Nu har jag verkligen fått säga min mening. Tre gånger de senaste dagarna har jag varit med i opinonsundersökningar. Till slut blir man smått virrig. "Var det ett eller fem som var Inte alls?" "vilka tre till fem åtgärder skulle medverka till att stärka Sveriges ekonomi de närmaste tr åren? Välj bland de 26 här nedan...

Men jag har gjort så gott jag kunnat för att ge välgrundade svar.

Visst var det någon kvällstidning som hade en undersökning där första frågan var "Är du man eller kvinna?" och alternativen var JA, NEJ, VET EJ. Så går det om man har bråttom

Jag har gått med i ett av de största lotterna. Men efter nästa dragning går jag ut igen. Studerade nämligen vinstlistan ock konstaterade att vid vinst under cirka 1 000 spänn endera har jag vinstprylen redan eller så vill jag inte ha den. Så jag sparar mina pengar.

Visst ligger det en bitter ironi i att den friskola som snabbt fick stänga blamd annat på grund av mängder av slagsmål heter "Fredens skola?". Barnen ska nu snabbt flyttas till andra skolor och jag hoppas verkligen det går bra. Risken är att de får med ett rykte som fighters som innebär att många barn vill provocera dem. Barnens värld kan vara grym ibland.

Levy o Co hette första ägarna till min Oldsmobile. Jag tror att jag var nummer 26 om man får tro den bibel av ägarbyteshandlingar jag fick från bilregistret. Var en väldigt bekymmerfti bil, en ventilrenovering och nån knapp var i stort sett vad jag åtgärdade  trots flitig användning 1983-1985. Jo, och så slocknade lyset mitt i kurvorna ibland vilket bidrog till att hålla chaufförer alerta.

En gång i Sandsele hade all lek med elfinesserna lett till att en säkring löst, och jag var för tillfället lite osäker på var säkringarna satt. Ja, jag var väl inte helt medveten om var jag själv satt heller....Det var invigning och snudd på nollgradigt och chaffisen fick köra hem oss tolv mil med alla rutor nere. I tunn, vit, nylonskjorta!

Men det är lugnt, jag träffade honom runt 2005 och han verkar ha kommit över det.

Åsele marknad var alltid minnesvärda tillställningar. Kusin K försökte sälja Oldsmobilen till ett gäng andra partydjur men stöp på att hon inte visste vad det var för motor. Jag och M arrangerade gigantiska raggarkaravaner från Vilhelmina, dörrkarmen var den perfekta sittplatsen, "I love rock and roll" strömmade ur högtalarna och fem på morgonen var alldeles för tidigt att åka hem. Kul att ha fått uppleva men nu kan man ju glädja sig om blodtrycket är hyfsat och långtidssockret bra. Var tid har sin charm!!!

Det var nästan det viktigaste 1984, som bilden ovan visar. Det är jag som knäfaller vid min Oldsmobile 98 1972. Gissningsvis runt Sundsvall-Östersund nånstans under en liten turné med några andra raggarbilar från Vilhelmina.

Var och kollade på Jägarna 2 igår. Rekommenderas verkligen! Mer säger jag inte, men jag kom att tänka på hur det kan gå då det INTE sitter som en smäck som i Kjell Sundvalls film.

För mig ligger "Sista natten med gänget" nära eftersom det är den enda film jag sett mer än tio gånger.

I en scen skriker en kille mellan två bilar "Whatever happenen with your flathead?". Som ju alla ??? vet är en flathead en Ford sidventils V8:a i folkmun. Men översättaren tyckte att "Vad hände med din knäppa polare?" fungerar lika bra.

En klassiker är den tvåstegsraket jag tror en lokaltidning sköt upp  för massor av år sedan. Det skrevs om en Buick med rakåtta. En motor som enligt reportern "går så jämnt att du kan ställa en krona på högkant  på kolven".

Deb som kan motorer fattar hur helt omöjligt det är, "ventilkåpan" var nog det som avsågs. Och dessutom hävdades det att det var en "rak V-åtta" vilket måste vara en lätt schzitsofren motor.

Sista natten med gänget är annars en gedigen film som känns äkta. Den har dessutom levererat historiens mest svåröversatta replik. Detta då en tjej (som jag glömt vad hon heter - senilitet?) ska avspisa en oönskad kille. "If brains were dynamite you couldnt blow your nose", lyder pårlan och jag minns inte vad det blev på svenska men förmodligen något slätstruket...

Det var trevligt att rulla längs Bondens marknads mångfald av stånd i lördags. Tråffa bekanta, lätta på plånboken ibland, njuta av höststämningen.

Vad som däremot inte är så mysigt är de bedrövliga trottoarerna. Hopplösa att åka rullstol längs, och säkert jobbiga för många som behöver ett jämnt underlag, även gångare.

Kultur handlar även om kvalitet i den lokala produktionen och ska vi sticka ut som extra duktiga vid Bondens marknad 2014 måste transportvägarna  ge fler möjlighet att ta del av detta. Sedan jag läst på lite kommer kanske detta som en interpellation i fullmäktige.

Var nere på den tevliga Bondens marknad för några timmar sedan. Handlade bland annat vita morötter. Söta och goda, men mitt i en tugga slår mig en tanke: vanliga morötter ger via karotinet en brun frisk hudfärg vid väl tilltagen konsumtion.

Gäller det samma för vita morötter? Kommer jag att se ut som Johnny Winter efter förtärd knippa?

Men de var som sagt goda så jag fortsätter knapra på egen risk...

Om inspirationen inte vill infinna sig då det är bloggdags kan man alltid göra en upplysande lista. Denna gång är det böcker som står på tur. Min lista innehåler rätt få obegripliga Nobelpristagare som många gillar att krydda med. Det blir mer folkligt, om man säger...

10/ Remoserien. "Mannen som är en dödsmaskin. Lästes i tonåren. Kunde passera massiva väggar, oerhört imponerande. Hur han gjorde vet väl inte ens författaren

9/ Mina drömmars mål av Kurre Hamrin. Fick den av den äldre grannpojken och är nog en av de mest lästa.

8/ MacAllisterserien. Västern. En tuff jäkel.

7/ Mannen som slutade röka. Fick den i åttan av min klassförestånderska, den outsägligt vackra Renée för att hon tyckte att jag skulle göra just det.

6/ En natt i juli. Tung story av Jan Fridegård om torparsonen Lars Hård som plötsligt blir mördare

5/ Man har skjutit ett lejon av Maria Wine. Om en jobbig uppväxt med inte minst sexuellt förtryck.

4/ Rosario är död. Den som ens tänkt att köpa sig ett barn i ett fattigt land för en stunds underhållning ska läsa och reflektera.

3/Christine av Stephen King. Fantastiskt språk, bra story...

2/ Sagan om isfolket. Margit Sandemo. Jag blev som förtrollad och kunde inte sluta läsa.

/ Lyftet av Kenneth Ahl. Otroligt rolig, otroligt tragisk. En hit!!!

110 164. Så många gånger har någon tittat in på den här bloggen. Väldigt trevligt, fortsätt med det! Idag har jag tillbringat i stort sett hela dagen på njurkliniken. Ett måste då det viskar "dialys om tio år". Ett långsiktigt projekt inför detta är att gå ner i vikt. Nästan 40 kilo om jag ska platsa för en njurtransplamtation i västerbotten då jag är runt 60, kanske. Reglerna varierar, men här är det så.

Tack för att du i alla fall delvis beslöt dig för att ge mig en liten uppmuntran. Riktigt bra rabattcheckar, tack för det. MEN nåsta steg blir att skicka mig en gammeltids tjockpriskurant som kanske innehåller karakläa med fler X än en tipskupong. Då kan vi säkert göra affärer!

Med förhoppning om en fortsatt angenäm förbindelse.

Nisse? Ellos, Borås

Hej farbror Ellos. Regelbundet ser du till att få kontakt med mig. Via färggranna priskuranter, SMS och mail.

Du erbjuder vanligen fantastiska priser på glittriga plagg applicerade på vidjesmala 18-åringar.Tyvärr är varken förpackning eller innehåll speciellt tillgängligt för mig.

Jag är en fet 53-årig man i rullstol. Kläderna du erbjuder kan jag oftast inte ens få över armen, och 18-åringarna hinnner undan rullstolen.

Mitt förslag: sluta skicka ut det här du skickar ut till mig. Där sparar du lätt en miljon per år.

En liten del av detta kan du satsa på träffsäkrare direktreklam...

Nu är det snart tre år sedan  den där förmiddagen då jag inte fick upp vänsterhanden till skrivbordet och då folk inte förstod vad jag sa. Dagen S som i stroke alltså.

Man tycker att jag som var proffs efter tre veckors hallicunationer efter operationen 2006 borde vetat bättre. Att jag, när vanföreställningarna kom krypande första natten, lätt skulle knuffat undan dem till förmån för VERKLIGHETEN. Glöm det...Mitt i natten hörde jag hur en gigantisk kanin hoppade runt i korridoren. På sjätte våningen på NUS.Så smäningom kom den in på min sexsal (inte så kul som det låter). Jag såg den inte för det var fördraget runt sängen, men jag hörde hoppen.

På morgonen undrade jag, pedagogiskt och tydligt, till sköterkan Amanda varför de hade stora kaniner som hoppade runt på nätterna. Hön i sin tur såg ut som var nära att explodera i munterhet, varför kunde jag inte förstå, jag hade ju bara ställt en motiverad fråga...

Sjukdomsinsikt noll.

Jag behövde sex blanketter för att skriva en korrekt betalorder, slängde viktiga brev, sa "april" i stället för "september". och så. Irriterande. Jag gjorde i viss utsträckning skäl för intrycket en sköterska fick efter min förstas operation. "Gravt dement" trodde han då han såg mig första gången.

Sjukdomsinsikt..just det noll...

Men nu inser jag i alla fall att det är dags att avrunda och börja med middagen. Gokväll!

Jag har ofta förvånats över hur många som är livrädda att bli fotograferade. Det är precis som om de köpt myten om att själen försvinner in i kameran. Men på tidningen lärde jag mig att ett generalmisstag var att fråga. Arrangera, komponera gör vad som helst. Men ställ inte frågan "vill du vara med på bild?" för risken är då att du får en huvudskakning.

På sätt och vis hedrar det lite. Många svenskar är rätt blyga med vad de gjort och vill inte bli identifierade på bild. Men ändå är det kul med de - inte så få - som nästan kastar sig över fotografen och vill bli förevigade. Men för att ge de oroliga råg i ryggen bifogar jag en färsk bild på mig, tagen idag. Så mycket värre kan det inte bli!!!

Holby City är en sjukhusserie som rullar på eftermiddagarna. Riktigt bra o dramatiken är ofta väl tilltagen. I dag förlorade bland annat en kvinna sitt barn vid förlossningen men fick se och hålla pojken i sin famn. Ett känsligt ögonblick även om det bara är film. BRÄÄÄ!!!!KÖPKÖPKÖP!!!!FNISSHIHIYAHOO!!!!

I precis det ögonblicket släpper fyran loss sina fånigaste och mes flåshurtiga reklamsnuttar.

Visst kan man ha lite koll från kanalens sida? Om inte annat förstörde de stämningen totalt.

Tänk så lite som fastnar av allt som paserar i nyhetsflödet. Det jag minns av veckan är förstås Stefan Liv och hans klubbkamraters öde. Jag är visserligen ingen som följer hockeyn särskilt noga, men hans namn nämndes oftast i positiva sammanhang och har fastnat.Jag gissar att många av de som omkom hade familj precis som han, så många berörs.

Historien om SAAB närmar sig nog oundvikligen ett slut. En utmärkt bil men tyvärr en mikrotillvekare som inte kan ha en hel flora av modeller och komma med nya varianter varje år. Om det nu är det som ligger bakom.

Kanske skule man som en sista vild chansning bygga enbasbil för Folket. Lite idemässigt en modern SAAB 99 X7, då förstår saabofilen. Men en starkare förenkling. Liten motor, ingen utrustning bortsett från säkerhetssådan. Enklare material, få färger.

Mja, jag tror inte riktigt själv på vad jag skriver, men dagens bilar är i allmänhet onödigt påkostade.

Det var två saker från veckan

Jag avslutar som så många andra de här dagarna: RIP Stefan Liv...

Vann en auktion på Tradera förra veckan. För en futtig tia fick jag en kökslampa (nej, inte köks-slampa, vad tror ni om mig!!) som kommer att fungera perfekt. Det ser jag nu då jag hämtat ut den,

Däremot var det ingen som ville bjuda på en Kodak direktbildskamera så den får väl hamna på museiehyllan.  Men det är lite kul att lägga ut och bjuda och numera kollar jag lite nästan varje kväll.

För övrigt har det här varit en av de där dagarna man inte minns. Varken om 30 år eller i morgon. Kuligast var möjligen att jag levererade ett par bilder som kommer att göra en persons vardag lite skojigare. Kommer i alla fall omgivningen att tycka.

Nej, nu ska jag susa ut i auktionsvärlden en sväng innan jag ramlar i säng. Godnatt!

Även en bloggare kan försöka vara rävaktig! Enda syftet med de här raderna är att locka er att läsa om den bromslösa Amazonen i förra bloggen  innan jag ger texten ett nackskott och skickar den till glömskan...

Om en vecka eller så kommer mina nya glasögon. Underbart! Morgonens folkblad, ABF-tidningen och andra väsentliga tryckta forum har bara varit dimmor för mig under några månader. På håll går det hyfsat men närhåll är rena natta.

Glasen är depressiva...nej, progressiva, var det, precis som det nu varit tio år eller så. Återkommer med en rapport. God natt!