Skrot är skrot…

Jag är med på en facebooksida som heter ”Skrot och övergivna gårdar i norrland”. Duktiga och intresserade fotografer åker runt och dokumenterar det förfall som vi tyvärr har alldeles för gott om. Ja, det gäller förövrigt hela Sverige.

Och det slår nästan aldrig fel. Då nya bilder på en gård med nedrasat tak, golv med stora hål eller väggar som sökt sig mot moder jord visas: Direkt kommer det. ”Oj så vackert, var finns det, jag vill köpa det”, kan man läsa i kommentarfältet.

Det är enkelt uttryckt ett perfekt illustration till begreppet obotlig optimism. För tyvärr är det ju så att en timmerhus mycket väl kan stå tomt i 30-40 år OM inte fukten får en chans att börja gnaga på det, alltså att avrinningen fungerar. Tyvärr har den sällan gjort det på dessa uppruttna gammhus. Och att då renovera är ett enormt jobb!

På tal om renovera och enorma jobb kommer jag lätt in på det här med bilar. Skrev i tidningen Wheels en gång på 90-talet om en Cadillac cab -47. Om jag minns rätt hämtades den halvt nedsjunken i en myr, rostskadad i proportion till det och hade förvandlats till en fantastisk orginalrenovering. Ja, ett enormt jobb.

Och jag har sett många sådana bilar där man lagt ner ett ofattbart arbete genom åren. Beundransvärda människor som vi ska vara rädda om som nation. För det är nog de som kan fixa saker om det kniper…