Visst är det lite lustigt hur det numera har blivit status att inte minnas? Förr snarare briljerade den som minns att lille Jonke blev magsjuk på sin treårsdag 1964, numera antyder ett förment klent minne att man minsann inte har plats för vad som helst i den starkt belastade hårddisken:

" Va sa du? Fyller Birger två i morgon...Vilken Birger??? Jaså, har du en son som heter  så? Och jag var med på hans förlossning...Va, var vi gifta, det kommer jag inte ihåg!!!"

Lite då och då konstaterar jag att det är massor även jag glömt. Men det var oftast länge sedan. Det som hände för en vecka sedan minns jag faktiskt TROTS långvarig syrebrist och stroke!

Nu kan det bli lite roande bara genom det faktum att många inte minns någonting, i alla fall enligt egen utsago.

Retrograd amnesi, heter det visst om det är på riktigt. Men här tror jag det är lite som det påstås att kvinnor gör i vissa situationer ibland (har jag aaaldrig varit med om;)...), man fejkar!

Lustfylld Lördag även i kväll (och inget fejk, tjejer, även om ni knäcker hans självförtroende så han måste gå på terapi;)).)

I morgon är det  augusti. Vi kan väl i och för sig lätt säga att vi har sommar en månad till men den där skira, ledighetshetsiga, jordgubbssmakande sommaren som hette 2010 är för evigt borta. Det har varit rätt lugnt, med mina fina diagnoser klättrar man inte direkt i berg, vi har nöjt oss med småutflykter som ibland bara sträckt sig till en gräsmatta utanför ett hus i stan (oj vilken god champagne och smarriga pajer det var på den festen...,), ibland lite längre.

Men visst är det lite härligt att redan nu kunna suga lite på vårkänslan  som kommer fram i april då vi märker att dagarna blir ljusare och längre. En fördel med att bli äldre är att tiden går mycket fortare som man upplever det. Höst och vinterperioden avverkas ganska raskt, personligen kunde jag visserligen tänka mig att gå i ide i november. I januari fyller jag 53 vilket jag med sedvanlig anpassningsförmåga bestämt inte är någon ålder alls. Och förresten var det ju bara igår man rökte självförbrännande majskolvspipa och drägglade över storkusinens Monark 50 SS. Och tittar man i andra riktningen så är man ju fortfarande en yngling om tio år för inte heller 63 är speciellt gammalt.

Få se, visst var det lite smågrejor jag hade tänkt fixa till sommaren 2011? Ja, gå ner typ 30 kilo, komma upp och kunna gå kortare sträckor, få ordning på den strokade finmotoriken i vänsterhanden och en bunt andra saker. Var det inte värre kan man ju lugna sig lite innan vi sätter igång. Förslagsvis börjar vi dagen med en kopp kaffe.

Förresten en sak stör mig faktiskt lite. Ganska ofta beskrivs "att hamna i rullstol" som den värsta tänkbara katastrofen. Det är det inte alls! Vad du däremot kan önska dig är att slippa smärtor, kramper och spasmer som kan drabba vissa. Själv tillhör jag den grupp som inte har kroniskt ont, inte tappar ångande te i knät på grund av spasmer eller får sendrag i hela kroppen. Själva rullstolen är bara en bisak man snabbt vänjer sig med:)...

Lustfylld Lördag. Åter en uppmaning ni tolkar som ni vill...

Ja, vovven på bilden hälsade på i kvåll. Hur trevligt som helst och precis som alla djur som hälsat på fann hon sig väl till rätta. Eller om de möjligen svimmar av värmeslag och det är därför jag tycker de är så lugn

.

Lycklig Lördag, det kommer nog mer...

Ja, det får bli med andan i halsen lite. Ägg ska kokas, medicin käkas, blodsocker kollas med mera. Helst den närmaste timmen, och jag vet hur det drar iväg när man vistas i bloggosfären. En person i min närhet fick glada besked igår. Vill inte vara detaljerad alls men jag förstår att allt som hände för henne igår var positivt. "En bra dag" som hon sammanfattade på mess igår kväll. En annan tjej som står mig väldigt nära hade det tufft i...förrgår var det väl, men jag hoppas att hon nu vilar sig till enorma krafter. Och till sist lilla jag som minsann inte hade det lätt heller då en husspekulant ringde och var intresserad av vilhelminahuset. Vilket ger en hel del att fundera på, jag är definitivt inte ensam i ett beslut om detta.

" Den som ändå fick bli kustfiskare", stönade en chef jag hade en gång då det blir för mycket och det skulle kanske jag också kunna säga.

I kväll kommer en glad valp på studiebesök. Tur att man som fackligt förtroendevald är van att bli utskälld:-)...

Fördomsfri Fredag på er (Det sägs att även straighta har skitkul på Pride-festivalen, det låter väl trevligt?)

Vi hade äggstrem otur med våra ägg i förrgår. På något vis följde det inköpta 12-packet inte med hem. Troligen lyckliggjorde de nästa kund i den kassan. Men ett enkelt telefonsamtal igår och uppvisande av kvitto var allt som krävdes för att få hämta ut nya vilket hedrar affärens policy!!!

Assistenterna lever ett farligt liv. Även om mina är ytterst  tåliga med tanke på att de utsätts för min hemska humor. Men det finns ju även fysiska risker. Såg att en assistent anmält till arbetsmiljöverket att han blivit riven under foten då han skulle tvätta sin brukares katt!!! Men det måste helt enkelt finnas mer i den historien än det som beskrevs i tidningen. Men ska vi vara lite allvarliga är det rätt ofta brukares husdjur som ställer till problem, kanske särskilt hundar. Varje situation är ju helt unik men det måste ju på något vis vara accepterat om du inte inte vill jobba med husdjuret som en del i assistansen. Här är det lite tvärtom, mina assistenter tar hit mysiga vovvar och katter som jag sedan kan gulla med utan mer långtgående ansvar vilket jag tycker är väldigt trevligt. Nu på fredag kommer en flat coated valp att busa runt vilket ska bli skoj.

Elvira har ju redan modellat här som toppbild, funderar på att lägga ut Ricky framöver. Han ser verkligen ut som en slagen hjälte på en bild jag har.

Nu smattrar regnet utanför fönstret och allt tyder på att det här kan bli en kojdag. Kanske är det läge att åka för att hitta rätt kulör för att måla om vardagsrummet. J, som ofta är en dådkraftig kvinna skulle hålla i det mesta av det jobbet under hösten.

Jag minns när M:s lillsyrra H en vacker dag stod och stoppade mig när jag kom åkande längs byvägen. Hon kastade en blick på min gestalt och sa "Men så där kan du väl inte vara klädd då du ska måla - far hem och byt om!!". Så snabbt blev jag värvad till ett roligt tvådagars husommålningsprojekt:-)... Kanske ska vi köra samma stuk här på Storgatan även om jag tror att det bara fungerar i glesbygdsbyar...

Tordönsbefriad Torsdag på er. Åska vill vi väl inte ha?

Det finns inget vi kan göra åt det men visst blir man lite facinerad över att BP-chefen lyfter 130 miljoner då han nu lämnar jobbet. Visserligen hade han varit sååå duktig fram till den lilla oljemalören som framförallt ställde till det på ett irriterande sätt i golfen, seglingen och annat i hans privatliv om man får tro uttalanden.

Den tragiska olyckan utanför Piteå får mig att tänka på ett nummer av numera nedlagda SE. Det var från 50-talet och dödstalen i trafiken var totalt oacceptabla. Osäkra bilar, dåliga vägar och fri fart. En Porsche hade krockat med en mer vanlig bil och kvinnan i baksätet på sportbilen satt fastklämd. I tidningen visades bilder som tydligt visade just att hon brändes ihjäl, samtidigt som hela familjen namngavs (hon var svärmor) och det gavs en kortare beskrivning av deras liv.

I boken Årets Bild 1958 visas en bil som kraschat i 170 kilometer i timmen med tre unga i USA. Lite här och var i det förvridna vraket tittar ett blodigt ansikte mot tittaren och man förstår att tiden nog var ute för de tre grabbarna. Den bilden användes då i körkortsutbildningen.

Då jag jobbade på tidning inträffade det ibland en olycka. Men man lärde sig snabbt att inte gå allt för nära.  Dels gick ju de bilderna inte att publicera, dels var det absolut inte värt dålig nattsömn en vecka bara för att få vara mitt i eländet. Man kan inte fatta hur en bilolycka eller annan olycka kan ställa till människokroppen...

Vart vill jag då med det här? Ja, kanske att vi fortsätter diskutera om "skrämselpropaganda", särskilt i trafiken, fungerar.Relativt sett är vår trafik fantastiskt trygg men ändå.

Ovishligt bra Onsdag trots det tunga ämnet...

Som synes är det kärva besparingar som gäller hos Vägverket. Inga glaspalats:)))...

Dagens första kopp kaffe. Det mullrar  och jag hör regnet smattra genom det småöppna vardagsrumsfönstret. Träning på Dragonen idag. Känns faktiskt nyttigt nu då vi ökat belastningen rejält. Dessutom kompletterar jag med en träning som verkligen ger snabb effekt. Har en sats barnklossar som jag bildar ord med. Och automatiskt sträcker du armen och försöker böja fingrarna för att lösa uppgiften och redan efter första passet blev jag mycket duktigare på att höja armen.

Jag har säkert sovit upp emot fyra  timmar i natt. Det är som om en vanlig människa sov 19 timmar på raken så jag känner mig riktigt utvilad. Om det behövs kan man ju alltid kvarta lite på dagen. När jag jobbade natt var jag på ett möte dagtid på Eriksson eller något liknande företag i samband med något projekt. Och var trööööööötttt!!!

Vi satt ett rätt litet gäng i en cirkel. Jag lyckades somna och vaknade av ett enormt skrammel. Det visade sig att även mina fingrar somnat så jag tappade ner flera tunga pärmar i golvet. Skämmigt, minst sagt...

Mot förmodan kom till slut lön från lite olika håll. Som jag snabbt kunde dirigera vidare utan att de flesta stålarna hann lämna något bestående avtryck. Nåja 2300 kvar är helt ok och jag väntar dessutom lite till under månaden. Kommer att tänka på hur vidrigt det är med lönefacister. Ja, ni vet de som börjar med att smått gråtande beklaga sig över sin ekonomi. Och precis då man nästan tänkt ge dem en allmosa kontaterar de suckande: "Ja, det var fruktansvärt  slitsamt, kan du fatta, den tolfte hade jag bara elvatusen kvar på lönekontot..."

eller: "ja heerreguud, jag fattar inte hur vi ska klaara den här månaden...efter lite tystnad och hulkande "jag måste jäävlar ta från sparkontot trots att jag har sagt att de 754 000 där ska få växa i lugn och ro...lönefacister!!!

TräningsTisdag i morgon...

Ja, det var halva semestern. Man kan väl säga att jag i huvudsak samlat energi under de här dagarna. Lite småaktiviteter finns på listan framöver. Motormuseet i Vännäs är alltid trevligt att besöka. Och det finns även andra besöksmål i detta nordens Venedig (om ni minns den historien...). Ett motorcykelmuseeum  ska visst finnas på Umedalen och det är ju nära och bra. Och varför hämtade jag fiskegrejorna i Vilhelmina om jag inte hade tänkt använda dem? Det gäller bara att pricka in en assistent som gillar att hantera fisk. I alla fall i teorin, för jag lär ju inte få någon.  En grillning någon kväll? Why not, vi har en fin grillplats på gården. Men nu får man väl satsa all energi på att ligga på helspänn i ett låst hus med vassaste kniven mellan sina svettiga fingrar. Det var nämligen inbrott i ett garage alldeles i närheten för några dagar sedan. Den grova brottsligheten breder ut sig. Först stal dom en gokart 1971 från den här gården och nu detta. Var ska det sluta:).

Konstaterar åter hur otroligt olönsamt det är att välja att vara sjuk. Den friske får mer i plånboken vilket inte ska förnekas, det kände jag själv när jag jobbade 100 % men nu som 75 % sjukskriven får jag mindre och mindre att röra mig med. Det senaste är att den som utförsäkras tappar även lösningar som tecknats med försäkringsbolagen. En kula i kuvert som säkert kan sponsas så de blir portofria till alla som missas av de social skyddsnäten vore väl en ärligare lösning?...

Nej, nu ska vi inte leka bitterfittor (får man skriva så?). Var det inte i Zimbabwe genomsnittsåldern var 43 år? Vi har det ändå vääldigt bra i Sverige.

Megamysig Måndag, allihopa...

Besökte Biltemas nya anläggning idag. Och det finns absolut inget negativt att säga. Precis som överallt i Sverige var det stort, fräscht, välinformerat. De flesta produktera bär företagets stämpel som en signal som borgar för bra kvalitet till vettigt pris.Det är bara positivt men...det är så Svenskt. Trygghetsrådet sätter sina avtryyck överallt i våra liv. Det är helt säkert att ovisshet och nyfikenhet - det får vi aldrig uppleva.

Tyvärr verkar det finnas en liten vallon-gen kvar i mig. Som yttrar sig på så sätt att jag blir nervös om något är för prydligt eller väldigt organiserat. Så vad fan gör jag i det här landet?

Ta Biltemas antites. Eller lite åt det hållet. Det är också riktigt välordnat men äventyret i form av ett par nya stövlar du inte visste du behövde, reservdelar till ett kärnkraftverk (ja, nästan i alla fall) och mängder med andra spännande saker finns hos Hamrebys i Dikanäs. Och som sällanbesökare vet du sällan vad du kommer att hitta.

Friis musik här i Umeå är ju också omtalade även om jag aldrig besökt dem själv.

Som hos en kompis en gång i världen. Vi satte ett bilbatteri på laddning men det visade sig att vi hittat en röd och svart kabel med kabelklämma som inte gick till batteriladdaren. De försvann i röran och gick någon annan stans... Det kallar jag lagom ordning.

En gång i världen hade jag en blå Audi som jag inte använde. När gården skulle asfalteras blev jag informerad att den skulle flyttas in i det nybyggda garaget. Några veckor senare tittade jag in och såg ingen bil. Nåja, den står väl någon annanstans, tänkte jag. Efter ytterligare rätt många veckor ringde en arg dam.

"Din bil står på vår bostadsrättsförenings parkering och vi vill att du flyttar den omedelbart!"

"Jaha, utbrast jag spontant, är det där den står, jag har funderat i flera månader vart den tagit vägen!!!"

Mer noga är jag inte, och jag är säker på att hon trodde att jag drev med henne.

Splunkig Söndag på er...

Nu när mörkret börjar tätna passar den här som jag berättade första gången förra hösten. Men nya läsare kanske tillkommit...

Den egensinniga dörren

 

Stora mängder läsare har undrat över vilka principer som avgjorde att stalonbergets topp pryds av en flygplats.

Jag kan nu avslöja att det var en besparingsåtgärd försvaret tog 1951. Senare Överbefälhavaren Stig Ossian Lavett födde då iden med extremt högt belägna flygplatser och stalonprojektet, eller Area 51 som det döptes till var det första.

Principen var lika enkel som genial. För att spara bränsle, främst vid start, placerades startbanan så högt att när planet lyfte var det redan på march-höjd och slapp bränsledryga uppstigningar. Samma sak vid landning, planet gick från kanske 1000 meter till 0 på nästan ingen tid alls.

Diskussioner om den verkliga effekten gjorde dock att det hela dog ut och Stalon blev den enda orten med en sådan anläggning.

Allt detta är lika sant som ett vallöfte i september...

Assistentskaran tätnar lite. Nicole kommer hem efter husvagnssemestern. En titt i kristallkulan säger att hon kommer att umgås med en kille och en vovve rätt mycket i morgon;)). Och att jag kommer att få höra tales of the holiday så småningom...

Fenomenal fredag!!!

...kan jag väl hålla mig borta. Jag har nu ett förråd och en garderob som förvandlats till walk in-varianter efter att mer varit kasta in o stäng dören fort innan det rasar-typen av förvaringsutrymmen.

Det var S som låg bakom det hela. Det var också hon som genomförde projektet. Så nu ska jag sitta och titta och njuta av dem hela kvällen...

83 sidvisningar idag mot normalt 700 - 800. Innebär det att läsarna har vettigare saker än bloggstudier att syssla med?. Jag drar i alla fall konsekvenserna och drar ner på bloggandet under en tid. Men jag poppar nog upp ibland fast inte varje dag...

Min vän M ringde idag.Hon hade haft en lätt omstörtande upplevelse hon gärna delade med sig av. Hon och sambon hade nämligen besökt Åsele marknad vid den tidpunkt på dygnet då 40-taggare normalt sover skönhetssömn, glömsk om vad telningarna hittar på till exempel på nyss nämnda marknad.

Men hon kände inte igen sig. På "vår tid" vad det nu innebär, bestod kollektivtrafiken av att pressa in alla slynglar och slynglor i raggarbilar som sedan trafikerade samhället med "I love rock and roll" strömmande ur sönderspelade högtalare.

Nu är Åsele  närmast att betrakta som öde ur raggningssynpunkt, fullt i klass med när vilhelminaraggarna i tre bilar hemsökte Storuman 1978 på väg till Sandsele. Samhället dog och alla ortens mångtaliga korvkiosker slog igen. Klockan sju på kvällen. Men det är en annan historia. I alla fall var M småchockad över det faktum att ungdomarna nu - åkte buss upp till Trillen!!!

Säkert väldigt bra och praktiskt men hel oraggaraktigt.Inte riktigt som när jag, M, och ett gäng andra i kanske tio bilar, den ena större än den andra, anlände till marknaden 1984. Då såg man att nu kommer minsann vilhelminaraggarna...(här faller skribenten ur rullstolen, snyftande av äcklig nostalgi...).

Men "Times they are changing" och det är bara att gilla läget.

Så här i semestertider tänkte jag puffa för några platser dit en resa mycket väl kan planeras. I listform, givetvis.

1. Stalonberget.

Åk upp ganska långt längs den superbranta slingrande vägen. Antyd gärna för åkrädda passagerare att bromsarna är klena. Det ger lite färg åt nedresan. Nästan uppe på toppen har du en fantastisk utsikt och gott om plats för en fika. Vackrast i september.

2. Jura.

Här skrev George Orwell 1984. Du kan njuta en öl i puuben och ta en resa mellan ensliga bondgårdar med lokalbussen. Eller ta english tea hos trädgårdsföreningen.

3. Fängenhällarna.

17 km från Ludvika mot Grangärde. Gammal, jättestor, barnkoloni mitt i skogen. Perfekt skräckfilmsmiljö. Men rykten säger att kolossen nu renoveras. Åk dit och kolla om det stämmer...

4. Ufospaning i västbergslagen.

Observationstätast i Sverige. Det är inte frågan OM utan NÄR. Har själv hållit i äkta UFO-bild där. Akta om du köper fika på Elsa Andersons klassiska kafé. Det kan vara en marsian i stället för marsipan du får på tallriken...

5. Pikihälla.

Den vackraste plats du kan fiska en abbar på. Men den vill vi ha för oss själva. Därför berättar jag inte mer. Ska rulla dit när den handikappanpassats för ett par hundra miljoner:)).

-

Ja, lite kan man undra. Det var ju typ i förrgår det var midsommar. Och i morgon börjar älgjakten och sen blir det jul. Hehe, inte riktigt men den kanske mest efterlängtade årstiden går förvånansvärt fort. Själv är jag mer höstmänniska, en vacker septemberdag är klart överlägsen klibbiga juli. Som å andra sidan är fantastiskt mycket bättre än slutet av november. Som också har sina fans. Så det är komplext, det här.

Men det enda vi vet är att det blir väder även idag.

Tillfredställande Tisdag. Det får ni tolka precis som ni vill:)))...

Det var runt 2000. Jag satt på fönsterblecket till en av alla affärer i London som Monika och Birgitta älskade att besöka. Tjejerna som bor i Mälardalen var mina kompisar bland annat på lite olika resor de här åren. De flesta affärer som sålde kläder eller skor var högvilt. För dem. Själv hade jag både kläder och skor med mig och tyckte inte jag behövde handla mer...

Parkerad på gatan, på förbjuden plats, stod en fet BMW. Tror det var en röd 750, om jag minns rätt.

Plötsligt gled en mc-polis in framför tysken. Polisen konstaterade snabbt regelbrottet vars natur jag inte exakt minns. Men av någon anledning var det i alla fall parkeringförbud.

I samma ögonblick han skulle lappa bilen dök ägaren upp. En ung indier eller pakistanier. Som blev heltjävla bindgalen. Han gallskrek rakt i ansiktet på polisen så saliven yrde, viftade med armarna, ja han tappade totalt all fattning.

Det var då det hände. Maktdemonstrationen. Så välregisserad att jag fortfarande ryser när jag tänker på det.

Polisen rörde inte en min. Med vänsterhanden drog han bara kragen lite närmare munnen. På kragen fannns en liten mikrofon. I min värld lät de ungefär som "Hördiebördiewoodiesnördie", det han sa. Men effekten var omedelbar. Efter 30 sekunder svängde en piketbuss in till trottoarkanten. Ingen rusade ut med höjda batonger, bussen stod bara där och gick på tomgång. Slå det glesbygdspoliser som är glada om ni hinner fram innan offret dött av åldersklenhet...

Bilägaren hade retirerat in i bilen och hämtat alla bilhandlingar som han spritt ut över huven. Fortfarande rabiesgalen men tog i alla fall emot böteslappen.

Motorcykeln spann igång och polisen åkta utan att ens höjt rösten mot BMW mannen. En halv minut senare smög bussen iväg. Välregisserat.

Men historien tog säkert inte slut där. Samtidigt som bussen svängde runt hörnet rev bilisten parkeringsboten i småbitar och kastade den efter polisfordonet...

...ut över alla som har personlig assistans. Detta efter domen idåg ett gäng runt en o CP-skadad som gjort sken av att vara det avslöjats och dömts. Effekten blir tyvärr följande:

- Allmänheten vet genast att det är svinlätt att lyfta enorma assistanspengar.

- De flesta är bara skatteparasiterande myglare.

Ha! Vad jag inte fattar är att Försäkringskassan, LSS- handläggarna och deras ansvar i detta ärende inte nämns. Det handlar ju om mångmiljonbelopp! Jag lovar dig som frisk och oassisterad att i stort sett varje andetag normalt vägs in i bedömningen av ditt assistansbehov. Det är inte av illvilja utan man vill fastställa rätt behov. Varför har inte det skett här???

Tro mig det är en lång och bitvis tung process att nå fram till ett assistansbeslut, ingen fåne som springer runt och gödslar med tusenlappar som man kan tro av detta...

Peter Seipen krönikerade i fredags över sin upprördhet i Aftonbladet. Dels över det manliga badmodet, dels i allmänhet över de som inte är lika snygga som han. Det här betraktar jag inte ens som en bagatell, bara tomsnack för att vinna läsare. Men det är oinspirerande då han knastertorrt och även här självförhärligande, berättar hur vi blekfeta ska göra för att komma i på den rätta vägen, tvättbrädesvägen.

Vi har hört det förut, och kan man inte ösa galla över oss svaga på ett nytt och kanske inspirerande sätt? Förresten, har han kollat sin egen halt av fett i hjärnan. Tvättbrädeskillar är särskilt utsatta...

Ambulanspersonal fick försvara sig med ficklampor i Rosengård i natt. Jag konstaterar bara det, och att jag från min horisont inte har skuggan av en lösning.

- Det gäller bara att lära ungarna hur man förhåller sig till andra, sen går det bra, sa en speciallärare med inriktning på problembarn till mig en gång. Det var kanske ganska klokt...

Min kompis som har koll på läget berättar att det var en vit Cadillac i historien i förra bloggen, inte svart Buick. Rätt ska vara rätt - kul var det i alla fall.

Förra veckans resultatlösa jakt på J:s hus som A-K och jag bedrev förklarades med att vi var på helt fel väg. I dag slår vi kanske in på den rätta och åker och tittar.

Nicole har dragit på husvagnssemester och ska klara sig en hel vecka utan fästman och vovve. Det blir tufft men hon är en tuff tjej så det fixar sig. Om inte annat kanske hon hittar polkagrisar att trösta sig med:). Överhuvudtaget är det lite glesare än vanligt på assistentfronten. P är i Tallin, tror jag. Britt  sågs senast på västkusten. C njuter av en riktig semester någonstans i inlandet. B är väl på vild jakt efter Lady Gaga? Eller har i alla fall semester.

Det är A-K, S,  J och nya C som håller ställningarna närmaste veckorna. Men det går  bra

Mastig MackMåndag. Visst vore det gott???

Jag ser att det diskuteras parkeringar i papperstidningen. På tal om det kunde jag berätta om den galne felparkerande indiern i London. Men det får bli senare. Men en kompis till mig ägde en pompöst vacker Buick Electra -73. Svart som natten och alltid blank.

Han berättade att den tidigare ägaren, då Buicken var ny, hade hamnat i en dispyt med en parkeringsvakt. När alla argument var uttömda och positionerna låsta utbrast vakten: "Om du inte flyttar på bilen nu så får du böter".

Buickägaren log bara.

"Det har jag råd med", avslutade han och körde upp den då exklusiva elektiska fönsterhissen.

Så kan man också göra. Men jag har fått betala mina tre böteslappar själv...

För övrigt blev det en succé. Två stora sopsäckar med riktigt bra kläder gick till bättre användning än att hänga i min garderob. Så nu är det bara att handla mer...

Fantastisk Fredag Förstås.

Intresseklubben kan med sin finaste penna nu notera att jag i alla fall har över 70 000 sidvisningar på den här bloggen. Det är kanske åtminstone 15 000-20 000 som läst något vilket gör mig barnsligt glad:)))).

Om det inte var mitt i natten, jag är halvkokt av värme och trött hade jag firat med en whisky.

Just nu är allt i perfekt symbios. Huset jag bor i, mina kläder, rullstolen, min panna. Allt håller en temperatur på cirka 32 grader.

Men sommaren 1994 var värre. Den var glödhet, minst sagt, och jag åkte Sverige runt i en SAAB 900 där värmen inte gick att stänga av. Som lök på laxen åkte två av mina kusiner motorcykel och övriga satt och mös i en ny Citroen med klimatkontroll.

Begreppet klibbig fick en ny och djupare innebörd under de cirka 400 mil jag och min mor avverkade. Det var så varmt att den som ville tända en tändsticka bara höll upp den så självantände den. Drickan, den normalt svalkande, var så varm att du brände dig!

Hm...vid närmare eftertanke är det nog lite småhurvigt idag. Jag tror jag drar på en tjockare tröja...

Nu har det konstaterats att särskilt de stora sjukhusen har jätteproblem med överbeläggningar. Detta enligt en artikel i VF idag. Men samtidigt sitter ett byråkratiskt stolpskott och hävdar att det inte handlar om att öka antalet platser trots att vi bli fler och äldre. Nej i stället ska det jobbas mer resurseffektvt i en redan minst sagt hårt rationaliserad vård.

Jag undrar om hon ser kopplingen mellan sitt uttalande och seriefiguren Dilberts chef som i ett sorts världsrekordförsök i klyscha deklarerade "Jobba inte hårdare - jobba smartare" utan att ett ögonblick förklara vad det kunde innebära...

Bara helt kort kommer jag att tänka på TV:s roll i början av 60-talet. De märkliga åren då alla såg samma program för att inga andra fanns.

Man satt i soffan tillsammans med familjen och njöt av Hylands Hörna på lördagar. Puffat Vårgårdaris med massor av socker men utan mjölk kunde vara mitt knäppa lördagsgodis. Helgonet var nästan lite för hemsk ibland, ett avsnitt som utspelades vid Loch Ness gav mig mardrömmar. Men den vita P1800:n var ju så läcker...

Så småningom kom en liten grå burk som ställdes ovanpå TV:n. TV2-tillsatsen. En ny epok hade börjat. En ny epok av diskussioner om vad man skulle se som inte löstes förrän tidigt på 80-talet då jag köpte en teve till, en för varje kanal. Lite som i lumpen där vi hade ett rum för ettan och ett för tvåan. Det skulle bli många rum för att tillfredställa alla behov numera...

Turistande Tisdag på er...

"Det är mycker grejor på ett järnspett", brukade vi säga hemma när något synbarligen enkelt blev mycket mer komplicerat. Detta talessätt kan med fördel tillämpas på rullstolar. Det borde vara enkelt. Stol plus hjul = rullstol.

Nehej då. Gffelvinklar, dynor, hjulstorlekar och hundra andra parametrar kan varieras. Och minsta lilla att något inte är helt rätt så funkar inte stolen. Detta på tal om att jag tagit ut en ny idag. Steget från rullstol till ny bil är visserligen långt. Men jag kan konstatera att kusin K idag kvitterade ut en ny svart Golf idag. Och förmodligen är den lika fin då hon säljer den om 12 000 mil eller så. En bilägandets paradgata åker den längs efter. Inte riktigt som när hennes bror och jag som harlikt skrämd passagerare avverkade grusvägarna runt Bäsksele i hans pappas vita fyrdörrars Amazon -64. Som jag minns det var det alltid blöthöst, precis innan snön. Det är förvånansvärt att det ligger något grus kvar, särskilt längs Granselvägen. I alla fall i kurvorna. Tallar 30 meter in i skogen pepprades och den svajiga Amazonmätaren stod ibland på 120 på en väg knappast bredare än bilen och med viss utsikt till överraskande möten.

Men han kunde väl skyllt på barndomstrauman. Min, hans och Hans-Oves resa i den sistnämndes Opel Olympia, som f ö var första gången jag rattade en bil, satte nog djupa spår. Den resan ska jag berätta mer om senare.

Nu är det typ 40 grader varmt och hjärnan vill bara fokusera på kall dricka. Därför stänger jag bloggen för idag.

Oonkologisk Onsdag på er...

De rykten som florerat i många år har nu bekräftats. Detta i och med att Åsa-Nisse och Knohultarn bestämt ett datum för giftemål. Visserligen ska båda parterna lösas från en relation före men välunderättade källor uppger att detta knappast ställer till några problem. Eulalia övertar hela hemmanet i Knohult där hon tillsammans med yrkesmilitären 91 Karlsson, vars regemente ligger i närheten, avser föda upp äktsvenska hängbukssvin. Dessa är betydligt tacksammare att dressera än de allmänt förekommande vietnamesiska, enär språkklyftan mellan djur och dressör inte uppstår. "I had enöff", som grisdressören John Travolsson - mest känd som djuransvarig i filmen Griis -  säger.

Kristin åtrupptar en i unga år avbruten karriär som daytrader  på Barclays Bank i London där hon är unik genom sin förmåga att spå värdepappers utveckling i kaffesump.

Det sägs att det i hennes förnäma Bayswater-kvarter ibland kan synas en anemiskt mager och numera bortrationaliserade bodknodd vid namn Stål Gustaf (det visste ni inte...) Sjökvist. Ständigt med en svettfläckad påse bröstsocker, framsträckt med magra hungriga, händer. Allt i desperat hopp om en relation, ett hopp han odlat utan resultat sedan 1911.

Vart länsman tagit vägen vet ingen. Förmodligen dog han en snabb död när rikspolisstyrelsen försåg honom med ny avancerad efterföljarutrustning, laserpistol, 50 kilo räddningutrustning och tre skottsäkra västar. Tyvärr missade de att utanordna en bil. Och allt detta blev nog för mycket på länsmans Monark trampcykel från 1952. Och för länsmans hjärta...

Åsa-Nisse och Knohultarn avser fira smekmånad på en av Frigoliternas 6 000 öar. Men de avslöjar inte vilken. Aftonbladet har nu gått i konkurs efter att ha skickat ut 12 000 fotografer och reportrar, en av varje till varje ö...

Är det värmeslag som gör att det blir så här???

4 juli 895

5 juli 874

6 juli 895

7 juli 499

8 juli 217

9 juli 132

10 juli 48

11 juli 55

Det är alltså sidvisningsutvecklingen på min blogg. I likhet med andras. Vilket ju är bra, tydligen sker minskningen generellt. Men det känns lite trist. Det här blir min absolut sista kommentar om detta, nu kör vi vidare!!!

Bröllopet som inleddes 19 juni fortsatte igår på brudparets gräsmatta någonstans i Umeå. Jag och Nicole testade det ovanliga nöjet att åka handikappbuss, vilket gick elegant. Väl på plats var det folkligt, festligt och fullsatt. Jag parkerade i bekväm närhet av ett riktigt gott sommarvin. Kompletterat med smaklig champagne och smarriga pajer var det kulinariska väl säkrat. Trevligt sällskap där i partytältet som jag parkerade i - svenskt sommarväder, vet ni..., slöt cirkeln. Jag var ohyggligt spirituell vilket INTE berodde på vissa drycker i höga glas. Nicole som bara konsumerade pommac var nämligen lika spirituell, så det kanske berodde på det fina vädret eller nåt:)...

En fantastisk bröllopstårta i tre våningar avslutade dagen för mig. Festen fortsatte men ett par timmar är lagom för mig.

Littorin affären säger jag inte så mycket om. Däremot spår jag att det inom ett år finns minst tre böcker som grundligt avhandlar frågan. Appropå böcker, jag fick en massa bra böcjker av min vän A i veckan. Däribland många "Det Bästas bokval".

-Ååh, tänk om En liten  hjältinna skulle funnits med, sa assistent B längtansfullt.

Hon hade lånat ut den för massor av år sedan men inte fått igen den.

När jag ställde in böckerna i bokhyllan hade jag en extra koll på titlarna. Och otroligt nog fanns just den bok hon sökte. Kul eller hur?

Metafysisk Måndag. Vad det nu kan betyda, men bra lät det. Jag har förresten fått signaler att fler bloggar beter sig helknäppt. Så vi låtsas inte om det utan kör vidare...

Har någon kastat en besvärjelse över detta forum? Det som i flera månader varit en ständigt växande flod är nu en rännil. Givetvis bestående av intresserade och kanske trogna läsare. Men vad de/ni läser vet jag nu inte i och med det ändrade systemet för visning av läsarintresset för respektive inlägg . 115 har tittat idag mot det vanliga, kanske upp emot 800. Men anyhow om så tio läser är det värt det att jobba med detta forum. Jag hoppas i alla fall att vi tillsammans snart ska orka över 70 000 sidvisningar dit det nu inte är långt. Tack till Lady X, kompisen Hans-Ove eller vad det nu är jag kallar honom, alla mina bokstavsförkortade assistenter, Nicole, mina två M-vänner och alla andra som även i framtiden kommer att visa sig i min bloggvärld ibland. Och tack till alla andra bloggare som bidragit med synpunkter. Särskilt Gunnel och  Maria som jag träffat i verkligheten, så jag vet att de finns:)).

Vi kör vidare.

Lössläppt Lördag. Jag ska släppa loss på en After bröllopsfest med benäget bistånd från Nicole.

Torsdagen har varit rena ökenvandringen här på vk.se.

Otroligt få sidvisningar, för mig runt 200 mot normala 600 - 800. Och att intresset för varje inlägg inte längre visas känns pedagogiskt jobbigt. Jag vet inte vad som slår bra respektive obra utan får i inte så liten utsträckning treva i mörker. Men det är fortfarande bra att bloggen finns, även om det känns som folk , ni alltså, har viktigare saker för er än att läsa bloggar i sommarvärmen. Håller trenden i sig går jag kanske över till sommar fart under juli med färre inlägg.

Nu har semestern börjat. Härligt!!!

Furufnattig Fredag på er (detta tror jag bara att Nicole begriper utan att Googla:))...)

Nu lägger jag  ut en före renoveringbild av en del av mitt vardagsrum. Ny färg på v'äggarna, Ett ljusare sofföverdrag på den nästan aldrig nyttjade tvåsits soffa (har en likadan men tresits utanför bild som nyttjas flitigt som tv-soffa), nya gardiner, svart element  och lite andra detaljer så blir det nog bra. Start tidigt i höst vid något lämpligt tillfälle då projektledarn jobbar...

Liiite mäktigt är det i alla fall att ha Mona Sahlin som facebokkompis. Även om vi är många tusen. Ligger nästan i nivå med att jag varit på krog med Margot Wallström. Och Anders Carlgren på Fryshuset.

Hur kan någon välja att inte rösta på mänskliga, rasonerande Mona???

...hamnar all reklam från Postkodslotteriet. Jag har otroligt svårt för deras skrämselreklam, och dessutom upphör välgörenhet exakt då du som enskild av någon anledning tröttnar på att ge pengar, oavsett i vilken form. Politiskt beslutade satsningar är betydligt stabilare.

Vi ska fixa till mitt vardagsrum! Ny färg, gardiner med mera. Före/efterbilder kommer...Start tidigt i höst, troligen.

Fick sommarnumret av vår personaltidning i min hand idag. Den ser lika bra ut som vanligt och jag känner att mitt "Porträtt", en serie jag kört i princip i upp emot 15 år gick fram bra. Vi har fått en grymt bra layout i tidningen, och även höjt den journalistiska kvaliteten typ fyra snäpp.

Nu börjar diskussionerna om Wheelsträffen ser jag också. Jag har inga bra förslag på hur man kan utveckla träffen, men det är viktigt att se på folklivet med en viss glimt i ögat. Det gäller alla. Det gäller också att vara stenhårt konsekvent och informera om vad som är OK eller ej. Det gäller polisen. Visst finns en cruisingradiokanal? Det borde i alla fall göra det...Jag tror inte att någon tar ansvar för kvällen som det efterlysts. Men jag tvivlar på att det behövs. Raggare är lite bullriga men snälla. Många år på Power Meet i Västerås som är nalta större även om vår träff växer har fått mig att förstå vilken folkfestspotential ett sånt här arrangemang har. Jag gjorde ett stort reportage i VF om Power Meet 1993 och facinerades bland annat över alla tanter som bar ut solstolar ock satte sig mitt i smeten för att verkligen kunna njuta.

Suck, nu när C har semester måste jag tänka själv när det gäller mat. Det vill säga plocka ut nåt ur frysen kvällen före. Mina andra assistenter kan laga till det men jag måste alltså veta vad jag vill ha kvällen före.

Jag hoppas i alla fall att jag inte hamnar på samma nivå som en jobbarkompis för länge sedan. Mamma och pappa var borta och han laddade lådan med inlagd sill och spagetti...

Terriffic Thursday på er...

Hösten 1971 var det dags för ett stort steg. Det från byskolan i Dalasjö till Hembergsskolan i Vilhelmina och högstadiet. Känslorna var kanske inte spänning och iver, snarare passade det gamla talessättet "I som här inträden - låten hoppet fara - sällsynt bra. Vi hade nämligen systematiskt skrämts så att tätortsskolan mycket väl kunde vara en ren förgård till helvetet. Långt hår knark, vandalism var vad som skulle möta oss när vi klev av bussen nere på Skolgatan för en tung promenad upp till Hemberget. Den förste jag träffade var en av Vilhelminas ytterst få hippies så det såg ut som alla misstankar skulle bekräftas. Det visade sig dock att han var väldigt snäll och rätt snart var vi assimillerade i miljön. Då hade nog skolan inget lysande rykte, något som vi gärna spädde på. Men i dagsläget skulle den inte ens funnit med på en lista över problemskolor. De problem som fanns hade ibland sitt ursprung i brist på vuxna och den rotlöshet som många inackorderade elever kände. Sporadiskt förekom att någon sniffade eller söp. Rökte gjorde de flesta med det var något naturligt. Lärar-rummet påminde om en skogsbrand på rasterna och min fantastiska klassföreståndare, R.F som hon hette trots att hon verkade helsvensk brände nästan upp sitt vackra hår i stressen mellan två lektioner en gång.

Ha! Vi skolkade ju inte ens! Det var som att den ovanan ännu inte slagit rot i Vilhelmina. Buset bestod oftast i att man pratade utan att bry sig om läraren. R. F hade en bra metod. Hon brukade helt enkelt sötta sig i knät på busen och gulla lite. Holy mother of god så pinsamt!!! Det riskerade man inte skulle hända fler gånger. Jag tror inte det skulle fungera som straff för dagens högstadiegrabbar att få en supersnygg 25-åring i kortkort i knät men det här var 70-tal...

Hm...jag minns fortfarande min klasskamrat ute i rasthallen:

"Flås Flås...har du sett, XX har ingen behå på sig!!!

Jag tror det var startskott för en inspirerande period då det nog knappt såldes ett enda dyligt plagg till tjejer under 25. Kvinnor brukar prata om den tiden med visst obehag men jag och många killar med mig blev så miljöskadade att vi fortfarande identifierar ett bröst utan behå på 50 meters håll. Hemskt men sant...

Annars var det jeans med otroligt vida ben som var modet. Gärna i något glittrigt sammetstyg. Silver Dollar hette ett märke. Och falska mockajackor som blev som korrugerad plåt i kyla. Skoterskor behöver jag väl inte nämna. "Muk Pak", vad det nu kan betyda.

Jag hade en tidig punkperiod, faktiskt några år före punken. Päls, Grönflejkade bondeförbundare - ett slags kängor - kromat hundkoppel runt halsen, ja herre gud. Men när jag såg mig själv i helfigur på MB i Dorotea innebar det att min punkkarrär tog slut för evigt...

Punkperiod innebar dock icke punk. Det var Flamingokvintetten, 50-tals rock och Creedence Clearvater Revival som gällde. Och av någon outgrundlig anledning Johnny Rivers, en smörrockare jag knappt hört talas om på 30 år.

Hm...jag känner att det här är en djup källa att ösa  ur. Jag har bara tagit en liten klunk i kväll...

Topptrevlig Tisdag i alla fall...

Hur många mobiltelefoner har du? Och hur ofta köper du ny? Varje vecka, eller...

Jag undrar därför att jag facineras av det enorma mobilutbud som annonseras. Media Tysken, El-elefanten, Export eller vad de nu kan heta dränker oss varje vecka. Och någon måste väl köpa??? Annars skulle väl inte priskuranterna, som farfar skulle sagt, fortsätta komma.

Jag har ägt ungefär tio - tolv mobiler. Vilket innebär att en ringgrunka lever runt 18 månader hos mig. Och jag byter när de går sönder. Kanske en trist strategi men det funkar för mig. Mina krav är som följer: Det ska säga Riiing när någon söker mig och jag ska kunna genomföra ett samtal i stort sett överallt. SMS är jättebra och även MMS och det ska vara lätt att skicka. En kamera som tar bilder som håller för web och små kopior är ju bra. Min är på 1,3 mb. Den duger med ett nödrop. Ja, sen är det slut. Mer behöver jag inte. Jo, stöt och fukttålig är braaa. Doppar bara min i handfatet o sköljer av om den blivit smutsig...

Telefontillfredställande Tisdag på er

Idag är det exakt fyra år sedan jag la mig på operationsbordet på Sahlgrenska för en operation som skulle komma att ta 24 timmar, kräva 20 liter blod,slå ut njurarna och göra mig till en zombie i kanske tre veckor. Detta med god utsikt att bli en grönsak på grund av syrebrist (kom ihåg att jag vill bli en morot, Nicole, om det händer i framtiden:). Och dessutom den första av fyra operationer som på ett eller annat sätt är en följd av den första.

Enkelt uttryckt - vad fan är det att fira?

Massor vill jag påstå. Även bortsett från det grundläggande faktum att jag tack vare alla fantastska insatser lever. För beskedet från läkaren var glasklart:

"Att behålla den här tumören är inte förenligt med ett fortsatt liv", som han uttryckte det.

Dessutom har jag upplevt mycket, fått träffa massor av intressanta människor och känner efter en snårig period för några år sedan att jag landat i en vardag som i många stycken är mycket bättre än förut. Stroken 2008 ställde till det lite extra men vi ha löst de problem som uppstod då. Mina fantastiska assistenter gör enormt mycket för den höga livskvalitet jag upplever.Men egentligen är det en paketinsats från alla parter. Som dessutom kostade mig 1200 kronor i månaden som dyrast. Skulle jag nödtorftigt stått för mina vårdkostnader själv hade det handlat om mångmiljonbelopp. Och eftersom jag var både överviktig och hade diabetes innan hade inget försäkringsbolag varit en pillisnutt intresserad att försäkra mig. "Åt var och en efter behov, av var och en efter förmåga". Gammal fin sossepolitik.

Jag och P äter en god lunch idag. Jag tycker att jag har all rätt att njuta av maten...

Bor man på Storgatan har man lite av läktarplats på crusingen om lusten faller på. Det är inte citypuls här 700 - 800 meter från tegsbron, men det glider  förbi tillräckligt många. 2007 rullade jag ut med ett sixpack och kollade men i år nöjer jag mig med att vara inomhus. Den här tidningens snygga och snabba bildspel gav massor av information. Appropå information kan jag berätta att kissen på min toppbild heter Elvira. Hon var på studiebesök härom kvällen. Ikväll gör jag inget ambitiöst i bloggväg. Men inspirerad av en annan bloggare tror jag att nästa text ska få handla lite om Hembergsskolan 72 - 74 och vad jag minns därifrån.

Suparfri Söndag alla cruisare!!

Det här är lite av det material jag drabbar oskyldiga kursdeltagare med...

Lite ord och meningar att undvika

Förhoppningsvis behöver ni aldrig använda dessa uttryck. Men om ni måste göra det, gör inte det!!!

Se upp för upp! I alla fall när det används för att ”fråga upp om..”, ”baka upp.., förstora upp.., bromsa upp…” och så vidare. Ett helt onödigt småord som bara förlänger meningen i de sammanhangen.

Utländska modeuttryck. Att vara ”committad” är att vara hängiven eller engagerad. Som ett exempel. Hittar du andra när du korrekturläser din text, se över om de går att ersätta med något svenskt som fler förstår.

Hm..det här är lite ”off topic” om jag själv får använda mig av ett uttryck som många inte känner till, (det betyder att  jag kommer att ta upp något som ligger lite utanför ämnet i till exempel ett forum på Internet), men den här historien måste jag berätta:

Vi hade belgare på besök på mitt företag. Och vid den tiden pratade många om att saker inte var ”en ko på isen” för att understryka att det som det handlade om var ett hanterbart problem. Givetvis direktöversattes detta till engelska åt vår belgiska gäst. Men vid middagen på kvällen kunde han inte hålla sig längre. Han lutade  sig mot sin värd  och  viskade; ”Excuse me, could you please explain the _expression ”It is not a cow in the eyes…”.

Utländska kan ju vara jobbigt. En annan gång satt en arbetskamrat och pratade med några engelska entrepenörer i ett fikarum. Och kom in på ämnet dubbdäck. Men vad heter nu det på engelska?? Lätt stressad fick min kamrat ur sig:
”You see, its tires with little pigs on!!!!”

”Dags” och ”Också” stavas så. Stoppa inte in något ”X”. Det irriterar i alla fall mig.

Mail- och framförallt SMS-språket är en egen värld som utformats på ett visst sätt. Men ta inte med er det när ni ska skriva mer bestående dokument. …..

Att vara ensam är inte att vara själv. Tycker jag i alla fall. En journalist på teve ställde frågan  till en intervjuperson, ”Hur är det, lever du själv?…”. Både han och jag var väldigt frågande till den formuleringen. Byt inte ut ”ensam” mot ”själv” i dessa sammanhang.

Detta är jättevanligt! Jag ser det varje vecka, även i stora tidningar. ”Carl Bildt tillhör en av Sveriges mest framgångsrika högerpolitiker i modern tid”. ”Ralf Edström tillhör en av de bästa fotbollspelarna på 70-talet”. Är det någon märklig form av slaveri? Jag tror inte alls att dessa eller andra som drabbas av att ”tillhöra” verkligen ägs av någon annan. Men det kan även drabba annat än människor. ”Toyota tillhör en av de största biltillverkarna”, kan  man få läsa.  Tillhör byts ut mot ”är” eller ”var”. Går även att ta bort ”en av” i exemplen ovan.

Ja, det var några av mina personliga irritationsmonument, eller vad det nu heter…
Ingemar

Lagom Lördag på er

Kul! Som en följd av min dialog med Pite havsbad har jag fått äran att bli en referensgrupp som läser igenom deras material som sedan ska utgöra information till funktionshindrade. Denna  är så genomarbetad att jag definitivt känner att det inte var min maildiskussion som var startskottet för att ta fram det. Men förhoppningsvis har jag i alla fall snabbat på spridandet av informationen lite. Det ser faktiskt så intressant ut att jag funderar på att åka upp en sväng i sommar. Om ekonomin medger, förstås. Jag glömmer ju periodvis bort att det står ett hus utanför Vilhelmina som kräver ett visst underhåll. Ska prova en idé jag har med kommunen i morgon. Om det går att få några sommarjobbare som fixar i ordning tomten ett par dagar. Vore perfekt för oss som bor för långt bort eller inte kan själv. Den affärsidén bjuder jag på till företagsamma ungdomar...

Har haft kissebesök av Elvira i kväll. Det var nog rena äventyrslandet för henne, hon blev så till sig att hon till och med ratade favoritgodiset!!! Trevligt, och det blir nog fler besök. Det tar sig på djurfronten. Det har väl förekommit ett visst mått av djuriskt beteende, särskilt i samband med att en och annan bäver tillfälligt vistats i huset (här hoppas jag att ingen begriper vad jag menar. Jag är en dålig människa med äcklig sexistisk humor...) men den senaste tiden har både katt och hund gästat mig.

Nu ska jag så sakta trappa ner och försöka sova lite i natt. De säger att man blir piggare då. Var till doktorn idag, förresten. Fortsatt sjukskrivning 75 % till 23 september och ansökan om sjukersättning blev resultatet. Som väntat. De senaste fyra åren har jav varit helt eller delvis sjukskriven långa perioder. Men hela den processen har fungerat riktigt bra. Det är min egen upplevelse, men jag ser ju även hur det kan bli då människor ska rehabiliteras in absurdum. Och reagerar på det, vilket är svårt att låta bli.

Har för övrigt haft otur med kvinnor i kväll. Den fantastiska Lady X hade sjukdom i djurbesättningen och kunde inte komma hit och teepeea och prata om livet. K, min återfunna kompis, var tvungen att omboka sitt planerade fredagsbesök.

Feriefriställd Fredag, ni som börjar semestern redan.

Ja, jag har i alla fall fått tre månader till på mitt företag, det blir alltså inte förrän runt årsskiftet jag sägs upp. I alla fall verkar det vara planen, och jag är märkligt lugn inför detta. So what, Vill de att jag ska ställas till arbetsmarknadens förfogande  eller nåt på 25 % med A-kassa och förmodligen sjukbidrag för resterande så gärna. Men i nuläget har jag oändligt, vääldigt, svårt att se att någon arbetsgivare skulle visa tillstymmelsen av intresse. Unga, hungriga, välutbildade, flexibla (ett hemskt ord "Måste ställa upp på allt", vore mer korrekt formulerat) är ju chanslösa. En del av er minns platsansökningen jag skrev för några bloggar sedan. Jag är het som en isbit misstänker jag. Men visst kan jag ha fel och då berättar jag även det här på bloggen så småningom. Ja, om inte annat kan jag ju skriva en dokumentär om mitt arbetsliv. Över 30 år med bra kontakter i alla riktningar gör att jag vet en del. Och jag har dessutom förmågan att berätta det. Det blir inte alls någon skandalbok. Mycket roligt har hänt under drygt 30 år och det  är under vissa perioder ett väldigt bra företag att vara verksam i. Men det finns även rejält mörka sidor som förtjänar att berättas om. Hm...vi får se, jag kanske fortsätter med anekdoter från barndomen i stället.

Hade en rejäl framgång i veckan då jag fick Pite havsbad som ju är en STOR grej i Norrbotten att se över sin information till funktionshindrade rejält. Som så ofta finns många anpassningar men man saknar förmåga att berätta det. Magasin 365 var nästan helt i avsaknad av sådan. Jag kontaktade VD:n en av allt att döma förträfflig herre vi namn Robert Sjölund. Det han berättade om hur anläggningen fungerar för rullstolsburna, som var det område jag tog upp, gör att i alla fall jag känner att jag skulle våga besöka havsbadets anläggningar. Och nästa år ska det förhoppningsvis gå att läsainformation om det. Vill nån ha kopia på vår skriftväxling, där Robert berättar mer i detalj vad som är gjort för rullstolsburna på Pite havsbad, hör av er så mailar jag. Min adress är kursfall@yahoo.se

Turbotrycks Torsdag på er...