Utfrågad och lottlurad!

Av , , Bli först att kommentera 5

Nu har jag verkligen fått säga min mening. Tre gånger de senaste dagarna har jag varit med i opinonsundersökningar. Till slut blir man smått virrig. "Var det ett eller fem som var Inte alls?" "vilka tre till fem åtgärder skulle medverka till att stärka Sveriges ekonomi de närmaste tr åren? Välj bland de 26 här nedan…

Men jag har gjort så gott jag kunnat för att ge välgrundade svar.

Visst var det någon kvällstidning som hade en undersökning där första frågan var "Är du man eller kvinna?" och alternativen var JA, NEJ, VET EJ. Så går det om man har bråttom

Jag har gått med i ett av de största lotterna. Men efter nästa dragning går jag ut igen. Studerade nämligen vinstlistan ock konstaterade att vid vinst under cirka 1 000 spänn endera har jag vinstprylen redan eller så vill jag inte ha den. Så jag sparar mina pengar.

Visst ligger det en bitter ironi i att den friskola som snabbt fick stänga blamd annat på grund av mängder av slagsmål heter "Fredens skola?". Barnen ska nu snabbt flyttas till andra skolor och jag hoppas verkligen det går bra. Risken är att de får med ett rykte som fighters som innebär att många barn vill provocera dem. Barnens värld kan vara grym ibland.

Bilhistoria

Av , , 1 kommentar 7

Levy o Co hette första ägarna till min Oldsmobile. Jag tror att jag var nummer 26 om man får tro den bibel av ägarbyteshandlingar jag fick från bilregistret. Var en väldigt bekymmerfti bil, en ventilrenovering och nån knapp var i stort sett vad jag åtgärdade  trots flitig användning 1983-1985. Jo, och så slocknade lyset mitt i kurvorna ibland vilket bidrog till att hålla chaufförer alerta.

En gång i Sandsele hade all lek med elfinesserna lett till att en säkring löst, och jag var för tillfället lite osäker på var säkringarna satt. Ja, jag var väl inte helt medveten om var jag själv satt heller….Det var invigning och snudd på nollgradigt och chaffisen fick köra hem oss tolv mil med alla rutor nere. I tunn, vit, nylonskjorta!

Men det är lugnt, jag träffade honom runt 2005 och han verkar ha kommit över det.

Åsele marknad var alltid minnesvärda tillställningar. Kusin K försökte sälja Oldsmobilen till ett gäng andra partydjur men stöp på att hon inte visste vad det var för motor. Jag och M arrangerade gigantiska raggarkaravaner från Vilhelmina, dörrkarmen var den perfekta sittplatsen, "I love rock and roll" strömmade ur högtalarna och fem på morgonen var alldeles för tidigt att åka hem. Kul att ha fått uppleva men nu kan man ju glädja sig om blodtrycket är hyfsat och långtidssockret bra. Var tid har sin charm!!!

Gnussa kromet!

Av , , 1 kommentar 5

Det var nästan det viktigaste 1984, som bilden ovan visar. Det är jag som knäfaller vid min Oldsmobile 98 1972. Gissningsvis runt Sundsvall-Östersund nånstans under en liten turné med några andra raggarbilar från Vilhelmina.

Översättningsmissar och andra missar

Av , , Bli först att kommentera 7

Var och kollade på Jägarna 2 igår. Rekommenderas verkligen! Mer säger jag inte, men jag kom att tänka på hur det kan gå då det INTE sitter som en smäck som i Kjell Sundvalls film.

För mig ligger "Sista natten med gänget" nära eftersom det är den enda film jag sett mer än tio gånger.

I en scen skriker en kille mellan två bilar "Whatever happenen with your flathead?". Som ju alla ??? vet är en flathead en Ford sidventils V8:a i folkmun. Men översättaren tyckte att "Vad hände med din knäppa polare?" fungerar lika bra.

En klassiker är den tvåstegsraket jag tror en lokaltidning sköt upp  för massor av år sedan. Det skrevs om en Buick med rakåtta. En motor som enligt reportern "går så jämnt att du kan ställa en krona på högkant  på kolven".

Deb som kan motorer fattar hur helt omöjligt det är, "ventilkåpan" var nog det som avsågs. Och dessutom hävdades det att det var en "rak V-åtta" vilket måste vara en lätt schzitsofren motor.

Sista natten med gänget är annars en gedigen film som känns äkta. Den har dessutom levererat historiens mest svåröversatta replik. Detta då en tjej (som jag glömt vad hon heter – senilitet?) ska avspisa en oönskad kille. "If brains were dynamite you couldnt blow your nose", lyder pårlan och jag minns inte vad det blev på svenska men förmodligen något slätstruket…

Marknadsgata

Av , , Bli först att kommentera 6

Det var trevligt att rulla längs Bondens marknads mångfald av stånd i lördags. Tråffa bekanta, lätta på plånboken ibland, njuta av höststämningen.

Vad som däremot inte är så mysigt är de bedrövliga trottoarerna. Hopplösa att åka rullstol längs, och säkert jobbiga för många som behöver ett jämnt underlag, även gångare.

Kultur handlar även om kvalitet i den lokala produktionen och ska vi sticka ut som extra duktiga vid Bondens marknad 2014 måste transportvägarna  ge fler möjlighet att ta del av detta. Sedan jag läst på lite kommer kanske detta som en interpellation i fullmäktige.

Albinomorot?

Av , , 1 kommentar 7

Var nere på den tevliga Bondens marknad för några timmar sedan. Handlade bland annat vita morötter. Söta och goda, men mitt i en tugga slår mig en tanke: vanliga morötter ger via karotinet en brun frisk hudfärg vid väl tilltagen konsumtion.

Gäller det samma för vita morötter? Kommer jag att se ut som Johnny Winter efter förtärd knippa?

Men de var som sagt goda så jag fortsätter knapra på egen risk…

Boklista för halvgamla…

Av , , 1 kommentar 7

Om inspirationen inte vill infinna sig då det är bloggdags kan man alltid göra en upplysande lista. Denna gång är det böcker som står på tur. Min lista innehåler rätt få obegripliga Nobelpristagare som många gillar att krydda med. Det blir mer folkligt, om man säger…

10/ Remoserien. "Mannen som är en dödsmaskin. Lästes i tonåren. Kunde passera massiva väggar, oerhört imponerande. Hur han gjorde vet väl inte ens författaren

9/ Mina drömmars mål av Kurre Hamrin. Fick den av den äldre grannpojken och är nog en av de mest lästa.

8/ MacAllisterserien. Västern. En tuff jäkel.

7/ Mannen som slutade röka. Fick den i åttan av min klassförestånderska, den outsägligt vackra Renée för att hon tyckte att jag skulle göra just det.

6/ En natt i juli. Tung story av Jan Fridegård om torparsonen Lars Hård som plötsligt blir mördare

5/ Man har skjutit ett lejon av Maria Wine. Om en jobbig uppväxt med inte minst sexuellt förtryck.

4/ Rosario är död. Den som ens tänkt att köpa sig ett barn i ett fattigt land för en stunds underhållning ska läsa och reflektera.

3/Christine av Stephen King. Fantastiskt språk, bra story…

2/ Sagan om isfolket. Margit Sandemo. Jag blev som förtrollad och kunde inte sluta läsa.

/ Lyftet av Kenneth Ahl. Otroligt rolig, otroligt tragisk. En hit!!!

 

Ni hänger med!

Av , , 3 kommentarer 6

110 164. Så många gånger har någon tittat in på den här bloggen. Väldigt trevligt, fortsätt med det! Idag har jag tillbringat i stort sett hela dagen på njurkliniken. Ett måste då det viskar "dialys om tio år". Ett långsiktigt projekt inför detta är att gå ner i vikt. Nästan 40 kilo om jag ska platsa för en njurtransplamtation i västerbotten då jag är runt 60, kanske. Reglerna varierar, men här är det så.

 

REGLER
 
Max 3 liter vätska per dygn
 
En frukt som kvällsfika
 
Max två brödskivor till e m fika
 
Kolla blodsocker varje morgon
 
Cykla varje kväll
 
Begränsa kött och pasta
 
Mer grönsaker
 
Inga chips!
 
Så ser listan ut som nu sitter på kylskåpet…

Ett ”strokejubileum”

Av , , 3 kommentarer 7

 

18 september 2008 började konstigt för mig. Men det var inget mot vad det blev sedan! Då jag stängde dörren till lägenheten den morgonen visste jag inte att det skulle ta ett halvår innan jag skulle öppna den igen…
Redan morgonfikat var speciellt. Mitt kaffedrickande framför tv:n försvårades av att jag hade så svårt att sträcka ut armen och greppa kaffemuggen. Men inget larm gick igång i skallen trots att jag borde förstått utan jag rullade iväg till IF Metall för en arbetsdag.
Men under förmiddagstimmarna kändes det inte bra, helt enkelt. Min vänsterarm var märkligt svag och jag mådde inte bra.
Till slut kunde jag omöjligt få upp armen  till tangentbordet.
I samma veva ringde den försäkringsansvarige på Volvo. Han hörde via etern vad som var fel,
”Du har fått en stroke, jag hör hur du sluddrar. Skynda dig upp på strokeakuten, men kör inte bil!!!”.
Givetvis smet jag ut obemärkt och satte mig i bilen. Men jag kände hur vänstersidan stängde av mer och mer. Skulle jag hinna innan den la av helt?
Det var nog i sista sekunden jag hann fram. Mitt vänsterben var nästan helt oduglig, jag fick dra mig fram till bakluckan längs railsen på biltaket.
Några minuter senare låg jag på en bår och hade precis svalt en mugg vatten med Magnecyl, Bamyl eller Trotyl. Jag minns inte riktigt men propplösande skulle det vara. Efter röntgen och lite andra äventyr kom jag in på strokeakuten på kvällen. Där vistades jag till i november då en plats på neuromedicinskt rehabcentrum eller Björkgården, som alla säger, i Sävar blev ledig.
En av de första kvällarna hittade jag en tjock skrift om just stroke som jag fick för mig att studera.
”1/3 av de som får stroke dör under första året efter” var det uppmuntrande budskapet.
Lägger man ihop alla risker, operationer och sjukdomar jag provat är det  tveksamt om jag verkligen lever rent statistiskt. Men jag gör det, och trivs bra med det. Och dessutom – visst är jag vid liv. Vem skulle annars ätit upp min portion smörgåstårta nyss???…

Ett ”strokejubileum”

Av , , Bli först att kommentera 0

 

18 september 2008 började konstigt för mig. Men det var inget mot vad det blev sedan! Då jag stängde dörren till lägenheten den morgonen visste jag inte att det skulle ta ett halvår innan jag skulle öppna den igen…
Redan morgonfikat var speciellt. Mitt kaffedrickande framför tv:n försvårades av att jag hade så svårt att sträcka ut armen och greppa kaffemuggen. Men inget larm gick igång i skallen trots att jag borde förstått utan jag rullade iväg till IF Metall för en arbetsdag.
Men under förmiddagstimmarna kändes det inte bra, helt enkelt. Min vänsterarm var märkligt svag och jag mådde inte bra.
Till slut kunde jag omöjligt få upp armen  till tangentbordet.
I samma veva ringde den försäkringsansvarige på Volvo. Han hörde via etern vad som var fel,
”Du har fått en stroke, jag hör hur du sluddrar. Skynda dig upp på strokeakuten, men kör inte bil!!!”.
Givetvis smet jag ut obemärkt och satte mig i bilen. Men jag kände hur vänstersidan stängde av mer och mer. Skulle jag hinna innan den la av helt?
Det var nog i sista sekunden jag hann fram. Mitt vänsterben var nästan helt oduglig, jag fick dra mig fram till bakluckan längs railsen på biltaket.
Några minuter senare låg jag på en bår och hade precis svalt en mugg vatten med Magnecyl, Bamyl eller Trotyl. Jag minns inte riktigt men propplösande skulle det vara. Efter röntgen och lite andra äventyr kom jag in på strokeakuten på kvällen. Där vistades jag till i november då en plats på neuromedicinskt rehabcentrum eller Björkgården, som alla säger, i Sävar blev ledig.
En av de första kvällarna hittade jag en tjock skrift om just stroke som jag fick för mig att studera.
”1/3 av de som får stroke dör under första året efter” var det uppmuntrande budskapet.
Lägger man ihop alla risker, operationer och sjukdomar jag provat är det  tveksamt om jag verkligen lever rent statistiskt. Men jag gör det, och trivs bra med det. Och dessutom – visst är jag vid liv. Vem skulle annars ätit upp min portion smörgåstårta nyss???…