Var kommer pengarna ifrån?

Av , , Bli först att kommentera 4

Jag hade ett snack med min hyresvärd i eftermiddags. Ämnet kom att bli prisbilden på amerikanska bilar, för oss som är intresserade ett nog så intressant fenomen. Runt 1980 krängde Peders Bil Cadillac cabbar av årsmodell 67-70 i massor. Enhetspriset var om jag minns rätt 37500 kronor. De bilar som då såldes och andra motsvarande kostar nu från kanske 120 000 till 200 000 beroende på skick. För att inte tala om 50-talarna… En bekant till mig köpte en hyggligt fin Cadillac -59 för 38 000 1981. En motsvarande nu: kanske 200 000, en riktigt fin 350 – 400 000. Men den stora frågan som jag och värden (som har flera bilar i utställningsklass) ställde oss är ”får de verkligen dessa feta summor som de begär?”. Om detta går det vanligen inte att få information för tyvärr är varken köpare eller säljare särskilt pratsamma om detta ämne. Det vore intressant att veta differensen mellan begärt pris och slutpris men vi kan ju också ha tokfel – varenda 20-åring kan ju ha 300 000 att köpa bil för

Bli först att kommentera

Det gick ju bra

Av , , Bli först att kommentera 5

Då är jag tillbaka på jobbet. Idag, den första dagen var det väldigt odramatiskt, det hände nämligen knappt nåt! Jag misstänker att mina chefer och uppdragsgivare är lediga även den här veckan. Och för övrigt i stort sett alla som har kontor i mina trakter. En framgång var i alla fall att jag kom ihåg mitt password till datorn, något som alltid brukar vara ett problem annars. Nåja, i morgon rullar det nog igång så sakta. Jag ska lämna lite historiskt material som jag kommit över till Information så får de sprida det. Det är kopior på gamla tidningsartiklar som handlar om företaget och det är faktiskt runt 30 som velat ha kopior på dem.

Sedan väntar nog gruppmöte som vanligt på onsdagar

Tjänade för övrigt några tusen i kväll då jag fick fart på ett teleobjektiv som jag trodde var trasigt.

Då kör jag vidare – mot 2020!

Bli först att kommentera

Ändrat perspektiv

Av , , Bli först att kommentera 2

Efter den lilla tobakshistorien slår det mig att ”nostalgi” i vissa kretsar definieras som en form av sinnessjukdom…Så i framtiden ska jag försöka hålla mig just i den även om det nog inte blir helt lätt.

Bli först att kommentera

Ungdom på röken…

Av , , Bli först att kommentera 3

Ja, det var ju faktiskt så att då jag var tonåring rökte nästan alla i min ålder. Det var självkonsumerande majskolvspipor var enda fördel var ett lågt pris om man inte ville lägga en större slant på Ratos eller någon annan kvalitetspipa. Men i allmänhet var det cigaretter som gällde. Commerce guld Glenn, Hobson eller någon annan ur det billigare sortimentet. Kände man sig rik fick det bli Prince eller rent utav cigarillen Sheriff som levererades med ett tufft munstycke. Om föräldrarna varit till Finland fanns ofta en limpa Kent i deras bagage varav minst ett paket via stöld övergick till arvingen. Bill röktes av grannfrun och ett fåtal andra och ibland snodde vi väl en sådan. Med viss respekt för det var en cigarett med styrka hämtad från avgrundens djup.

Att vi rökte så flitigt var nog ingen slump för alla vuxna var våra föredömen. Lärarrummet på Hembergsskolan var rena lytsendimman av cigarett- och piprök och taxichaffisarna som körde skolbilarna blossade glatt under körning..

Nu är det väldigt länge sedan. Men 2002 då vi var i Bryssel vill jag minnas att vi blossade på feta cigarrer men det var nog sista gången.

Bli först att kommentera

Inne på upploppet

Av , , Bli först att kommentera 3

Ja det här är väl sista semesterdagen. Det har rullat på, får jag säga. Som vanligt tröstar jag mig med att jag i alla fall har femte veckan kvar om andan skulle falla på. Förr var det givet att packa pick nick-korgen  en vacker septemberdag och köra upp på stalonberget för att njuta av den fantastiska utsikten. Nu blir det troligare nåt närmare stan om jag satsar på någon utsiktsupplevelse.

Till slut lite onödigt vetande: Väldigt mycket mellan tummen och pekfingret  har jag ätit 150 mackor på dialysen sedan jag började med den. Intressant, eller hur????

Bli först att kommentera

Lustig semester

Av , , Bli först att kommentera 6

Ja, då var halvtiden passerad med god marginal. Men det här året är lite speciellt, för jag har inte ägnat tid åt att fundera över detta faktum – att det börjar gå mot slutet. Rätt skönt jag har bara varit. Dock inte så mycket runt stan ännu. Första veckan var jag uppe i Vilhelmina och hade väldigt trevligt. Plus att jag gav ett bidrag till sysselsättningen. För räddningstjänsten närmare bestämt! Råkade nämligen missa rullstolen tidigt på lördag morgon och mig med en förlamad vänstersida med 50 kilo gåbord över mig rubbar ingen assistent så två kraftiga killar från räddningscorpsen fick rycka ut och lyfta mig till rätta.

Annars var det väldigt bra, hann träffa släkt och vänner precis som jag ville. Och den ursöta lilla hunden Elsa vars favoritsysselsättning är att oavbrutet vifta på svansen.

Nio dagar kvar nu det gäller att göra nåt kul. Återkommer med rapport.

 

 

 

 

 

 

Bli först att kommentera

En dos nostalgi

Av , , Bli först att kommentera 6

Begreppet nostalgi är egentligen totalt utnött. Men jag kan ändå inte hålla mig, det är ju en oändlig brunn att ösa ur. Den här gången handlar det om tiden runt april 1972. Då var vi som allra flest som grenslade moppesadel i min by Totalt 7-8 stycken som gjorde grusvägen genom byn osäker under ljusa vårkvällar. I tät formation susade vi fram. Jag och Hans Göran på Mustanger, Bert-Rune på en Puch, kusin Johnny med sin röda 50 SS som genom åren fick beskåda platser som inte många mopeder fick uppleva till exempel botten på Kvarnbäcken men det är en annan historia, Han Eriks DBS som nog var lika fin då han slutade sitt mopedliv som då han köpte den, Håkans blå Puch Dakota. Ja det är de jag kommer ihåg. Även Conny och Tommy tillkom men det var nog lite senare på grund av sena födelsedagar.

Det var i alla fall fantastiskt att få disponera egna hjul som rörde sig av egen kraft. Operationsdiametern sträckte sig till de närmaste byarna och en och annan halvnervös resa till ”storstan”, Vilhelmina. Det var fantastiskt och moppen var nog det roligaste fordon jag ägt. Så småningom räckte modet till att jacka kolven hos min kompis Arne några byar bort. Nu orkade den kanske 45 och jag var salig!

Så småningom förföll Mustangen, som för övrigt var en Cross Special, och ett nytt åkdon införskaffades. Denna gång mopedvärldens motsvarighet till en dieselmerca – en Zundapp av 65 års modell. Pansargrå, gubbkörd och som ny. Kostade mig 700 kr på Lindgrens maskiner, säljs nu för 25 – 30 000  minst. Mes den fullbordade jag mopedkarriären. Sommaren -76 lockade en metallicgrön PV 57:a och mopederna försvann in i nostalgidimman. Ha en trevlig semester  förresten – min börjar i morgon.

Bli först att kommentera

Ingen sommarbil…

Av , , Bli först att kommentera 4

Sist flaggade jag för att det kanske lutade mot bilbyte. Nu blev det inte så. Precis som jag tyckte den var perfekt för mig tyckte många andra samma sak, så den försvann som en avlöning. Dock inte åt mitt håll. Men det är helt lugnt jag är inte på minsta vis tokivrig. Förr sa mina kompisar att: har du en bil du vill sälja så kör in på gården hos Valle (d v s jag) och gasa några gånger så kommer han ner och köper den… Men nu är jag lugnare, har ju haft den här i 13 år.

Bli först att kommentera

Snart börjar äventyret!

Av , , Bli först att kommentera 6

Eller rättare sagt det man tror ska bli det stora äventyret, nämligen semestern. En veckas jobb kvar. Sedan har jag tänkt mig få tillbringa en del tid ute i naturen med mina kameror trots rullstolen. Det blir förstås ingen bestigning av Himalaya men runt stan bör det finnas lagom tillgängliga områden 18 – 21 juli åker jag till Vilhelmina. Ett stort plus är att många i min normalt vitt utspridda släkt kommer att vara hemma vilket är jätteroligt  då det normalt inte är varje år jag får träffa dem! Då jag är i Umeå igen lär det bli en enorm räkmacka i Rovögern och handla fisk och även äta denna på Obolla (fasen, jag KAN inte stava till det) salteri. Ja, sen är det väl lagom slut antar jag. Och givetvis blir det en och annan blogg i solskenet. Ja, förresten är det kanske ett bilbyte på gång om den nuvarande spekulanten har vett nog att avstå…

Bli först att kommentera

Något för intresseklubben

Av , , Bli först att kommentera 4

Hej alla barn. Idag ska vi prata om fackliga studier. Kul eller hur???

Allvarligt talat blev jag en aning nostalgisk då jag kom att tänka på mina runt tio år som studieorganisatör i IF Metall södra Västerbotten. Det var verkligen full huggning. Allt från att värva deltagare till att boka lokaler och beställa material. Till att inte så sällan vara handledare för olika utbildningar. Och samarbete med till exempel ABF och andra organisationer. Jag både tror, hoppas och – faktiskt – vet att våra studiemödor gav resultat i form av fortsatt engagemang och stärkt självförtroende. Det sistnämnda gäller inte minst de Att skriva och Att tala inför grupp jag och en kollega från Skellefteå genomförde på Medlefors.

Mindre roligt var det då något strulade. Om man exempelvis bokat 40 deltagare på en kurs med 25 platser. Eller då de ekonomiska beräkningarna slog snett av någon anledning.

Men allt som allt var det väldigt roligt. Inte minst att vi faktiskt var studieaktivast i Sverige bland metallavdelningarna, om jag minns rätt.

Bli först att kommentera