En dos nostalgi

Begreppet nostalgi är egentligen totalt utnött. Men jag kan ändå inte hålla mig, det är ju en oändlig brunn att ösa ur. Den här gången handlar det om tiden runt april 1972. Då var vi som allra flest som grenslade moppesadel i min by Totalt 7-8 stycken som gjorde grusvägen genom byn osäker under ljusa vårkvällar. I tät formation susade vi fram. Jag och Hans Göran på Mustanger, Bert-Rune på en Puch, kusin Johnny med sin röda 50 SS som genom åren fick beskåda platser som inte många mopeder fick uppleva till exempel botten på Kvarnbäcken men det är en annan historia, Han Eriks DBS som nog var lika fin då han slutade sitt mopedliv som då han köpte den, Håkans blå Puch Dakota. Ja det är de jag kommer ihåg. Även Conny och Tommy tillkom men det var nog lite senare på grund av sena födelsedagar.

Det var i alla fall fantastiskt att få disponera egna hjul som rörde sig av egen kraft. Operationsdiametern sträckte sig till de närmaste byarna och en och annan halvnervös resa till ”storstan”, Vilhelmina. Det var fantastiskt och moppen var nog det roligaste fordon jag ägt. Så småningom räckte modet till att jacka kolven hos min kompis Arne några byar bort. Nu orkade den kanske 45 och jag var salig!

Så småningom förföll Mustangen, som för övrigt var en Cross Special, och ett nytt åkdon införskaffades. Denna gång mopedvärldens motsvarighet till en dieselmerca – en Zundapp av 65 års modell. Pansargrå, gubbkörd och som ny. Kostade mig 700 kr på Lindgrens maskiner, säljs nu för 25 – 30 000  minst. Mes den fullbordade jag mopedkarriären. Sommaren -76 lockade en metallicgrön PV 57:a och mopederna försvann in i nostalgidimman. Ha en trevlig semester  förresten – min börjar i morgon.