Det finns en nyhet i dagens VK om en person som förvägras rätten att få behålla sin kontaktperson. Han ska istället skyfflas in på ett gruppboende.

Tyvärr har jag bara tillgång till rubrikerna i det här ärendet. Men jag är fullständigt övertygad att detta på lite sikt är det öde som väntar alla som nu är beviljade personlig assistans enligt LSS. För varför ska vi ha livskvalitet och kosta massor av pengar och ge många människor ett utvecklande arbete? Då höginkomsttagarna fortfarande inte lyckats sänka sin skatt till absolut bottennivå?

Signalerna nu är tydliga Försäkringskassan stryper stödutvecklingen och de omänskliga tokbesluten hopas. Om 100 år står LSS för Lagen om Skott i Skallen för de hjälpbehövande och därigenom får vi ett renare och kostnadseffektivare samhälle…

Visst vore det intressant om vi under en löptid på säg 20 år kunde förändra våra transportrutiner. Kortare sträckor upp till säg fem mil åker vi elbil typ till och från jobbet. Men det ska också finnas en flotta med större förbränningsmotordrivna bilar som du kan hyra för semester och andra större behov. Elbilarna laddas med vindkraftel som är lokalproducerad. Självklart gör vår miljömånande statsförvaltning att det blir ekonomiskt intressant. Absolut inte gratis men heller inte tokdyrt vilket är ett öde som nu drabbar många elbilar. Den lilla andel fordon som klassas som entusiastbilar ska kunna köpa det drivmedel som behövs vilket i de flesta fall inte blir så mycket eftersom det givetvis inte ska vara gratis heller men inte vanvettsdyrt.

Både miljö och livskvalitet kostar men inte ohanterliga summor och med dessa åtgärder har definitivt bilismen dragit sitt strå till stacken.

Ja, där någonstans ringde väckarklockan och  efter en stunds morgonförvirring insåg jag att allt varit en dröm. Staten fortsätter att vrida varje krona ur bensin och dieselbilister under dimmiga miljöridåer och dess representanter åker taxi på vår bekostnad och fattar ingenting av verkligheten som susar förbi utanför rutan…

Som barn minns jag vilken skräck ”flygara” spred hos bilisterna. Plötsligt dök de upp för att göra en flygande besiktning på bilen. Före bilprovningen bildades 1965 kunde skicket vara minst sagt diskutabelt och de specialutbildade poliserna tuffa och väl insatta i olika modellers svaga punkter. I den Ford Customline -56 som jag ofta lekte i kunde ett bleknat papper vittna om att den vagnen utsatts för undersökning. Om det var detta som avslutade den svarta amerikanarens vägliv vet jag inte men det är väl troligt.

Lustigt nog har uttrycket ”flygande besiktning” inget att göra med arbetssättet. Den benämningen har vi importerat från England! Då polisen där började jobba med den här typen av inspektioner på vägen i början av 20-talet fick de nämligen överta ett stort antal bussar från RAF (Royal Air Force = Flygvapnet) och det var allmänt känt att de kom därifrån. Det ledde till att folk började säga allmänt ”The flyers” om dessa enheter och det blev så småningom blev upphov till  beteckningen ”flygande besiktning”…

Av någon anledning hade min far under många år en faiblesse för bilar av märket Toyota. Inte vilken modell som helst utan den kompakta Corolla som han ofta prisade i positiva ordalag. Det är märkligt med tanke på att han aldrig provade någon vad jag vet. Men förmodligen hade de positiva tongångarna i media fastnat. Farsan förblev en folkvagn och volvoman bortsett för de sista åren han körde då jag pådyvlade honom en överbliven Audi.

Jag tror inte han skulle varit lika positiv om han bott i Singapore idag.Det är hett att bo där och tack vare det dyrt. Om den nyssnämnda Corollan funnits i Sverige (men jag tror den försvann 2009) hade den nog kostat runt 200 000 kronor.

I Singapore är prislappen på denna kompakta kärra inte mindre än 700 000 kronor i dagsläget!!!

Med denna lilla berättelse vill jag bara påpeka att det är viktigt att inse att det alltid finns de som har det värre…