Alternativ fotboll

Det är nog den bäste beteckningen på den idrott vi utövade i min ungdom. Vi hade en hel fotbollsplan men oftast var vi för få så det blev att spela mot ett mål. Domare var också sällsynt, eventuella skiljakligheter löstes man mot man. Några av oss hann dessutom bli ”proffs” och spelade för grannbyn. Det var minnesvärda resor då deras lagledare hämtade oss. Han hade nämligen bara en hand och den andra ersatt av en krok. Då vi väl kommit upp på storvägen drog han upp 142:an i en aktningsvärd hastighet varefter han hakade fast kroken i ratten och försvann under instrumentbrädan för att bota en ständigt strulande radio.Men vi kom ju fram varje gång. Hemma hade vi ibland turen att få fränas av en av byns ”riktiga” fotbollsspelare som spelade i Vilhelmina. Jag har aldrig varit så utmattad som efter ett sånt träningspass. Men lik förbaskat sprang man ivrigt dit dagen efter!

Till slut nådde vi den digniteten att vi fick spela riktiga matcher mot byar flera mil bort…