Vi var ett gäng som samlades på Det Stora Företaget Som Säljer Elektronik i kväll. Syftet var att klämma på och drömma om lite kameror. I mitt fall en ganska trygg sysselsättning. Risken för spontanköp av någon systemkamera som jag tidigare säkert avverkat ett tiotal av är liten då vänsterarmen inte vill vara med. I alla fall så länge jag inte är rik och kan köpa ett antal objektiv med fast brännvidd. 20 mm, 50-60 mm, 105 mm och ett 300 är egentligen minimum. Ska bra sådana gluggar matchas med ett bra hus hamnar man säkert på 40 - 50 000 minst.

Ja, nu är det ju så att i de flesta hushåll finns en kamera för någon tusenlapp eller två. Som man i de allra flesta fall är nöjd med, och det med all anledning. Det finns knappt några uttalat dåliga kameror i Sverige, de märkena hittar inga återförsäljare. Även om det nu börjat dyka upp ett och annat mer tveksamt märke. Men anyhow de flesta är bra.

Men så finns då de mer målinriktade fotograferna. Och om någon branch är materialets förlovade så är det fotografin. Länge dominerade ett par jättar men nu har en mängd uppstickare dykt upp från andra hörn av elektronikvärlden.  När Lady X skulle handla nya grejor provades enormt många varianter i tanken innan det välgrundade valet föll på en av de två jättarna. Ett bra val om man ska döma av hennes bilder.

Men poängen i det hela är att oftast - hur bildorienterade man än försöker vara kommer prisdskussionen in i bilden. Vilket är helt rätt. Det handlar om maximal skärpa, ljusstyrka, snabbhet, stryktålighet och sånt. och det kostar. Men fortsätt vara nöjd med din lite enklare kamera. Den gör ett bra jobb i nästan alla normallägen.

Till en början vill jag fastslå: det mesta blir mycket bättre. Det är lätt att hemfalla till nostalgi oavsett om det handlar om Amazonen, priserna på hojtarolja eller kvaliten på falukorven.

Men oftast blir man kraftigt överraskad över hur bra den nya tiden fungerar. Ta bara deklarationen. De senaste åren har jag fixat den per telefon på två minuter. Jag minns min barndom med farsan inlåst, svettig, i finrummet med ett berg av begravningsvita blanketter där minsta felberäkning skulle sluta i häkte och vannära.

Eller att ringa vårdcentralen. Eeeeviga telefonköer, frustration och stark känsla av att det nog vore bättre att i lugn och ro självdö... Nu ett telefonsignal där du direkt får uppgift om när de ska ringa upp vilket de gör och problemet är löst.

För att göra en riktig halsbrytare - I poden. En kompis hakade på sin på min bil CD inför en långresa, sökte reda på en radiofrekvens och POFF!! hade vi I podens alla några tusen låtar ut i bilhögtalarna med perfekt återgivning...

Förr i världen fanns ju ingen direkt motsvarighet till You tube, som bortsett från ett ovanligt korkat namn är fantastiskt. Ja, visserligen är mycket rena skräpet men varje minut laddas 24 timmar nytt material upp på "tuben"  så en viss förståelse för det får man ha.

Det var bara några småsaker som dök upp.

En annan sak som definitivt blivit bättre är min blogg. För ungefär ett år sedan fanns den inte alls:)....

På bilden ser ni min nyinförskaffade monoped. Som ger både arm- och benträning. Man kan tycka att jag borde ha annat för mig en lördagskväll men jag var lite nyfiken att prova. Med den där ska jag "köra runt" i vardagsrummet i framtiden. Nu får det bli sängen igen. Godnatt!

En kommenterare har undrat var toppbilden är tagen. Svaret är Storuman, våren -81. Har ingen aning om varför men vi var i alla fall där. I det samhället fanns flera intressanta attraktioner förr i världen. Ett flertal korvkiosker av någon anledning medan vi i Vilhelmina i många år hade vår födoförsörjning tryggad av S-grillen. Och herreminje, de hade strips i Storuman!!! Vilket var en given anledning till en sjumilaresa till grannkommunen. Det fanns även en affär som sålde krossad plysch som under en period var högsta bilinredningsmode. Den lätt chockade expediten berättade att man normalt sålde någon liten bit till nån tant som skulle sy en lampskärm. Och nu kom jeans- och träskoynglingar in och handlade metervis!!!

Och så hade de eldfesten. Ett stort party på höstkanten(?) som lockade massor av folk. Den märkligt döpta orten Volvoliden ligger visst också i Storumans kommun. Jag var inte dit själv, men ett helt gäng unga volvoentusiastiska kompisar gjorde den resan bara för att se hur det såg ut.

Under min Fairlane-epok på 70-talet avsåg stora delar av Vilhelminas raggarkår att besöka Sandsele och dess logdans vid ett tillfälle. Det var jag, en Buick Electra och en Malibu SS som alla gamla vilhelminabor vet vilka som ägde. Men precis i likhet med sjön så suger även 45:an på kvällskvisten så runt sjutiden planerade vi ett näringsintag vid en av de nämnda korvkioskerna. Men för att manifestera vår närvaro och ungdomliga livsglädje tog vi först några rundor runt samhället varefter min bil snurrade några varv runt parkeringen där snabbmatrestaurangen var belägen. En tämligen högljudd kamrat hängde ut genom sidorutan och uttryckte rakt och ärligt sitt sinnestillstånd. Tyvärr var det inte bara solsken och mjölkchoklad just då.

Kanske bidrog detta till att stan hade stängt när vi en stund senare skulle handla. Alla luckor överallt var låsta och det var bara att kryssa vidare.

Nu kryssar jag vidare mot sängen.

Lukullisk Lördag på er.

Som ni nog noterat har jag bytt ut moppebilden. Mot den Pontiac Firebird jag gjorde vägarna osäker med 1981. Den gick perfekt under alla mina nästan 4 000 mil. Ja, på den tiden använde man bilarna och den stod i princip aldrig stilla. Var begåvad med skivbromsar fram utan servo vilket innebar att du bara hade ett bromförsök om det gick fort. Men rymde bara fem. Och om den som satt i mitten bak på den hårda mittkonsolen var en kille blev nog inga barn gjorda den närmate tiden efter resan...

Fun Friday:-).

Jag tänkte testa vad Försäkringskassan erbjuder under denna rubrik som de har marknadsfört hårt sista tiden. Men det blev nog mer överraskning än avsett. Det jag fick var en helt blank skärmyta där förmodligen någon film ska visas. Samt två smått förskrämda röster som intygade att de jobbade på kassan fast "det kunde väl ingen tro" av någon anledning.

Samt en melodislinga som av allt att döma kommer att fortsätta ljuda tills helvetet fryser oavsett vad jag gör. Men det är kanske det som är överraskningen? Nej, det måste finnas mer...

Har du någon gång varit inblandad i ett upprörd sjukskrivningsdiskussion på jobbet? I många år har den allmänna meningen varit att sjukskrivning är en enorm utgift för samhället. Det är ren lögn!

Redan för många år sedan fick jag höra att arbetskadeförsäkringen, som då försämrats då det gäller beviskrav, var grovt överfinansierad. Men uppgifterna kändes nästa för osannolika, och diskussionen las på is.

Men nu har det flutit upp igen och visat sig vara ett isberg med det mesta under ytan. Så här ser prognosen för de närmaste åren, t o m 2014, ut:

Sjukförsäkring överfinansieras med 63 miljarder

Arbetsskadeförsäkringen överfinansieras med 23 miljarder

Efterlevandpension överfinansieras med 33 miljarder

Föräldraförsäkringen underfinansieras med -30 miljarder

Men totalt går våra försäkringar 89 miljarder plus!!!

Varför bry sig att höja skatten då man kan ta det såhär istället?

Konfiskation och bedrägeri och framförallt ett hån mot dem som skulle behövt pengarna för rehabilitering och trygghet.

Den här överfinansieringen är inte direkt kopplad till regeringsmakt. Uppbyggnaden inleddes 2002. Men den har accellererat enormt med alliansregering.

Och jag sitter inte heller och bara blåljuger som vissa nog tror. Siffrorna här ovan har Pensionsmyndigheten, Folksam, Försäkringskassan och något som heter Ekonomistyrningsverket (aldrig hört talas om...) räknat fram. Och liknande siffror finns att hitta på massor av ställen.

"Svenska folket är utsatt för plundring", sa visst ekonomen Sven Grassman i ett annat sammanhang. Men sällan har det stämt så bra som nu...

Tröttskörd Torsdag (men fredag blir bättre...)

Jag skrev en gång om den fina Zundapp jag köpte på Lindgrens Maskin för 700 spänn. Och vandaliserade. Det är den ni ser på bilden från mitten av 70-talet. Så småningom utsattes den för vissa vilda trim-försök, kläddes delvis i leopardskinnsimitation och gick ner sig. Den oreange/svarta lacken bidrog inte heller till några stilpris.

Jag sitter hör med vax och propplösare i öronen och hoppas det ska få proppen att lossna. Jag låg en timme i den fruktade magnetkameran idag med hörselproppar och kåpor och det väckte tydligen mina latent vanvårdade hörselgångar.

Eller sövde dem, snarare, jag var nära på heldöv efteråt. Även lungorna fick en dos röntgenstrålar så om en månad eller så är det dags att få besked om några nya tumörer visar sig. Inte den gladaste av dagar, men det är ju bättre att veta och kanske kunna sätta in åtgärder, än att förtränga.

Undrar baj dä väj, om man får reda på om någon personröstat d v s kryssat, just mitt namn. Det vore kul att veta. Tror att de räknar personkryssen i dag, men om informationen går vidare i normalfallet vet jag inte. NEJ, jag röstade inte på mig själv. Andreas Lundgren, Peter Olofsson och Helen Pettersson fick mina röster i respektive val vill jag minnas. Tre sossar som gör att det är en ära att tillhöra partiet.

Hela den här veckan går i sjukvårdens tecken för mig. Tisdag magnet foto, alltså. Jättetrevlig personal som vanligt, förresten. I morgon har jag en date med företagsläkaren, på torsdag fotar jag ögonbottnarna och på fredag träffar jag både arbetstrapeut och sjukgymnast samtidigt som jag är och tränar på Dragonens Hälsocentral vilket sker varje tisdag och fredag. Och bättre blir jag - att ta av och på klockan tog 20 minuter om det över huvud taget gick då jag låg på strokeakuten. Nu fixar jag det på 15 sekunder. Och jag klarar vikter i gymmet jag inte ens kunde drömma om. Men nu är det benens tur. Jag ska få en s k monoped som jag kan köra in i med rullstolen och sedan cykla. Så där kommer jag att nöta på.

Ett annat steg blir att stärka ryggen. Jag behöver inte gå långt nu med gåbord innan jag börjar hänga på bordet. Tror att jag saknar lite i ryggen sedan tumöroperationen 2006. Svanskotan och lite andra kotor försvann visst eftersom tumören satt på dem.

Inte underligt att operationen tog 24 timmar. Men jag blev i alla fall slagen med råge av en kille i Australien då det gäller blodtransfusioner. Tyckte "mina" 20 liter lät enormt mycket men han fick 70 liter sedan en haj bitit av honom armen!!!

Visste ni förresten att om vi skippade att äta godis i världen hade vi i stort sett råd att lösa världssvältsproblemet Vi snaskar för niohundra miljarder (ofattbart, men slå ut det på sex miljarder människor)  och svälten skulle lösas för drygt en biljon. Ja, tusen miljarder alltså...

Hittade ingen bild där min kompis inte var med, och eftersom han numera inte går att tillfråga tog jag en bild från någonstans i Skåne från samma tid med hans Oåel Rekord...

1978 blev jag Amazonägare första gången. Detta efter att min Fairlane fått ny husse, och förmodligen till mina föräldrars stora glädje. Om det var en 62: eller 63:a lyckades jag aldrig utröna men den var mitt sällskap sommaren -78. Oxiderat mörkgrå kunde nog färgen kallas, och efter lite modifieringar i form av läderratt (150 spänn Biltema) vidrigt fula varselljus (Biltema 39.90) och vissa kontrasterande oreanga fält penselmålade samt bortskruvad stötfångare var den åkklar. Den tog mig och kompisen både till Rättvik och till Norge trots att man regelbundet fick gå ut och lyfta motorn till rätta. Det såg man enklast genom att växelspaken började peka snett. Hela bakrutan fylldes succesivt med ölringar och bärarmarna till den diffbromsade bakaxeln rostade snart av så det var ett rent mirakel att den rullade.

Den hamnade så småningom bakom väggen men köptes av en kompis på vinterns vidrigaste och kallaste dag och blev modifierad till en "värsting", svart med eldsflammor (jag vågade inte göra fler då kanske brandkåren rycker ut, sa lackeraren...), och förmodligen åtskilliga fuskrenoverade komponenter. Men för att skjutsa fulla fjortisar var det perfekt...Därefter blev den mer seriöst renoverad och rullade faktiskt länge runt om i landet. Men jag kollade numret precis nu och det tillhör numera en svart Cadillac 1958 i Stenstorp var det nu kan vara.

Om tekniken funkar lägger jag ut en dålig bild på underverket, som du redan sett då du läst detta.

Idag väntar Sävar. Jag ska ta en titt på ett hus som ett par vänner inhandlat. Och givetvis ska vi utöva lite närturism.

Trots att jag bodde på Neuromedicinskt Centrum i kanske fem månader. Ja, det hette Björkgården på den tiden man fick döpa saker så folk begrep vad de var. Och den ligger i Sävar. Men jag var inte längre bort från den än vad en stackars rehabassistent mäktade släpa mig på vinterföre, så det finns mycket att upptäcka.

Konstatera även att mitt föreningsliv i framtiden kan bli magert. I små och stora annonser kan man se hur alla möjliga organisationer vill locka sina medlemmar till - surströmmingsfest!

Jag har visserligen varit med på ett flertal och haft väldigt trevligt, men visst kunde man väl tänka sig palt eller älgkötts eller rostbiffs eller västerbottensost eller golimpe eller nudelfest i stället? Kort sagt, nästan vad fan som helst. Jag förstår/har aldrig förstått/kommer aldrig att förstå vitsen att äta surströmming i ett välfärdsland...

I och för sig är vi -och där är jag definitivt med och smaskar - lika absurda då vi vräker i oss rökt kött som det egentligen inte finns minsta behov av nu när vi inte behöver röka djurliken (Varsågoda DBF, det blir sista gången...) för att de ska hålla sig.

Nu har jag ju alltså inte skrivit om Det Där. Men givetvis vill jag att du Gör Det idag om du inte gjort det redan. Du kan göra Det ensam eller med någon du tycker om. Och jag antar att du kan göra Det närsom helst då det passar. Vilken annan söndag som helst hade det där låtit lite fräckt, men inte idag...

Sedelväljar Söndag...

Idag är det exakt två år sedan stroken slog ut min vänstersida. Och för övrigt drygt fyra år sedan läkarna hittade en tumör i min ryggrad. Givetvis innebar det att livet förändrades.

- Jag har fått träffa många intressanta människor

- Jag fick göra ett välbehövligt lägenhetsbyte efter tumöroperationen

- Jag har fått en bättre struktur i livet med fylld frys och en planerad vardag

- Och jag stressar förhoppningsvis inte som jag gjorde förr

- Jag har fått uppleva svensk sjukvård. En fantastisk upplevelse!

- Och den upplevelsen har totalt kostat mig 1200 i månaden då jag var sjuk

- På något sätt som är svårbeskrivligt har mitt förhållande till livet ändrats

Så visst kan jag väl fira lite idag?

Ronny Pettersson, formel 1 stjärnan, lärde en gång ut att det var viktigt att kämpa med bilen hela tiden om en situation uppstår. Tills kraschen är ett faktum. Många släpper nämligen allt och bara väntar passivt. Lite så är det i Socialdemokraterna nu. Många kämpar även de sista timmarna före valet. Entusiastiskt och engagerat. Jag tror aldrig jag varit så nyfiken på hur valet utvecklas som i år. Det samma gäller säkert många av er. En tydlig majoritet för något av blocken är visionen, och givetvis helst då det röd-gröna. För en styrning till ett samhälle där ingen som oförskyllt blivit ställd utanför ska fara illa. En styrning från  ett tillstånd där den enda grupp som är värd att värna är friska och arbetsföra med hygglig inkomst.

Men en annan sak som är viktig oavsett partifärg är att hitta arbetsformer som gör att politiken på ett eller annat sätt intresserar yngre. Framförallt skapa en struktur som väldigt tydligt talar om att om du engagerar dig innebär det inte att du snabbt kommer att drunkna i massor av uppdrag tills du hoppar av för att aldrig mer återkomma, bränd och negativ. Jag har sett det fenomenet många gånger i facket.

Apropå facket kan man väl säga att jag kliver av mitt uppdrag som studieorganisatör i Södra Västerbotten våren 2011. I praktiken gjorde jag det redan 2008, och tyvärr tillåter inte min fysik att jag jobbar mycket mer än 25 % som nu, medan det uppdraget förutsätter 125 %, eller därom kring!  Givetvis kommer jag att finnas med på ett hörn, särskilt om jag får behålla mitt uppdrag i gymnasienämnden, men riktigt hur vet jag inte.

Nu hör jag hur regnet börjar smattra, jag hoppas bara det är uppehåll i morgon då jag ska rösta så jag slipper ta bilen de 200 metrarna till Hemgården.

Lövfallar Lördag på er. Men ha kul ändå!!

Oj vilka hemligheter jag kunde avslöja! Marken skulle skälva, byggnader raseras, makthavare svettas...

Nej, så är det förstås inte. Men om jag hade det skulle jag genast ställas inför ett problem: Hur ska jag överhuvudtaget avslöja oegentligheterna och få något gensvar? I allmänhet vänder man bara blad i tidningen eller byter kanal och på fem minuter är det vi sagt eller gjort bortglömt av de flesta.

För hundra år sedan minns en hel by att Lars-Ers Hjonsson blev för full på ett bröllop för förtio år sedan i prästgården och spydde på klockaren.

Alla minns, och den händelsen levde vidare från generation till generation. Men nu produceras så enormt mycket information  att ingen hinner bearbeta den.

Händelser drunknar i bruset, bokstavligen.

För övrigt kan intresseklubben notera att att blivit förkyld lagom till helgen. Visstja, jag måste avverka min personvalskampanj!

Rösta på mig.

Så, då var den klar....

Godfortsatt natt. Fundersam Fredag (främst för de som inte bestämt sig).

Under många år var jag storkonsument av böcker. Det handlade sällan om några nobelpristagare, även om det också förekom. Men typ Stephen King,  Edgar Allan Poe (Läs hans "Hemlighetsfulla och fantastiska historier"), Jan Fridegård, lite Ivar Lo. Myriader av pocketböcker med huvudpersoner som Mac Allister, Remo ("mannen som är en dödsmaskin!"...) och hela Isfolketbibban. En salig blandning alltså men lite av bränslet till den elden stod nog Enid Blyton för. När hon stängde ögonen efter ett drygt 70-årigt liv 1968 hade hon skrivit 600 böcker. Utan några förberedelser, 10 000 ord per dag, pang bom! Jag som vet hur jag får jobba för att få den röda tråden att hålla i en ynka 15-sidorsnovell blir imponerad av sånt. Hon var en kulturfara med sina ganska enkla ungdomsäventyr. Jag vet hur magistern varnade oss. Vilket givetvis gjorde henne ännu intressantare...

Jag brukade fylla en stor portfölj varje gång jag fick chansen att besöka citybiblioteket i Vilhelmina. Men länge trodde vi att det var en man som låg bakom böckerna. Enid lät så...ja, manligt på något vis.

I hennes böcker fanns alltid ett lagom spännande mysterium att lösa, picknick-korgen var välfylld och vädret precis lagom vackert. I verkligheten fick vi hitta på mysterierna själva. Picknick fick vi i alla fall uppleva då skolan med relativt tät regelbundenhet serverade alla ungar mackor med ägg och kaviar samt god choklad i medhavd termos varefter vi travade iväg lagom långt för att kunna stoppa i oss godsakerna utan att skämmas. Och vädret var ju alltid vackert, det vet väl ni andra 50-taggare...

Nåja, mitt stora läsintresse får jag nog till ganska stor del skylla på den engelska författerinnan. Men numera är det betydligt lugnare fart. Jag tror faktiskt att Kerstin Ekmans "Händelser vid vatten" var den senaste. Men snart kanske jag går i barndom igen, som man säger. Och då är det kanske läge för "Fem löser slottsmysteriet" eller allt vad de nu kan heta...

Troligen Trevlig Torsdag på er

Det blev ingen fysiskt ond onsdag. Mitt besök på Folktandvården gick snabbt och smärtfritt. En väldigt trevlig och proffsig kvinna röntgade, analyserade och gav ett antal tider under hösten. Så förhoppningsvis är jag färdigbehandlad 2 december.

I minnet finns gamla remdrivna borrar och de smått skräckfyllda kollektiva tandläkarbesöken från skolan i Dalasjö. Samtidigt var de inte så lite lustfyllda, man kunde ju köpa spännande godis och fylla på lagret av Enid Blyton-böcker på biblioteket.

Idag på text TV kan vi läsa om två opinionsundersökningar. Den ena på SVT, den andra på kanal 4. Enligt den ena har SD ryckt fram till 7,5%. Den andra hävdar tvärtom att samma parti backat till 4,1 %.

Och givetvis är båda "statistiskt säkerställda". Blir man knäpp eller blir man knäpp??

Ja, det var bara det...

Ja, ikväll kan både det ena och det andra stryka runt husknutarna här i Umeå. Vinden viner lömskt i ett aningen öppet fönster och lövverken skakas sakta men säkert mot sin egen död.

Egentligen är ju en vacker kväll lika farlig, men fantasin stimuleras mer av det dramatiska.

Jag minns en kväll då fantasin definitivt inte behövde någon stimulans. I min ungdom var det vanligt att man tog mopeden förbi vårt hus, som var det sista i byn, fram till fotbollsplanen hundra meter bort. Där tippades moppen i en snödriva. Sedan promenera man kanske 500 meter längs en smal stig, som när den plogades var en drygt bilbred grusväg. Men oftast var det bara en smal upptrampad stig vintertid mellan höga snökanter. Längst upp låg det märkliga hus med okynniga dörrar jag berättat om för länge sedan, och där bodde den trevlige Lage som alltid hade kaffepannan i beredskap .

Den här kolsvarta vinterkvällen hade jag hunnit drygt halvvägs i de 20-gradiga kylan när en  obehaglig känsla spred sig i kroppen och fick mitt pigga tonårshjärta att skena lite fortare. Det var som att knarret under mina Muk Pak skoterskor inte riktigt synkroniserade med mina rörelser. Jag stannade en gång och lyssnade. Inte ett ljud. Sedan ytterligare 50 meter med öronen spetsade.

Stanna

Lyssna

Flåsa

Andningen lugnar sig

DÅ PLÖTSLIGT ETT LJUDLIGT FRUSTANDE BAKOM MIN RYGG!!!

Strax innan jag dör lyckas jag vrida ficklampan och får se en gigantisk renoxe som troget följt mig i flera hundra meter. Lättnaden gör att vi hinner bli kompisar, jag till och med pratar med honom,  innan han obesvärat plötsligt svänger av stigen och hoppar ut i djupsnön.

Vi konstaterade precis ikväll att det har sina fördelar att bo i stan. Att slippa sådana upplevelser är möjligen en av dem...

Ond Onsdag. JA, JAG SKA TILL TANDLÄKAREN!!!

Nästa inlägg publiceras torsdag 06.00 på allmän begäran...

Jag vill bara puffa lite för förra blogginlägget. Riktigt bra, har flera kul vinklar, och bör kunna konsumeras till frukost eller lunch. Så kryssa mig i dagens personbloggskampanj!

Annars väntar Lycksele i eftermiddag. Studieaktivakonferens för Västerbotten i IF Metall. Annars handlar ju det mesta om valet.  Jag blir förvånad när jag konstaterar att Mona fortfarande uppfattas som ostrukturerad och "pratig"  medan Reinfelds allvar och tydliga artikulation går rätt in i hjärtat på folk. Allvar och artikulation - då säljer du vilket kallt budskap som helst.

Men vi väljer om knappt en vecka...

Mysig Måndag.

Euriforin fyller precis nu mina 60-70 kvadrat in i minsta vrå! Efter år av oavbrutna hälsolarm som gått rakt in i min själ och varit precis riktade mot min livsstil och min ohälsoprofil har äntligen ljuset skådats. Forskarna, dessa överallt närvarande och allt studerande, har kommit fram till att ett fast handslag är en tydlig markör för ett långt liv! Heureka!! För är det något jag är genetiskt begåvad  med så är det ett fast handslag. Jag säger genetiskt för min pappa kunde nästan knäcka tegelstenar med kraften i sitt handslag även då han var långt övr åttio.

Ser för övrigt att Vänsterpartiet i Vilhelmina blivit av med ett gäng kondomer. Man konstaterar lite coolt att de ju ändå skulle spridas, men risken är väl snarast att någon finnig yngling fått sitt livsbehov tillfredställt(!!!)...

Och om Vänstern verkligen vill göra vilhelminaborna en stor tjänst skaffar de en ny sats!, (fy fan, kan ingen cencurera mig? Underlivshumor är SÅ kul...), sticker små hål i alla exemplaren och delar ut dem. För är det nåt vilhelminaborna INTE  behöver är det väl skyddsmedel som gör att de inte blir fler...

Själv har jag varit ett mycket dåligt exempel som inte sålde mitt hus utanför centralorten trots att köparen minst sagt var ivrig. Det fanns dock goda skäl, och kanske blir det av i vår i stället. Vilket per automatik innebär att vi går emot en historiskt djup svacka i husförsäljningskonjunkturen. I maj kan du inte ens skänka bort en hundkoja, ännu mindre ett riktigt hus.

Man ska lära sig nåt nytt varje dag. I dag lärde jag mig att en styrsnäcka från Opel Omega -00 och framåt passar i stort sett direkt på en Chevrolet 1957.

Jag medger att nyttan av detta kanske är begränsad men det är å andra sidan en kunskap som inte alla har...

Ny madrass - tyst - idag. IFMetall i morgon, fixa de sista detaljerna inför studieaktivaträffen. Det var väl Twittrigt???

Det får bli ett rätt snabbt inlägg i kväll. Men jag inser när jag tittar på bloggbilden att det nu är hög tid att anlita en imagekonsult. Okammad och med tandkrämsfläckar på tröjan vinner man inte massornas odelade kärlek. Hur stora massorna är är numera en åtminstone för mig väl förborgad hemlighet. Kuriren tillgrep det ända sedan George Orwells 1984 välkända nyspråkstricket. En försämring kallades förenkling eller förbättring och poff!! så har jag ingen aning om någon överhuvudtaget läser mina rader. Hursomhelst borde jag väl ta lite hänsyn till att valrörelsen är i full rullning. Och jag finns på S-valsedeln till kommunfullmäktige och kan även om jag har tur få fortsätta en period till i gymnasienämnden här i Umeå. Så det vill minsann till att kamma sig, annars blir det inga kryss på valsedeln. Samtidigt tror jag att man ska se ut på ett sätt man trivs med. Jag fylls av en sorts ödmjuk respekt för de bland de äldre politikerna som klär sig i kostym vid sammanträdea och mötena. Visst kan man mena att de går lite utan för sin samhällsklass då det handlar om Socialdemokrater eller vänstermänniskor över huvud taget. Samtidigt visar de tydligt att Detta är viktigt. Detta är ett förtroendeuppdrag. Detta tar jag på allvar. Allt detta känns väldigt viktigt. Och framförallt trivs de i "beslutskostymen". Spännande med val alltså. Skulle kommunfullmäktige bli verklighet öppnar sig en ny värld med ett brett synfält. Det är inte otroligt att perspektivet på industrifrågorna, som alltid varit viktiga för mig nu kommer att handla om mer än att skapa utbildningsmässiga förutsättningar för vår befolkning att hitta ett bra arbete som det i stor utsträckning handlat om tidigare.

Frän Fredag

Det är vääldigt länge sedan jag läste om hur tobaksföretagen spetsade sina produkter med extra nikotin för att snabbare skapa beroende. Det handlade om marknadsföring i utvecklingsländerna och det upprörde förstås. Men det kan också vara en kulturfråga som i Kina. Dagens Nyheter beskrev det igår. Samtidigt som flera miljoner där dör i rökrelaterade sjukdomar tror bara 25 % att det finns någon koppling till cancer. Ett riktigt guldläge för företagen!

På tal om sjukdomar och annat mysigt kom ytterligare en av alla dessa studier och forskningsrapporter i veckan. Diabetes är  en väldigt tydlig riskfaktor för senilitet. Eftersom jag själv är utövande sockersjuk sedan 1990 blev det ju ytterligare ett skott i råttan...Nej, vad säger jag "Spik i kistan", heter det ju. Men är man på god väg in i senilitet så vet man inte alltid vilka ord som kommer ut...

Allvarligt talat har jag nästan alla tänkbara markörer för livsförkortande sjukdomar. Diabetes, övervikt, stroke, en tumörsjukdom. Det finns säkert ett batteri andra om jag bara tänker efter.MEN å andra sidan super jag knappt något alls, jag röker inte, äter inget matfett, har bra kolesterol, rör inte surströmming, löser korsord (vilket ska vara bra för senilisar som jag...), mår i allmänhet bra.

Jag kan bli grymt, men kanske lite naivt, upprörd över att alla studier visar att just mitt liv och min kropp är totalt fel. Självklart hade jag gärna tvättbräda på magen, studsade en mil varje dag och livnärde mig på biodynamiskt odlad broccoli. Jag vet inte om det medverkar till ett långt liv. Men det känns i alla fall jäkligt långt, det lovar jag...

Nej, nu ska jag koka mina livsförkortande, farliga frukostägg som jag hade tänkt avnjuta om ett par timmar.

Tobaksfri Torsdag.

Min fina höj-, vik- alltmöjligtbara säng driver nu omgivningen till ett lätt vansinne med sitt ihärdiga kvittrande. Eller madrassen rättare sagt. Den blåses upp med en kompressor och nu har ett litet läckage uppstått som gör att den inte håller trycket. Någon form av larm kvittrar därför oavbrutet. Jag har mig veterligen inte varit i närheten av en upphetsad gråsparv som är parningssugen. Men jag kan tänka mig att den presterar sådana ljud. Själv är jag likgiltig. Två veckor i en högljutt purrande Klinitronsäng som låter som du har en jätteleopard i örat har vant mig. Dessutom höll rummet 30 grader och hög luftfuktighet. Men innan veckans slut ska madrassen kanske vara utbytt, hoppas många i min omgivning...

Såg två blänkare i tidningen idag om att olika seansaktiviteter var inställda. Orsaken framgick inte men borde inte den som besitter förmåga att genomföra seanser också kunna se att något kommer att inträffa som gör att seansen måste ställas in?

Det är en intressant fråga.

En annan intressant fråga är ju den om hönan och ägget. Vem som kom först alltså. Men nu är det tydligen fastställt att det i alla fall var hönan. Eftersom hon innehar ett ämne som är oumbärligt för äggbildandet. Så nu vet ni det.

Fler intressanta frågor. Och lätta. 400 miljarder stjärnor finns i vårt solsystem, tror jag. Och kanske finns det 4 000 miljarder andra solsystem som också har 400 miljarder stjärnor. Och vad finns bortanför allt detta? Ta ett råd - ägna dig åt att hitta kaffe till bra pris och tyck att grannfrun är sexig. Djupare funderingar leder till en cell med madrasserade väggar...

Lyssnar med ett halvt öra på Maud Olofsson. Och tänker på alla vilsna röstare jag träffat de senaste dagarna. Men om man skalar bort de miljoner ord som nu produceras och bara tittar på grundideologierna. Ställer jag upp på detta??? Då borde det bli lättare att bestämma sig.

Okristligt rolig Onsdag...

En våg som nu sveper med särskild intensitet över TV4 är den något ålderstigna. Rena Rama Rolf, Time out och inte minst Fångarna på fortet. Men de är långt ifrån ensamma. Här är ditt liv-formatet har ju fått lite konstgord andning och var det i början av året "V" åter fick en chans att låta ödletungorna spela. Det hela är väl i viss mån kul men ändå inte ultimat. Om jag enväldigt fick bestämma skulle de sända ett avsnitt av en tysk serie som jag tror hette "Rymdskepp Orion". Oerhört bra och välproducerat, tyckte sexåringen Ingemar. Undrar vad 52-åringen tycker? Ett minst sagt märkligt program från slutet av 60-talet har också fastnat. Det var troligen en fejkdokumentär som handlade om en ö i en stor rysk sjö. Den beboddes av ett sällsamt, långhårigt folk och det sades att ingen landstigit där och fått behålla livet.

Den första teveserien som spelades in i min hemby. Lavforsen, Hem till byn eller vad den nu kunde heta vore rolig att se. Den gick på den nyväckta TV 2 kanalen. Henfrid och Hedda hade en tillsats som gjorde att man kunde titta men  vad som fanns i rutan var knappast synligt på grund av brister i utsändningen. Efteråt trodde någon nästan säkert att hann sett Sixten, som var en av de lokala statisterna... Och givetvis Nybyggarland. Om inte annat kan man fundera över hur han i björnskinnet överlevde. Det hade nämligen blivit liggande länge i solvärmen på buss-stationen...

Ja, visst kunde jag väl plågas till att återuppleva det avsnitt av ungdomsprogrammet "Knuff" där jag och övriga elevrådsstyrelsen på Hembergsskolan var med. Och ett program som absolut inte går att spåra där de filmat från mitt jobb på Volvo i början av 80-talet.

En sak har jag i alla fall. "Rock mot rus i Folkets Hus" från Ludvika 1990, då hela min mediaklass sände sju timmars närradio. Jag hann jobba på fyra olika ställen studio, springa runt på stan och intervjua, i Folkets Hus och ett hemma hos reportage hos en tjej som spelade i ett band. Fantastiskt roligt!!!

Teveintensiv Tisdag på er...

...Ok, det var inte världens bästa rubrik, men ändå.  Det finns otroligt mycket i världen man tycker man i alla fall bort hört talas om, men som är fullständigt nytt.

Till den kategorin räknas Winchester House. Det enorma komplexet byggdes av Sarah Winchester, som var änka efter vapenkungen Wichester och ofattbart rik. Problemet var bara att hon blev spådd att hon var tvungen att oavbrutet bygga vidare på sitt hus. Om inte skulle andarna efter de som hennes makes vapen  tagit livet av hinna ikapp henne och ta henns liv.

Resultatet blev ett komplex med 166 rum, oändliga blinddörrar, trappor som leder ingenstans och så vidare. Det är nu ett populärt turistmål men var ett tag utan större värde. Den förste som köpte anläggningen efter hennes död under andra halvan av 20-talet betalade 135 000 dollar främst för att stora markområden ingick. Min tomt, som ändå inte är bland de minsta, är inte ens 2 % av Winchester House ursprungliga arealer. Nu återstår bara 24 000 kvadratmeter vilket till största delen är marken huset står på.

Givetvis spökar det, vilket nog bidrar till turistströmmen.

En person som är en vän både i Facebookvärlden och i verkligheten tipsade mig om detta. Tänk så enormt mycket mer det finns att upptäcka...

Mustig Måndag på er.

Godmorgon barn! Idag ska ni få höra en historia om mig, min kusin, två SAABar och en kurvig väg.

Det var så otroligt länge sedan all det fanns bilar som inte hade antisladd och antispinn. Ja, det fanns hur otroligt det än låter bilar som INTE var fyrhjulsdrivna. Och tillbehör var sånt som en skrapande radio som ständigt tappade stationen, läderratt för grymma 275 kronor och en tejpremsa i svart som det stod SAAB på som du klistrade på tröskellådan.

Vad som var ännu värre var att man försökte framföra fordon med så ynklig effekt som 80 eller 100 hästkrafter. En kille på gården köpte nyss en på 220 efter att ha bytt bort en på 340. En tjej jag känner var förbi med en annan ny på 300 och åker själv med 150 eller 200 kusar under huven till vardags

Men på den grå forntiden var etthundra hästkrafter helt ok.

Lite mer rakt på sak hade min kusin köpt en indiskt gul SAAB 99 av 1975 års modell. Själv hade jag under några år trafikerat vägarna med en motsvarande av årsmodell -70. I en färg som var så ful att den förmodligen inte heter något. En repa på lacken så skrotade man hellre bilen än att bättra. Men i alla fall - givetvis skulle krafter mätas. Gärna längs vägen mellan Vilhelmina och Bäsksele.

Allt gick väl relativt bra bortsett från att jag blev ordentligt frånkörd. Men efter en lång raka och en uppförsbacke kommer du till  en högerkurva där man faktiskt måste bromsa. Tyvärr upptäckte jag det mitt i kurvan och gjorde då det man inte ska göra med en framhjulsdriven bil. Jag släppte gasen. Genast försköts vikten framåt, bakhjulen fick ingen vikt mot underlaget och bilen började sladda!!!

På rakan var jag väl uppe i 150. Hur fort det gick genom kurvan vet jag inte. Men långt över 100 i alla fall. Och att ha en bil på tvären i en kurva med bakändan i gruset på fel sida - det är något jag för all framtid överlåter åt rallyproffsen...

Sladdig söndag på er...

Ja, det var en lite märklig rubrik. Men saken är den att jag inte kan låta bli att fundera på vad skräpposten som kommer till dator egentligen erbjuder. Jag brukar radera med ryggmärgen utan att fundera på det. Men nu har jag kollat på ungefär 40 meddelanden som nått mig. 

Ungefär 25 % erbjuder någon form av Viagra. Kanske är det på något sätt freudianskt att undersökningar visat att man bland annat hittar betongdamm i en del av dessa postorderprodukter från utlandet. Ni vet - att "något" blir hårt som betong-)). Eller så är det bara billlig utfyllnad...

Som komplement kan du även köpa piller som innebär både förlängning och förtjockning. Tänk att det bara behövs ett piller. Den manliga delen av mänskligheten jublar!!!

Om vi avlägsnar oss från underlivet ett ögonblick verkar många tro att min stora önskan är att köpa en kopia av en Breitling, Rolex, eller annan statusklocka. Men nej tack. En riktig sådan är lite av en dröm, men så länge nöjer jag mig med min 3 000 kronors Seiko.

Jag öppnar ju aldrig ett spam, och därför är en del svårtolkade. Men evig lycka utlovas ofta. "Ge ditt husdjur ett liv i lyx" är ett märkligt budskap. Tyvärr saknar jag husdjur. Detta trots att en fin vovve åt upp mina bananer igår, men det var en gästhund.

Men sammanfattningsvis leder underlivsrelaterade ämnen överlägset. Om man kombinerar Viagran och förlängnings/förtjocknings produkterna med den som lovar att du blir en formlig tjur i sängen måste man väl bli i stort sett oslagbar i sängen? Ja,om jag inte trasslar in mig i rullstolen alltså....

Liderlig Lördag (utan postorderpiller...)

Jag har inte träffat någon som inte får lite rysningar när vi börjar prata magnetfotografering. Det är trångt, varmt och bullrigt. Min första magnetfotografering sommaren 2006 var en skräckupplevelse i dubbel bemärkelse. Dels uppfattade jag själva undersökningen som vidrig, ja en riktig mardröm för den som har cellskräck. Dels kom den riktiga skräcken efteråt i form av en tumör som hade slagit rot i min ryggrad.

Jag har nu gjort massor av undersökningar av den här typen. Och lärt mig ett litet men väldigt effektivt trick. Jag håller helt enkelt armarna över huvudet så att jag kan röra dem. Och märker då att huvudet dessutom nästan är ute ur apparaten i mitt fall så att sikten är ganska fri.. Jag har till och med somnat under undersökningen.Tyvärr gäller detta bara här i Umeå. Sahlgrenska hade en betydligt längre och trångare tunnel där du stannade mitt i. Och undersökningen tog dessutom ungefär två timmar!

I Göteborg skulle de även göra en biopsi som innebär att de sticker in en lång tunn nål i höftregionen. Och jag blev varnad att detta skule minnsann göra ont. Men då tillämpade en sjuksköterska en listig avledningsmanöver. Hon var snygg och jag tror att det gick åt en hel del tyg då hon beställde en ny behå, om man säger...

I samma ögonblick som doktorn började föra in nålen  formligen kastade hon sig över mig, kramade min hand intensivt och gjorde sitt bästa för att välta britsen jag låg på. Tacka fasen för att jag fick annat än biopsier att tänka på!!!

När hon till slut drog sig tillbaka från en något tillplattad Ingemar var provet taget. Och jag hade inte märkt ett dugg!

Fenomenal Fredag. Jag vet att min blir bra...

För en del år sedan fanns en ung man på ett av regionens framgångsrika verkstadsföretag som var en hård nöt att knäcka för mitt partis medlemsvärvare. Han var väl påläst, hade genomarbetade argument men hade ändå motats mot medlemskapets rand. Till slut gav han en öppning:"Ok, jag blir socialdemokrat. Men då ska det vara Göran Persson som värvar mig". Där dog diskussionen lite för partiledare Persson, som rent av var statsminister, hade lite annat för sig...

Men så blev det visst  regeringsbesök av någon orsak. Och klubbordföranden på det framgångsrika verkstadsföretaget var en oförvägen yngling som när ministrarna närmade sig inte var rädd att söka kontakt med Göran. Som tände på alla cylindrar! Sagt och gjort letades den unge svårvärvade upp. Han kunde nu inte ens säga flaska. Det var bara att skriva på medlemsansökan direkt ur partiledarens hand.

Sensmoralen i detta är lite svårurskiljbar. Möjligen visar det att alla, förr eller senare, på ett eller annat sätt,  blir socialdemokrater:)...