Ingos äventyr

Tja, ett enkelt sätt att beskriva mig är att jag på många områden är "medel" Medelålders(53), medellång, lite drygt medeltung, medelpolitisk, alltså sosse, medelanställd. Jobbar på Volvo och det är väl rätt "medel" i Sverige. Vad som inte är medel är att jag använder rullstol, har träffat min skyddsängel efter den månadslånga koma som följde på en 24 timmar lång operation på Sahlgrenska, fick en stroke som slog ut vänstersidan och lite andra funktioner för precis ett år sedan. Borde alltså vara död några gånger om men verkar leva och trivas riktigt bra. Har ett visst mediaförflutet, och gillar över huvudtaget att fotografera. Har märkt att jag gärna vill blomma ut lite trots att jag numera skriver bara med högern och har förvånansvärt ofta åsikter. Du vet aldrig vad du kan tvingas läsa om i min blogg som blir relativt personlig.

Visar inlägg från juni 2011

En kemikalieidiots bekännelser

 

Låt mig först som sist erkänna: jag är inte riktigt frisk i huvudet då det handlar om att utsättas för kemikalier. Inte minst i det vi äter. Då massorna vrålar av extatisk lycka då någon tillverkare tillkännager att hans produkt saknar konserveringsmedel eller bara har naturliga färgämnen – då gäspar jag trött och ber att få lite Aromat bara för de goda kemikaliernas skull. Eller ta Tang, en produkt som de som var med för länge sedan minns. Ett intensivt oreangt pulver som rördes ut i vatten och var skitgott. Enda problemet var att en enda klunk fick tentakler att växa ur hjärnan. Eller nåt sånt, förbjudet blev det i alla fall. Men jag drack allt jag fick i mig. Vilket kanske förklarar en del om mitt nuvarande tillstånd…
Ta mitt jobb under säkert 15 år på Volvo. Att marineras i kromsyra, fosforsyra och svavelsyra ingick i jobbet. Just kromsyran, som nu är förbjuden i all bilindustri, var gullig. Fick du den på händerna vilket du fick i den anläggning vi hade då, fanns två sätt att få bort den. Endera slipade du huden med grovt slippapper eller så tvättade du labbarna i 50% saltsyra. Eventuella småsår märks då VÄLDIGT tydligt!
Eller när jag hällde fosforsyra mellan dunkar, vilket jag gjorde varje dag. Detr sved till lite i ansiktet men inte förrän t-shirten ramlade av insåg man att det kanske var farligt. Skyddsutrustning fanns givetvis men det tog ju en minut extra.
Småsaker som nitrösa gaser som slog ut andningen och jobb på smala karkanter med fritt fall sex meter mot vassa stålprofiler hörde bara till.
Så om jag inte skriker högt av skräck om jag spiller bonvax på byxan eller nåt så förstår ni varför…

Mitt finska ursprung

 

Mitt ursprung är till hälften härstammande från sverigefinland. Min mor kommer från en liten by, Kalvholm, några mil från Vasa.
Men jag har bara varit dit tre gånger som barn, och minnesbilderna är som blixtfotografier.
Jag minns morfar August på hölasset med sin billiga, cigarill-liknande cigarett var namn jag inte törs försöka stava till. Mager och hetlevrad, Vissa sägner hävdar att han blev mördad av sin rumsgranne på sjukhuset i Vasa, Han var glödande konservativ och rumsgrannen lika övertygad kommunist – det var ingen bra blandning…
Jag minns att kriget fortfarande fanns närvarande. Mörka bilder i fotoalbumen med krigsdödade som stod lik. Jag lekte länge med en stor bajonett jag fick av mosters man Olavi. Och morbror Runar hade minsann varit befäl!
Men godiset var gott och rikligt, inköpt på Lithells affär i byn. Tillsammans med lite extra god läsk som kom i flaskor som inte alls liknade de hemma.
Svart och lite sött bröd med Lördagskorv till frukost var inte heller fel.
Och när vi var på fotboll i Vasa, jag tror det var Kuopio de spelade mot, severades en kort och tjock korv i papper med senap. ”Manligt” och gott…
Utöver maten minns jag mina finsktalande släktingars försök att lära mig språket. Men ”Ett, två, tre, satan, hej”, blev mitt något begränsade och begränsande ordförråd.
Men det är ett fascinerande land med en alldeles speciell stämning. Däremot har jag aldrig märkt det omtalade tungsinnet. Däremot kan de nog vara extremt tuffa. Tio finländare kunde som det sägs besegra flera hundra ryssar under kriget.
Työmies hette morfars cigarett. Med all reservation i världen för stavningen.

Ny dag för firande

Det är bara att inse. Midsommarfirandet har passerat bäst före datumet. Nationaldagen är förankrad i så gamla traditioner att ingen egentligen orkar bry sig, så den är egentligen lika död. Men vad ska vi ersätta dessa dagar med?

Datumet för allmän röstrått? Hör av er om ni har förslag:

Har du hört den förut?

Om man som Sverigefinländare suktade efter gummi som icke var av tuggtyp, utan mer avsedd för gnugg mot partner kunde man på 70-talet inhandla ett dussin "gossamrar" av fabrikat Sultan via annons i Vasabladet.

En gossamer kan vara många olika saker men i det här fallet handlade det nog om att likna det med fintrådigt tyg av den typ man bygger ballonger med.

Idag utsatte jag min "klarar allt mobil" för några droppar vatten. Den blev genast omöjlig att prata i och sms:en pratar bara engelska. Är jag lurad???

Vilket gummi gillar du?

Handen på hjärtat nu. Vilket gummi föredrar du? För gummi ska vi ju använda om man får tro marknadsföringen. En gång i världen kostade fyra typ 25 öre och använde man dem en åt gången - fast de blev ju rätt små då - kunde de räcka en hel lördagskväll.

Det är givetvis tuggummi jag menar.

Nyaste nytt nu är en sort med tre varianter. En om du vill bli pigg, en om du vill träna och den sista ska tuggas om du vill vara vacker. Lyckligtvis tar väl ingen det här på allvar, det är lite som då ett kodlås till tändningen på bilen lanserades med argumentet "Ett roligare startande" på 80-talet. Ingen köper grejen liksom...

Hur många synoymer, eller nära på, till "kondom" kommer ni på? Jag är ingen expert men kan i alla fall en som nog är okänd för de flesta som inte växte upp med Vasabladet och liknande något tillknäppta organ (!) som huslitteratur.

Avslöjar den och ger en bakgrund i nästa blogg. Tills dess kan ni suga på karamellen. På något sätt som jag inte vill utreda blev det där lite snuskigt. Godnatt...

 

Fler kommentarer

I kommentarsrutan finns ett kompletterande inlägg från en som var med och som kanske hade bättre minne än jag - i alla fall vid vissa tidpunkter. Andra små incidenter som nämns av kommentatorn har jag kanske valt att förtränga och en del var jag inte med på - tror jag i alla all...

Midsommar igen

Midsommarfirandet har gått från ett lätt traumatiskt tillstånd i ungdomen då det var helgen då alt skulle hända till en avspänd tillställning med lite god mat.

Förr var det Junsele och Lycksele som gällde, häftigt partajande några dagar och en hemsk väntan på att få ner promillen så vi kunde åka hem. En av killarna hade en "OK 39.90" alkoholmätare som ungefär 100 personer blåst i, alltså mycket tillförlitlig.

Historierna som utspelade sig, kanske särskilt i Lycksele, var oftast dråpliga men är tyvärr insvepta i en viss dimma. Var det någon som stal en häst på stuteriet och kopplade på en lasarettssäng på hjul? Brukade man borsta tänderna på morgonen i diket som gick ut från stuteriets avlopp? Var frukosten brännhet fil med renat? Tog polisen min kompis i misstag då han böjde sig för att knyta skon? Tog en raggare från Överkalix en sats spå 30 meter för att slå ner en hippie som jag pratade med?

Ja, frågorna är många. Sant är i ala fall att kidsen från Bäsksele, Dalasjö och Latikberg hade en egen camping på lagom gångavstånd från Fäbodvallen under någraår. Sant är också att polisen laddade som inför en EU-konferens då det skulle firas midsommar i Lycksele.

Sant är också att den avspända tillställningen med god mat känns jäkligt bra för en 53-åring...

Trång bankbil

Det är inte ofta jag hittar någon anledning att tycka synd om bankanställda, men nu vete tusan om inte en anledning dykt upp:

En av våra stora banker har enligt påkostade annonser, börjat åka runt med någon typ av rådgivning som bedrivs på deras lokalkontor.

Om jag förstått saken rätt ska de kuska runt i en bil som är det minsta jag sett! En Hundkoja, på sin tid, var närmast en limousin. Dessutom är bilarna intensivt gröna och kan misstas för ett nedblåst björklöv vilket ju gör det särskilt farligt att åka runt med en sådan här i Umeå.

Det ger inte det där solida intrycker som en ärevördig bank förväntas ge, trots att de förbrukar 0,14 liter per mil eller nåt.

1953 jag säger bara det....

Då åkte bankdirektörn förmodligen en svart Chrysler med chaufför som värdigt gled fram med sin Fluid-drive halvautomat (där chansar jag lite men expertena får väl klaga om det inte stämmer...). Räntan var sju procent och begreppet "Att leva på räntan" fullt verklighetsförankrat.

Men ska jag vara klarsynt var väl det enda fördelen. Bankväsendet stod oerhört långt från oss vanliga människor, och det upplever jag ha blivit mycket bättre. Men fortfarande är ju bankväsendets enda funktion för oss att låna ut pengar då vi ska köpa något mer än en extraprislimpa. Skillnaden är väl att vi nu får låna de där kronorna. Då bankerna drog in pengar tillräckligt på valuta spekulationer var vi inte lika intressanta och nej-piskan kunde vina trots att det ofta handlade om banker som i någon utsräckning var våra, och hållna under armarna med statliga pengar.

Vid närmare eftertanke ska jag nog vara glad om bankfolk åker runt i mikrosmå miljöbilar i glad grön färg. Jag hoppas att det är ett led i att börja serva människorna i stället för kapitalet och oppas slippa fler "chryslerepoker". Trevlig lördag!

En utmaning i värmen

 

Jag fick en utmaning kastad i knät av bloggkollegan Spanky, och det går givetvis inte att motstå. Det handlar om ett antal påståenden som jag kanske råkar förvanska lite eftersom de ursprungligen var på engelska, men andemeningen kvarstår hoppas jag.
 
1/ Du är HET!
Tja, som fet, multihandikappad åldring är jag väl närmast pissljummen. Men märkligt nog tycker jag att relationerna med det motsatta könet känns i alla fall tillfredställande. Så het…nja, men lite drygt ljummen i alla fall.
 
2/ Dina tapeter. Det blir väl mest sovrummet då, där de råkar vara skirt ljusblå och matchande mina gardiner.
 
3/ Då åt jag kyckling senast. Lite lustig fråga. Kyckling är basmat här och åts flera gånger i veckan. Det har gått framåt. I högstadiet serverades vi ofta kokt höns med ris. Eller ”Död sönderkokt fågel i gul klimpsmet”. Men nu är det oftast mums.
 
4/ Vilket förmåga vill du inte förlora, att skriva eller läsa? Jag hävdar ju att jag läst det mesta, men skrivförmågan är ibland ett livsvillkor, så det får bli den jag vill ha kvar.
 
5/ Vilket vilt djur kan du tänka dig att ha? En varg skulle sitta fint att skrämma grannarna med…
 
6/ Har du något smeknamn? Föga originellt Ingo eller Valle (på jobbet) mer orginellt ”Mullimuppen” som jag vägrar tala om var jag fick…Folk har också en utbredd vana att kalla mig för ”chefen” vilket är fullständigt obegripligt.

En hingst

Som jag skrev nyss på fejan fick jag skratta gott för en stund sedan. Hade skrivit ett SMS till en massa mänskor och skulle även underteckna det, och T9 fick sköta även det. Tur jag kollade i alla fall för stavningsprogrammet tyckte att mitt namn var "hingsten"!! Det är tur man är ödmjuk...gonatt

En förklaring som är helt paj!

Bilden på mig och den drygt halvätna pajen måste kanske förklaras. Det är helt enkelt vårt nationaldags-smask, som vi konsumerade under en hård Trivial pursuit turnering den dagen. Men tyvärr fanns inget vaniljvisp kvar, så därför fivck det bli fingerat, skrivet i botten på skålen.

Säger  inget om vädret, det finns liksom inget att tillföra. Jag verkar i alla fall klara den mysiga värmen hyggligt. Omgivningen svimmar i små högar runtom mig, och husets...sex fläktar är  nästan guld värda.

Vi pratade om att köra över Lycksele då ett litet ärend på stan i den klimatkontrollerade bilen skulle göras, men vi sansade oss.

Men i morgon kommer regnet...

Att spekulera om Tradera

Har sålt lite grejor på Tradera. Det är facinerande att se hur många som har hundratals aukioner igång på den välorganiserade sighten. Det vore kul att ta reda på hur många som får sin försörjning till största delen därifrån. Allt jag köpt och sålt har då varit till proffs.

Jag gjorde till mig igår och slog av golvvärmen i badrummet. Lite fjolligt, jag vet, det är som att något utanpå t-shirten då det är -30. Men man får väl offra sig för att vara lite socialt smidig...

Kommentar till en kommentar...

En del är kanske rädda att göra stämman hörd

Men det gäller inte denna jänkar nörd

Inte heller skrivledes ligger han i bakkant

Skriver gör han gärna och får för det ibland en slant

Iderik men med sans och vett

Han rattar glatt sin Chevrolet...

 

 

Det är inte förbjudet!!!

Tydligen sprids ett rykte att det numera är straffbart att kommentera bloggar. Detta kan härmed dementeras. Ni får varken böter, internering eller herpes. Drabbas ni av något av detta är bloggarkollektivet helt oskyldiga.

Skämt å sido har jag sett många bloggkolleger som efterlyser kommentarer, Och jag är böjd att hålla med. Det är utan tvekan jättekul med "tummen upp" men ett par ord, visa eller ovisa, vore också kul,

Nationell yra på Storgatan

Idag ska vi vara yra. Här yrar vi genom att äta BLÅbärspaj med GULT mumsklegg. Vet inte vad det kallas riktigt, men vadå, jag är väl ingen kock??? Gott är det i alla fall så länge man inte börjar jämföra utseendet med andra substanser. Trevlig dag med fint väder. Men nu förväntar jag mig att 1:a maj i framtiden också respekteras. På så sätt att man inte skämtar illvilligt om dagen ( Den vanliga: Vad är det som är tre meter långt och luktar hembränt? Jo förstamaj tåget i ......... (välj lämplg ort). Den kan även vi sossar le åt. Vi vill heller inte att den saboteras på olika sätt i ord och handling. Inte minst av arbetare, märkligt nog.

Men nu ska vi alltså yra och äta mängder av gult klegg och vara nationalistiska. Helt OK idag...

I skuggan av kriget

 

Igår tänkte jag lite på kriget. Närmare bestämt det som vi kallar Andra världskriget 1939 – 1945.
57 miljoner människor dog. Försök först och främst att fatta det. Inte så lätt, eller hur?  Flera hundra miljoner efterlevande blev kvar. Hur många händelser som satte fysiska och mentala och mentala spår är omöjligt att veta. Men många hundra miljoner skadades, våldtogs, torterades och kränktes på andra sätt. Men överlevde för att försöka klara sitt liv i efterkrigstiden.
Det är vanligen nu tre generationer sedan. Den som var i 25-årsåldern 1945 levde till 1995. Deras barn föddes på 50-talet och är nu i 60-årsåldern, och har nya 20-åringar som växer upp. Väldigt generellt.
Frågan är hur de fruktansvärda upplevelserna under kriget förts vidare mellan generationerna. Och kanske viktigast – hur har anfädernas posttraumatiska stress-symptom förts framåt i de nya generationerna? Skulle vi haft ett helt annat europa utan krig?
Och det var inte bara enskilda människor som påverkades. Stora land massor bytte geografisk hemhörighet vilket ofta ändrade befolkningens livsvillkor.
Sådär. Då har ni något att klura på till kvällskaffet. I morgon kanske jag ska titta på vad som finns bortom universum eller reda ut frågan om liv efter döden, eller annat lätt.

Tack för mig, Aftonbladet...

Jag har i alldeles för många år haft den irriterande ovanan att lägga en del av mina surt förvärvade slantar på kvällstidningar. Jag vet att jag är svag och ynklig i denna fråga. Men de tre minuter av mys som är vad de tar att bläddra igenom den har varit svår att motstå.

Men nu är det slut. I alla fall då det gäller Aftonbladet som jag betraktat som min tidning.

Den ståtar med en stor festivalbilaga idag nämligen, med rockfestivaler från norr till söder.Allt från internationella stor stjärnor till band som knappt deras egen mor hört talas om. Det är bra och kul och snyggt skrivet och mumsigt läjautatt. MEN,,,

Inte ett ord om Rock out Wild i Sorsele. En modig satsning som behöver all hjälp för att få folk att hitta dit.

Precis nu vet jag att tusentals festivalgalningar börjat planera sommaren. Inte sällan med Aftonbladets bilaga som hjälp. Och det som inte står där kommer inte med,

Dia Psalma, Cruzified Barbara, Helltrain och många andra band får spela utan dem i publiken.

Men jag ska erkänna att även jag kan göra misstag. För i exakt samma omfattning som Aftonbladet kan missa en ny och omskriven festival, i exakt lika stor omfattning kan jag glömma att köpa Aftonblasket för ett par tusen varje år...