Det har kanske inte blivit bättre med åren när det gäller att vara lättlurad.

Min kusin hyrde ett rum i min förra lägenhet då hon pluggade. Det gav upphov till många intressanta samtal. Vid ett tillfälle konstaterade vi, på grundval av uppgifter i en tidningsartikel, att Jonas Wahlström – djurkillen på Skansen är det väl, absolut inte kan vara släkt med oss.

Inte så långt efteråt dyker samma ämne upp igen. Hon lyckas då improvisera en så sannolik historia om att vi ändå är släkt så att jag tror det samtidigt som jag vet att det är omöjligt! Det ska till en Wahlströmmare i sitt esse för att fixa det!!!

För övrigt bidrog hon i hög grad till att jag har världsrekord i antal kokosbollar i en Ford Granada. Klassen skulle sälja en jäkla massa kartonger för att finansiera något och jag tror jag hade kartonger till och med i knät för att rymma alla. Det var nästan som att åka hem från IKEA, en "välfylld" resa som nog M drar sig till minnas.

I morrn väntar halkskydd, skarvsladdar och kanske något annat på att hamna i min ägo.

Löne Lördag på er…

Vi fortsätter på temat lättlurad. Som barn fanns det mycket jag trodde på som bara var lur. Vi hade formliga orgier i apelsinskals- och magnecylätning på toaletten på skolan i Dalasjö. Förmodligen lades grunden till ett eller annat magsår, men vad brydde vi oss. Man skulle ju bli så hällgåtes stark av att konsumera dessa produkter…

Jag var, och det skäms jag för, säkert 16 när min bästa kompis  lurade i mig att en lärare som hade tre prickar intatuerade i tumgreppet tillhörde en hemlig sexualsadistisk organisation och prickarna var ett tecken på det.

Det här märkte ni inte men nyss dog min trådlösa mus. Men lite nya batterier fick liv i den. Mjahapp…det är tydligt att nya batterier kan få den tröttaste mus att piggna till. (Den som nu lägger något omoralisk i betydelsen av denna helt objektiva kommentar har en allt för livlig fantasi och bör ta en kall, lång dusch oavsett kön…).

En handlare i en viss branch som vi frekventerade ibland berättade med inlevelse att hans bicepsträning gett så stora muskler att han var tvungen att operera bort dem. Och givetvis svalde lille Ingemar det…

Å andra sidan hände det att jag vände på begreppen och lurades själv. Då jag var i värsta tjuvrökaråldern, runt 1970, trodde mina kompisar forfarande att det som kallades "pipolja" var en helt egen produkt som bildades under rökprocessen. Medan jag visste att det helt enkelt var säckel från rökaren. Vi befann oss runt den Ford – 56 jag berättat om för tusen år sedan och pipan var i min besittning då jag utnyttjade min kunskap. Gripen av kittlande illvilja och glädjen att ställa till med ett oupptäckbart ofog fyllde jag pipan med…ja, säckel, innan jag lämnade över den till nästa man. Som spottade och fräste och svor över pipoljan som egentligen härstammade från min munhåla.

Så ond är jag.

Folkbildande Fredag på er…

Härom morgonen skrämde jag mig själv lite. Läste en notis i den här tidningens nätupplaga om att den butik som drog in mest med stålar, eller om det var vinstrikaste, låg i Strömsund. Dessutom fanns en annan nästan lika stor butik där och allt berodde på den intensiva gränshandeln. Jaha,sug svälj och absorbera…Hm, jaha Strömsund det var värst…Men inget som helst ifrågasättande angående den lilla jämtlandskommunens plötsliga storhet. Förrän jag läste kommentarerna och insåg att praktiskt taget alla fattat att det var ett tankefel då texten skrevs och det var STRÖMSTAD det handlade om.

Jag var mycket i Strömsund som liten. Jag har också varit i Strömstad och är mycket väl orienterad om den intensiva gränstrafiken. Ändå gick jag på den smått absurda nyheten. Trots en viss mediaträning. Så frågan är: är jag lika låtta att lura då det är planerad desinformation, inte ett enkelt tryckfel???

…än jag hävdade igår är faktiskt Nordea. Aktiepengarna hade kommit men på ett konto jag aldrig någonsin kollar. Så de missade i ett första skede att genomföra försäljningen, men fixade det sedan enligt vad vi sa. Så betyget kan väl bli 2,5 – mest tack vare en bra kundservice…

Nu tycker jag att det kan vara läge att berätta att min bank, som fortfarande trots att annat förespeglats, inte varit kapabla att betala ut pengar för aktierna jag sent om sider fick sälja, heter Nordea. Tydligen är det en ny giv att behålla sina kunder genom att inte genomföra de tjänster som beställts. Kunde de möjligen ha lagt några av stödmiljarderna på grundutbildning om hur man klarar enklare kundtjänster? Nåja, jag klarar mig. Och pengarna kommer säkert i morgon. Men det förespeglades vid mina kontakter att de skulle komma idag. Tänk er flyget, till exempel: "Jaha, kommer ni idag och vill åka till USA. Men vi har faktiskt på oklara grunder bestämt att vi inte skickar dit något plan förrän i morgon." Raka motsatsen till kundtillfredställelse.

Annars har jag filat på lite smådetaljer inför ett par konferenser jag planerar framöver. Och uppgraderat jobbdatorn på IF Metall. Tiden går jäkligt fort när man bara har några få timmar på det som egentligen är ett 150 % jobb. Tur att jag har duktiga kolleger under de månader som är kvar innan jag officiellt drar mig tillbaka som studieorganisatör i avdelning 4.

Och på mitt andra jobb, på Volvo, hoppas jag ha fått både nätverksuttag och behörigheter så att jag på allvar kan börja mitt uppdrag på Administrativ Support under veckan.

Jag har fått oroliga förfrågningar angående de stora vita bönor jag hade på inköpslistan. Om dem kan jag bara säga att de är utan kryddor och tomatsås, men jäkligt goda i till exempel köttfärssås. Men jag gillar ochså tomatsåsvarianten, men det måste vara Heinz, med falukorv. För övrigt blev det nästan nationell kris i Storbritannien när de höjde priset några pence, tack vare att många som inte hade det så bra ställt nästan bara levde på vita bönor…

Toppen Tisdag blir det väl, eller hur?

Helt i enlighet med gammal fin bloggtradition, att hänga ut sitt liv, publicerar jag den inköpslista jag kommer att handla efter i morgon…

Tja, knepiga är kanske fel ord. Men lite svårförklarliga förstås. Tänkte på en snutt i tv i kväll. Allvarliga män i övre medelåldern manövrerade en gigantisk modelljärnväg i ett likaledes gigantiskt modelljärnvägslandskap. Allt skedde alltså med det största allvar, banne mig inga lössläppta fnitter eller skojiga tågurspårningar där, inte…

Lite påminde det mig om andra långt mer svårförklarliga hobbys. En kamrat fotograferade nummerskyltar i vår ungdom. Bakända på bil, kolla skärpa, klick! och iväg till mörkrummet.

Om trainspotting existerar i Sverige vet jag inte. Ni vet – att notera nummer på lok och vagnar och hur tåg är sammansatta. Det finns visst även i flygvärlden.

Vilka hobbys kan jag då själv skryta med? Tja, inte mycket. Jag har väl fortfarande några tusen motortidningar i huset i Vilhelmina. Och har en handfull kameror bland annat en grymt fin Voigtländer från 1949.  Och runt 30 Motörhead CD. Plus DVDer, böcker och Mickey Dees signerade trumpinne. Ja, och säkert 10 000 – 15 000 bilder från alla möjliga miljöer, och nästan lika många negativ.

För övrigt kan jag berätta att jag gjort en aslång inköpslista till på måndag då pengar kommer. Tur jag har en kombi.

Såg nyss ett inslag om bristen på organdonatorer på tv. Sedan 2007 är jag själv donator. Och anser givetvis att alla andra också ska registrera sig som sådan. Det är liksom inget att snacka om! I det här läget glömmer vi väl allt tjafs om att kroppen ska vara hel, och eventuella religiösa funderingar. Sedan finns det ju ett litet egoistiskt drag. Visst är det facinerande att tänka att vissa, fungerande, delar av din kropp finns kvar och gör nytta sedan du dött. Förr eller senare kommer jag kanske att behöva en ny njure på grund av diabetes. Där kan man nödtorftigt klara sig länge med dialys. Förr eller senare finns risk att en tranplantation blir nödvändig.Men det gäller inte alla organ. Som måste bytas DIREKT! Så skriv ett donationskort…

Jag hade min egen personliga bankkris idag. I och med att min bank inte lyckades sälja lite volvoaktier, som vi kom överens om förra måndagen. Något gick snett och ingen försäljning genomfördes. Jag redde ut det idag men det innebär att jag är relativt pank tills på måndag. Vilket i sin tur ledde till den här kristidsmatsedeln. Det är givetvis med glimten i ögat för någon direkt kris är det som synes inte. Måhända lite enahanda. Även om nog lunchen kan bli mer kulinarisk än vad som framgår.

Biltillbehören har förändrats genom åren. Blivit läckra, högteknologiska och dyra.Det var lättare då det mesta fanns hos Hobbex och Söderströms och i Vilhelmina hos en firma som hette Biltillbehör. Särskilt Volvoägare hade det förspänt. Den våta Amazondrömmen 1975 var en ljusblå eller röd med hela kittet. Och kittet innefattade D-kamaxel, Weber 36:a eller dubbla 45:or för den som var vansinnigt förtjust i att meka samt en enligt oklara anvisningar modifierad topp. Och som grädde på moset ett tvåtumssystem som tände småtjejshjärtan på löpande band. I 95 % av fallen tillät ekonomin bara tvåtumssystemet men det gjorde inte särskilt mycket. De övriga förändringarna innebar en marginell effektökning men dramatiskt ökat servicebehov hos den normalt pålitliga B18 rovan. Begreppe "Overdrive" var lite mytomspunnet men ur prestandsynpunkt övervärderat. En Amazon orkade 145 på väg hem från dansen på Åparken. Men när jag slog in överväxeln sjönk topp farten till 130…

Dessutom uppfanns för Volvoägarens absoluta lycka produkten "Speed Shift" som skulle ge snabbare växlingar. Förmodligen var det f-n själv, på extremt dåligt humör som låg bakom denna anordning. Det glappade, gick inte att få i någon växel alls, vibrerade och skorrade. Jag har själv stått en natt med min röda 142:a helt oförmögen att hitta några växlar…Det var den natten som begreppet "prostitutionsillumination" myntades om porrlamporna som också var nästan obligatoriska, om du råkar läsa detta och minns M…. Men åter till växlarna. Den dagen jag fick riva ut länksystemet och ersätta med vanlig spak var en av de lyckligaste om vi håller oss till bilupplevelser.

Raggarbanden i bilvärlden var en generation före mig. Med denna pepitarutiga tejp höll raggare ihop Opel Kapitäner och jänkare. Medan vi fick nöja oss med cykeldekoration.

Nu tror jag att jag ger mig. Otrolig Onsdag på er…