Det var vid lappkåtan i Lycksele det hände. Plötsligt såg jag det jag inte sett när jag rullade in en halvtimme tidigare på jakt efter pyttipanna och handikapptoalett.

Hon var djupröd och försedd med riklig kromdekor man kunde gnugga på så den glänste ännu intensivare. Bakom det kupiga glaset anades paradisiska fröjder i dess allra mest kulörta form. Och så färgglada de runda där innanför var. Tänk att få leka med tungan och sedan försiktigt suga på  dem...Men livet är hårt. Jag visste att om jag skulle få njuta av tio minuters glädje var jag tvungen att dra upp plånboken.

Samtidigt spelade en annan radiokanal i mitt inre melodin "Det här ska du inte få uppleva här och nu" och själv kände jag mig förfyttad till en annan tid. Men fumligt drog jag upp börsen och famlade fram de pengar som behövdes samtidigt som jag nervöst tittade mig omkring, rädd för upptäckt. "Så här gör inte en funktionshindrad femtitvååring", tänkte jag men rörde efter mycket tvekan springan som var min inträdesbiljett till ljuvligheterna.

Och min krona gled infint, jag vred runt reglaget och kunde hämta ut mitt tuggummi. Ha, jag har inte handlat i tuggummiautomat sedan jag var tio!!! Godkväll!