Utmaningen dag 6. Min dag

Av , , Bli först att kommentera 9

Igår alltså: den var inte dum. Jag fick ligga fyra gånger och sista gången i inte mindre än 1,5 timme. Ja ligga ner på en brits medan de tappade mig på lite isotopdopat blod för att kolla nedbrytningen. Något annat trodde du väl inte?

Så dagen tillbringades på NUS. Även de tre timmarna mellan provomgångarna eftersom jag inte fick lämna sjukhuset. Men jag klippte mig, vägde mig på Neurorahab och tittade på ett gäng kursräkningar som skulle attesteras. Så tiden gick fort. Åt en jättegod macka som nog vissa blogg-kompisar skulle gillat för att den var vegetarisk.

Men träffade förrvånansvärt nog ingen gammal bekant, som man nästan alltid gör på sjukhuset.

På kvällen monopedade jag en halvtimme, åt Heinz nya lågkalorivariant av vita bönor(gott faktiskt) med likrester av gris…förlåt, bacon heter det och är uppriktigt verkligen gott. Om man inte tänker på det som likrester:-).

Dagens gymnasienämnd är inställd. Så det blir träning på Dragonen som vanligt på tisdagar. Och kanske en sväng ner på IF Metalls kontor med kursräkningarna.

Oci i kväll ska jag ha en riktig fest med en handfull glada tjejer. Ja, det är julbord förstås. Det första av tre-fyra som jag räknar med att konsumera. Skinka, kokt potatis äppelmos är vad jag kräver. Och gärna lite gravad lax. Sedan är jag mätt!!!

Ha det!

 

Nu struntar jag i det här

Av , , 1 kommentar 4

Nästa inlägg i utmaningen, som dessutom var extremt bra skulle nyss skickas. Då la iInternetuppkopplingen av och inlägget försvann förmodligen tii blogg-helvetet för att aldrg mer återfinnas. Så nu struntar jag i det här ett tag…

Utmaningen dag 5. Vad är kärlek?

Av , , 2 kommentarer 4

Och det ska jag svara på halv sju på morgonen…

Det är ett brett spektum, minst sagt. Alla situationer där man sätter andra före sig själv utan att fundera på egen vinning är väl kärlek i någon form. Alla som på ett eller annat sätt har hållit mig "under armarna" de senaste åren representerar kärlek.

Och om vi fokuserar på den kärlek vi oftast tänker på. "Partnerkärlek". Tänk då på urvalet. Oavsett om det är män eller kvinnor du är intresserad av finns det säkert minst 100 000 mäjliga i Sverige och miljoner i världen. Många som bara är en knapptryckning bort men som du aldrig skulle fått kontakt med före it-samhället.

Hehe…men lustigt nog – då den rätta dyker upp blir alla andra bara visserligen trevliga, men dock, skuggor…

Men minst lika viktigt som att ta är ju att ge. Det bekräftas nästan varje dag, tycker jag. Och behovet att få kärlek verkar vara oändligt trots att vi har 45 tv-kanaler, massor av fina kläder och har råd att köpa julklappar för många tusen.

Det var en utläggning om ett omöjligt ämne vid en omöjlig tid på morgonen.

Njurtester hela dagen idag. Önska mig lycka till!!!

Mumsig Måndag på er…

 

Utmaningen dag 4. Det här åt jag idag.

Av , , 2 kommentarer 4

Ja, jag valde att hoppa över föräldrabiten. Helt enkelt för att de inte är tillfrågade. Blir rätt svårt med farsan som fiskar på okända vatten sedan han som snudd på 86-åring lämnade jordevandringen 2003. Sist jag pratade med min mamma hade hon så smått börja fundera på julen, så hon är still going strong. Men ska slippa läsa om sig själv.

Så vad åt jag idag? Lite proteinfattigt för att hålla njurarna borta från dialys men  rökt lax tll lunch och kyckling med ugnsbakad potatis och grönsaker till middag. Till frukost äter jag alltid två ägg. För studier visar att äggen kan motverka Alzheimers och den sjukdomen  vill jag absolut undvika. Och trots äggdieten är mitt kolesterol kanon, så jag fortsätter. Tar aldrig smör på mackan heller, det får bli mjukost och skinka eller leverpastej. Sticker emellan med ett äpple och gärna några mackor. Och när jag ska fredagsmysa blir det lätt ostkrokar. Undrar för övrigt var den geografiska gränsen mellan ostkrokar och ostbågar går? Är det Gävle, där norrland för övrigt verkar börja? Att säga "ostkrok"  i Stockholm är värre än att svära i kyrkan.

Det finns även en blandning av en viss sorts chips och dip som en vän lärt mig som helt enkelt är oemotståndlig. Men i kväll blev det inget sånt.

Super Söndag på er, mina vänner…

Utmaningen dag 2. Den första kärleken

Av , , Bli först att kommentera 5

Redan som kanske tre-fyra åring var jag allvarligt förälskad. Problemet var att det var en äldre dam. Säkert upp emot 15…

Vi hade flyttat till ett tillfälligt boende mitt i byn eftersom vårt hus skulle renoveras. Vi bodde i ett stort timmerhus med upphöjd position och på något sätt kom den här kvinnan in i  vårt liv. Jag tror hon var gäst i grannhuset över sommaren.

Har ingen aning om vad jag föll för men när hon skulle åka hem var det verkligen jordens undergång och total katastrof. Lärde jag mig något av det är det väl möjligen att även små barn kan ha starka känslor för det motsatta könet. Eller "medsatta" antar jag om man har den läggningen.

Så tänk på att era småbarn kan vara nog så kära och ta hänsyn till det. Där talade åter den barnlöse uppfostringsexperten!

Trivsam lördag på er…

Utmaning dag 1. Att presentera mig

Av , , 1 kommentar 7

Jag var kanske sex år då jag gjorde livet surt för grannarna i Bäsksele, 13 km från Vilhelmina, med egenproducerade och förmodligen helt obegripliga tidningar. Men ändå var jag 33 innan jag gjorde slag i saken i form av en ettårig mediautbildning på Brunnsvik i närheten av Ludvika. Mitt arbetsliv började annars med ett beredskapsjobb på Vilhelmina kommun som var både omväxlande och roligt.Men tyvärr också kortvarigt, bara sex månader. Jag minns att min lön bestämdes till 3700 kronor i månaden. Jag jobbade åt socialkamreren vilket ju låter lite dammigt, men fick pyssla med alla möjliga kul projekt. Bland annat låg jag bakom all skyltning i kommunhuset som då byggdes upp, och såg till att allt material från tre utspridda förvaltningar kom rätt i nya huset.

Jag har ingen aning om på vilka meriter jag fick de uppdragen men under tonåren var jag min klass representant i elevrådet. Eftersom jag nu är ersättare både i kommunfullmäktige och i gymnasie och vuxenutbildningsnämnden i Umeå kan man väl säga att jag fortsatte på den banan. Dessutom var jag förste ordförande i det som länge hette BAF, Bäsksele Allaktivitets Förening, en ungdomsinriktad men ändå bred verksamhet.

Inte mindre än två betyg på fullständig verkstadsmekanisk utbildning har jag. Det första bara efter halva tiden då jag var tvungen att kriga i tio månader i Sollefteå. Det andra för de sista fyra månaderna då jag kommit tillbaka i det civila livet.

Volvo blev verklighet för mig 19 mars 1979. Jag åkte dit med föresatsen att försöka stå ut till semestern. Det blev många semestrar..,.

Både facket och Socialdemokratin var självklarheter hemma. Därför hade jag ett naturligt intresse för båda dessa företeelser. Och kanske speciellt studier. Att se människor växa utanför traditionella skolmiljöer var en stor kick. Därför tog jag på mig en mängd handledaruppdrag. Och så smångom blev det även en del av mitt jobb på Volvo att handleda. Speciellt minnesvärt var " Dialog om miljön" där vi, ett ganska litet gäng, utbildade över 2 000 volvoanställda i två av de tre stegen. Det första skötte proffs…

1990 var jag rejält less både p jobbet och det fackliga livet. Det var ständigt käbbel och konfrontationer och allt kändes bara jobbigt. Då flydde jag, i alla fall praktiskt taget, till Mediakursen på Brunnsvik. Ett fantastiskt år då vi hann prova i stort sett allt som mediavärlden då kunde erbjuda med undantag av TV. Fyra månaders praktik på VF ledde till 15 års jobb som frilans och även anställd vissa perioder och många roliga upplevelser. Men jag var inte ledig många helger.

Men 23 maj 2006 ändrades allt det där. Jag krockade, blev påkörd bakifrån, och vid magnetröntgen upptäcktes en ganska stor tumör på ryggraden. Efter 24 timmars operation 4 juli, 20 liter blod tillfört, varav det mesta rann ut igen och ett komaliknande tillstånd i kanske tre veckor var tumören förhoppningsvis borta. Problemet var bara bland annat att jag inte kunde gå och att jag blivit fem centimeter kortare. Men succesivt blev det bättre, jag kunde flytta hem och börja jobba.

Men 18 september 2008 märkte jag att jag hade så svårt att hålla kaffekoppen med vänsterhanden på morgonen. Och när symptomen tilltog hamnade jag på strokeakuten. För det var det det handlade om. Vänstersidig stroke och sjukvård igen i runt sju månader. Jag fick uppdraget som stidieorganisatör i IF Metall avd 4 runt millennieskiftet. Fantastiskt spännande och vår avdelning är i topp i Sverige bland de 52 som finns. Men i mars 2011 kliver jag av. Där sätter tyvärr min sjukdomsbild stopp.

Jag jobbar nu 25 % på avdelningen Administrativ Support på Volvo och det känns jättebra.

Om morgon tillståndet!

Av , , Bli först att kommentera 7

Ja, just det din snusktänkare. TILLståndet!!! Som är gott kan meddelas. Sedan jag masade mig upp kvart över sex har jag: Skickat vidare 11 000 av månadens intäkter till verksamheter jag på ett eller annat sätt utnyttjat. Gjort en förmodligen överdjävulskt god omelett. Kastat ett ton tidningar. Svimmat lite då jag hörde att en ny Electroluxchef får drygt 70 miljoner per år för att sälja sin arbetskraft. Det måste väl bli dyra dammsugare? Idag väntar träning på Dragonen och intensiv hemmaträning med monoped. Och regelbunden vila, min sönderopererade ryggrad kan göra sig påmind ibland.Samt rökt lax till lunch. Mums!

Förköp er inte på julklappar i helgen. Handeln har konstaterat att årets julklapp blir ett familjepaket med ny mercakombi, miljonhus i Holmsund, jacuzzi (eller var det zuchini?) i badrummet och åtta Wii eller X -box till varje barn. Eller  nya vintervantar till alla, välj själv…

Mysig helg, hursom helst!

Lucia i förtid

Av , , 3 kommentarer 8

Bilden högst upp visar luciatåget på Volvo 2005, d v s sista året jag kunde springa runt obesvärat med kameran. "Gjorde" luciafirandet för personaltidningen en massa år.

På julkorten ett år förekom den här versen:

Om luciabesök ni saknat i edert hus

Kan jag sprida över mysteriet ett ljus

Hon vandrat med sitt följe i tio vinterdagar

I en fabrik, där hon en utgång förtvivlat jagar
 
Ljusen glimmar inte längre stämningsfullt
 
Och lucian ej ler  vänt och hult
 
”Släpp ut oss ur denna jäkla håla”
 
Hon med sprucken stämma vråla
 
Kastar mögligt lussebröd
 
På liten nisse, full och röd
 
Två stjärngossar är redan döda
 
I brist på näringsriktig föda
 
Tomten han försvann och för så vitt som det är känt
 
Sattes han i jobb på ett av monteringens segment
 
Och om luciaskaran ännu inte hittat ut
 
Får denna dikt nog aldrig något slut…
 

Nu börjar det

Av , , Bli först att kommentera 4

Idag fick jag ett brev från Försäkringskassan som berättade att 21 mars nästa år tar sjukpenningen slut. Då ska jag arbetslivsintroduceras i tre månader på Arbetsförmedlingen, en institution där jag inte satt min fot sedan 1979.

Jag kommer att hålla er uppdaterade om hur jag upplever det hela, i första skedet ska jag i alla fall ha ett möte snabbt med försäkringskunniga i IF Metall.

 

 

Kvinnans lott är klibbig

Av , , 2 kommentarer 6

Det är ganska lätt att finna områden där vi män har all anledning att vara glada för att vi är just det – män…

Förlossningar, mensproblem av olika slag, extrem utseendefixering, sämre löneutveckling är bara toppen av isberget.Det vi lite blekt kunnat kontra med är besvärlig skäggväxt och militärtjänsgöring.

Men numera ska ju alla kvinnor vara salsgolvssläta jämt överallt vilket har breddat hårborttagningsprocessen till ett kvinnoärende. Nåja, en del män finns också med i det spelet!

Och "lumpen" minns väl knappt någon längre och hela dess funktion som social grundutbildning är borta.

Vi har alltså inte haft mycket att komma med. Men nu vill jag slå på trumman för ett annat område som är kvinnodominerat och som gör att man kan tycka synd om dem. Det är det här med hud- och handkrämer…

Alla sådana påstås gå in i huden snabbt och sedan vara omärkliga. Vilket nys, du känns som en väl infettad säl som inte kan hålla i något den närmaste halvtimmen, fingrarna och kläderna klibbar, den eventuella effekten är omätbar och priset motsvarar ungefär det dagsaktuella guldpriset. Och det här gnussar i alla fall alla tjejer jag känner in både morgon och kväll. Stackare!!!