Kan någon förklara för mig hur de tänkte när flaskorna till ICA:s julmust togs fram?
”Hm, få se nu, kan vi spara en femma på hela årsproduktionen genom att göra flaskan lövtunn, vek och helt omöjlig att hantera, särskilt för barn men även de flesta andra så gör vi förstås det!!!”. Det upplevs som en plastpåse av tunnaste sort som tillfälligt fått formen av en flaska.
Gör om, gör rätt, ICA!
På tal om mat blir det verkligen intressant att se hur stora mängder oxfilé för 1890 kr/kilot som säljs i nyår. Kvantum på Kronoparken marknadsför denna rara ärta och givetvis förstår jag att det mer är en rolig grej för att få uppmärksamhet, men ett lager av kobebiff, som den heter måste i alla fall finnas.
Det skulle vara riktigt intressant att få smaka men mer än en tugga har jag inte råd med. Hörde förresten att kungaparet förväntas tugga varje munfull över 60 gånger för att hålla kungligt tempo i matkonsumtionen. Som sann undersökande bloggare provade jag nyss själv och kunde konstatera att allt över 40 känns väldigt drygt. Kanske speciellt med tanke på att tuggande överhuvudtaget var ett rätt okänt begrepp för mig förr . Jag åt ungefär som Homer Simpsson, om ni förstår vad jag menar…
Men trots att jag definitivt ser väldigt matglad ut är jag inte den frossare man kan tro när det handlar om stora mängder. När Pizza Hut öppnade i Västerås var jag och min kusin där för att knapra på nyheten. Och samtidigt pågick en sorts tävling om vem som fick i sig flest ”slices”, bitar. Jag minns inga siffror exakt men jag och Roger petade väl i oss runt tre bitar var. Och blev MÄTTA!!! Och då är vi hyfsat talangfulla när god mat ställs fram. Men jag tror att vinnaren satte i sig långt över tio bitar. Hur ryms det? är den spontana frågan…
Efter allt matsnack är det väl hög tid för en lista. Den handlar inte alltid om godaste maten däremot om föda som är minnesvärd olika anledningar…
– Korv i automat. Handlades någonstans i en vägkorsning i glesbygden i Västernorrland när jag gjorde lumpen. Korv i plasrör, bröd i påse, senap och ketchup i engångsförpackning. Ät och njut!
– Lingonparfait på SM bankett i Västerås 1990. Hade förespeglat min kusin en himmelsk njutning men när tallriken kom var efterrätten så tunn att dekoren var synlig genom parfaiten. När jag lätt chockad tittade upp från tallriken mötte jag min kusins lika chockade ansikte från andra sidan bordet. Det kunde bara sluta i ett gapskratt!!!
– Panerad kotlett i Simrishamn 1978. Samma rätt hemma bestod av kotlett och potatis. Här fylldes bordet av såser, sallader och annat smått och gott till bristningsgränsen. Det var då jag började förstå att Skåne har en speciell matkultur.
– Gompa hos M nån gång på 90-talet. En väldigt speciell rätt, särskilt när en brett leende släkt samlats runt nybörjaren för att invänta reaktionen. Har inte riktigt förutsättningar att bli en storsäljare…
– Köttgryta med ris och riktigt kaffe efteråt till en internationell samling med tyngdpunkt på svenskar i New River Walley i West Virginia 1997. Ett gäng som var ganska less på amerikansk skräpmat, oftast hämtad från de fyra restauranger som låg i vägkorsningen vid Volvo-White fabriken där vi alla bedrev någon form av verksamhet. Räddade av köttgrytan med tillbehör av en svensk kvinna som förstod suget efter riktig mat. Tror vi fortsatte svenskheten med något som hette ”Absolut” efteråt.
– Tja, det är ju inte mat men förhoppningsvis någon form av näring. På väg till tältet fyra på morgonen under Sweden Rock Festival i Sölvesborg 1999. En buske på vänster sidan av stigen sprider ett tjockt rökmoln. Det visar sig härhöra från ett halvdussin grabbar som inte bara rökte Prince, om man så säger. Trots att jag själv inte sysslar med sådant finner vi varandra och efter en stund kommer en femlitersdunk fram. ”Motörheaddricka” angav texten på kaggen.Smaken var minnesvärd och originell. Ingen maträtt men väl en konsumtionsupplevelse…
Senaste kommentarerna