I dag blev bensinen 20 öre dyrare igen. Och bolagen "lovar" att ytterligare tre tioöringar ska plussas på till semestern.

Om jag gräver djupt i nostalgikistan får jag fram att motsvarande pris då jag tog körkort var under 1.70 per liter.

Innan vi försvinner i tårdimmorna i nostalgi över tider som flytt måste jag ändå konstatera att bensinen aldrig varit så dyr som då!!! Jag hade nämligen sällan råd att tanka fullt 1977 utan det blev små skvättar för några tior i sedelautomaten.

Numera fyller jag som de flesta regelmässigt fullt då jag ändå tankar. På 70-talet var ofta några gamla bilkylare nyckeln till den frihet som bilen innebar. Tre kylare som såldes till skrothandlaren gav 20 liter bensin och en flaska Kir och se...kvällen var räddad!

I grund och botten är det bara att gilla läget. Om 30 år eller så är bilar som drivs av fossila bränslen historia, men jag hoppas att hisoriskt intressanta bilar får dispens för att köra lite. En crusingsväng i en surrande 24 volts Cadillac känns inte riktigt rätt...

Tja, igår tog jag alltså steget från valpig 53-åring till mogen, allvarstyngd 54-åring...Nej det märks självklart inte ett dugg, åldrande sker ju mer successivt. Trevligt var det i alla fall med många grattningar och två fina mddagar.

Även året går och det märks att det blivit ljusare längre del av dygnet. Det är väl snart vinterweekend i Vilhelmina som för mig är lite av ett startskott för "förvåren" eller vad man ska kalla det.

Och nu vet ju dessutom alla partier vem som är deras partiledare. Eller...Centerpartiet är jag tyvärr helt oförmögen att komma ihåg vem som leder nu. Och om jag tänker efter även Miljöpartiet. Såg förresten att en tredjedel av svenskarna inte vet vem Stefan Löven är, För mig som IF Metallare känns det förvånande först men självfallet har de flesta inte samma kontakt med honom som jag haft.

Det här var en ovanligt inspirationslös blogg, läs hellre nästa, det blir betydligt bättre...

Någon gång i mitten av nittitalet blev jag med projekt. Jag och en kollega delade IF Metall Södra västerbotten mellan oss och granskade arbetsorganisationen i företagen. I bakgrunden fanns den nu nyvalde (s)-ordföranden Stefal Lövén. Han var då central ombudsman.

Med jämna mellanrum kom han upp och träffade oss för att stämma av läget.Han lyssnade och hummade sedan uppmuntrande och peppande.

Han gav oss råg i ryggen och uppmuntran och det är väl vad jag hoppas att partiets medlemmar ska få nu.

Lycka till!!!

Bröd i olika former är en viktig del av kosten för de flesta av oss. Men smaken har skiftat genom åren.

Hemma var det bara knäckebröd i stora kakor och brungräddad Gyllelimpa som gällde. Knäckebrödet som var skuret i mindre skivor spm vi åt på skolan kändes lätt lyxigt. Så småningom kom vallmofranskan. En stor favorit men givetvis inget hälsobröd direkt.

Numera är ju utbudet stort, och i varanda liten barack där det säljs bensin kan du också köpa ett gäng olika, nybakade, bröd.

Det är en imponerande utveckling och inte helt fel för en sån som mig som uppskattar ett gott bröd...

Kommer precis från gymmet. Det vill säga den plats där jag rör på fläsk och muskler två gånge i veckan. Men lite förbryllad är jag allt.

Den anläggning jag besöker är förmodligen mest frekventerat av människor som behöver rehabilöitera sig. Eller kvinnor, rättare sagt. För var är månnen? 90 % av besökarna är tjejer/damer/tanter. Är deras rehabiliteringsbehov så mycket större än mäns? Eller är det bara kvinnor som skadar sig ch sliter ut sig? Eller kan det vara så att män av någon anledning undviker gym-miljön?

Jag bara undrar.

Jag kan inte låta bli att le åt alla optimister jag mött i bilvärlden. Optimister som varit helt övertygade om att deras bil är BÄST och UNIK och har en finessnivå som ingen annan av hans massproducerade bilmodell kommer i närheten av:

"Jamen det här är ju en tvånolla!!!, inte nån ettåtta som de andra!!!". "Och det tillverkades bara fem spygröna med lila inredning, och de andra fyra såldes i Amerika"

Men motsatsen finns också, bilar som ger sken av att inte vara nåt särskilt men som är det. En gång i världen berättade jag om en väns Opel Rekord cupé 1967 men det tål att berättas igen: Vi kappkörde med en då inte så gammal Mercedes 230/6 och borde ha varit ett lått byte för den stjärnprydde. Men då jag gasade ökade Opeln helt oförklarligt. 150...160...170...180,..DÄR BORJADE MERCAN FÖRSVINNA IBACKSPEGELN...190...200... Där tog måtaren slut men Opeln lunkade bara på.

Det var ett exemel på en vanlig bil med ovanöliga resurser!

Och givetvis skedde allt på avstängd bana om vän av ordning undrar...

Jag brukar aldrig, aldrig, aldig prata politik här. Men nu på morgonen rapporterar media att Håkan Juholt ser ut att lömna sin partiledarpost idag. Om så är fallet undrar jag bara vem som ska ställa sig i kön och erbjuda sina tjänster. Kanske får det bli Claes Malmberg? Han är i alla fall intresserad.

Då det gäller Juholt ser jag n väldigt bra representant för Socialdemokratisk ideologi. Som tyvärr har sagt en del hårresande dumheter, och det är något han absolut måste skola bort. Annars vekar han ideologiskt rätt-tänkande, är en jättebra retoriker och verkar klara kontakten med människorna bra.

Suck...Är det inte lika bra vi lägger ner Socialdemokraterna? Ur askan startar vi "Välfärdspartiet" och samarbetar nära med Vänsterpartiet. Blockpolitiken förlamar så man kan bli knäpp, men MP är väl ochså intresserad av att vara med på vagnen och närmar vi oss 50 % får borgarna räkna med att få huka sig samtidigt som en omfördelning till de grupper som verkligenbehöver det sker!!!

Ja, nu tror jag jag skjuter för spjället och låser dörren till i april. Att färdas i rullstol i detta jävulens klimat är fullständigt ogörligt. Jag har ändå sett allt. Bortsett från Frihetsgudinnan, men för övrigt...

Så känns det ibland men varje dag på veckan har saker som ska göras så det kan jag nog bara drömma om. Men dagens jobbresa var ett jäkla slit i båda riktningarna. Och när jag tänker på hur otroligt enkelt det var då jag stod på benen tappar jag nästan hakan då jag minns.

Nåja, pension idag är ju trevligt. Och god kyckling till middag. Väderprognosen säger snö hela helgen så om ni letar mig hittar ni mig hemma, i alla fall lördag-söndag. Gonatt!!!

Både igår kväll och i morse konstaterade jag att det blivit ljusare än då det var som mörkast. Jag har frysen full av makaronipudding. Åt mitt livs första chokladcroissant igår - jättegott!

Se där några små exempel på glädjeämnen just nu.

Något som däremot tryter är bloggämnen. Jag är som jag skrev för ett tag sedan, duktig på att glömma mina geniala ideer. Jag måste helt enkelt börja notera...

Om jag lyckas behålla en bra tanke ikväll så kommer den här!...

Lyssnade på radio idag då jag tränade. En snutt informerade om något som hände mellen min by och grannbyn. Eller var det det? Både Bäsksele och Latikberg, två namn som jag vanligen inte uppfattar om svåruttalade hade vridits till uttalsmässigt.

En ide vore kanske en kortare "namniformation" så uttalet blir rätt. Det gäller så väl i Vilhelmina som i Helsinborg.

Det kan vara svårt att veta hur det ska vara om du som radiomänniska kommer från en annan del av landet...

Min inställning till idrott är minst sagt kluven. Det skulle aldrig falla mig in att se en hel hockeymatch på tv. Men nog var jag en av de som kämpade till mig biljetter 1987? då Löven tog SM guld. En fantastisk upplevelse för övrigt!

Själv åkte jag skridskor från mittlinjen mot målet en gång men strax innan jag skulle lura målvakten blev uppgiften mig övermäktig och jag föll. Helt av egen kraft utan att någon motstpåndare var i närheten. Undrar var de var, forresten???

Fotboll är det lika illa med MEN jag tittar gärna på en match live en vacker sommarkväll. Och jag har ätit middag med VM laget från 1974.Och intervjuat Ralf Edström. Och dessutom spelat en handfull matcher som junior. Till och med som proffs...Ja, övergångsumman från Bäsksele IK till Latikberg var inte i Zlatanklass, om den ens existerade. Men tränarn hämtade oss i alla fall så vi slapp cykla.

Friidrott samma sak. De får "hopp å sprätt" bäst de vill. Samtidigt har jag varit med i arrangörsstaben vid två Gång SM, i Västerås och Mörbylånga och haft väldigt trevligt.

Så visst är jag lite inkonsekvent, eller hur???

OK, mina vänner. Då tänker jag prata lite om döden…

Jag sökte på Volvo PV på Blocket häromdagen. Och en blandad flora av gamla volvobilar passerade på datorskärmen. Allt från fyrfärgade exemplar, nedsjunkna bakom en ladugård för 1 500 till ofattbart fina Sport -66or för 95 000.

Själv tyckte jag att 1 500 var rätt kurs då jag köpte min 57a i mitten av 70-talet. Den var då customiuserad med grönmetallic lack, 100 + ratt och svartröd inredning.

Kanske kan man räkna de mängder av plastringar från flaskor med OKs billigaste olja som doldes under ventilkåpan som encustomdetalj...

Med den upplevde jag min första bilvinter. Oftast kraftigt sladdande, hela rakan jäms med AMU skulle det minsann vara bredställ då vi var ute på lunchen. Vilket ibland höll på att sluta illa då damerna som gick AMU kurs också var ute och promenerade och ibland fick kasta sig i skydd!

Hans-Ove hade en 64a som även den var grön. När han vid ett tillfälle bytte ut orginalratten mot något sportigare väckte detta reaktioner hos pappan som var ovan vid såna fjantfasoner. Enligt historien rusade den teatraliskt lagde pappan in till en samåkande jobbarkompis en tidig vintermorgon och utbrast: "Kom ut och titta, pojkfan har satt in en leksaksratt i bilen", med darrande stämma...

Så småningom blev min PV stående då jag köpte en Ford Fairlane och skänktes så småningom bort. Numret tillhör numera en Mercedes 1991 som bor i Åkersberga...

Jag har retat mig lite på att förra inlägget var slarvigt korrläst. Bättring utlovas. Då jag pluggade var korrekturläsning ett särskilt ämne och det var en speciell yrkesgrupp som höll i detta. Nu tror jag ofta att journalisterna korrläser själva vilket känns lite konstigt då jag alltid fått lära mig att man ska låta någon annan läsa texten. Själv skrev jag gärna "penisonär" i stället för "pensionär" och jag har även hört "varefter kistfan sänktes" på den tiden man refererade begravningar.

Men ibland tog de ut svängarna för mycket då rubriker sattes. Hela Frälsningsarmen stormade upprört in på redaktioinen sedan rubriken förkunnade "Bössor med pengar stals i Vilhelmina" då jag i själva verket skrivit om tomma bössor som stulits.

För att inte tala om då jag hade ett stort reportage från en motormässa och min avsikt var att på den största bilden visa vinnarbilen. I stället hade man lagt in en bild på ett gammalt vrak som var utställt i en monter men behållit min hyllningstext till den "fantastiskt fina" bilen. Måste ha tett sig märkligt för läsarna...

Enda sättet att behålla förståndet i det här samhället är att ibland klarsynt inse att det mesta är ett dårhus!

Inte ens "folket" som kollektiv är riktigt OK bakom pannbenet. Trots att den sittande regeringen gång på gång signalerar massiva förmånsöverföringar till de bäst ställda och intensiv hetsjakt på de svaga älskar vi att rösta på Reinfeldt. Bara det!!!

Det finns många bra Allianspokitiker, särskilt lokalt, men grundideologin är ändå att skutan ska ändra färdriktning bort från de svaga grupperna.

Men även landstinget gör mig vansinnig. Jag har två gångerr anfört klagomål på en räkning jag anser felaktig. Men har inte fått minsta respons utan var tvungen att betala, jag vågade helt enkelt inte vänta. Det handlar om att få ett besked. Hade de ansett att jag ska betala så hade jag förstås gjort det. Teoretiskt kan de rädda sin ekonomi genom att skicka utr en räkning till 200 000 västerbottningar som är helt grundlös. Om du klagar på de 90 dagar du har på dig skiter de totalt i det och du tvingas öändp betala för att undvika grabbarna med brännbollsträ...

Nu får jag sluta med det här trots att det finns hur mycket som helst att uppröras över. Tror inte jag har tillräckligt mycket medicin hemma för att reta upp mig mer. Det behövs mycket blodförtunnande...

Men jag kan konstatera att det positiva fnns i det lilla. I den färstjänstchaufför som häromdagen drog upp rullstolen ända till entrén på jobbet. Och mina två välväxta jobbarkompisar som gjorde samma sak igår. Och till snöröjarna på Volvo som snabbt fixade en rullstolsvänlig uppfart då jag ringde.

Överhuvudtaget till alla trevliga arbetskamrater.

Trevlig trettonhelg!!!

Det låyer kanske om lite fel säsong, men jag kom just på att i år bara måste jag göra en forbollsmatch äran av ett besök. Gärna i de lägre divisionerna en vacker sommarkväll. Höra lagledaras kommmandom til sprlarna, besvikna svordomar då smörpassningen blev en höjdare tre meter över ribban, dricka termoskaffe med hembakt sockerkaka. Ja, insupa atmosfären helt enkelt.

Det har dessutom den fördelen mot hockeyn t ex att det känns enklare att komma åt med rullstol.

Jag tycker det är rätt skoj både att skicka och få julkort. Även vykort förstås, men det är såosannoöikt nuförtiden att man knappt tror att det kan hända.

Annat var det förr i världen. Jag har fått annonssvar per vykort, och även "hotelsevykort" då jag hade slrivit för positivt i vissas ögon pm skotertrafik i en insändare i DN.

Men som sagt julkort är kul. Ja, även elektroniska, och inte minst SMS hälsningar. Fick runt trettio igår vilket väl är ungefär det vanliga på nyår. För övrigt fick även jag ta del av fyrverkerierna igår, jag hittade en bra vinkel där det gick att se en del från vardagsrummet.

Så var det januari - månaden för svält och armod. Jag har i alla fall pengar att köpa den dagliga blodpuddingen för och inga nya och dyra "julklapps-skulder" och det är jag nöjd med. Mínns med viss fasa millennieskiftet som jag och två tjejer skulle tillbriga i Dublin. Tog för enkelhetens skull ett dyrt finansbolagslån på 12 000. Jag undrar hur nycket det blev i slutändan? Det kändes som lånet  växte varje månad.

Nu måste jag göra en expedition till frysen och se vad som väntar till lunchen. Men ha en bra fortsättning så hörs vi!