En julbetraktelse?

Den sista tiden har jag inte varit den flitigaste bland bloggare. Anledningen är helt enkelt att jag tappat farten på något vis efter valet. Och tyvärr verkar många dela den känslan. Vi känner inte igen andan i Sverige som nu präglas av rädsla, kamouflerad till hat. Politikerna gör sitt bästa för att snärja in varandra och varandras ideologier i en obegriplig härva utan tydliga inriktningar. Allt, allt, allt osthyvlas in absurdum och de omänskliga myndighetsbesluten staplas på varandra. Nu senast den treåriga flicka som ska deporteras till Armenien som hon fullständigt saknar anknytning till. Och killen i Lycksele som placerats på ett äldreboende. Nu ser i alla fall det ut att lösas. Han ska kunna ha förfest med kompisarna i ett mer människovänligt boende. Det är en av de saker han förvägrats på äldreboendet.

Jag har tappat en del av min tilltro till oss. Det gjorde jag igår då jag insåg att det inte är att människor låter lura sig av de absurda lögner som sprids till exempel på Facebook. Nej, de fattar förstås att det är lögner men VÄLJER ändå att tro på dem för att det passar deras syften. Det senaste jag läste var att Kalle Anka skulle försvinna på julafton. En typisk våldtäkt på vårt Svenska folk som verkligen upprörde. Det hjälper givetvis inte att SVT kraftfullt dementerar, många väljer att tro på skrönan i alla fall.

Det är i alla fall bara en arbetsdag till julledigt, vädret är hyggligt, människorna är i grunden goda och jag går längre än någonsin – visserligen med gåbord – då jag tränar.

Så god jul och ett gott 2015. Nog tror jag vi fixar det här också!!!