Ingos äventyr

Tja, ett enkelt sätt att beskriva mig är att jag på många områden är "medel" Medelålders(53), medellång, lite drygt medeltung, medelpolitisk, alltså sosse, medelanställd. Jobbar på Volvo och det är väl rätt "medel" i Sverige. Vad som inte är medel är att jag använder rullstol, har träffat min skyddsängel efter den månadslånga koma som följde på en 24 timmar lång operation på Sahlgrenska, fick en stroke som slog ut vänstersidan och lite andra funktioner för precis ett år sedan. Borde alltså vara död några gånger om men verkar leva och trivas riktigt bra. Har ett visst mediaförflutet, och gillar över huvudtaget att fotografera. Har märkt att jag gärna vill blomma ut lite trots att jag numera skriver bara med högern och har förvånansvärt ofta åsikter. Du vet aldrig vad du kan tvingas läsa om i min blogg som blir relativt personlig.

Visar inlägg med etikett SAAB
Visa träffar från alla bloggar

En morgonreflexion

 

God morgon!
En spik i hamburgaren på Mc Donalds visar kanske hur sabotagekänsliga vi är. En bunt knappnålar i frukthyllan kan ställa till med hur mycket katastrof som helst.
Om galningarna duggade lika tätt som i amerikansk film och litteratur hade vi stora problem. Om spiken var en följd av det vet jag inte, det finns ju massor av möjligheter, men det påverkar säkert försäljningen. I framtiden kommer ett Mc Nail att erbjudas som innehåller Big Mac, pommes och spikutdragare. Det där är bara ett exempel på vad folkhumorn värker fram i ett sådant här sammanhang.
En spik skulle givetvis ha varit en ytterst komplicerande faktor även hemma hos mig i Bäsksele, men för övrigt handlade det ofta om att lukta och smaka. Och titta förstås, grönskimrande var inte någon bra kulör…
Det är inte omöjligt att det här bidragit till en mentalitet som hellre fäller än friar idag. Men Sverker gjorde i alla fall en jätteinsats när han fick mig att inse att mjölk är fullt drickbar även efter utgånget datum. Sedan är det möjligen en annan historia att jag en midsommar drack mjölk som gick ut i april men historien om det får jag ta en annan gång.
SAAB/Spyker…ja, vad ska man säga. Nu har tydligen, i 24:e timmens sista minut, två andra intressenter dykt upp. Och Spyker har lagt ett bud igen. SAAB  har ju ett gediget förflutet för att ta intressanta teknikinitiativ. Varför inte med 9/3 kombi som grund ta fram en bil utan elhissar, farthållare,  snygga lister, lågprofildäck och allt annat som inte direkt har med transporten att göra. Hundra hästar under huven, ett par enkla kulörer. Kort sagt en kristidsbil. På Volvo producerade vi lastbilar i ungefär samma anda förr i världen för U-länderna.
Hög säkerhet men lite enklare för övrigt.
Nu hör jag hur du formligen vrålar bakom frukosttallriken…
- Det gåår aaaaaldrig att sälja, folk vill iiinte ha, störst, snabbast och värst är vad som gäller!!!
Då vill jag bara berätta för dig att det har inträffat en viss kris i världen. Anpassar du dig inte så kommer det att bli dina ungar som gräver i matavfallet nästa höst. Vakna!!!

En SAABla bra blogg!

 

När det nu återigen går knaggligt för SAAB kan jag inte låta bli att fundera lite över märket. Eller återigen förresten, krisen har ju varit konstant jag vet inte hur länge. Då gamla 900 sjöng på sista versen var ju det ständiga skämtet att de nu las i Corn Flakes- paketen i stället för en liten plastmodell. Förmodligen var det en räddhågad volvoägare som drog det första gången för som bilar betraktat var de två svenska märkena vääldigt olika.
Jag har själv haft tre SAABar och minst tio Volvo, så jag vet. Skillnaden var mycket större förr när framhjulsdrift fortfarande var väldigt exotiskt. Volvo var sparlån, söndagsstek, farbror Sven och Frukostklubben på radio. Svensk trygghet. Lite som att gifta sig med sin ungdomskärlek som man egentligen aldrig var riktigt kär i bara för att det i alla fall var tryggt.
SAAB däremot hade långt tillbaka i tiden ett konstigt drivsystem, med frihjul dessutom, en nästan obefintlig motor som var paniskt rädd för fukt och utrymmen som en normal konservburk. Men gick hur fort som helst i kurvorna, helst om det var glashalt. Vilket var omtalat för SAAB ägare var inte riktigt friska i skallen när det gällde körstil , tyckte man. Så småningom blev det fyrtaktare men konservburken och de fantastiska vägegenskaperna fanns kvar. Och jag förstår kvarvarande entusiaster. Jag kände en tjej som hade en V4 från första halvan av 70-talet. Den ändrade fullständigt min egen skeptiska inställning. Den var härlig! Både styrning och motorljud var underbart sportiga och den lilla skorven var som gjord att köra fort med.
En annan SAAB som var livsförändrande var en hyrniohundra från 1990, en 16 ventilare. Den körde ifrån allt under en minnesvärd resa upp till Vilhelmina och ledde till att jag själv blev med 900 efter min utbildning. Tillbringade nog 12 000 lyckliga mil i den.
Och jag minns en sommarmorgon 1977 i Åsele då jag och lumparkompisen stannat till under resan till Sollefteå vid en bilfirma för att drägla över bilar vi inte hade råd med. En mörkblå 99 Turbo hade fyllt puckeln med bensin och drog nu vidare. Givetvis med gasen i botten vilket fick den gula Amazon vi åkte att kännas enkel…
Men om vi backar lite i tiden är det ju tvåtaktaren som vunnit många hjärtan. Och den hade vissa speciella fördelar. En kompis  hemma i byn hade en. Och vid de svinkalla vintermorgnar som då förekom kunde han i princip bara nöta runt med startmotorn tills bilen började bli varm och startade. Större än så var inte motståndet. Det gick alltså att köra väldigt fort om det svängde. Men den något psykotiska ljudupplevelsen av en tvåtaktare gjorde att 70 räckte bra. Och lite hjärtnupen blir man vid tanke på att typ 38 hästar transporterade en hel familj.
Jag gick igår kväll igenom alla testbilar i en av våra stora motortidningar. Snittbilen där kostar drygt 300 000 och har över 190 hästar och jag undrar om det verkligen är vad alla behöver och vill ha…