Alla som sysslar med försäljning, influencing och allt vad det n kan heta vet att ibland har man fullständigt fel. Min förra bloggpublicering är ett skolexempel på det. En gammal text, visst, men efter tio år är det väl ingen som kommer ihåg den? Riktigt bra om jag får säga det själv – men sällan har väl en blogg visat sig så fullständigt ointressant för läsarna!!! Kanske får jag byta stil? Vissa avdankade politiker har ju knivskarpt formulerade och gramatiskt perfekta bloggar som bara behandlar rykande intressanta ämnen. Kanske skulle jag ta efter dem???
Gammal text från 2009
Vem är man, vem vill man vara och vem uppfattar omgivningen att man är? Tre inte helt lätta frågor…
När jag pluggade media och videoblocket påbörjades var vår första övning att filma varandra i en minut. Föga överraskande har jag det på video…Anyhow, jag gav till min stora överraskning ett intryck av att vara en äckligt självsäker och överlägsen typ. Precis tvärt emot vad jag trodde. Min övertygelse var att mina signaler till omgivningen var ödmjukhet och vänlighet. Ha! Jag var inte ens i närheten!!!
Sweden Rock Festival 1999. ”VISST ÄR DU JOHN LORD?” skriker en biker med norrländskt ursprung i mitt öra mitt under en Canned Heat-konsert. Jag blir minst sagt förvånad. Lord, som piskar orgel i Deep Puple var visserligen på plats. Vi satt nästan i knä på dem o deras scandal beautys under Entombeds konsert mitt i dagen. Men han är väl 30 år äldre och mycket hårigare. ”JA, DU ÄR JU JOHN LORD” fortsätter bikern lyckligt.
Jag drar innan han börjar tigga autografer.
Topplesbad i Mölle 1978. Jag och kompisen hade råkat få reda på att ett sånt fanns. Och vad gör två 20-åringar som vanligen nästan (om vi inte drog en verklig vinstlott.!) bara såg bröst i FIB Aktuellt? Vi drog givetvis dit så det dammade av skorna!!!
MEN alla pratade tyska med mig…Tydligen hade jag ett extremt – och för mig okänt – tyskt utseende.
Vem man är kan också diskuteras. De flesta av oss känner någon vars självbild inte riktigt stämmer med verkligheten. Och i vårt samhälle är det kanonlätt att lura sig själv. Visst har vi sett grabbar som köpt stuket från de häftigaste på film. Det är ingen nyhet men det blir fel ändå. Det gör ont och man blöder. Och du vinner inte jämt. Och själv var man exakt lika korkad. Det var ju de man betraktade som kungar som fick beundran. Främst de som söp stenhårt och bytte tjej tre gånger på en kväll där jag växte upp. Det var ju givetvis så man ville vara. Tur att jag fick hallicunationer redan efter två dagars festande, de drivna klarade minst fyra.
Men samtidigt är vi ju så komplexa. Jag gjorde ett reportage en gång där jag träffade en kvinna som hävdade att det överslätande uttrycket ”du får ursäkta, jag var inte mig själv” sällan hade täckning.
Vi har alla tusen sätt att vara, beroende på vem vi har att göra med, sammanhanget, hur vi mår och en massa annat. Men alla är uttryck för vår personlighet, det är med andra ord nästan aldrig vi ”inte är oss själva”
En bildad blogg
Jag var tio-elva nåt då jag började intressera mig för fotografi. Drömmarna centrerade sig ofta runt de prylar som fanns i NFC, Norrländska Fotocentralens, sönderbläddrade katalog. Dock blev det inget riktigt då utan jag var närmare 30 innan jag grävde ett hål i plånboken och köpte en Nikon F501.
Sedan radade kamerorna upp sig: Canon AV1, Minolta SRT101, slitvargen Nikon FM då jag började på Folkbladet. Min första proffskamera var en Nikon F3 som jag köpte av VK-fotografen Torbjörn Jakobsson. Den ägde jag i många år innan jag sålde den vidare till en student från Dresden. Och många, många däremellan.Nu äger jag precis den utrustning jag strävat efter. Två rejäla hus, Blixt i toppklass och ett batteri olika objektiv. Lustigt nog fotograferar jag rätt lite nu men det blir väl bättre till sommaren…
Ut med Trump!
Det borde egentligen skett för länge sedan. För det finns väl inte en minoritetsgrupp han har krängt under sin långa och krokiga bana. Funktionshindrade, människor av annat ursprung, fattiga bara för att ta några exempel. Kvinnor behandlar han på ett helt svinaktifr sätt. För några veckor sedan gick en dokumentär i tv¨delar om hans liv och det var väldigt intressant. För den som inte såg den kan jag berätta att han i precis hela sitt liv balanserat och ofta även överskridit den tunna gränsen mellan krimininellt och lagligt. Det är så enormt mycket att jag inte orkar med att återge det men får ni möjlighet att se dokumentären så gör gärna det.
En del vill jämföra Boris Johnsson, englands premiärminister med Trump. Men det tycker jag är helt fel. På ytan kan de påminna om varandra men den engelske ministern är nyanserad och nästan lågmäld då han inte står i talarstolen, inte alls ”trumpistisk”.
Om vår svenska politik ska vi helst inte prata. Att samtliga partier hamnat i en omöjlig situation är en sak, att många väljare nu tyr sig till SD är betydligt mer oroande trots att inga av de demokratiska partierna vekar fatta allvaret. Usch, jag känner att jag bara blir trött.
Till sist något trevligt: då jag var på väg ut vid västra entrén på NUS igår såg en dam att jag hade lite problem i utförsbacken eftersom jag bara har en arm att köra med. Resolut tog hon min stol och kötde ner den i säkerhet. Stort tack!!!
Senaste kommentarerna