I mitt hus ingår en särskild service i hyran. Utan att det skrivits något kontrakt. Varje vår och höst skiftar nämligen hyresvärden eller någon av hans kompisar däck på bilen. Väldigt uppskattat eftersom jag själv numera inte gör det.

Jag kollar i likhet med många på Blocket-annonser. Och har gjort några fynd som jag verkligen är nöjd med. I bland säljer jag också. Nu senast ett objektiv. Affärerna är oftast snabba och smärtfria men en sak retar mig. Nämligen den grupp som ringer på allt även om man förstår att de knappt vet vad det är och bjuder hälften av det begärda priset. Jag vet inte hur stor denna grupp är men helt klart är det halvskummisar som i alla fall till viss del livnär sig på detta. Det går väl inte att hindra men jag säljer i alla fall inget till dem.

Men att pruta kan däremot löna sig. En kompis hårdprutar alltid och fick bland annat loss en bil för 1/4 av det ursprungligen begärda priset! Ja, det var en äldre Audi så spring nu inte och försök att göra det samma på en ny XC70…

Att locka med det där lilla extra behöver inte vara dyrt. Sålde en Opel en gång på villkor att det ingick 5 liter bensin, tanken var tom nämligen .Tyvärr har det väl oftast varit tvärtom. Jag har varit lite väl generös. Min Le Mans fick sällskap av bland annat verkstadshandbok och en bra 400 kubiktumsmotor. Utan att köparen propsade på det. Fasen vet hur mycket som följde med Electran. Ock dessutom sålde jag ett hus med nästan allt kvar plus ett garage. Nu tror jag att det mesta var skräp men ett och annat fynd finns säkert.

Av detta kan man dra den visa slutsatsen att jag varken bör köpa eller sälja, bara förvalta…

Den här veckan går verkligen i sjukvårdens namn för mig. Utan att jag dragit på mig någon fler sjukdom – det är olika aspekter på besiktning.

I går var det njurkliniken. Där proverna såg bra ut. Ja, njurarna är ju dåliga, men inte riktigt dialysdåliga. I höst ska vi dock troligen göra det ingrepp som skapar en fistel där man kan sätta dialysnålarna. För mig som diabetiker sedan 1990 är det tyvärr inte mycket annat att vänta. Men än så länge mår jag bra.

Idag var det uppföljning på Neurorehab där jag låg efter ryggoperationen. Och en njurscint, tror jag det heter.

På fredag är det magnetkameran och nästa vecka datar jag diabetessköterskan på medicin.

Till slut: polisen kan väl inte mena allvar med böter för dubbdäck från torsdag i Umeå. Det sa de i den här tidningen idag. Samtidigt som snön vräkte ner till exempel i Sävar. Jag tror inte sista ordet är sagt i frågan…

Som synes har mitt löfte att blåsa liv i bloggen i helgen tyvärr runnit ut i sanden. Mycket annat smått har tagit tid. Bland annat har vi gjort i ordning två lampor med fläkt som ska sättas upp i sov- och vardagsrum på fredag av elektriker. Med den fromma förhoppning att det tropiska klimat som rått i min lägenhet juni-augusti ska mildras något. För mig går det rätt bra men alla andra närvarande avlider nästan och så kan man ju inte ha det.

Har också lagt ut några bilder på min fotoklubbs nystartade Facebook-sida och skrivit några förhoppningsvis uppmuntrande små inlägg där. Ett projekt som misslyckades var att försöka flytta själva bandet från en kassett (ja, minns ni dem? Små plastlådor ni stoppade i en apparat och så LÄT det!!!) till ett nytt hus. Aldrig har väl en ynksmått band så snabbt vecklat ut sig så många meter. Det fick bli papperskorgen.

En annan plast grej som kom på plats var högra kylargallret på bilen. Det flög sin väg i somras men ett begagnat från Hedemora för 200 spänn fick nu ta dess plats.

I morgon väntar ännu en ödesdag, en av många jag upplevt. Ska besöka njurläkaren för att gå igenom senaste provsvängen. Wish me luck!!!

…och jag har inte underhållit bloggen alls. Men visst finns det ämnen och i helgen ska jag varva deklarerandet med lite skrivande. Så jag kommer igen!