Höstrapport

Av , , Bli först att kommentera 3

Två månader sedan sist! Hela sommaren har passerat. Den har varit speciell för mig just för att den inte varit speciell. Hela juli och augusti har jag varit  hemma. Ja, bortsett från att jag fått dialys tre dagar i veckan. Det kan låta hemskt men har faktiskt gått rätt bra. Anledningen är att den enda av mina assistenter som har körkort har varit långledig, nästan hela juli och augusti. Lyckligtvis har hon och en annan med ”lapp” gjort tillfälliga gästspel så jag har fått tömma min bil som var överfull med plast, kartong och annat som ska kastas.

På TV spelar Per Gessle akustiskt och det är lätt att minnena glider iväg. Det började med ”Flickorna på TV2” och sedan spelade denna fantastiska musiker en stor roll under hela 80-talet. Han har en magi i låtarna, ungefär som ABBA. En verkligt udda detalj är att jag under några år hade nästan samma mobilnummer som Micke Syd i GylleneT.ider  Lite då och ringde folk och skulle med mig på inspelning eller något i den stilen. Det var de, Snowstorm, Ulf Lundell och Stones som gällde då. Förresten så var det väl nånstans då jag började intressera mig för hårdrock på allvar. Skivor och Band annonserade Motörheads ”No sleep til Hammersmith” som det hårdaste någonsin och jag köpte den av ren nyfikenhet. Och spelade den en gång för att sedan stoppa in den i skivhyllan med den fasta föresatsen att ALDRG mer ta fram den…

Men tiderna förändras – nu anser jag att det är en av de absolut bästa liveskivorna.

Ja, höstrapport, ja

Snart ska jag väl ut och prova min nya kamera lite mer. Liten och väldigt duktig är den. Kan ta bilder med drygt 1000 mm brännvidd på fri hand!

Tja, annars är det lugnt. Ha det bra!

Häll regners

Av , , Bli först att kommentera 6

Då jag ser filmer med stora mc-gäng ute i världen går tankarna till vårt moppegäng hemma. vi var väl en 6-8 stycken som mest och känslan av att susa fram på vårljusa kvällar i tät formation var smått berusande. Det är ju så – är man åtta så är man lite modigare än om man är ensam. Vi hade en bred märkesspridning. Det enda stora som just då var dåligt representerade var Zundapp men lite senare köpte jag en. Störst var faktiskt Mustang hemma i byn. Jag hade en Cross Special och en kompis en Super TT. Men det många dreglade över men tyvärr bara i broschyrer var ett moppefabrikat med det tämligen tama namnet Standard. Men modellerna såg fantastiska ut. Bland annat fanns en Weekend Cross som var 15-åringens våta dröm.  Men dessa moppar blev ingen storsäljare. Jag har aldrig sett någon live. I stället höll vi oss till de trygga märkena. Puch, Monark, DBS med flera. Och Häll Regners?? Ja, det duger väl lika bra som Hells Angels?

Så blev det sommar!

Av , , Bli först att kommentera 6

Ja, som ur ingenting kom den plötsligt. Juni alltså, bekräftelsen på att vi krupit ur vårskalet. Kul att konstatera att sommaraktiviteterna så här långt blivit succé. Och då tänker jag på Brännbolsyran men kanske lika mycket den stora bilträffen i Vilhelmina. Självklart hade jag gärna varit där men nu väntar jag med spänning på fylliga reportage i några av våra biltidningar. Om jag inte har fel kommer en av skribenterna att vara min kompis Sören, son till författaren Linnea Fjällstedt med en flödande skriv ådra även han. I hans fall får det gärna handla om bilar. Det har vi gemensamt. 1993 skildrade jag den jättestora bilträffen Power Meet i Västerås i Folkbladet på ett uppslag och på 90-talet publicerade jag en artikel om en Cadillac -47 i tidningen Wheels Magazine.  Och på 80-talet en lång vers i samma tidning som började: ”På den vindlande vägen vår hjälte for fram Trygg med sin hemi i högfärd han sam På väg mot en håla en helt ynklig skit Som lagd av en fluga med svår hepatit… Ja och sedan typ 30 verser till.

Köpte nyss en ny kamera, apropå reportage. Sålde min drömutrustning för några veckor sedan. Den var helt enkelt för klumpig för en halvsidesförlamad. Men nu ska det bli spännande att prova den nya Canonen då den kommer.

Femte sprutan och en spännande helg…

Av , , Bli först att kommentera 6

Ja, härom dagen fick jag alltså femte Covid 19 sprutan och placerar mig därigenom som de allra främsta på detta område. Men ingen vet säkert om det slutar här. Vaccinatören denna gång antydde att det nog kan bli fler. Men gärna för mig, så här långt har det känts bara bra. En annan sak som jag hoppas ska kännas bra är årets Brännbollsyra som utspelar sig bara en liten bit från där jag bor. Ska bli kul att se om jag märker nåt…Väldigt osökt kommer jag att tänka på millenieskiftet. Jag och två tjejkompisar var i Dublin. Vi hade vänt upp och ner på stan för att hitta nånstans att fira men det var endera fullsmockat eller bedövande svindyrt. Så till slut gav vi upp och åkte hem till vårt Bed and Breakfast. Men då kvällen närmade sig märkte vi att fler och fler samlades på den stora gräsytan ner mot vattnet. På andra sidan fanns Dublins hamn. Vi tog en flaska champagne och gick ner och det visade sig bli en riktig vinstlott! På andra sidan, i hamnen, skulle de nämligen avfyra millenniumfyrverkeriet. Och vi hade kanonplatser!!! Så kan det gå.

En resa med Raket Lasse

Av , , Bli först att kommentera 6

Så kallades han även om han var döpt till något annat. Och givetvis får man inte detta epitet om man inte har för vana att ibland köra jäkligt fort. Omtalade är hans och en annan fortåkande chaufförs resor med värnpliktiga till Boden. Först in i bussgaraget och ställa om dieselpumparna, sedan ut på vägen med gasen i botten!

Men faktum var att oftast körde han lugnt, namnet till trots. Jag åkte ofta i vanligt vardagstempo med honom. Men en resa jag minns gjordes i november 1976. Jag hade blivit städslad som fyllchaffis av ett gäng i grannbyn och Lasse kom för att hämta mig. Då jag halkade mig ut på gården konstaterade jag att det var ”blåglitteris” som vi sa. Och Lasse hade en Amazon med helt blankslitna sommardäck…

Men vi slirade igång på något vis och ställde kosan mot grannbyn. Lasse var på lika gott humör som han oftast var.  Storvägen var precis lika isig. Hastighetsmäteren pendlade mellan 100 och 120 och man kunde höra på motorgången att bilen spann oavbrutet. Lasse parerade bredsladdar oavbrutet samtidigt som han pratade och skrattade. Det var kanske tur att jag hade liten körerfarenhet så jag inte riktigt fattade hur farligt det var. Men jag minns i alla fall den sista, tvära kurvan före grannbyn. Det gick runt 100. ”Vet fan vad det är”, säger Lasse, vilt parerande ”jag har börjat köra så jäkla sakta”…..

Kukelikuk?

Av , , Bli först att kommentera 8

Ja det var påsken. Åt väldigt gott på långfredan men för övrigt rätt lugnt. Den lite småsnuskiga rubriken får mig att tänka på när Bombi Bitt och hans sidekick Eli träffade äventyraren Nils Gallilei. Då de blivit vänner avslöjade Nils att han tillhörde en hemlig sekt och han upptog även pojkarna i den. Men han hade tyvärr fått sektnamnet lite om bakfoten. I hans värld hette den Kuk Klux Klan! man kunde undersöka om någon var medlem genom att kittla dem i handen och stampa dem på foten. Eli försökte det på familjens hushållerska, en äldre vördig dam. Dock flydde hon skrikande troligen i tron att det var början på ett våldtäktsförsök…Ha en bra fortsättning och kittla inte någon i handen-

Plus eller minus?

Av , , Bli först att kommentera 3

Vad många inte vet är att det finn plus eller minus-bilar. Du kanske tror att om du köper en bil med 150 dinhästar så har den det. Men så är inte fallet. Det finns en tolerans, vanligen 10 % uppåt eller nedåt beroende på hur toleranserna främst i motor och andra mekaniska komponenter är. Så din 150 hästare kan vara både 135 kusar eller 165 beroende på toleranserna vid tillverkningen utan att det är något fel. Man pratar ibland om ”blueprinting”, främst i amerikanare. Då optimerar man alla toleranser för att få ut maximal effekt. I ärlighetens namn är ofta toleranserna i europeer så små att de är blueprintade från fabrik, minusmotorer är mer sällsynta men de finns också.

Jag tror jag körde en sådan en gång med +++ motor. Det var en Opel Rekord kupe -67. Vi var fem i bilen då vi hanns upp av en Mercedes 230/6. De i den verkade vilja kappköra så jag gasade…140, 150, 160, 170. Då började mercan krympa i backspegeln  medan opeln surrade på obesvärat till upp emot 200. Så det måste ha varit många plus i den.

Såg förresten nyss en rejäl  motorcykel. Ett väldigt snyggt bygge  med Viper V10 på 500 hästar. Toppar en bra bit över 400 knutar och väger mer än 600 kilo. Ingen växellåda så 500 varv är lagom landsvägsfart…

Ett ljust minne…

Av , , Bli först att kommentera 6

Jag växte upp i en miljö där beröm och kärlek sällan visades. Självklart var jag och kompisarna omtyckta av våra föräldrar men det var sällsynt att någon visade det eller sa det i praktiken. Nu dök dock ett minne upp som visserligen är av nyare datum men lika uppskattat. Jag var på besök hos min pappa som de sista åren bodde på ålderdomshem i Vilhelmina. Då jobbade jag en hel del på Folkbladet och som en naturlig följd av det fanns min byline på en del artiklar, och pappa var en trogen  VF-:läsare och såg ju detta. Men jag kunde aldrig tro att han skulle bry sig särskilt om det. Men plötsligt säger han :”Hur är det, har du någon bild på dig? Jag har berättat för de andra här att du skriver i tidningen men det skulle vara roligt att få visa dem en bild på dig”. Jag blev minst sagt överraskad över detta bevis för sympati men letade förstås fram en fin bild. Detta hände runt år 2000 men är fortfarande ett ljust minne…