Vid det här laget är det kanske dags att lite snabbt introducera min ovälkomna gäst, alltså tumören. Den är rätt ovanlig, först och främst. Det opereras bara en knapp handfull varje år och det är därför man koncentrerat resurserna till Göteborg. Chordom heter den och är en rest av ryggmärgssträngen som brukar försvinna när man föds men som sakta växer i såna här fall. Oftast går den uppåt och slutar som en hjärntumör men i mitt fall stannade den i ryggraden.
Prognosen är väl hygglig. De gjorde ett radikalingrepp d v s tog mycket för att slippa sätta in strålning och jag kollas med magnetfoto varje halvår. Det fina är att den kan dyka upp om 20 år igen, i det här fallet kan man inte sätta någon femårsgräns. Men det kan jag inte fundera på annat än dagen jag ska träffa läkaren och gå igenom magnetfotoresultaten var 6:e månad. De som varit med kan nog berätta att jag inte riktigt är mig själv. Men annars kan jag absolut inte göra något så det är inget att tänka på. Det var lite kort om den. I nästa avsnitt tar vi bort den och nästan mig, tror jag… +
Senaste kommentarerna