Ingos äventyrArkiv - Inlägg från februari 2010 | Västerbottens-Kuriren

Tja, ett enkelt sätt att beskriva mig är att jag på många områden är "medel" Medelålders(53), medellång, lite drygt medeltung, medelpolitisk, alltså sosse, medelanställd. Jobbar på Volvo och det är väl rätt "medel" i Sverige. Vad som inte är medel är att jag använder rullstol, har träffat min skyddsängel efter den månadslånga koma som följde på en 24 timmar lång operation på Sahlgrenska, fick en stroke som slog ut vänstersidan och lite andra funktioner för precis ett år sedan. Borde alltså vara död några gånger om men verkar leva och trivas riktigt bra. Har ett visst mediaförflutet, och gillar över huvudtaget att fotografera. Har märkt att jag gärna vill blomma ut lite trots att jag numera skriver bara med högern och har förvånansvärt ofta åsikter. Du vet aldrig vad du kan tvingas läsa om i min blogg som blir relativt personlig.

Visar inlägg från February 2010

Morgonjakt på öppettid

Av Ingemar Wahlström, söndag 28 februari 2010 klockan 11:39,

Jag har tillbringat en stund nu på morgonen med att delta i ett virituellt Amazing Race.

Saken var den att min assistent skulle gå och handla – frågan var bara om den relativt lilla ICA butiken hade öppet.

Några musklick skulle förstås fixa detta. ”Klicka här för att komma till vår hemsida” var budskapet och klickade gjorde jag. Det var då startskottet för Amazing Race inleddes. Det visade sig att jag skulle jaga via söta matsidor och förteckningar över varenda ICA butik i Sverige – och de är inte få. För att till slut nås av budskapet ”För öppettider, var vänlig kontakta butiken”…Va fan, det enda man brukar vilja veta är ju när de har öppet!!!

Vad mer ska jag gnälla på? Hmm, jag hittar inte så mycket. Mitt norrländska tungsinne har inte vaknat ännu. Ni vet, då man sitter på en stubbe och stirrar ut över en surmyr samtidigt som man svär sakta och innerligt…Mja, jag har faktiskt inte sett så mycket av det. Det är nästan så man kan tro att det är en myt. Jag vet att jag varit lite kritisk tidigare, men det är fasen så mycket bättre än för 15 år sedan. Och det är superviktigt att skilja på vanligt gnäll och saklig kritik då det gäller våra förutsättningar i norr.

Vad som gör mig förtvivlad oavsett var i landet det än sker, är då enskilda kommer i kläm. För några veckor sedan var det aktuellt med en liten flicka som hade en okänd sjukdom vars symptom var att hon slutade andas och måste masseras igång. Hörde det tyvärr bara ytterst fragmentariskt men Försäkringskassans beslut var att dra in hennes assistent. Jag gissar att det innebar att föräldrarna fick ta ansvaret dygnet runt. Det är sådant som får mitt blod att frysa. Det måste finnas en genetisk skillnad mellan de som fattar sådana beslut och oss andra. Och nu börjar vi snart överlastas och orkar inte riktigt reagera när människor far illa. Samtidigt vilar ett tungt ansvar på mitt parti, socialdemokraterna och deras medregerande partier, att återställa människovärdet efter regeringsskiftet. Det handlar inte så mycket om pengar som om människosyn.

Det ska bli kul att se vad Storuman gör av alla möjligheter som nu öppnar sig. En armbrytarmästare och en olympisk guldmedaljör. Som dessutom är gifta. Och både Heidi och Björn går ”genom rutan” på ett fantastiskt sätt. Det kan helt enkelt inte bli fel!

En gång i världen hade jag en vision om att jag skulle bryta mot Heidi Andersson på en Mikaelihelg i Vilhelmina. Och skriva om det. Men hon fick förhinder så vi har fortfarande ”obröute”.

Those were the days…faller ihop i en snyftande hög när jag minns en del 90-talsäventyr på Folkbladet.Hur jäkla många mil körde jag inte runt Vilhelmina kommun som kaninreporter en gång…Tanken var att det skulle bli ett uppslag som visar det hoppfulla(!) djurets potent(!igen…)ial. Det blev en tre-fyra artiklar och många mil. Men jag fick i alla fall lära mig att de parar sig lugnt och behärskat – inte som kaniner!!!

Kommentarer: 0 Etiketter: jakten på ICA kaniner Försäkringskassan

Ringfånerier

Av Ingemar Wahlström, fredag 26 februari 2010 klockan 07:41,

Jag hade en märklig upplevelse i natt. Tillfälligt uppstigen råkade jag slå på tvn och hamnade mitt i ett ”ringågiss” program.

Programledaren var behållningen. En ung tjej son kunde prata total rappakalja samtidigt som hon viftade förföriskt med tusenlappar och förklarade pedagogiskt på tavlan. Nivån var sådan att Sommarkrysset med Gry framstår som rena ”Snillen spekulerar”. I jämförelse. Det var på sitt sätt roande att se. I alla fall tills jag började fundera på vem som ser programmet. Vem tittar på TV klockan 3 på morgonen? Ja, inte är det de någotsånär välbeställda. Snarare sjuka som har sådana symptom att de inte kan sova, arbetslösa som vänt på dygnet, unga som varit engagerade under natten i någon form av spel. Vilket i sig inte är ett dugg farligt men de är i alla fall vakna. Även om det sägs finnas en 18-års gräns.

Det känns obehagligt att just de här ska stimuleras ytterligare att bränna pengar i meningslösa telefonfånerier…

Kommentarer: 2

Bröllop hela dagen, även i gryningen...

Av Ingemar Wahlström, torsdag 25 februari 2010 klockan 06:52,

Cirkusen runt Viktoria och Daniels bröllop börjar nu ta fart på riktigt. Man kan tycka vad man vill om det. Men att på ett eller annat sätt stoppa det är nog omöjligt. Och de två huvudpersonerna verkar i alla fall vara sympatiska. Mina tankar går till ett annat och minst sagt okonventionellt bröllop…

Årtalet minns jag inte nu men det var någon gång på 90-talet. Runt fyra en morgon, jag tror det var i augusti, satt jag i ett kök i Rönnäs några mil från Vilhelmina.

Vi var få men sannerligen morgonpigga. Prästen Karl Winberg,två bröllopsvittnen och brudparet. I detta fall min kompis Sören Fjällstedt och Anne-Louise vars efternamn som ogift jag tyvärr inte kan erinra mig.

Sören berättade ordrikt om sin tes att alla stora händelser sker i gryningen som tilltugg till kaffet och tårtan. För det var här det skulle ske. Tårtan var ingen vanlig sådan utan en bröllopstårta! När tiden var inne vandrade vi ut i morgondimmorna på den bilskrot med USA profil som Sören och Anne-Louise drev. På en lämplig plats som rikligt dekorerats med blommor fanns altaret uppställt. Men fullt stilenligt utgjordes det av en nyputsad stötfångare till en Buick Electra -66. Med nämnda glesa skara och ett gäng glada Rhodesian Ridgeback vovvar som vittnen genomfördes en enkel men stämningfull ceremoni. Och Karl spelade nyckelharpa.

Eftersom jag hade ”world exclusive” på detta bröllop blev det en uppskattad artikel i Folkbladet. Och bilderna sålde jag sedan till Sten Berglind på Expressen.

Så man behöver inte sätta miljonerna i rullning för att få ett speciellt bröllop…

Kommentarer: 0 Etiketter: bröllop

Att leva på lånad tid...

Av Ingemar Wahlström, onsdag 24 februari 2010 klockan 22:13,

Var det en sak jag ibland påmindes om när jag jobbade på dagstidning var det det faktum att livet både kan avslutas och förändras väldigt snabbt. Idag har jag haft anledning att fundera på det eftersom jag varit på min halvårsvis återkommade tumörjakt.

Det går så till att jag först lägger mig i MR kameran nån timme eller så. Ett antal veckor senare får jag träffa en läkare och gå igenom resultaten.

Jag måste medge att timmarna före inte är de trevligaste. Ett sånt här besked räcker långt. Jag fick mitt 29 maj 2006 och är inte så sugen på fler. Det gick bra även den här gången, förresten.Samtidigt, om man ser det ur ett filosofiskt perspektiv har jag levt längre och haft det bättre än de flesta i världen. Och backar man i tid är det inte så länge sedan 52-åringar var rätt sällsynta. Född på rätt plats och i rätt tid, alltså.

Tittar man framåt är det bara att inse att det fortfarande går att göra en bra planet för alla. Men tyvärr måste en barnbegränsning till långsiktigt. Och det är ett första gigantiskt steg som inte ger märkbart genomslag före 2025. Och jag tror att de saker vi innefattar i begreppet livskvalite får förskjutas. Kanske måste vi göra en stor folkförflyttning från Norden för att spara uppvärmningskostnader, vad vet jag? Eller så blir det tvärtom, vi får en enorm massimvandring kanske av klimatskäl?

Vi ska inte fördjupa oss mer i utvecklingsstegen, men en fascinerande utmaning är det.

Många just nu menar kanske att SJ befinner sig väldigt långt ner på utvecklingsstegen. Men det finns ju två sidor av myntet. Jag facineras av alla som intervjuas och med liv och kiv ska ta sig till jobbet. Är de helt oumbärliga för att jorden ska rotera eller vad??? Stanna hemma tre dagar eller så lek med barnen, pussa frun eller mannen , ät gott, RELAX. Det skulle i alla fall jag göra. Nej, det behövs kanske fler föräldrar. När min kusin hyrde rum hos mig för många år sedan var gången alltid densamma på söndagskvällar om vädret varit lite taskigt då vi skulle åka ner till Umeå.

”Dem varna för….” sa min pappa med allvarstyngd stämma som antydde max 70 och ring hem om ni kommer fram.

Det var lite ospecifierat vem som varnade men det klarnade nere på byn då jag hämtade min kusin.

”Dem varna på väderleken att dem som inte hadd na ut på vägen å göra skull hall se himme”, meddelade kusinens mamma, likaledes med allvar i rösten.

Det måste ju i efterskott ses som en rörande föräldraomsorg att det var katastroförhållanden varenda vintersöndag i tre år.

Och med fler sådana föräldrar tror jag att en eller annan stockholmare haft förstånd att hålla sig hemma i helgen…

Kommentarer: 3

Aktuell repris

Av Ingemar Wahlström, tisdag 23 februari 2010 klockan 07:28,

Det får bli en "Favorit i repris" idag. Gymnasienämnden har möte och jag har suttit och läst handlingar på morgonen. Men det är ju i högsta grad aktuellt så därför får ni mumsa i er det igen. Ett OS i Vännäs,Bjurholm, Vindeln och ett nav i Umeå. Och utför åker de i Kittelfjäll. Baggis!!! Stålarna till Afrika gäller fortfarande...

Det har skjutits i Rio de Janeiro. Tio döda och massor av skadade. Jaha. Och där ska hela världen OS-skutta nån gång i framtiden. Kommer säkert ett kräva enorma uppoffringar för att göra jättestaden till en lämplig hemvist för ”den stora förbrödringen” som en olympiad utgör.

Stoppa en gång för alla det vansinne som innebär att flytta runt detta jättearrangemang. Visa global samsyn genom att bygga upp en anläggning där det finns någon logisk och historisk anledning till det, nämligen Aten. Och låt världens idrottsmän OS-skutta där alltid.

Det vi håller på med nu är ju i mångt och mycket vanvett. Att bygga upp ett antal feta anläggningar som efter OS bara nödtorftigt kan användas. I stad efter stad, jorden runt.

Vinter OS kunde ju parkeras nånstans typ Norge eller USAs vinterstater.

När vi väl bestämt oss för det kan vi i sann global solidaritetsanda avsätta 5 miljarder per år som enbart gåt till tre saker:

Alla på den Afrikanska kontinenten ska ha tillgång till friskt vatten och 2000 kalorier näring per dag.
Alla på den Afrikanska kontinenten ska få grundkunskaper som motsvarar en gymnasieutbildning i västvärlden.
Alla på den Afrikanska kontinenten som genom förlegad tro, vansinniga traditioner och bristfälliga kunskaper bidrar till AIDS/HIV-spridning ska omprogrammeras så att den galopperande spridning som nu förekommer.

För det är Afrika som är jättebekymret. Bortsett från Sydafrika exporteras i stort sett ingenting från denna jättekontinent som vi i stort sett föredrar att glömma…

Kommentarer: 0

Våra 15 minuter

Av Ingemar Wahlström, måndag 22 februari 2010 klockan 07:25,

För en inte så engagerad framstår OS som riktigt bra ur svensk synpunkt. Medaljerna ramlar in i lagom takt och vi får tillfälligt glömma att vi ändå bara är 0,15 % av jordens befolkning.

Men jag tror att alla, även små duktiga nationer uppe vid polcirkeln, behöver våra 15 minuter i rampljuset då och då. Ännu viktigare är att se resurserna hos enskilda människor. Jag har genom åren fått kvitto från många som deltagit i våra olika utbildningar att de känt att de vågat koma fram i ljuset på ett sätt de inte varit vana. I fackliga sammanhang jobbade vi ofta efter Sunnanåmodellen som är en utvecklingsprocess där deltagaren har en aktiv roll i sin egen utveckling.

Men jag har också jobbat med andra upplägg. ”Dialog om miljön” på Volvo var ett exempel där en handfull handledare gav alla en trestegsutbildning i miljöfrågor. Och mängder av grundläggande arbetsmiljöutbildningar i ABF:s regi, där pedagogiken åter är helt annorlunda.

Och oräknerliga andra handledarsituationer genom åren.

Men jag har även lyssnat på många.

Om jag verkligen ska sticka ut näsan måste jag konstatera att det finns förvånansvärt många som ska föreläsa/handleda/domptera som gör det på ett obra och ointressant sätt. Mardrömsscenariot är den som baserar sin information på berg av bilder. Och som sedan inte tillför mer utan bara läser högt det som de flesta ändå kan se…

OH:ns död har höjt kvaliteten, men man stöter på överlastade bilder ibland även nu. Få bilder och få informationsbitar på varje, tack! Då kan man utan dåligt samvete använda informationen på bilden. Det blir varken tjatigt eller absurt.

Det märks väl knappast men jag skriver det här på mitt nya trådlösa tangentbord som åtföljs av en tillika trådlös (eller heter det ”svanslös?”) mus. Och ett 24 mb/sek bredbamd är beställt. Och ljudet funkar. Den är helt enkelt lite uppgraderad. Om det ändå var lika enkelt med oss människor…

Kommentarer: 0

Snart dags för test!

Av Ingemar Wahlström, söndag 21 februari 2010 klockan 05:45,

Ja, de flesta av er sover fortfarande när jag skriver det här. En del drömmer sköna drömmar, andra sover den berusades frustrerande och icke återhämtande sömn. En del är som jag vakna. Är ni tillsammans med någon hoppas jag att ni har trevliga aktiviteter på gång. Och ett litet grattis att ni orkar så sent på natten.

I mitt fall är vakenheten lite mer prosaisk. Runt tre vaknade jag av ett stort och svårförklarligt urinläckage. Det var bara att plocka ihop allt som nu behöver tvättas. Nu väntar jag på nattpatrullen som ska få hjälpa mig med lite småsaker jag inte fixar själv. Det här är inga problem i sig. Jag tänker inte berätta vad som kunde hända under de tre åren före stomioperationen men vi kan säga att det inte var kiss som läckte i alla fall. Det irriterande är att jag inte hittar någon orsak, men det gäller att vara observant nu…

Jag och S betade av några varuhus på Ersboda igår. Jag vill mena att det inte blev några onyttigheter men en spontanköpt vattenkokare som jag faktiskt behövde. Och lite filmer förstås. Och jag blev lite impad på hur det stora matvaruhuset hade fixat det här med reklamationer och sånt. De hade nämligen en direkttelefon utanför kassorna. Bara att lyfta på luren!

Ja, den tredje mars närmar sig. Då mitt körkortstest börjar. Då jag ser omfattningen på det får jag en känsla av att ingen bilförare i Sverige har en chans att fixa det här. Men det finns ingen annan väg än att försöka.

Hm…det känns lite som att adoptera jämfört med biologiska barn. Att skaffa egna barn kräver inte så mycket om du har lite tur. Medan du nästan måste vara superman och superwomen för att få adoptera. Och ibland känns det som att din barnönskan väger lätt jämfört med alla formella krav. Ja, lite så. Åldersskadade, alkisar och allmänt trafikfarliga är välkomna att gasa på, men har du haft en stroke får du knappt åka i framsätet. Tur att det finns assistenter som gillar att köra bil!

Den 23 maj blir det fyra år sedan en annan bil rände in i mitt bakparti i jämnhöjd med Frasses på Backenvägen. Och det var då de hittade tumören. Undrar hur jag bör fira det? För jag skulle troligen vara död eller bra nära om det inte vore för att jag fick göra en MR-undersökning.

Jag har ju börjat närma mig den åldern att jag inser att vi alla ska då av NÅGOT. Givetvis toppar att ”dö av allt att döma rofyllt i sömnen” önskelistan. Men vem vet? Tyvärr såg jag aldrig något ljus i tunneln under min 24-timmars operation. Även om jag såg mycket annat. Vi vet tyvärr inte förrän efteråt. Självklart vill många att det ska vara som i Ambres profetia. Snickaren Sture Johansson, ni vet, som ibland säger sig bli anden Ambres och håller långa utläggningar.

Mitt stora problem med det är att det är så himla perfekt. Du blir ung på nytt, får träffa dina avlidna nära och kära. Som också är unga och vackra. Och allt runtom är perfekt. Det känns lite för bra, även om jag inte helt gör tummen ner, jag vet för lite.

Nej, nu får det vara slut med djupsinnigheterna. Jag och J ska i alla fall åka ut och titta på platta skärmar till datorn idag. Och så var det visst prat om någon god middag. Och lite Nip/Tuck. Har säkert sett 20 avsnitt senaste veckan men det är en BRA serie. Men av någon anledning är det nåt som vill avsluta med att skriva lite om bilar. Superbilar närmare bestämt.

Och då går tanken först till den Pierce-Arrow som står på motormuseet i Köping. Var sex eller tolv gånger så dyr som Cadillac som chassie när den var ny. Och då tror jag karossjobbet återstod.

En annan amerikansk mumsing som jag gillar är Dusenberg. Vill minnas att den hade 320 hästar i en tid då lyxbilsbyggarna var överlyckliga om de fick fram 120 kusar i sina bilar.

Ingemars Ford Anglia med pippigul lack och sneruta platsar också bland superbilarna. Typ 38 hästar varav de flesta döda, gick på spillolja, inga stötdämpare, strömförande stereo (plusjordat elsystem). Men snabb. Ingemar saknade nämligen förmåga att släppa gasen. Tyvärr försökte vi forcera sågkurvan i Latikberg i en trots allt för hög hastighet. Vi voltade sex varv och ”Aliasen” gick till sina fäder.

Suparbilar har jag sett många. Inte minst de sanslösa vrak raggare som bara har supa i skallen åker runt i. Min Olds 98 som var så snygg har tragiskt nog tagit den vägen.

Det var många ämnen. Men nu låter vi i stället söndagen börja. Ha det!!!

Kommentarer: 1 Etiketter: körkort superbilar livet efter detta

Bra flöde

Av Ingemar Wahlström, lördag 20 februari 2010 klockan 07:49,

Lördag morgon och vi kan konstatera att Anna Haag tog ett triatlonsilver. Jättekul både för henne och Sverige men jag har ingen aning om vem det är. Det är ett pris man får betala för att man inte följer Sportnytt!

Kateterbytet igår gick strålande, om jag får vitsa till det lite. Snabbt gjort, bra flöde och snygg färg på slangen. Vad kan man mer begära?

Problemet som ibland kan uppstå är att ”kateterkanalen” som går in via

magen ska passera både mage och urinblåsa. Och hinner dessa förskjutas i förhållande till varandra under tiden man har den gamla utdragen kan det bli problem…

Konstaterar att det blir mer och mer tydligt att alla som har någon typ av makt fortsätter att sko sig. Medan de som saknar möjlighet att påverka sin situation mer förvandlats till försökskaniner för olika sociala experiment. Och som mjölkko när medel ska omfördelas till de redan besuttna. Den senaste satsningen stod Moderaterna i Stockholm för. För jag antar att det var i omsorg om sina sämre ställda medlemmar några valde att betala in andras medlemsavgift?:

I stridens hetta fattas inte alltid de klokaste besluten.

Eller som en av våra lokala sosseprofiler sa för många valrörelser sedan:

”Har man sådana sympatisörer behöver man knappast några politiska motståndare”.

God morgon!!!

Kommentarer: 1

Tillsammans

Av Ingemar Wahlström, fredag 19 februari 2010 klockan 07:46,

Konstaterar bara snabbt på morgonen att vi tillsammans närmar oss 19 000 sidvisningar, Som jag inte kan relatera till något annat men jag tycker det är jättekul. Nu ska distriktssköterskan få byta en kateter. Ofta går det bra, ibland får jag åka akut till Urologen. Det ger precis den spänning i livet som en invalid behöver:)...

Ha en kanonfredag. Och köper ni chipsen med bea-sås måste ni berätta hur de smakar. Låter döäckligt!!!

Kommentarer: 0

Att dra eller inte dra...

Av Ingemar Wahlström, torsdag 18 februari 2010 klockan 07:19,

För ett par dagar sedan kunde vi läsa om en rätt oortodox bogsering där dragkrok fattades när ett släp skulle dras. Jag började fundera på de vägäventyr som ibland inträffade då jag var yngre.

Vid ett tillfälle ringde min kompis, Hans- Owe eller vad vi nu brukar kalla honom här på bloggen.

Han ville ha hjälp att hämta en bil några mil från Vilhelmina. Visst gick det bra men jag hade ändå ett litet pirr i magen. Min erfarenhet var att såna här bilhämtarresor nästan alltid, på ett eller annat sätt, var olagliga.

Pirret började närma sig styv kuling på vägen dit då kompisen lite i förbifarten nämnde att bilen av någon lustig anledning saknade papper och att vi skulle få lov att bogsera den in till Vilhelmina.

Stormstyrka nåddes när vi kom fram och det visade sig att objektet var en fenmerca som saknade allt framför A-stolpen. Ytterskärmar, innerskärmar , huv, motor, front hade upphört att existera…

Det var helt enkelt inte så bra med tanke på att redan papperslösheten gjorde att bilen inte borde få speciellt mycket uppmärksamhet från lagen.

För att verkligen vara kortfattad nöjer jag mig med att konstatera att resan gick bra men den var spännande. Varje möte, parkerad bil och omkörning var ett äventyr. Det kunde ju vara polisen.

Vid ett tillfälle var jag chaffis åt min kusin i Storuman. Vi hade hans ljusblå VW 1600. När det var dags att åka hem visade det sig att en annan vilhelminabil hade fått tekniska problem. Den var förstås fullastad med glada 20-åringar men vi hakade fast en töm mellan bilarna och drog iväg. Sju mil klockan två en sommarnatt. Allt hade nog försvunnit i glömska om det inte varit för att vi stötte på nästa strandsatta bil några mil från Vilhelmina. Även den en fullastad Volvo 142, som tyvärr inte hade tankats i Storuman.

Efter ett kort resonemang längs vägen letades ytterligare en töm fram och knöts fast i den sist påträffade bilen.

Märk nu att dragbilen var en VW 1600 som redan den var välfylld. 54 vilda hästkrafter. Några meter bakom en vit Volvo 142 med 5-6 glada och längst bak en röd Volvo med ett gäng lika glada!

Det hade varit mums för lagen att få slå klorna i detta kanske 25 – 30 meter långa ekipage. Och som förare i dragbilen kan jag bara säga att det var segt! Tvåan och 40 kilometer i timmen var vad som gällde…

Så kreativa lösningar fanns även förr i tiden. Nu är det visst torsdag. Ha en skojig dag och ladda för fredagsmyset!

Kommentarer: 2

Att påverka

Av Ingemar Wahlström, onsdag 17 februari 2010 klockan 10:24,

Ingen blogg just nu! Ska prata om arbetslösa och sjukas påverkansmöjligheter i facket för ett par gäng och måste koncentrera mig på det. Men jag kommer igen. Bland annat ska ni få följa mig under de tre dagar då det avgörs om jag ska få behålla körkortet. Det händer i mars, men en blogg dyker förhoppningsvis upp i morgon!

Kommentarer: 1

Sport i forntiden

Av Ingemar Wahlström, måndag 15 februari 2010 klockan 07:24,

Ja, lite OS blir det ju. Sitter och hör hur Björn Ferry berättar om hur ett oväntat snöfall ställde till det för vår skidskyttekung. Såna detaljer kan verka futtiga men samtidigt minns jag hur tjejen som i alla fall då hette Ewa Häggqvist och var snudd på universum-mästare i bowling berättade under en intervju hur viktigt det är att förstå egenskaperna hos den olja som banorna behandlas med.

Själv kommer jag från en kultur där materialet ofta hamnade i skymundan. Vid fotboll var det ett inte alltid förekommande plus om bollen var av läder och dessutom pumpad. Och torr ska tilläggas. En blöt dåtida fotboll vägde runt tre kilo och var enormt skön att få i magen via en stenhård rökare från någon av storpojkarna…

Om grannbyns fotbollskrigare var på plats gällde vissa regler. Deras tränare/lagledare hade ett funktionshinder som gjorde att han behövde sitta kvar i bilen. Men för att hans order till spelarna skulle höras fick han ofta parkera i ett hörn av planen i alla fall då vi tränade så där fick man inte spela!

Då vi spelade nån sorts improviserad landhockey med Klas garage som mål var en plockhandske den enda målvaktsutrustningen. Och målvaktsbenskydd tror jag aldrig jag upplevde under min ”karriär”. Som för övrigt aldrig innefattade de i isaktiviteter så viktiga skridskorna.

Då vi ändå är kvar på isen kan jag avslöja att målvaktsklubbor – det var något vi vanligen bara läste om i Fliesbergs katalog.

Men material och proffsupplägg i allmänhet behöver inte alltid vara det allena saliggörande.

Jag har tidigare berättat om Bäskseles fantastiska fotbollsseger mot IFK Vilhelmina nån gång runt 1970. De hade alla rätt i form av uppvärmning, bra material och allt annat. Felet var bara att vårt hopskrap av slynglar som bara spelat mot ett mål i sitt liv gick och vann…

Med undantag av hockey och främst fotboll idrottade vi inte så mycket.

En och annan åkte väl skidor men tyvärr faller begreppet ”vallning” in under rubriken ”dötråkiga aktiviteter” för mig.

Och cykel föreföll lite farligt sedan en äldre kille en tidig morgon på sin träningsrunda svängde in vid affärn där vi väntade på bussen. Planen var att stiligt stanna, sätta ner fötterna och prata med oss. Tyvärr fastnade hans fötter i clipsen på pedalerna så i stället föll han som en fura mot den grusiga marken…

Ja då var den helgen avverkad. Nicole hade första passet på lördag. Jättetrevligt, det var länge sedan hon jobbade hos mig. Vi föråt oss på fiskbullar och fisktemat fortsatte då E, som är rätt ny, gjorde något fantastiskt gott med lax och hemgjort mos på söndag.

Däremellan stack B och försåg mig bland annat med en Nip/tuck-box som roade mig och E på söndagen.

Lugnt och skönt.

Nu stormar vi vidare mot en ny vecka!!!

Kommentarer: 2 Etiketter: sport OS

Nya, fräsch, OS-grenar...

Av Ingemar Wahlström, söndag 14 februari 2010 klockan 07:08,

God morgon! Kom nu ihåg att visa alla du tycker om att du verkligen gör det. Precis som alla andra 364 (?) dagar på året. Behöver inte handla om specialskrivna serenader eller tvåkilos chokladaskar, bara man har förmågan att uppskatta de man har runt sig.

Nu har ju OS börjat. Men här blir det nog inte mycket rapporterat eftersom jag är ganska ointresserad. Det är helt enkelt fel grenar. Något som skulle väcka mitt intresse är till exempel:

”Scraping”. Du får en bil som stått ute en snöig natt i fem graders kyla med kupevärmaren på. Din uppgift att på tid, barhänt, göra alla rutor isfria ,med en styck ”siktis” isskrapa på 4 x 4 centimeter.

”Tipping”. Att i rullstol, med assistent eller ”co driver” som vi också kan kalla det förflytta sig tio meter på normalröjd svensk vinterväg och överhuvudtaget komma fram!

”Uppförsåkning”. Skidsportens backtävling. Enkelt, tufft och skiljer verkligen agnarna från vetet.

”Bob”. En tjejgren där åtta flickor från olika länder tävlar om den stilige Bobs hjärta. Linda Isacsson är tävlingsledare. Finns även för killar där då Eleanor Rodel är målet för den ömma längtan. Det där begrep ingen under 55…

”Isdans”. Den som kan dansa längst till leende guldbruna ögon med tre kilo is i byxorna vinner…

Nej, det här blir bara värre och värre. Bäst att sluta. Ha det!

Kommentarer: 2 Etiketter: OS grenar

Datorer, hjärtan och annat...

Av Ingemar Wahlström, fredag 12 februari 2010 klockan 07:19,

Igår var det lite av en historisk dag för mig. Jag skrev den första texten för personaltidningen sedan före stroken. Det gick väl riktigt bra, ett par detaljer hade jag fått om bakfoten och fick ändra. Men det går ju bra då intervjupersonen får se texten före publicering.

”On du vill förstöra en bra story – kolla den!”, är ett skämtsamt journalistiskt talesätt och det är rätt sant när det gäller intervjuer. Den som är seriös kollar om de uppfattat allt rätt, vilket man ibland inte har. Särskilt när det gäller längre artiklar.

Som jag nämnde imponerade S stort på mig igår när hon tog itu med ett riktigt illvilligt virus som helt slog ut min dator. Samtidigt är det definitivt en generationsfråga. Vi 50-taggare kan fixa saker som innebär ett fysiskt reparations- eller utbytesarbete. Medan vi däremot inte är inympade i IT världen på samma självklara sätt. Det finns givetvis massor av undantag men normalbrukaren är nog lite så. Jag var runt 35 när Internet tog sina första stapplande steg!

Alla hjärtans dag rycker närmare. Såg att det går att köpa hjärtformad salami och hjärtformade smörgåstårtor, bland annat.

Men det kan vara bra att tänka på att det inte bara behöver handla om ditt livs absoluta och oersättliga kärlek. Det presenteras så i marknadsföringen i ganska stor utsträckning men vad jag kan förstå är det ok att även uppmärksamma väldigt goda vänner. Jag tänker i alla fall kramas och skicka söta SMS i alla riktningar på söndag. Det har jag redan börjat med, förresten. Med gott resultat!

Och ett litet tips. Ska ni göra slut, välj någon annan dag är 14 februari. Jag berättade ju att en tjej, säkert bara av en slump, gjorde slut med mig just den dagen. Geléhjärtan till alla, tack och adjö till mig! Men det var faktiskt helt ok i det fallet, även jag hade börjat tvivla, men undvik det generellt! Hm…jag tror jag kramar i alla fall minst en tjej idag men av en annan anledning:).

Storgatan har mer och mer blivit en genomfartsled. I alla fall i mina trakter som jag upplever det. Förr var det ju nästan en bakgata, trafikmässigt. Men det är ingen fara, det går bra att hantera. Vad som kanske är värre är de hårresande tokkörningar som genomförs slumpvis nattetid. Det är alltså inte några race, bara bilister och motorcyklister som trampar gasen i botten. Det är en frestande, lång, raksträcka förbi mitt hus. Men tyvärr också en hel del tvärgator med halvdålig sikt. I min gröna ungdom hände det att polisen tog oss tre gånger på en kväll utan andra konsekvenser än utskällningar. Men det var i forntiden då förbränningsmotorn var nyuppfunnen och polisen hade osannolikt hög toleransnivå. Den som torskar dit på min gata nu lär inte komma så billigt undan…

Ha en skojig fredag! Och krama gärna den som just nu befinner sig närmast till vänster om dig!!!

Kommentarer: 6 Etiketter: Kramar dator Alla hjärtans dag Storgatan

Ny kraft

Av Ingemar Wahlström, torsdag 11 februari 2010 klockan 20:47,

Oj! Nu har S installerat ett superdupervirusmördarprogram som väl i princip till och med utrotar svininfluensan. Och har därmed avslöjat helt oanade talanger för en personlig assistent. Hon är ju rena hackern. Vi har även beställt 24 mb/sek bredband. Ja, här händer det saker, bara någon annan gör det!

Återkommer i natt eller så med mer bloggande...

Kommentarer: 2

Död dator

Av Ingemar Wahlström, onsdag 10 februari 2010 klockan 12:28,

Tyvärr har min dator dött så bloggen läggs tillfälligt på is. Men jag återkommer!

Kommentarer: 2 Etiketter: Död dator

Sett nåt UFO nyligen?

Av Ingemar Wahlström, tisdag 09 februari 2010 klockan 06:53,

”Tillhör du dem som vill krossa myten om flygande tefat?”. Orden inledde en gruppredovisning på temat UFO-fenomenet när jag pluggade media. Samtidigt krossade en av gruppmedlemmarna ett vid frukosten införskaffat tefat inför klassen. Ett grepp i sann Folkhögskoleanda.

Nå, vad tror du? Själv är jag inte påtagligt intresserad, men en bra berättelse är alltid tankeväckande. Och bra berättelser har jag hört, detaljerade och från helt trovärdiga personer, vilket i sig är intressant. Däremot återberättar jag dem inte för de skulle på ett tydligt sätt visa vem som berättat och vår toleransnivå när det gäller svårförklarliga fenomen är väldigt låg. En gång i bloggens barndom berättade jag om en del svårförklarliga upplevelser som inte är av UFO- typ utan mer andra sorts oförklarligheter. I sammanhang utanför bloggosfären har jag konstaterat att man gladeligen tar till förklaringar som i sig är totalt osannolika bara för att slippa erkänna det oförklarliga perspektivet.

Vilket nog kan vara synd. Och därför dissar jag inte UFO-fenomenet helt och hållet. Men med viss måtta. Kanske mannen jag träffade i ett litet dalasamhälle som hade åtta extraljus på taket, riktade mot himlen för UFO spaning tagit i lite för mycket. Han hade i alla fall vad som påstods vara ett autentiskt foto av en utomjordisk besökares farkost.

Då jag var ung florerade även en författare som hade väldigt låga krav på bevisning. Känslan var att om du skrev ”Hej, jag har sett ett UFO” till honom så kom det med i hans nästa bok.

I andra ändan fanns Eugen Semitjov (med all reservation avseende stavningen) som systematiskt förklarade de flesta iakttagelser på ett bra sätt.

Men hela fenomenet väcker i alla fall känslor. Generellt är det nog bara det du själv sett som går att ta till sig och värdera. Men sedan den där eftermiddagen då en kvinna gled ut ur väggen på mitt rum på Sahlgrenska, tittade på mig med ett gåtfullt leende och gled in i väggen igen efter några sekunder vet jag att det enda vi vet är att vi inte vet något. För det var en vanlig dag, långt efter min ”24 timmars, en månad i koma” operation. Jag känner själv att det var en form av skyddande kraft jag såg, vissa skrattar nästan ihjäl sig och pratar om inbillning och hjärnspöken, men thats life…

Odiskutabelt är dock att det blir bankbesök idag. Ska öppna ett VP konto så att de enorma resultatbonuspengarna, knappt 4 000, så småningom ska hamna där.

Jag hoppas att väglaget är någotsånär. Det är en omöjlig uppgift att göra alla gator helt snöfria. Men det vore jättebra om fastighetsägare kunde rensa alldeles utanför dörren så man kan köra fram en bil och kliva ut. Jag har hållit på att stå på näsan ett antal gånger i vinter när rullstolens länkhjul kört fast.

”Nanouk, nanouk” sa väl Robin Williams när han var rymdgubbe i någon serie på 70-talet.

Och det säger jag med Nanouk, nanouk till nästa gång!

Kommentarer: 2 Etiketter: UFO Folkhögskola

Rapportera ditt sexliv!!!

Av Ingemar Wahlström, måndag 08 februari 2010 klockan 05:59,

Välkommen kära måndag!

Den personliga assistansen naggas nu i kanten. Man vill med alla medel få ner nivån under 20 timmar i veckan, Det är den magiska siffran för då går assistansbehovet över till kommunal hemtjänst. Det verkar först förvirrande och ologiskt.

Stiftelsen Independent Living har nämligen tittat på det här. Och kommit fram till att det allmänna sparar nästan 30 miljarder på personlig assistans jämfört med kommunal hemtjänst. Den ersättning alla parter har per timme behov ligger runt 200 kr och har ofta inte räckt till i kommunal regi. Kommunerna har fått skjuta till mera pengar. De privata företagen, däremot, får klara sig utan extra pengar.

Men sedan inser jag ju var besparingen ligger. Det handlar inte om att ställa kommunal assistans mot privat. Nej man vill givetvis skrota all assistans som ger möjlighet till ett värdigt liv för dig med funktionshinder. Och sedan stuva in oss på institution. 30 invalider på fem vårdare eller så DÅ pratar vi ekonomi!

Googla på Assistans upproret får du veta mera.

Hur ofta skiter du? Och hur lång tid tar det? Vad äter du för mat och är den verkligen sund och hälsosam? Baj dä wäj, hur ofta har du sex? Och med vem, och hur är det? Frågor inom dessa områden ingick i en stor enkät som gick ut på prov till vissa funktionshindrade. Jag har inte sett den men den har fått det funktionshindrade Sverige att resa sig som en enad, upprörd, kraft. Vårt liv och dess detaljer försörjer redan tillräckligt mänga så nu vägrar vi.

Om du tycker att det här är ointressant för dig vill jag bara göra fullt klart för dig att det kan handla om just dig om fem minuter!!! Stroke, bilolycka, något du inte hade en aning om som brister i kroppen och du är där. Ja vad som helst kan hända närsomhelst. Läste ni om tjejen i England som fick en stroke av en alltför intensiv orgasm? Så ta er i akt tjejer, gärna sex men med måtta. Hihi…hur det nu ska gå till?...

Därmed är det helt klart att vi lämnat de seriösa ämnena.

Jag hade barnbesök igår. B hade med sig sin gudson. En ytterst cool grabb som med lite godis och en av mina Volvo lastbilsmodeller inom räckhåll satt och kollade på tecknat medan vi gjorde nytta. Vad som var kul var att han överhuvudtaget inte reflekterade över mitt tillstånd. Inget märkvärdigt alls för en 2,5 åring. En vuxen skulle säkert velat höra ”mitt livs historia” .

Jag såg ett par avsnitt av den fina serien ”Himlen kan vänta” i helgen. Och just det – att lura döden – blir ganska viktigt om du får en diagnos som i sig är dramatisk. ”Det var lika bra att han fick dö” hör vi ju ibland. Kanske särskilt om det gäller gamla eller svårt sjuka. Det är nog menat som en sorts tröst men det är väldigt sällan det egentligen är på sin plats. De allra flesta vill nog fortsätta leva även om de är skröpliga.

Melodifestivalen har gått mig spårlöst förbi. Har inte hört en enda låt, vet inte vem som är favorit så långt, men en sak vet jag: den här skrikcikusen kommer att förfölja oss i tre månader. Och efter den stora finalen är nästan allt glömt. Usch så meningslöst. Men telefonröstandet försörjer väl någon tevekanal. Och alla journalister med Tom Hjelte-komplex får avreagera sig. Tom Hjelte? Stor nöjesreporter på Aftonbladet för drygt tio år sedan, nu helt borta sedan många år. Upp som en sol…

Ryktena säger förresten att det finns någon stadsliknande sammanslutning som inte blivit utnämnd till festivalstad någon gång, även om jag håller det för otroligt.

Nej, då föredrar jag en hederlig raggarfest. Med sjyst musik, billiga drycker för den som blir törstig av dansandet och en lagom frånvaro av myndigheterna. Det är fascinerande att se den ena kryssaren efter den andra materialisera sig ur de djupa skogarna trots bristen på annonsering och väldigt lätt att träffa trevliga tjejer med en sund livsinställning.

Kort sagt är det alldeles för bra och kommer säkert att förbjudas om det inte redan skett. 2005 var sista året jag åkte dit ståndsmässigt i S Cheva -59.

Mitt sista försök i raggarbranschen skedde nog ungefär samma år. Countryfestival i Junsele med en lila Caprice fullastad med överåriga raggarämnen. Tyvärr påträffade vi rätt snart en van som var välfylld med hemgjort gurgelvatten och gurglade oss så till den milda grad att vi först löste in oss för att någon timme senare klättra över staketet, helt glömska av inlösningen. Se det var ett bra gurgelvatten…

Nej, nu känner jag att vi börjar tangera pinsamheterna så det är lika bra att sluta skriva och ta en kopp kaffe, som kusin Anders kanske skulle ha sagt.

Trevlig måndag”

Kommentarer: 0 Etiketter: sexrapport orgasm stroke raggarfest cheva -59

Mot Bloggtoppen - eller?

Av Ingemar Wahlström, fredag 05 februari 2010 klockan 21:45,

Nu har det stora bloggpriset delats ut. Och mer eller mindre tydligt pockar frågan hos oss svennebloggare. Hur bär man sig åt för att nå dessa höjder, den så kallade bloggosfären.

Visst är bloggarna ofta snygga, men många till exempel här är också snygga. Ska man vara provocerande, fräck, självutlämnande?

Nej, jag tror det är viktigt att ha ett kontaktnät som har för vana att kika på vad du åstadkommer. Och jag vill hävda att det inte alltid behöver handla om att bloggen är välskriven och intressant, i alla fall i de något lägre skikten. Företräder du en organisation med ”lydiga” medlemmar som regelbundet och på order går in på din blogg kan den vara hur jävla tråkig som helst – du har ändå många läsare. Eller om du skriver lika planlöst som en rabiessmittad hund biter och skickar rallarsvingar åt alla håll.

Tanken går till det dåvarande Bopartiet i Ludvika som fyllde närradion med skittrist innantilläsning i början av 90-talet. Men nog lyssnade medlemmarna…

Givetvis måste du ha kvalitet om den sedan ska nå fler än de närmast sörjande av egen kraft.

En blogg som egentligen ligger mil från vad jag bör intressera mig för är umetjejen Fokis blogg. En av Sveriges populäraste. Vilket inte förvånar mig det minsta. Den är väldigt snygg, välskriven och du får en intressant stund även om du är en 52-årig gubbe trots att den väl mest är avsedd för tonårstjejer.

Att kommunicera är ju viktigt. Vilket leder mig till den grå och oupplysta eran före Internet. Vi hade ett sorts kommunikationssystem på Volvo som kallades Memo och påminde om mail. Men alla såg vad man döpt ett dokument till.

För att skoja till det lite döpte jag och en kompis konsekvent våra dokument till ”sex med får”, bara för att väcka lite nyfikenhet. Och jag är säker på att vi lyckades. U som var en väldigt trevlig kille blev sedan musstrypare på Anticimex och syns ibland på TV som skadedjursexpert.

Mitt hjärta värmdes till glödande skick i kväll när jag såg Toyotas högsta chef be kunderna om förlåtelse för bristande kvalitet. OM några svenska bankchefer såg inslaget och OM de har förmåga att ta intryck och överföra det till sig själva får vi snart förlåtelseinslag ett par timmar på bästa sändningstid. Men jag tvivlar…

I morgon ska i alla fall bilen bokstavligen bli en RENault i tvätthallen. Ljusets ankomst, de inte särskilt diskreta puffningarna för alla hjärtans dag i media och klabbföre a la april. Våren närmar sig!!!

Kommentarer: 0 Etiketter: bloggtoppen

Bitskt fredagsmys!

Av Ingemar Wahlström, fredag 05 februari 2010 klockan 06:42,

Jag hade nyss glädjen att avnjuta ett avsnitt av ”På spaning i New York”. Fortfarande lika delikat som då jag såg den för massor av år sedan.

En serie med en kvalité som inte flagnar. Tyvärr måste jag erkänna att ett annat område där kvalitén flagnat betydligt är hos vissa komponenter i min vanligen så suveräna Renault. Två leder befanns vara glappa i framvagnen vid service igår. Efter 3300 tämligen lugna mil. Det är helt enkelt historiskt, de måste vara gjorda av tuggummi! Aldrig varit med om något liknande under mina kanske 100 000 – 120 000 mil. Och företaget tar givetvis inget ansvar i form av förlängda garantier, bilen är ju så monstruöst ofattbart gammal som av årsmodell 2006. Synd på en kanonbil för övrigt men det får nog bli Audi nästa gång. De bytte en bristfällig komponent i framvagnen på bilar som gått över 20 000 mil alldeles gratis…

Då jag ändå är igång tänkte jag ta upp Media Markt. Som jag faktiskt gillar. Jag har köpt en hel del småprylar där och med ett gigantiskt sortiment och trevlig och duktig personal kan det faktiskt fungera som utflyktsmål. Så ingen skugga alls faller över verksamheten i Umeå. Nej, det är snarare det centralt producerade reklammaterialet som fått mig att undra…

Än en gång har de gått över till att slå på stora trumman för månadskostnaden för en produkt i stället för vad varan kostar totalt. Med STOORA siffror trumpetar de ut att du kan köpa bilhögtalare för 25 kronor i månaden och MP3:or för 27 spänn. Som gjort för de som i alla år tänkt i dessa banor på grund av att plånboken inte varit allt för fet. ”Hm…det blir ju bara 250 spänn i månaden, det har jag nog råd med”. Tror man alltså och inköpsbeslutet som till exempel kan innebära 775 kronor i månaden i 20 månader i Media Markts fall ligger inte långt borta. Tyskinspirerad skitmarknadsföring…

Oroande är också att det tekniska kunnandet hos broschyrskribenterna verkar saknas. De marknadsför ett vidvinkel objektiv som ”perfekt för porträtt”, något som får ALLA som vet något om fotografi att skrika högt. Visst kan du ta porträtt med vidvinkel. Om du är ute efter att motivet ska se ut som en ballong hur anorektisk personen än är. Eller om du verkligen ogillar personen ifråga. Gör om gör rätt!

”Varför heter det Ö o B i reklamen?” undrade J en dag. Och jag var tvungen att erkänna att jag inte har en aning om vart o:et kommer från. För visst är det fullständiga namnet Överskottsbolaget??? Se där ett av livets små mysterier…

Jag ser att det blivit problem med pengarna igen för tempelprojektet i Fredrika. Jag hoppas verkligen det reder ut sig. Om inga andra möjliga vägar finns får väl Bert-Rune prata med Christer Ohlsson. Det här kan ju bli en stor grej i regionen och Christers hjärta verkar klappa även för satsningar i regionen men utanför Umeå. Vilken grej förresten, att kunna satsa massor av miljoner på det man tycker är viktigt. En av fördelarna med att vara riktigt rik tror jag.

Då jag ändå är i farten lyckönskar jag även stoor´n, jätteälgen. Några såna här crazyprojekt som ändå blir verklighet är precis vad vi behöver för att få upp mungiporna!!!

Trevlig helg. Idag väntar träning och bankbesök. I min nyservade bil som bortsett från lite glapp spinner som en katt. Den är alltså väldigt lik ägaren…

Kommentarer: 3 Etiketter: Mesia Markt Renault templet

Kvinnor kan - om någon tvivlade...

Av Ingemar Wahlström, torsdag 04 februari 2010 klockan 06:37,

- Skynda dig att laga skadan, annars spricker rutan den då det blir kallt!

Orden var J:s och det var sent i höst hon såg att ett stenskott slagit en tioöringsstor flisa ur framrutan på min bil.

Hennes förflutna i bilglasvärlden gjorde att hon direkt gjorde förutsägelsen här ovan.

Själv var jag lite trög. J var på G ett par gånger och tyckte vi skulle besöka bilglasverkstaden, men jag bromsade det hela. Och fick betala för det då kylan kom. Den lilla flisan hade förvandlats till en spricka på 25 centimeter och kostnaden från nästan inget till tusen spänn plus 20 %.

Det kan ofta löna sig att lyssna mer på kvinnor. Kanske särskilt när det gäller teknik där vi ju är såå duktiga vi grabbar?...

En vår hade jag kämpat med att få liv i 7,6 liters V8:an i min Oldsmobile. Efter den här incidenten satte jag K, som även förekommit i kommentarerna här, på bilen. Han var då bilmekaniker och justerade kärran så fint att det nästan räckte med att jag hostade i köket så spann den igång. Men vid tiden för den här incidenten kunde jag lika gärna ha försökt starta vardagsrumsbyrån. Detta trots många försök.

A var på besök. Hon hade ägt sin ursnygga Cadillac Coupé de Ville -59 några år.

- Har du kollat om du har mycket bensin i oljan?, det hade jag på min bil när den hade varit svårstartad…

Jag minns inte vad jag svarade på det, men förmodligen något manligt höhö-igt som antydde att det här begrep jag nog minsann bättre…

Men jag är inte så korkad att jag inte kan ta intryck och när jag blivit ensam tömde jag oljetråget.

Ofattbara mängder bensin hade läckt ner i oljan och om inte annat hade det absolut inte varit bra för motorn att starta och försöka smörja med den här mixen.

Visst kan kvinnor, precis som oss killar, vara ute och cykla ibland. Men det som är viktigt är att syna nya idéer och infallsvinklar oavsett vem som kommer med dem. Tyvärr förekommer det män som sågar alla idéer från kvinnligt håll. Det är ganska lätt att fatta att det egna självförtroendet då är lite krassligt…

Kommentarer: 3 Etiketter: kvinnor kan

Kram!

Av Ingemar Wahlström, onsdag 03 februari 2010 klockan 11:05,

Nu tänker jag chocka mina trogna läsare och göra en halsbrytande kursändring. Jag ska tillfälligt lämna raggarbilarna, de gamla rövarhistorierna och den dagsaktuella upprördheten. Ämnet för dagen är nämligen kramen.

I begynnelsen, alltså på 60-talet, var min värld i princip kramfri. Det var helt enkelt en uttrycksform som inte existerade. Och om föräldrarna någon gång höll om varandra var det ootroligt pinsamt och sluta, sluta innan nån ser vad ni gör!!

Ja, det blev nästan ett trauma. När jag som liten hade skräckfantasier om anhörigas död, ingick det faktum att man skulle vara tvungen att i samband med begravningen hålla om folk, för det hade jag ju sett, en inte oföraktlig del av skräcken. . Det fanns säkert familjer och sociala sammanhang även på 60-talet då man kramades flitigt men i en glesbygdsby i Lappland var det inte så vedertaget.

Sakta vände det här men jag var nog runt 25 innan kramen började fungera som ett trevligt sätt att hälsa och ta farväl av extra goda vänner. Vallen brast när jag pluggade media. Det gjorde jag på en Folkhögskola, och det vet ni väl hur de som går på såna skolor är när det gäller närkontakt?...

Skämt å sido kramades det väldigt mycket där. Och eventuella kram- och spontan närkontaktstrauman tvättades effektivt bort.

Vad som kanske är rätt nytt i mina sociala sammanhang är den lite snabbare kramen som mer ersätter en handskakning. Men där gäller det att snabbt läsa sociala koder. Har både blivit kramad och sett andra kramas när den mottagande parten egentligen hade tänkt sig något mindre personligt och då kan det bli lite obekvämt som hastigast.

Normalkramen typ ”du är en väldigt god vän som jag tycker hemskt mycket om” är däremot inget problem.

Ibland kan kramandet bli kul utöver det vanliga. Jag var på en kurs en gång i världen då det bland annat fanns SSU:are med. Och givetvis skulle det köras kramcirkel på deras initiativ varje morgon. Så det var bara att i tur och ordning varmt hålla om alla sina runt 30 kurskompisar. Orakade raggare i 140-kilos klassen var onekligen en speciell kramupplevelse. Men det är ju så att alla som är goda vänner förtjänar en kram ibland, även om det känns naturligast att krama tjejer, i mitt fall. Och vääldigt travligt.

Varför inte spontant gå ut och krama någon som inte väntar sig det. Typ chefen, ditt befäl eller grannens partner. Det kan få intressanta konsekvenser men det kan också bli väldigt bra…

Kommentarer: 2 Etiketter: kram folkhögskola

Om gårdagen och bra böcker

Av Ingemar Wahlström, tisdag 02 februari 2010 klockan 07:09,

I går hade vi rehabmöte på jobbet. Det var den vanliga samlingen av Försäkringskassa, fack, chef, läkare med flera. Och så lilla jag!

Det var väl egentligen inga märkvärdigheter, jag går upp lite i tid den närmaste månaden för att närma mig 25% målet för arbetsträning. Även om det jag nu jobbar med är arbetsprövning där jag fortfarande har hel sjukpenning.

Jag baxnar lite när jag läser om krögaren som påstås ha hanterat tio miljarder och undanhållit nästan 50 miljoner i skatt. Det måste vara en av de större historierna gällande ekonomisk brottslighet i Sverige. Vad som sedan återstår i slutändan återstår att se. Det kan ju vara lite som en karaktär i Lyftet som var stämplad som en jätteknarklangare därför att polisen en gång hittat stora mängder tomkapslar hos honom, tror att det var Sundsvallsjesus. I själva verket hade han aldrig haft nåt knark, bara de tomma kapslarna…

Läs för övrigt Lyftet, det är den bästa bok som skrivits i Sverige. Rolig, tragisk, halsbrytande.

Kennet Ahl heter författaren, eller författarna för det är ett kollektiv med bland annat Lasse Strömstedt som skrivit den.

Ett annat udda, svenskt, lästips särskilt för den som är lite historiskt intresserad är böcker av Karl Andersson som skrivit ett antal dokumentära böcker om livet i fjällvärlden förr i världen. Det var lite kul för jag minns att han var hemma och grillade farsan nån gång på 80-talet. Då tänkte jag inte speciellt på det men långt senare fick jag en bok i min hand där han bland annat skrev om min pappas tidiga liv, som jag egentligen inte hade speciellt mycket kunskaper om tidigare. Kul att få läsa spännande detaljer. En av hans böcker heter Erika från Stennäset, om jag minns rätt, men om det var ”pappaboken” vet jag inte. Men han har skrivit flera.

Hehe…jag själv är väl inte så omskriven. Jag har oftast befunnit mig på andra sida blocket som intervjuare. Men några gånger har jag fått göra min stämma hörd. Och varje gång väcks några frågor: Fråga ett: varför ser jag ut som en förhärdad sexbrottsling utan hopp om bättring på alla bilder? Fråga två: Varför är det så omöjligt att säga något som verkar annat än totalt intelligensbefriat?

Nu låter jag mig visserligen både fotas och intervjuas utan hänsyn till resultatet men visst kunde man önska att det skulle lyckas nån gång.

Kommentarer: 0 Etiketter: kenneth ahl karl andersson rehab intervjuer

Första bantardagen pizza på bloggen!

Av Ingemar Wahlström, måndag 01 februari 2010 klockan 07:13,

Ja, det är väl fel ämne att börja sitt nya liv med men jag måste helt enkelt berätta om pizzan!

B åt riktig pizza till middag igår och eftersom hennes späda kropp inte kräver så mycket mat fick jag smaka ett par slices. Låt mig då säga att senast jag åt pizza var i maj 2008 i Vilhelmia då jag bjöd kompisen, som hjälpte mig fixa Den Stora Femtiårsfesten.

Gårdagens smakprov var råsmarrigt, för att uttrycka det milt. Nu innebär inte det nya livet att dylik mat försvinner för evigt ur min meny. Jag och Nicole har varit snubblande när att handla då hon jobbar, men det har inte blivit av ännu. Men säkert får detta bli sällanmat vid något tillfälle.

Tänk att det finns folk som i stort sett lever på olika typer av enkel snabbmat och verkar inte ta någon skada alls. Men i ärlighetens namn så skulle väl jag ha vägt runt 400 kg om all god mat jag ätit genom åren ”fastnat” på kroppen.

Begreppet ”vem kan man lita på” har fått en kuslig innebörd de senaste veckorna. Dagislärare på Frälsis (en av de religiösa verksamheter jag har full respekt för) som förgriper sig på små barn och så den här höga polisen som var en absurd blandning av jämställdhetsivrare och kvinno- och barn förnedrare. Det är ofattbart, och jag garanterar att det blir film inom några år…

Ja, och så vann vi ju bandy VM. Kul förstås men sporten har tempot mot sig om vi jämför med hockeyn. Och på teve är det ännu svårare än på hockeyrinken att se föremålet för allas kärlek, pucken/bollen. Det är lite som att spela hockey med en magnecyl…

Har provat två nya assistenter i helgen. Det har gått jättebra, så hädanefter kommer de nog att ingå i ”staben”. E och BT kallar jag dem.

Kommentarer: 0

Skrivs av

Vanliga etiketter

Mest kommenterat

Arkiv