Gårdagens inlägg här var ett av de blekare. Trots Åkesson, Trump, Syrien, pensionssystemet och tusen andra frågor stod det stilla i knoppen så det fick bli en mindre intressant drapa om däck med mera i stället. Mitt i denna koma vaknade jag i alla fall till och insåg att det nu är dags att planera för ålderdomen. Främst i form av ett vettigt boende. Om man då håller sig till Bostaden gäller det dock att du måste ha fyllt 60 innan du kan ställa dig i kö för seniorboende, så det är några år kvar. Ja, tänk då jag satt på sparken en stjärnklar kväll som elvaåring och räknade ut att jag skulle vara 42 år 2000. Det kändes ofattbart långt borta. Nu har jag plötsligt passerat det med väldigt god marginal. Hur gick det till??? Men jag tror  och för sig att de flesta blir lika förbryllade över tidens gång trots att det är det mest självklara av allt. ”Min” gata Storgatan fick husnummer och stenbeklädd körbana 1782.Tänk bara vad som hänt sedan dess. Och då är det ändå bara en blink i världshistorien

Snart dags för vintersulor på bilen. Nya i år då de gamla gjort sitt. Själv väljer jag alltid något premiumdäck som placerats sig bra i tester, samtidigt som jag förfäras över alla skräpdäck som finns. Jag nämner inte några namn men alla däcksäljare kan erbjuda dem. Särskilt gäller det sommardäck det finns faktiskt vinterdäck som är billigare och fungerar hyfsat.

En uppsättning ”Sling Om Kring” eller ”Österns Stjärna” är någon tusenlapp billigare men kan vara ett katastrofalt val om du har otur.

Annars kan jag konstatera att de flesta i min omgivning bokstavligen kört ifrån mig på bilfronten. Det har köpts nya och fina bilar hejvilt medan jag firade tioårsjubileum med min till midsommar. Men jag tar det rätt lugnt just nu. Den har bara drygt 10 000 mil på mätaren och får nog hänga med ett tag. Och 400 000 för en Volvo – som det ju oftast snackas om på jobbet – är för magstarkt. Förr i världen kunde man köpa en nästan ny tjänstebil i Göteborg, köra den ett år, sälja den och köpa en tjänstebil igen och åka i princip gratis men så beviljat tror jag inte det är nu.

De bästa bilaffärerna var gammbilarna jag länge åkte omkring med. Jag fick alltiid mer än jag gett för dem.  Min Granada Ghia köpte jag för 7 000 och sålde för 18 000 till exempel. Oftast var det ju betydligt mindre men några tusen plus gick man alltid. Dock finns det de som lyckas bättre. En kille hemma köpte en raggarbil för 28 000 vilket var enormt mycket då. Men något år senare sålde han den för 280 000!!! ”Raggarbilen” var en superovanlig  Plymouth Hemi Cuda!!! Allt enligt sägnen…

Jag är handikappad. Om detta råder inget tvivel. Men det finns en minst sagt tung instans som vägrar inse att detta skulle vara det minsta besvärligt. Umeå kommun. Närmare bestämt mitt parkeringstillstånd för just handikappade. Jag har haft detta utan minsta bekymmer sedan 2009, tror jag. Men när det rutinmässigt skulle förnyas i maj nekades jag plötsligt. Man menar att min assistent mycket väl kan lasta av mig för att sedan jaga parkering. Alla besökstider på NUS, vilket är många i mitt fall, måste förlängas rejält. Och i de fall där jag inte exakt vet vart jag ska (shopping) utan får sitta ute och vänta får jag snabbt ont och blir stel i min strokedrabbade vänstersida. Och som många av er vet är det inte heller gratis att parkera. För mig går det bra men många sjuka har ju en extremt ansträngd ekonomi. Och med träning, sjukhusbesök m m blir det ändå en del. Kommunen refererar till en föreskrift. Men så vitt jag kan se är den oförändrad sedan 90-talet och den säger i huvudsak att kommunen ska underlätta funktionshindrades likställighet jämfört med friska.

De senaste dagarna har haft en stark underton av strul!

Först fick jag lov att bärga el-rullen efter en tripp till gymmet. Det visade sig att det kostade mig personligen 515 kr att få hem stolen. Därefter fick jag avslag på min överklagan om handikapparkering. Men den visan fortsätter, jag överklagar igen. Sedan har vi haft otur med sjukdom som drabbat mina assistenter. Var för första gången tvungen att ta hjälp av jouren under ett pass.

Men bilen har inte gått sönder. Och jag har inte blivit rånad. Jipee…

Annars har jag glidit in i jobbrutinerna. Det ser ut att bli en ny diskmaskin även om den här inte är så gammal. Hoppas den är lite snabbare. Det var väl en snabb vändning?

På återhörande…