...kan det mycket väl vara ett av mina bortglömda blogguppslag!

Jag vet inte hur många gånger en lysande ide försvunnit spårlöst och bara efterlämnat en svag och svårgriplig eftersmak av angenämhet. Se där en ovanlig och kanske rent utav icke exixterande böjningsform!!!

Det är lite som att dricka en stor klunk kall Portello en varm sommardag. Angenämt, trevligt att tänka på men vad smakade det egentligen?

På det viset smyger sig många bloggtankar bort och ställer sig i mörka hörn där de bara kan anas. Författare har ofta block och penna med för att kunna notera det som flyger upp. Mitt löfte inför 2012 är att även jag ska ha det. Så kanske jag lyckas delge er fler roliga uppslag.

För övrigt kan jag meddela att vi nu kastat min spåapelsin. Det där jag skrev om mögel blev tyvärr allt för sant till slut.Om vi bara visste var Stephen Kings Djurkyrkogård fanns kunde vi gräva ner den där för att sedan se den återuppstå som zombie. Vilket väcker den självklara fråga alla undrat över: Hur skiljer man en zombieapelsin från en levande??? Tja de är egentligen rätt lika men ur zombienen kan man höra Ramones sjunga titelmelodin ur filmen: "I dont want to get burried in at pet cemetary, i dont want to live my life again..."

Då hade vi belyst den viktiga frågan!