Ingos äventyr

Tja, ett enkelt sätt att beskriva mig är att jag på många områden är "medel" Medelålders(53), medellång, lite drygt medeltung, medelpolitisk, alltså sosse, medelanställd. Jobbar på Volvo och det är väl rätt "medel" i Sverige. Vad som inte är medel är att jag använder rullstol, har träffat min skyddsängel efter den månadslånga koma som följde på en 24 timmar lång operation på Sahlgrenska, fick en stroke som slog ut vänstersidan och lite andra funktioner för precis ett år sedan. Borde alltså vara död några gånger om men verkar leva och trivas riktigt bra. Har ett visst mediaförflutet, och gillar över huvudtaget att fotografera. Har märkt att jag gärna vill blomma ut lite trots att jag numera skriver bara med högern och har förvånansvärt ofta åsikter. Du vet aldrig vad du kan tvingas läsa om i min blogg som blir relativt personlig.

Visar inlägg med etikett skadestånd
Visa träffar från alla bloggar

Beslutsnissar med noll koll

 

Nu har droppen som fått bägaren att rinna över landat. Råttet är mågat , som man brukar säga i mer skämtsamma sammanhang.
En kvinna som fyllt 85 och som vi kan kalla för Erika har fått skadestånd från Tyskland för att hon tvingats arbeta i ett getto under andra världskriget. Men en stor del av skadeståndet infordrades av staten efter ett beslut från Försäkringskassan. De menade att hennes upplevelser för 60 år sedan var att klassa som frivilligt arbete och därför skulle hälften av skadeståndet konfiskeras.
Där någonstans upphör min tankeförmåga. Tror de små beslutsnissarna på kassan att allt skedde på frivillig basis under andra världskriget? ”Nej, jag vill nog inte jobba i det här ghettot, jag tar semester i alperna i stället”. ”Ooh visst, gör det, förlåt att vi frågade”
Helt idiotiskt, begreppet frivillighet existerade helt enkelt inte.
Nu har i alla fall Erika fått rätt efter fyra års kamp.
Och jag förväntar mig att samtliga beslutsfattare  som varit inblandade i detta gråtande och på bästa sändningstid i TV ber om förlåtelse för sin totala brist på empati och vanligt förstånd.
Jag har alltid trott på Försäkringskassan eftersom jag blivit bra bemött själv men ett sådant här vanvettsbeslut fläckar ner hela verksamheten.
Råttet är mågat…
Jag blir så matt att jag nästan inte orkar fortsätta.
Men då jag ändå är inne på begreppen vanmakt och oro måste jag berätta att jag uppfattat signaler att den personliga assistansen är ifrågasatt. Lyssna på ett radioprogram som går i några avsnitt i P1 som heter Välviljans Apartheid så får ni kanske veta mer. Går på måndagar. Lyssna!
Jag var allmänt förbannad igår. Vilket jag inte visste själv förrän jag praktiskt taget skällde ut en stackars telefonförsäljare, vilket INTE är likt mig. Men jag är go och glad igen idag…
Jag och S såg vad som måste vara världens konstigaste film en kväll. ”Romance and Cigarettes” heter den. Många stjärnor men mystisk som en överdos LSD. Se den!
”Walk the line” ligger fortfarande i topp tror jag och går att se ofta.
Sedan kan vi ju konstatera att det trots allt är fredag.
Och nästa vecka ska vi träffa en påtänkt assistent vilket alltid är spännande för båda parter.
Trevlig helg!!!