Ingos äventyr

Tja, ett enkelt sätt att beskriva mig är att jag på många områden är "medel" Medelålders(53), medellång, lite drygt medeltung, medelpolitisk, alltså sosse, medelanställd. Jobbar på Volvo och det är väl rätt "medel" i Sverige. Vad som inte är medel är att jag använder rullstol, har träffat min skyddsängel efter den månadslånga koma som följde på en 24 timmar lång operation på Sahlgrenska, fick en stroke som slog ut vänstersidan och lite andra funktioner för precis ett år sedan. Borde alltså vara död några gånger om men verkar leva och trivas riktigt bra. Har ett visst mediaförflutet, och gillar över huvudtaget att fotografera. Har märkt att jag gärna vill blomma ut lite trots att jag numera skriver bara med högern och har förvånansvärt ofta åsikter. Du vet aldrig vad du kan tvingas läsa om i min blogg som blir relativt personlig.

En gammal Amazon...

 

Vi ska nu återvända till forntiden. Begreppet tideräkning var knappt uppfunnet och dinosaurierna tog sina första stapplande steg. Året var närmare bestämt 1978…Jag hade precis muckat från T3 i Sollefteå. Vilket i sig var minnesvärt, en kompis väntade utanför grindarna med en fenmerca, fullastad med polsk rönnbärsvodka och trevliga tjejer. Polisen tog oss bara en gång på vägen upp vilket var förvånande lite. Men kul var det…
Ärligt talat var jag lite less på min Fairlane. Den trivdes förträffligt på polisstationen i Lycksele men var inte lika lycklig då den skulle tjänstgöra som raggarbil. Vattenpump, bromsar, topplockspackning, växelreglage och ett framhjulslager hade gett upp. Den var visserligen fantastisk då den fungerade men jag –och framförallt kanske mina föräldrar – kände att det var läge för nåt mer helylle. Och vad kan vara mer helylligt än en Amazon? Förmodligen hittade jag den i en Blänkare och ett par tusenlappar senare var den min. En mörkgrå -63:a med plastskärmar. Den hottades valhänt med tidens allenarådande varselljus, en ratt från Biltema a 149 kr, bortplockad stötfångare och lite orange färg lite här och var.
Jag tror aldrig den hann få någon form av service av normal natur. Däremot gällde det att vara observant på växelspaken. Började den peka för snett gällde det att stanna, öppna huven, och lyfta motorn till rätta. Några motorfästen fanns nämligen inte. I alla fall tills jag rånade farbror Georgs skrotade amma och fick föräldrarna (vem har sagt att det ska vara lätt att ha barn?) att lyfta motorn medans de fräscha fästena monterades.
Jag kompletterade senare hottningen med en växelspaksknopp i förkromat sexkantsjärn. Inte helt bra för synkringarna i växellådan kanske…
Suktan efter något värre kom så småningom trots att Amazonen gick väldigt bekymmerssfritt. En bidragande orsak var nog att jag hade en stark känsla av att det bodde en hel del rost i underredet på hisingstraktorn. Länkarmarna som håller bakaxeln var i stort sett avrostade. Och de brukar inte vara det första som ger upp…
Jag hade en guldärgad Rekord cupé på gång men den kostade hemska 7 000 kronor. För mycket för mig vars ekonomi baserade sig på att sälja bilkylare till skrothandlaren. Två kylare gav lite bensin och några flaskor Kir.
”Förtio kronor och en Stjärnsnus på det”, var standardrepliken.
Suktandet ledde så småningom till inköpet av en SAAB 99 1970 vackert mossgrön.
Amazonen såldes och blev ombyggd och renoverad ett par gånger. För tio år sedan fanns den i mellansverige men jag vet inte om den lever nu.
Men stöter du på en Amazon med registreringsnummer APK 056 så hälsa från mig…

9 Kommentarer

+ Skriv kommentar Skriv kommentar

JohnnyW säger:

Tack för kaffet. Och den spännande berättelsen om den vita Opeln och surgubben. Men framförallt var det kanonkul att träffas, det var ju länge sedan vi sågs.

fredag 27 november 2009 klockan 19:21

Brw säger:

berätta gärna storyn jag minns ingenting.

torsdag 19 november 2009 klockan 21:54

ingow

Ingemar Wahlström säger:

Kom förbi när du är i Umeå, brw, pannan är alltid varm. Och visst var Fairlanen fin. Men då var det ju bara en stor bil a la Leif som gällde. Och du har rätt om årtalet, den köptes 1977. Den vita Opeln körde jag b la vid ett minnesvärt tillfälle.

söndag 15 november 2009 klockan 10:20

Brw säger:

tänk att få åka i en Ford farilane 500, det är få för unnat.

lördag 14 november 2009 klockan 21:21

Brw säger:

jag skall berätta ett bilminne som jag kommer att minnas livet ut,detta var under Latikbers tid,Ulf som var min kompis hadde fått provköra Anders sandloppa vid bomsjön jag minns ännu i dag med vilken inlevelse han berättade denna upplevelse. Först la jeg in etta,å de bärä rev,sen la jä in tvåa,du vet då jävlar stoge som som än gruuspruut ,ådå,vet du, då jävlar la je in trea du vet då jävlar börjena på luucker. Ha det det bra Ingo Jag har flyttat till Åsele ,men jag hälsar på dig nästa gång jag kommer till Umeå.

lördag 14 november 2009 klockan 15:33

JohnnyW säger:

Nu kan det bli spännande bilminnen ! BRW har ju även han en sjö av minnen att ösa ur när det gäller gamla risiga vrak till fortskaffningsmedel. Minns när jag skulle besikta den bästa bil han någonsin haft, enligt BRW själv när han gav mig nycklarna. Det var en vit Opel cupe som bilprovningen älskade till sådan grad att den fick 14 stycken 2:or och ettor på över 1,5 A4-sida.

lördag 14 november 2009 klockan 11:25

Ingemar Wahlström säger:

Hej! Kul att du dyker upp. Och ja, jag kommer ihåg vattenbärandet. Då var bilen billig...Den rullar nu också men är röd/vit m V8 och automat...

lördag 14 november 2009 klockan 10:07

brw säger:

det var nog 77

lördag 14 november 2009 klockan 03:57

brw säger:

undertecknad minns när toppackningen gick det var påskhelgen 1977,vi fick lov att skruva bort termostaten utanför korvkiosken.Minns även att vi bar vatten i en stor korvburk.Tyvärr blev det tidig sorti i påskfirandet denna kväll på grund av läckande toppackning.

lördag 14 november 2009 klockan 03:44

Skriv kommentar

Prenumerera på kommentarer via RSS