Är DU en kändis?

Tja, ett enkelt sätt att beskriva mig är att jag på många områden är "medel" Medelålders(53), medellång, lite drygt medeltung, medelpolitisk, alltså sosse, medelanställd. Jobbar på Volvo och det är väl rätt "medel" i Sverige. Vad som inte är medel är att jag använder rullstol, har träffat min skyddsängel efter den månadslånga koma som följde på en 24 timmar lång operation på Sahlgrenska, fick en stroke som slog ut vänstersidan och lite andra funktioner för precis ett år sedan. Borde alltså vara död några gånger om men verkar leva och trivas riktigt bra. Har ett visst mediaförflutet, och gillar över huvudtaget att fotografera. Har märkt att jag gärna vill blomma ut lite trots att jag numera skriver bara med högern och har förvånansvärt ofta åsikter. Du vet aldrig vad du kan tvingas läsa om i min blogg som blir relativt personlig.

Av Ingemar Wahlström, tisdag 29 september 2009 klockan 16:06,

Begreppet ”kändis” kan definieras på flera olika sätt. En nöjesskribent på någon av kvällstidningarna anser nog att en Emmy eller i alla fall guldbagge är lite miniminivån. Eller att du medverkat i någon dokusåpa. Lyckligtvis producerar alla våra kanaler fler kändisar än den samlade nöjesvärlden kan konsumera. Så ingen behöver riskera att bli utan. Även om det bara handlar om en som bara kom till åttondelsfinal i ”Kändisbränngropen” där 15 kända namn får bo sex månader i en gammal latringrop mitt på en soptipp.

Men det är bara att konstatera att kändisarna var ännu färre hemma. Jag är ju uppvuxen i en liten by i Södra Lappland. Kändisar var möjligen vänlige Roland som körde konsumbussen och den namnlöse skärslipare som dök upp varje höst med slipapparat bakpå cykeln. För dem kände ju de flesta. Och Gerd på posten förstås. Där man köpte Kalle Anka för 1.25 och senare försökte sno någon cigarett ibland.

Men världen vidgades även för lille Ingemar.

Runt 1970 träffade jag Sputnik Källström på Lappmarksbaren. Hans fru medverkade i teveserien Nybyggarland. Men sen blev det en lång period av kändislöshet för mig. Men när jag så småningom grottade ner mig i tidningsvärden hann jag i alla fall avverka i stort sett alla politiker. Från dåvarande finansminister Allan Larsson över Olof Johansson, som beredvilligt bar högtalare för bättre bilder uppe på Marsfjället. Torbjörn och Sonja, Fälldin alltså, åt jag björngryta med i Dorotea.

Har druckit grogg med Margot Wallström på Alladin i Stockholm. Hon pratade hela tiden om ”infrastruktursatsningar”. Det här var 1989 och jag hade ingen aning om vad det var!

Med i gänget var även Fryshusets Anders Carlgren.

Dan Waern är kanske inte så känd numera. Men en oerhört legendarisk löpare, känd för att aldrig ge sig. Jag tror att en flaska med hans svett finns på Idrottsmuseét.

Staffan Ling har jag haft trevliga konversationer med i samband med Gitssjönappet där han var konferensier. Precis som en vanlig människa, skulle man nog säga i Vilhelmina. Fast trevligare…

Det roligaste kändismötet var dock helt spontant.

Det närmaste bordet i matsalen befolkades nämligen av en av de mest kända författarna i Sverige när jag skulle äta middag.

Björn Ranelid, en levande legend. Glad, nyfiken, kommunikativ. Vi hann reda ut vissa grundfakta i paltens historia.

För övrigt hävdar ett rykte att jag inte sett Frihetsgudinnan i verkligheten. Detta rykte är tyvärr sant. Men sedan 1986 skänker jag allt överflöd till de fattiga, piskar mig medvetslös varje långfredag och sjunger ”ålöfiskarns vals” tre timmar varje lördag utanför Simonssons i Strömsund. Räcker det som botgöring^?

7 Kommentarer

+ Skriv kommentar

Anders Wahlström säger:

..infrastruktursatsningar... vad är det????
Fast det var ju inte det jag skulle kommentera... Frihetsgudinnan.. ! :D

onsdag 27 oktober 2010 klockan 22:02

Gunnel Forsberg säger:

Oj, det här inlägger hade jag missat, men skrattar igenkännande. Funderar vilka kändisar jag mött och inser att det inte är så värst tjockt med den varan - Sett Ernst-Hugo i svart slängkappa i H-sant på 70-talet. Ola från Solstollarna kom i min postkassa och försökte ragga på mig i början av 80-talet, suttit med Jarl Borssen på flyget. han är LÅNG!! Parallellkissade med Maud O på en företagargala och vi klev ut ur båsen exakt samtidigt. Kvalar kanske in under rubriken"Jag mötte Lassie" istället:)

onsdag 03 februari 2010 klockan 16:19

Robban säger:

Om du vill så kanske jag kan tigga till mig ännu en flaska med Dan Waerns svett hehe.. kanske skulle gå bra på tradera nu när Bert säljer ut sina samligar kuriosa.

torsdag 08 oktober 2009 klockan 21:03

Inger Olsson säger:

ang, långfredan...tror jag du ljuger lite...fniss

fredag 02 oktober 2009 klockan 10:00

Inger Olsson säger:

Kändisar..idag borde dom kanske kallas Zombisar, dom verkar helt själlösa dom flesta..
Förr blev man känd om man var bra på nåt, sjunga, spela teater mm, nu blir man känd om man inte kan nåt utom att göra sig fånig offentligt o stoltsera med det, gärna en stylad utsida (då menar jag in på skinnet), tur TV'n är lätt att slå av..

fredag 02 oktober 2009 klockan 08:12

Ingemar Wahlström säger:

Ja, jag har ocså en minnesbild av ett häftgt åk..

tisdag 29 september 2009 klockan 22:39

JohnnyW säger:

Kul att du nämnde "Sputnik". Snacka om att jag var kung när jag fick åka hans italienskregistrerade mörkblå Lancia från Abborrtjärnbäcken och hem. Det var hur häftigt som helst trots att han INTE körde rally som jag hade hoppats. Att jag sedan fick gå tillbaka fyra km för att hämta cykeln gjorde ingenting, jag hade ju blivit kompis med en kändis och alla kompisarna var avundsjuka.

tisdag 29 september 2009 klockan 18:11

Skriv kommentar

Prenumerera på kommentarer via RSS