Tydligen gick det intelligensfokuserade ämnet hem dåligt. Färre bloggbesökare än på länge. Så det var ju ett dumt ämne, intelligensen till trots!!!

I morgon väntar läkarbesök med besked om läget på tumörfronten för några veckor sedan. Det finns roligare dagar. Därför är jag inte superkommunikativ just nu utan ber att få återkomma.

I morse lockade Aftonbladet med ett utdrag ur högskoleprovet. Av totalt 160 frågor var det 20, på temat "ordförståelse" som skulle besvaras. Himla tur att det inte var matte eller nåt...

Jag slutade på 95 % rätt och är lite störd över att jag tydligen missade en fråga. Men ändå rätt bra och föga förvånande. Jag har ju åtminstone delvis försörjt mig på att kunna hantera svenska språket i alla möjliga sammanhang så lite borde ju ha fastnat.

I likhet med många, vill jag påstå, har jag annars en latent skräck att avslöjas som en person med ett lättare begåvningshandikapp. Jag tror man brukar ange IQ 25 - 65 och normalt är vål 80- lite över 100.

Anledningen till det är enkel: jag tänker så jäkla korkat och konstigt ibland!!!

Det MÅSTE helt enkelt vara något fel utöver långvarig syrebrist under operation och vänstersidig stroke? Eller så är ja "speciell". Kanske hade jag fått någon bokstavsdiagnos om kunskap om dessa hade funnits då jag vax (inte ofta ni ser den böjningsformen???) upp...Men då var det tuffare tider. Riktigt tydliga fall av begåvningshandikapp fick heta "femmfemma" som för övrigt refererar till ett avsnitt i dåvarande sociallagstiftning om dessa människor. Tror jag i alla fall.

Faktum är i alla fall att jag missar jättetydliga signaler ibland, samtidigt  som jag ser sammanhang ingen annan noterar.

Det här är egentlgen bara till en kommentator, men ni andra får hänga med:

Barracudan ägdes av Erik Bjerkeryd i Latikberg, jag och Ola gick ju i samma klass. Och Cheva 55:an minns jag hur den stod och glänste vid affären. Var det den vi misslyckades att köpa många år senare men som till slut gick till Lycksele?

Ett av mina tonåriga bilminnen är hur du spontant erbjöd mig en provtur med din Valiant V100. Fantastiskt men vi var tvungna att köra ikapp postbussen som jag skulle åka med. Jag skulle nämligen till Vilhelmina för ytterligare en körlektion i min jakt på körkort...

Det var väl i maj jag köpte min nuvarande mobil. Lite i förbifarten noterade jag att både google, Faebook, Internet m m fanns men jag brydde mig inte nämvärt. Töcke fjask ti telefon? Nä...

Men förra veckan tog jag en närmare titt och konstaterade att de fungerade. Bra dessutom!!!

Så nu är jag en ivrig telefonfejsbåckare.

Det är aldrig försent att lära...

En kommentator nämnde nyss Borgward, ett nu försvunnet märke som i likhet med Peugeot hade 10 000 mils motorgaranti. Vad som är lustigt är sammanträffandet! I går kväll berättade en kompis att en vän till honom hittat en jättefin Borgward Isabella plus massor av delar för en struntsumma. Så fynd bland gamla bilar går fortfarande att göra.

Är för övrigt så ofattbart gammal att en av mina klasskompisars farsa hade en röd Borgward...Ja, och en annan en ny Plymouth Barracuda 1965 i guldmetallic.

Gymnasienämnden träffades på  Dragonskolan idag. Det är långt ifrån första gången jag besöker skolan efter 150 miljonersombyggnaden men jag blir lika glad varje gång!

Vilken fin lärmiljö, allt från avancerad teknik i klassrum till luftiga snygga lösningar för informella mötesplatser. Lite avundsjuk blir man ju. Malgomajskolan - och alla andra skolor på den tiden - runt 1975 var korridorer, klassrum och en stor aula.

Förresten fanns det små studierum ovanför biblioteket. Jag minns det av den dystra orsaken att vår lärare en gång kom på mig och min avdöda kompis med en flaska brännvin på bordet mellan oss...

Men läraren ifråga måste ha hamnat i ett chocktillstånd och gick bara ut och sedan hörde vi inte ett ljud om saken.

Men i det stora hela var allt väldigt fyrkantigt och formellt. När jag passerade de syrénlila skåpen på Dragonskolan sög det faktiskt till i studietarmen, något som inte hänt på många år.

Som många vet jobbar jag på Volvo. Ett företag som, precis som konkurrenterna, har många goda skäl att utveckla sin produkt. Miljö, säkerhet, ny teknik som gör nya lösningar möjliga, kundkrav mm mm.

Men som du också vet finns två stora tillverkare av kolsyrat sockervatten. En soppa som i min värld produktutvecklades klart på 1800-talet. Det som tillkommit är lite sockerfria varianter. Men annars har väl inget hänt.

Men utan att veta tror jag med säkerhet att de båda bedriver produktutveckling.

Hur då?, undrar jag.

Vill den som vet kasta ljus över detta vore jag tacksam.

Där jag sitter vid ett fönster mot gatan kan jag konstatera att det börjar bli säsong för långa existenser av obestämt kön med hockeymasker att smyga ut på gatan. Fuktigt och dimmigt. Vilket får mig att tänka på en märklig upplevelse. Sent en söndagskväll hade jag gjort ett snabbt besök på Volvo. Då jag går ut på den fuktiga planen utanför Måleriet ser jag tre gestalter mitt uta på planen kanske 50 60 meter bort. De går bredvid varandra. Jag kastar en snabb blick, tittar åt ett annat håll och tittar tillbaka. Hela gården är upplyst av starka strålkastare men av de tre figurerna finns nu inte ett spår. När jag jäktar mot bilen slår det mig att de långrocksklädda figurerna måste ha varit närmare tre meter höga...Gonatt, sov gott!!!

Aldrig kunde jag tro att apsnor skulle få en så stor betydelse i mitt liv! För den som inte jobbade med studier i IF Metall för tio år sedan kan jag meddela  att det normala namnet på produkten är "häftmassa". En grå klibbig klump perfekt för att sätta upp saker med, till exempel blädderblocksblad. Som vi dekorerade väggarna i undervisningslokalen med i riklig mängd.

Tror att det var Ronny, som då var studieorganisatör, som myntade uttrycket "apsnor".

Eftersom jag nu åker runt i rullstol kan det vara svårt att plocka upp tappade tabletter, postit-lappar, diabilder eller annat. Det är då mitt hemliga vapen griper in, en teleskopisk, magnetisk, pinne där jag sätter en klump apsnor som sedan fastnar på det tappade om det inte är för tungt och låter mig hala in det.

Magneten fixar nycklar, skruvar och annat metalliskt.

Apsnoren är också drömmen för en enarmad då en skruv ska fästas. En klump där skruven ska sitta, dit med skruven och dra!!! Allt klart!

Ja, helgen har rullat på med väldigt god mat och lite utflykter till Umeås nya områden och andra sevärdheter. Man ska ju lära känna sin närmiljö!

Vinterdäcken fixades lika snabbt som vanligt av min snälle hyresvärd, så nu är det problemet ur världen. I morgon har jag en lång lista till gubbdagis med småsaker som ska handlas. Bland annat fick min väckare psykbryt och började ringa sju timmar för tidigt så en ny behövs.

See you later...

En kommentator hade vänligheten at utnåmna MIG  till legend! Lätt chockad men glad yrar jag runt med rullstolen. Men kan med råge kontra för antalet historier om kommentatorn ute i världen torde vara betydligt fler än de om mig. Men kul var det!!!

Om en månad ungefär, har jag tänkt ha en liten tillställning för goda vänner. Mat, lite dryck och kanske att det blir lite underhållning i slutändan.

Men i Sten Bromansk anda - musikgurun från skåne åt nämligen middagen baklänges ibland - har jag börjat med att fixa komponenter till efterrätten. Utan att vara någon nobelmiddag-ätare har jag provat lite olika matmiljöer.

En fantatisk middag i Ormsjö med Ralf Edström, Åby Eriksson och resten av VM-laget -74 minns jag gärna. Som jag avrundade med en intervju med herr Edström i en glänta bakom Folkets Hus. Och maten var dessutom god!

Vid ett annat tillfälle i Dorotea på hotellet hade jag Torbjörn Fälldin som bordsgranne. Mitt emot satt den gamle storlöparen Dan Waern och bordet var välbefolkat av andra gamla storstjärnor.

På den tiden finansministern hette Allan Larsson åt vi lunch tillsammans i Södertälje. Jag hjälpte en tjejkompis med foto till ett reportage.

Och nu aktuelle partisekreteraren Carin Jämtin delade jag en lunch med för inte så länge sedan. Hon hade lusekofta och verkade som en alldeles vanlig människa...

En höstdag på Hotell Wilhelmina fick jag förklara paltens mysterier för en nyfiken och väldigt trevlig (vad som än sägs i media) Björn Ranelid.

Men en middag med gamla vänner smäller ändå absolut högst. Det ser jag fram emot!!!

Tja, tyvärr måste jag klämma ur mig en bleklagd ursäkt. Jag skriver som ett arsle ibland. Men det finns omständigheter som förklarar att bokstäver och ord ibland fattas. Till att börja med skriver jag allt med höger pekfinger. Det i sin tur innebär att blicken vilar på tangentbordet och små missar på skärmen kan passera. Sedan är jag säker på att det händer att signalerna från det trådlösa tangentbordet inte alltid hittar fram.

Sedan har förstås långvarig syrebrist under min första operation och - främst - stroken 2008 satt vissa spår. Om jag har typ åtta hjärnceller kvar och sex av dem är på något annat möte så märks det. Nej, det var bara en lite skämtsam syn på det, men observansen är inte 100 %. Jag kan missa småsaker trots att jag korrläser.

Men trots allt har ni ju haft fördragsamhet och gått in för att kolla i alla fall. Och just idag har ni gjort det 114 000 gånger vilket känns jättebra!

Och jag ska fortsötta att leta mig fram över tangentbordet - förhoppningsvis till er förnöjelse...

Det här med "legender" vad det nu egentligen innebär är olika. Många har en artist högst upp på sin idol-lista, många minns Olof Palme och andra menar att större än Bertil Perrolf kan man bara inte bli. Till exempel.

Jag har några andra namn: Jag växte upp med texter av umesonen Anders "Bostic" Envall. Han skrev i flera motortidningar, främst Bilsport och var/är en sanlös ordtrollatre. Hans gatbilsreportage från Köpenhamn nån gång på 80-talet i nyss nämnda tidning är nog det roligaste jag läst! Dessutom kanske legendstatusen stärks av det faktum att vi aldrig pratat. Däremot såg jag honom i den nu avsomnade affären Autoshop en gång. Jag tror att han är en duktig filmmakare i Göteborg nu om hann inte hunnit byta bana.

Nära honom ligger en kille jag nog egentligen inte har så mycket gemensamt med, om han är "höger" så är jag "vänster" om man säger men jag beundrar hans enorma kreativitet och arbetsförmåga. Kjelle Gustavsson är namnet och han är skapare av en annan stor motortidning,  Power Magazine. Allt är ju inte svart och vitt här i världen, vi har som sagt inga grundvärderingar gemensamma men då jag träffade honom på bilträffen Power Meet 1993 var han jäkligt trevlig!

Under perioden då jag åkte raggarbil träffade jag några figurer som så småningom blev legender i vissa kretsar, dock kanske inte i mina. Legendstatusen fick de postumt efter ett ofta rätt struligt liv så det är lika bra de får fortsätta att vara anonyma...

Men närmast de flertalet menar med legender var jag på Sweden Rock Festival 1999 då vi nästan satt i knä på Deep Purple på en gräsmatta under en spelning med Entombed.

Det var några legender. Håll till godo...

Den miljonvinst jag halliucinerade om förra veckan blev betydligt beskedligare 25 kronor. Men den lott vi kommer att ta ut blir i sin tur vinstlotten med många nollor!

I motsats till de flesta har jag inte tänkt resa upp pengarna. Det känns som lite opraktiskt att bli globetrotter i min nuvarande situation. Tyvärr har jag ju det mesta jag behöver. Ja, Hawai lockar lite, det verkar jäkligt fint. Men 14 dagar där kan väl inte kosta mer än typ 40 000 - 50 000. Sen har jag ju 450 000 kvar om vi fantiserar om att vinna en miljon som vi delar lika. Att uppdatera datorbiten kan ju vara bra för prylarna är från 2003. Säg 10 000 för hårddisk, större skärm och bra skrivare. Om jag tar i så jag svimmar samma summa på kläder. Bland annat en skinnjacka som anpassas för mig. D v s XXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXXX på jackan men armlängd för en guldhamster.

Puh, 430 000 kvar. Det här börjar bli jobbigt. Lycligtvis finns ju de som verkligen behöver . Och har jag så mycket tillgångligt är det helt klart ett par projekt som får dela på 130 000. Dels Vaggan, en satsning på ett barnhem i Littauen. Det speciellt fina är att 100 % av insamlade medel går till barnen, inget till administration. Och med ICA kuriren, Microsoft och Dagens Medicin bakom får man nog kalla det superseriöst och det har ochså gjort mycket . Mitt andra projekt skulle vara att placera ut ett antal hjärtstartare i Vilhelmina kommun, på strategiska platser. 3-4 stycken borde rymmas i den budgeten.

300 000 kvar. De får väl gosa till sig på kontot OM något skulle dyka upp....

Ja, så blir det. Nästan säkert...

Dagen inleddes på ett sätt som signalerade att det nog är bra att skärpa till sig. Jag var en sekund från att gnugga in rakgel i stället för frisyrskum i den glesa och tunna matta som vissa vill kalla hår och som tacksamt nog döljer en del av mitt ansikte.

På väg till gymmet bevittnade vi en blådåre som körde om bilar precis före en rondell vilket innebar att han hamnade på fel sida och nästan krockade med mötande trafik.

Glömde plånboken hemma, dessutom. Vilket betydde att det inte blev några inköp av fredagsgodis i form av insulin. Ja, det är ju gratis med jag måste ha legitimation. Tur att jag har hemma så jag klarar mig.

Men i helgen ska i alla fall Det Stora Varuhuset besökas. Alla lådor i bokhyllan och det na skrivbordet som saknat handtag och knoppar ska förses med sådana. Och två takhalogenlampor inhandlas. Sen löser vi ju in våra fem lotter, jag och B och sedan blir det ju en massa press och foto och smörgåstårta.

Min "Att göra" lista blir alltså: Köpa handtag. Bli miljonär. Trevlig helg!!!

I skrivande stund väntar jag på en flicka som ska avlasta mig bördan av en videogramuppspelningsapparat. Den ska lyckliggöra en ännu mindre flicka med mysiga barnfilmer, vilket måste räknas som ett hedervärt uppdrag.

Så småningom kommer den kanske att placeras i mormoderns ladugård och stimulera kossornas livsmiljö med trevliga musivideos, s k "milkshakes". Observera att det hittar jag bara på men det var kul att skriva!!! Men det skrevs ju en gång en bok "100 sätt att använda en död katt" så varför inte "Några idéer för användning av gammal video".

Ett alternativ är att placera en väldoftande ostbit som lurar in omisstänksamma möss. Då luckan slår igen sitter de i fällan och kan sedan bäras ut i skogen och släppas loss.

Det är också ett lysande gömställe för hushållskassan, för man kan konstatera att det är vääldigt osannolikt att någon snor en gammal VHS.

"VHS-kast" kan bli en ny gren i byatävlingar där då förstås längstkastande vinner.

Uppspikad i ett träd vid stugknuten och lätt anpassad kan den fungera som en högteknologisk fågelholk. för de mindre arterna. Smörsångaren och den lätt slemmiga porrpippin (eller var det "pippa?") trivs och babybirden förekommer rikligt.

För övrigt kan ni notera att det här är den enda text som producerats i Sverige idag som inte uteslutande handlar om Håkan Juholt...

Det står en video på min köksbänk. Jag erkänner öppet att så är fallet. Alltså VIDEO !!!!, en sån där grej som du stoppade stora plastlådor i och kunde sedan njuta av en film av något slag.

Det är alltså inte DVD, Blueray, Greenfeet, Whiteboard eller något annat format som den moderne svenskenkan förväntar sig. Den köptes 2005 men hann knappt användas innan DVD:n gjorde sitt intåg och mitt problem är enkelt men kanske lite generationsrelaterat. Vad ska jag göra av den?

För icket att jag tänker fråga någon i omgivningen om de vill ha den. Då blir jag ju fulltändigt kategoriserad som gammal stofil med stärkkrage, Raketost och telefon med nummerskiva. Ni vet en sån som hävdar att Volvo PV är den bästa bil som byggts. Och vem tar den risken??

Samtidigt bär det mig emot att slänga ett styck ny och oskadad (hoppas jag i alls fall den har inte varit inkopplasd sedan 2005...) teknik enligt moderna principer.

Så den står där och glor och ger mig dåligt samvete.

Redan på 80-talet försatte en jämnårig kompis en tjej som jobbade på ett stort varuhus i chock då han frågade efter en "sydväst". Hon var övertygad om att det var Dolda kameran.

Så det är lätt att bli omodern. God morgon...

Ja, det var jag idag. Magnetfoto och dessutom lungröntgen. Rutin var sjätte månad för mig. Besked om någon vecka eller så. Och vad äter man i morgon? Numera är det idé att kolla i frysen. Igår skrev jag om bilnamn. Ett som snurrat på nätet är modellen Honda Fxxxxa. Men är finns en gren som hävdar att det är en luring, att Honda inte alls lanserat en modell med detta "kvinnliga" namn. Jag är böjd att tro det för alla marknader undersöks nu så ett nytt namn inte är stötande.

Det är en annan sak om man är ett danskt jordbruksredskap som råkat få namnet "Bogballe". Hörde på radio om en dansk som bokade skidor på en vinter ort och orsakade viss munterhet med sitt efternamn, "Langballe".

Bilar och namn har säkert inneburit en hel del huvudbry genom åren. De här små reflexionerna är inte nödvändigtvis korrekta, men hyggligt underbyggda i alla fall. Precis som det mesta jag presterar.

Porsches legendariska 911 skulle egentligen hetat 901 med Peugeot hade skyddat konstruktionen med tresiffrigt nummer med en nolla i mitten.

Vår kära "Amazon" fick bara heta så i Sverige på grind av en brasiliansk moped med samma namn. Utomlands blev det 121, 122, 123 i stället.

Audi hade beteckningen "CC" på sina modeller på 80- och 90-talen. Sägs betyda "Complete Comfort".

Citroen presterade en "Citroen CX 25 GTI Turbo II Prestige ABS" som väl behövde nästan hela bakluckan för modellbeteckningen.

Chevrolet Nova floppade i mexico. "no va" på spanska sägs betyda "fungerar inte" eller något liknande.

En kanadabyggd Pontiac Parisienne från de goda åren på 60 och 70 talen är egentligen ett Chevrolet Impala chassie med pontiacskal.

Ferrari har lånat detaljer i instrumenteringen från...Fiat!

Peugeot hade 10 000 mils motorgaranti på sina 404-dieslar vilket var fantastiskt tyckte många.

Och Folkvagn delade ut klockor till de som kört en bubbla 10 000 mil utan ingrepp vilket var ett tecken på exeptionell kvalitet på 50-talet.

Däremot de amerikanare, Cadillac, Buick och liknande, som efter något år som representationsbil eller något sådant, köptes av åkaren Torsten Pamp fick ett hårt liv. Baksätet slets ut och sedan överlastades de grymt med tidningar och fick gå ibland upp till 130 000 mil med gasen i botten i mellansverige mellan städerna. Den eran varade tills Pamp och andra gick över till vans och pick upper.

Jodå, Tranströmmer får godkänt. Jag är med på banan även om det säkert finns metaforer jag inte kan tolka. Men väldigt tacksam att läsa och tankeväckande. Sen är vi ju strokekompisar, det är inte det sämsta. Tacogratängen var härlig idag, och blåbären på plats i den välfyllda frysen. Nu är det bara att spika igen fönsterluckorna och invänta april.

Och vänta på miljonvinsten förresten! Jag och B vann 125 kronor på Triss som ska omsättas i en vinstlott som ger minst 100 000. Alltså 50 000 var. Om det stannar där gör jag nog inget speciellt, möjligen någon extra resa till Vilhelmina fram emot jul och resten för en regnig dag... Kul måndag (ja, dröm om det...)

Idag inträffade det otänkbara! Nyss hemkomna från stormarknaden skulle lite after dinner kaffe avnjutas. Då visade det sig att det inte fanns någon java i huset. Katastrof! Men en snabb resa tlll närmaste bryggkaffeutminutieringsställe, eller "affär" fixade det hela.

Hör Leif GW på tv. Måste läsa hans bok, den verkar självutlämnande och facinerandfe. Jag är imponerad av i stort sett alla som presterar en bok. Har själv orkat med en liten novell på sex sidor som någon stackars olycklig av er läsare kanske minns att jag utsatte er för. Och bara det var ett jäkla jobb!!!

Kanske särskilt imponeras jag av en liten grupp författare, nämligen de som i sin envishet närmar sig rättshaverister. Enkelt uttryckt de som skriver gigantiska verk som ingen läser.

Pensionerade officerare som presterar 600-sidiga jätteböcker om sveriges armés val av hästskor under 1600-talet och så. Ett enormt jobb på något som ingen läser.

Nu får det i alla fall vara bra för ikväll. Jag ska testa att läsa vår senaste nobelpristagare, Tranströmmer. Han sägs ju ska vara så tillgänglig så jag ska prova att se om jag begriper nåt. God kväll...

Ja, jag är nöjd. Fick ett påpekande på sprickan i rutan. Men på bilprovningens nyspråk heter det underkänd utan krav på ombesiktning. Så den ska jag byta. Blankt papper för övrigt. Så ni mina tusentals (ser ni nåt gult klibb runt datorn  är det ironin som rinner ut...) fans kan sova lugnt i helgen.

I morgon ska bilen in på granskning. Jag är inte ett dugg orolig även om jag är säker på att en inte blir godkänd. De här Renaulterna har leder som nog är gjorda av modellera i framvagnen och blir glappa på nolltid. Och sprickan i framrutan som J varnade om då den var ett litet stenskott är också en riskfaktor. Annars är jag lugn. Den har gått 5 500 mil och är pedantiskt och dyrt servad.

Jag har alltid haft bra relationer till besiktningspersonalen och det kommer nog att fortsätta. Men kanske bäst att jag ger taxipengar till min assistent som ska sta det hela...

Den något intetsägande bilden ovan visar min förra bil, den som krockades och indirekt troligen räddade mitt liv eftersom de hittade en tumör hos mig på sjukhuset. Alltnog, en trevlig bil som gått som demobil på Bil o Traktor. Den hade nog allt som går att stoppa in i en vanlig Renault. Fick i stort sett lika mycket av försäkringsbolaget som jag fick ge då jag köpte den. Bra affär och trevlig bil.

Men i den rika bilfloran jag äkt, vad finns det som jag helst glömmer?

En bil som bara lämnat vaga avtryck var en Opel Rekord 1969 som jag hastigt  och lustigt köpte hösten 1979, tror jag. Jättefin bil men saknade två saker Opel saknade på den tiden. Vinterväggrepp och Värme. Efter att ha halkat och frusit några veckor blev den parkerad bakom väggen tills en entusiast kom och köpte den. För Opel av dessa modeller hade en grupp fanatiska entusiaster på den tiden. Och nu skulle jag gärna ha en i garaget...

Min första Renault, en 20 TL-77, blev bra men inledningen var något chockartad. På väg upp till Vilhelmina var jag tvungen att stanna och gå en sväng runt den. Bara för att kolla om något var allvarligt fel. Kan en bil gå så jäkla dåligt på vägen? Men det var ju bara en vanesak. Fjädringen var mjuuuuuk, och lät du bara bilen sköta vägvalet och glömde det där om aktiv körning så var den enormt bekväm!

Det var några små minnen. Fler finns på lager om jag får för mig det. Ha en trevlig natt nu och sov gott.

Var på föreläsning om hur du som rörelsehindrad kan gå ner i vikt ikväll. Riktigt intressant för i stort set alla som börjar använda rullstol går upp i vikt.Och vägen ur detta är inte så mycket motion som att äta mindre. Att röra på sig har många andra vinster men inte just viktminskning. Jag tycker att jag är en bra bit på väg men ska justrera lite saker efter i kväll så blir det nog bra!!!

Konstaterar att det är 24,5 grader i lägenheten. Till och med min vän Bloggdrottningen skulle nog kunna ta av tjocksockarna! Den här lägenheten är som gosigast när temperaturen närmar sig -25. Men det är å andra sidan inte långt borta nu..

Tack för trevliga kommentarer som droppat in. Alla publiceras inte, en del vill jag gotta mig år helt själv. Det är nu ungefär två år sedan jag provade deta med blogg - och fastnade. Och i skrivande stund har man gluttat på den ungefär lika ofta som det finns innevånare i Umeå, runt 112 000 gånger.

Söndagen kommer att gå i religionens tecken på så vis att det blir en vilodag.Kanske gör jag mina planerade festarrangemng i tanken. Hade tänkt ha en whiskyfest här hemma i november och jag är rena Bindefeldt då det äller sånt, gillar verkligen att hitta på det lilla extra.

"Den vår de svaga kallar höst" var det väl någon som skrev? Men det är svårt att vara helt opåverkad då vinden sliter i gula löv. Men det är mest av praktika skäl för att rullstol och snö inte är kompatibla. Även den nedsablade novembermånaden har en stor portion charm som spänner från det mörka och murriga till den första snöns renhet. Dessutom fyller minst två av mina vänner år så det är läge att träna på "Ja må du leva".

Ha en mysig söndag. Tjocksockar och värmeljus är nu tillåtna!!!