Ja, dagens toppbild härstammar från den tid då jag kunde sätta en tvåa först i min ålder. Visst hör man Eddie Meduzas "Mera brännvin" ock känner stanken av åtta blå Wunderbaum? Synd bara att bilden är fejk! Den togs av min kompis M när bilen  skulle ställas av för vintern i hennes mammas ladugård. Vi hittade en tom ölburk i baksätet och så blev det som det blev…

Men onekligen hände väl en del runt denna Pontiac Le Mans -65 som hade en helt underbar 326 V8. En del av det kommer att  flyta upp i bloggform så småningom.

He, jag har fortfarande kvar en ny trunk separator alltså en pappskiva som skiljer cupen från bagaget. Håller ni på att renovera en Pontiac medium size 65-67 är det bara att hämta den.

Lurvig lördag på er!

I dessa dagar av royalistisk yra får vi väl, vare sig vi vill eller inte, rannsaka vår syn på detta fenomen.

Det finns väl både starka bu men ett eller annat bra kring dem.

Buigt värre är ju att det är en i grunden odemokratisk och lätt absurd institution. Och en demokratiskt vald ledare stod förmodligen betydligt närmare hjärnforskarna än vår nuvarande monark.

Braigt är att deras aktiviteter håller Svensk Damtidning och ett antal andra tidningar sysselsatta. Det skapas jobb, minsann…

Buigt är även den hysteri som sakta växer fram runt BRÖLLOPET. Vi har bara sett början än.

Braigt är ju att alla tre snorungarna, trots sin uppväxt, verkar både skärpta och trevliga. Att de sedan torde vara stockkonservativa får man leva med. Jag känner måga jättetrevliga moderater om man bortser från ideologin.

Buigt är att vi nog sitter fast i monarkin av kostnadsskäl och praktiska orsaker.

Braigt är att i alla fall länderna i närheten nästan kissar på sig kollektivt av nyfikenhet över dem och Sverige. Inte minst i Tyskland. En tjej jag känner som bott därberättade att hon när hon slumpvis kollade hittade Silvia på omslagen till sex tidningar…

Min syn på kungahuset blir nog som gubbens när han skulle berätta vad han tyckte om sin gumma:

"Ja, jag hatar henne inte, och jag älskar henne inte…Hon fo gå här som katta…"

Mumsig tordag!

Den första marslördagen 1986 klev jag lite motvilligt ur sängen redan strax efter sju. De flesta umebor såg väl fram mot en trevlig lördag, kanske en hockeymatch som avrundning på dagen. Själv skulle jag tillsammans med några kamrater göra en kemisk rengöring i förbehandlingen på Volvo. Mycket förenklat rengjorde vi en mängd olika bad och behandlade  fosfatsteget med lut eller salpetersyra. Ett riktigt mysjobb…Lite förbryllad var jag över att radion bara spelade tung klassisk musik.

Förklaringen fick jag  när jag hämtade in tidningen. Palme mördad! En overklig känsla bredde ut sig över inte bara min lägenhet utan förmodligen hela landet.

Aftonbladet använde tolv sidor plus förstasidan för att berätta om händelsen. I stressen uppgav man på första sidan att två män söktes vilket inte framgick inne i tidningen där vittnen tydligt berättade att en man pratat med paret Palme för att sedan dra upp ett vapen och skjuta.

Den här morgonen blev början till en flora av historier som vi väl aldrig sett tidigare? Jag vet inte hur många teorier som lanserades via tidningar, böcker och tv. Och inte minst via mun mot mun metoden. Och allt tog märkliga vägar med privatspanare, palmerum, och olika konstiga  hypoteser.

Och det knepiga var att nästan alla visste lite mer än andra även om de aldrig varit i närheten av Stockholm. Det var rykten om obefintlig gränskontroll, mystiska män med walkie talkie, spelklubbsägare, finska styrkelyftare och vem vet allt?

Ja, hur ska jag värdera det jag hört? Bortsett från det faktum att jag glömt det mesta? Jag kände i alla fall en av de mer erkända privatspanarna och det han berättade fick nästan öronen att ramla av. Tyvärr lönar det sig inte att grilla mig om det nu. Jag minns absolut ingenting men minst sagt överraskande var det!

Ikväll har jag haft en ny assistent på introduktion, hon kommer att kallas CA i dessa spalter för att skilja henne från C som heter det även i fortsättningen. Än så länge är det bara Nicole jag frågat om namnpublicering men det är nog mest bara jag som inte kommit mig för. Nio stycken är de nu, de tappra som försöker hålla ordning på mig. I morgon bitti rullar jag och C upp till NUS för att få domen om tillståndet med min diabetes. Jag borde nog vara mer nervös inför detta men jag känner ibland som om jag inte riktigt förmår hetsa upp mig mer efter tumörer, strokar och annat trevligt. Come what may…ha en fin onsdag i alla fall!

Eller "knäppdag" egentligen. Hyrde nämligen in J för att avfotografera mig. Med tanke på att stoppa i nån bild i toppen på bloggen framöver. Ibland undrar jag varför jag köper dyra och finessrika kameror. Den lilla Canon 460 vi använde fixar ju den här typen av bilder elegabelt

Men i och för sig vet jag ju att handlar det om toppskärpa för stora bilder, långa avstånd, dåligt ljus eller andra speciella krav får SX10:an jobba.

Förr var jag lite av en prylnisse i fotovärlden då väskan skulle vara full av systemhus, objektiv, blixtar och annat. Men stroken gjorde att vänster hand inte hänger med som den bör och den behövs både för att hålla tyngre applikationer och för smidig inställning. Så jag sålde hela kittet till vrakpris åt en kille från Västernorrland som nog satte nytt fartrekord för att hinna först.

På tidningen körde vi med Nikon FM, en nästan helmanuell, stryktålig kamera som ofta fick sällskap av en Metz "hammarblixt". Rätt stora grejor men hade jag då min egen F3:med motor och stort objektiv var begreppet kompakt väldigt avlägset. De unga nu har ju lärt sig att liten kamera, gärna i mobilen, är bra medan jag försvarar de "gamla värdena" det vill säga att en toppkamera ska väga några kilo. Generationskrock kan man kalla det:).

Jag har provat det mesta från halvantika Voigtländer 6×6 till nya Canon och Nikon med fullformatssensor och myriader av digitala funktioner och prislapp på 60 000-70 000. Givetvis är de moderna fett överlägsna men du måste studera manualer några dagar och kanske göra runt 1 000 exponeringar innan du greppar underverket. På gammasen hade du Manuell, Bländarstyrd tidsautomatik och Tidsstyrd bländarautomatik. Tog tre minuter att fatta.

Men film behövdes det ju och åtminstone två gånger missade jag att sätta i sådan. En gång när jag fotade ett helt gäng nyblivna mammor, en gång när Eneröds orkester gjorde ett "once in a lifetime" revival uppträdande.

Jag hoppas det här blir en bättre dag, med eller utan foto…

Upptäcker precis nu att jag befinner mig i bloggvärldens motsvarighet till meteoritsvärm. Massor av människor=ni tittar in och 25 000 gränsen är passerad med bra marginal utan att jag hunnit vara med. Förstår inte riktigt varför men kul är det och jag har helt övergivit tanken att testa andra forum. Jag vet att för storbloggarna är mina siffror en fis i rymden, men jag tycker det är strålande!

Jag hade 700 olästa mail som väntade på mig på mitt kontor på IF Metall. Ett kontor som jag i princip lämnade brådstörtat 18 augusti 2008. Jag har visserligen varit dit ibland men det här var första riktiga arbetsdagen. Det fick bli en krönika på hemsidan och ett långt medlemssamtal och lite glada kramar. Och under över alla under hade jag rätt lösenord till datorn trots att det är flera månader sen jag loggade in.

C hade fixat kvantiljoniskt god kyckling till lunch och än så länge kan jag i alla fall hoppas att jag får ut den sparade semester jag valt att ta ut i pengar. Men mitt företags  lönesystem är så komplext att det förefaller obegripligt. OK vem som helst kan gå in på klubbens fina hemsida och ta reda på hur det är uppbyggt, det fixar till och med jag. Men därifrån till att begripa lakanet du får i slutet av månaden är skillnaden stor. Jag brukar nöja mig med att konstatera att jag  får pengar så jag klarar mig – rätt eller fel lön? Have no idea…

Nu ska jag värma på C:smaskakraskiskt smarriga kasslergryta. Avundsjuka???

Det är inte lätt att vara människa. I alla fall om man tror att livet är svart eller vitt – punkt slut. Eller så är det lätt om man tror det.

Samtidigt som man i nyheterna berättar om en kille som hotats av Försäkringskassan med utförsäkring om han inte, trots snabbt försämrad ALS, rehabiliterar sig och söker sig ut på arbetsmarknaden har jag under mina, givetvis, massor av kontakter med Försäkringskassan bara bra erfarenheter. Puh, det var en lång mening!

Som sagt – svart och vitt är bara två av tusentals nyanser…

Ovanstående hemska rimförsök som skulle orsaka fysisk skada i närheten av vilken poet som helst.

Men det hände i alla fall under kvällens Trivial Pursuite-omgång:

Det var min tur att läsa och frågan var typ "Var utspelar sig Melrose Place?" När jag vände på kortet och konstaterade att svaret blev "Cannes" insåg jag på medspelarnas reaktoner att nåt var fel. Efter en viss förvirring och massor av fnitter kunde jag konstatera att två kort klibbat ihop. Svaret var givetvis Los Angeles…

Ni kan fortfarande kalla mig TP-kungen men Ers Majestät går också bra:)…

Jag drar ett djupt andetag bakom tangentbordet och funderar på dagens ämne, lite som en präst som skriver söndagspredikan, utan jämförelse i övrigt…

I första skedet kommer jag inte på något att hetsa upp mig över. Det kan väl inte vara så att världen för några sekunder är i perfekt balans? Ja, kanske rentav den ligger på plussidan? Hörde härom dagen att Roman Polanski som jag skrivit om tidigare troligen äntligen utlämnas till USA för att dömas för det pedofilibrott han begick för typ 30 år sdan. Det måste väl vara positivt?  Positiva var också de signaler jag fick av Kristoffer Olofssons föreläsning i veckan. Tre timmar då vi alla satt som ljus, och dessutom tror jag att jag minns nästan allt. Då skolan lyckas med det har vi verkligen nått långt då det gäller pedagogik. Det är kanske bilskolläraren i Kristoffers liv som skiner igenom. Måste upplevas…

Positivt var också korvpartyt jag och B var på igår då ett av våra elektronikföretag firade. Korvarna, för vi snodde förstås två var, var goda. Och jag köpte en radio bara för att den var snygg:). I den positivitetsdimman kan jag även berätta att vi stod parkerade bredvid en bil som maskintvättats en del och jag såg hur min metod – lackbehandla och tvätta jättesällan – är överlägsen då det gäller glans och repfrihet.

Oj så positivt det var att betala räkningarna. Oj så positivt det var att betala räkningarna. Oj så positivt det var att betala räkningarna.

Jag försöker bara intala mig det men det går dåligt…

I dag ska vi visst modellflyga och så blir det TP kväll som avrundning. Ni vet ju – kalla mig TP kungen:)).