insändare som visar min ställning i olika frågor även i framtiden.

Bli först att kommentera

Var kommer pengarna ifrån?

Av , , Bli först att kommentera 5

Jag hade ett snack med min hyresvärd i eftermiddags. Ämnet kom att bli prisbilden på amerikanska bilar, för oss som är intresserade ett nog så intressant fenomen. Runt 1980 krängde Peders Bil Cadillac cabbar av årsmodell 67-70 i massor. Enhetspriset var om jag minns rätt 37500 kronor. De bilar som då såldes och andra motsvarande kostar nu från kanske 120 000 till 200 000 beroende på skick. För att inte tala om 50-talarna… En bekant till mig köpte en hyggligt fin Cadillac -59 för 38 000 1981. En motsvarande nu: kanske 200 000, en riktigt fin 350 – 400 000. Men den stora frågan som jag och värden (som har flera bilar i utställningsklass) ställde oss är ”får de verkligen dessa feta summor som de begär?”. Om detta går det vanligen inte att få information för tyvärr är varken köpare eller säljare särskilt pratsamma om detta ämne. Det vore intressant att veta differensen mellan begärt pris och slutpris men vi kan ju också ha tokfel – varenda 20-åring kan ju ha 300 000 att köpa bil för

Bli först att kommentera

Det gick ju bra

Av , , Bli först att kommentera 5

Då är jag tillbaka på jobbet. Idag, den första dagen var det väldigt odramatiskt, det hände nämligen knappt nåt! Jag misstänker att mina chefer och uppdragsgivare är lediga även den här veckan. Och för övrigt i stort sett alla som har kontor i mina trakter. En framgång var i alla fall att jag kom ihåg mitt password till datorn, något som alltid brukar vara ett problem annars. Nåja, i morgon rullar det nog igång så sakta. Jag ska lämna lite historiskt material som jag kommit över till Information så får de sprida det. Det är kopior på gamla tidningsartiklar som handlar om företaget och det är faktiskt runt 30 som velat ha kopior på dem.

Sedan väntar nog gruppmöte som vanligt på onsdagar

Tjänade för övrigt några tusen i kväll då jag fick fart på ett teleobjektiv som jag trodde var trasigt.

Då kör jag vidare – mot 2020!

Bli först att kommentera

Ändrat perspektiv

Av , , Bli först att kommentera 2

Efter den lilla tobakshistorien slår det mig att ”nostalgi” i vissa kretsar definieras som en form av sinnessjukdom…Så i framtiden ska jag försöka hålla mig just i den även om det nog inte blir helt lätt.

Bli först att kommentera