Ingrid i Bellvik

IMG_4779

Doroteaupproret tillbaka!

Av , , 1 kommentar 13

I månadsskiftet januari februari år 2012 lade VLL ner akutvårdsplatserna vid Dorotea sjukstuga. Plötsligt förvandlades sjukstugan till en hälsocentral och verksamheten bedrevs under kontorstid. Det fanns inte längre personal, som kunde hjälpa under nätter och helger. Det fanns inte längre möjlighet att kortare tid få hjälp på hemorten. I nödsituationer var vi tvungna att resa mellan 5 och 18 mil till närmaste hjälp. Ambulansen skulle också delas med grannkommunen Åsele…

Nu är det så, att Doroteaborna inte finner sig i att knuffas undan. Doroteaborna är ett härligt, stridbart släkte som förr visat att makthavares orätta beslut inte måste tolereras! Så denna gången också.
Först blev det OKUPATION av sjukstugans foajé i över tre år – dag och natt!! Under den tiden lärde sig både ockupanter och andra mycket om Västerbottens läns landsting och om sjukvården.
SVERIGES FÖRSTA FOLKOMRÖSTNING I ETT LÄN blev till tack vare att Doroteaupproret samlade in 24 800 namnunderskrifter.

Nu har ockupationen upphört – men inte Doroteaupproret. De lokala politikerna har kontakter med landstinget och processen mot öppnande av AVA skrider framåt. MEN – DET FATTAS NÅGRA SJUKSKÖTERSKOR!

SÖK TJÄNS PÅ VÅR NYRESTAURERADE SJUKSTUGA! Upptäck att det är ett väl fungerande koncept tack vare tre fasta läkare och erfaren personal. Så fort några sjuksköterskor vill komma och arbeta hos oss, kan vi öppna. Då kan vi fylla de åtta platser, som är planerade för och patienter slipper ligga kvar i Lycksele eller Umeå så länge.

1 kommentar
2016-03-01 12.26.05

DOROTEA I BLICKPUNKTEN

Av , , Bli först att kommentera 10

Idag skrev jag på Facebook:

Här är Doroteas fina sjukstuga. Den innehåller en vårdcentral med tre fasta läkare och erfaren personal.
Nu, efter fyra års kämpande, har landstinget gått med på att åter öppna AVA, så att vi kan bli en del av jourkedjan med Vilhelmina och Åsele.

Vi behöver SJUKSKÖTERSKOR! SÖK TJÄNST I DOROTEA!

Det är en underbar kommun att bo i med en bra skola, nära till skog och fjäll, slalombacke mitt i byn, Sveriges bästa bibliotek, simhall och bio. Vildmarken är vår granne och luften vi andas är ren och frisk.
Det är en trygg miljö men som ändå bjuder på möjligheter till frihet och äventyr!

HÖR GÄRNA AV DIG!

Efter fem timmar hade det delats 112 gånger! I många delar av vårt land kan man nu läsa att Dorotea är en fantastisk kommun. Man kan läsa att vi behöver SJUKSKÖTERSKOR till vår sjukstuga som ger en arbetsmiljö och erfarenheter långt borta ifrån stressen på de stora sjukhusen. Här i Dorotea kan vi leva gott.

Bli först att kommentera

Björnspaning och ont blod

Av , , 2 kommentarer 17

Björnspaning med kameran i knät har varit kvällens sysselsättning. Några tjäderhönor, en räv, en halvvit hare och litet småfåglar blev det enda vi såg under två timmars sakta krypande efter skogsbilvägar. Massa älgspår och renspår men inte de som satt dit dem. Jag tror att till och med djuren tyckte att det var för otrevligt kallt, blåsigt och ruggigt att röra på sig ur sitt gömsle. på norrsidorna av skogen var det fortfarande gott om snö. Sakta lade sig skymningstäcket över oss. Trots tystnaden och stillheten njöt vi av den skog som omslöt oss.

Mitt inlägg om hotet om indragning under sommarmånaderna av BB i Lycksele, väckte ont blod hos en skribent(?) på ”Tyck till” i Dorotea. Jag tål kritik. Jag kan förstå om folk tycker annorlunda än jag och säger det – men svar som dessa FATTAR JAG INTE. Hur kan man, om man befinner sig i Dorotea, först ha upplevt att tillgängligheten av akutsjukvården i vår kommun har blivit så mycket sämre de senaste tre åren (på grund av Landstingets Projekt Balans) och sedan säga emot mig när jag är emot en nerdragning till!!!!????
Den osäkerhet för en grupp – denna gången för de 120 familjer i inlandet som väntar barn under sommarmånaderna – är inte ok! När jag igen läser den kommentar som skall föreställa ett svar på mitt inlägg i ”Tyck till” inser jag att det ligger något annat bakom. Signaturen ”Sanslöst” läser det jag skrivit på det sätt han eller hon vill för att kunna klösa till. Jag lämnar detta för vad det är.

Våra kommun- och landstingspolitiker arbetar nu med att komma fram till en lösning av hur de skall kunna öppna dörrarna till akutvårdsavdelningen i Dorotea igen. Vi skall ge dem lugn och ro. De skall få fundera, tänka (förhoppningsvis klokt) och noga gå igenom de tjänstemannaförslag som finns färdiga.
Det var av den anledningen vi packade ihop alla protokoll, alla tidningsurklipp, alla gåvor och andra prylar från den foajé vi befunnit oss i under tre år och tre månader. Vi vill vara positiva och hoppas att de folkvalda nu visar att de verkligen lyssnar på folket.

Jag önskar Er alla en fin fortsättning på helgen. Vi hörs nästa vecka.

2 kommentarer

Öron- näsa- halsläkare blir förlossningsläkare

Av , , 2 kommentarer 21

Öron-näsa-halsläkare och andra stafettläkare uppgraderas till förlossningsläkare i Dorotea och Vilhelmina hälsocentraler under sommaren. Var beredd på att om du som skall föda barn inte bedöms hinna till Umeå (mellan ca 22 och 40 mil) så får du förlita dig på de läkare som KANSKE finns på hälsocentralerna under kontorstid…
Det är bara att hoppas på att det inte tillstöter några oväntade komplikationer. Eller kan det bli som på Einar Wallqvists tid (lappmarksdoktorn) att läkaren kommer hem till dig?

Det känns fruktansvärt hemskt att ens tänka på att avstånden ännu en gång skall vara orsak till rädsla, osäkerhet och lidande i onödan. Ni kvinnliga politiker, som själva fött barn, kan ni verkligen med berått mod rösta för ett nedläggande av BB i Lycksele under sommaren?
Du man, som suttit vid din kvinnas sida under födandet, kan du ens tänka tanken att lägga ner Lycksele i sommar?
Återstår då de som inte själva har barn i landstingsstyrelsen och fullmäktige…

En kvinnlig s-politiker i Vilhelmina, sa till oss i Doroteaupproret för ett par år sedan: – Vad gnäller ni för? Min mamma födde minsann barn vid vägkanten och det gick ju bra…
Kanske det blir så nu igen efter ca 70 år. Hoppas då bara att det också går bra… För er skull, som drivit igenom detta – och för mammor och nyfödda.

2 kommentarer

Ockupationen i Dorotea är avslutad

Av , , 1 kommentar 21

Klockan nio idag, en vanlig måndag, stod ett sjuttiotal människor i solen utanför sjukstugan i Dorotea. Leenden, allvarliga ansikten, en tår. Ett gäng unga killar i jobbarkläder – Idag måste man ställa upp för er som varit här för vår skull! Raka, stolta ryggar och armar runt trötta axlar. Starka känslor av vemod, av beslutsamhet, av lättnad kändes som en fysisk beröring.

Journalister var på plats med block och penna, kamera och till och med en drönare som likt ett leksaksplan filmade oss uppifrån. Uppmärksamhet i massor nu när foajén var tom och golvet därinne glänste såprent. Ove och Brynolf försvann in till personalen på sjukan med smörgåstårtekartonger. Tack för allt morgonkaffe till trötta nattockupanter! Vi kommer att sakna er!

Ove och Kjell tog så banderollen med texten DOROTEAUPPRORET och vi började sakta gå de 500 meterna till Sockenstugan. Flera av oss tittade bakåt. Dörren var stängd. En taxi lämnade av en patient. Det var över.
Alltså lättnad och vemod.

Jag klev upp på trappan till Sockenstugan. Skulle bli svårt att prata idag. Näsduk i fickan och papper som stöd i handen.
För er som inte var där eller stod så långt bort att vinden förde mina ord åt sydost – här är talet.

”Detta var det svåraste jag skrivit på mycket länge! Jag började nog 10 gånger och allt kändes bara för litet, för otydligt och för otillräckligt.
Det går inte att sammanfatta 3 år och 3 månader på ett par minuter – det är bara helt omöjligt!

Vi lämnar sjukstugan idag. ockupationen upphör. Vi skall inte längre sitta där i tvåtimmarspass och inte sova där på nätterna. Vi kommer inte att dricka kaffe som personalen kokat till oss på morgonen och inte heller prata några ord med läkarna och andra när de går förbi oss…
- Det känns riktigt vemodigt, sa en ur personalen till mig igår.

Det finns många argument för att sjukstugan skall öppnas igen och för att vi skall få en egen ambulans. Det vet vi alla. I vårt arkiv finns brev, skrivelser, protokoll och bloggar som beskriver den alldeles unika kampen mellan den lilla människan i glesbygd och den stora kolossen landstinget här i Västerbotten. Kampen med mål att ge alla som bor i vårt län rätt till en bra sjukvård, rätt att känna trygghet och framtidstro.
DEN KAMPEN FORTSÄTTER!

Jag skall plocka ut några få minnen från dessa tre åren:

Minns ni de första veckorna i februari 2012 när vi hade sällskap av de unga säkerhetsvakterna, som VLL skickade upp till vildmarken från Umeå? De blev både förvånade och förvirrade när huliganerna uteblev och de istället möttes av tips på motionsspår, kaffe och bullar, vänlighet och många glada skratt.

Minns ni alla besök av politiker från kommun, landsting och riksdag? Vi förklarade och diskuterade med Jonas Sjöstedt, Maria Grip, Lasse Simonsson, Helena Lindahl och alla gruppledarna i landstingsalliansen. Många fler kom och lyssnade och uppmuntrade oss i vår kamp.

Minns ni den fullsatta salen på MB när vi gjorde avstamp inför namninsamlingen? VästerbottensTV var där och visade när Alliansen i landstinget skrev sina namn på de första listorna.

Minns ni alla våra vädjanden och till slut ilskna försök att få våra kommunpolitiker att enat gå före och kämpa för att sjukstugan skulle öppnas? Fullmäktige fick större publik än någonsin och många svåra frågor.

Minns ni de långa resorna och långa dagarna i ösregn, snöstorm, kyla och försommarvärmen med namnlistorna? Skellefteå, Umeå, Tärnaby, Bjurholm. Marknader och köpcentrum.

Minns ni alla pärmar med de 24 801 namnen vi överlämnade i landstingshuset, vilka gjorde att Sveriges första folkomröstning i ett län var ett faktum.

Minns ni våra besök på landstingsfullmäktige? Vi satt på läktaren och ställde frågor. Ingen hade gjort det på tio år tidigare. Vi lyssnade på hånfulla oförskämdheter om ockupanterna i Dorotea, men också på de som kämpade för oss.

Minns ni de fantastiska ljusmanifestationerna som samlat riktigt många människor i Dorotea? Som visat att dodroteabon verkligen ställt upp för sin bygd, för kampen för lika sjukvård för alla och för att sprida framtidstro.

Allt detta och så mycket mera kommer att dokumenteras i ord och bild för framtiden. Det blir en del av vår historia och det kommer på olika sätt att uppmuntra den lilla människan att inte låta sig trampas på.
Men den delen av de här tre åren som inte kommer att skrivas ner som historia – är den som många av oss kommer att minnas med värme och glädje:
Bekanta blev vänner
Vi upptäckte människan i varandra
Vi klarade att lyssna och respektera varandra i tre år
Vi öppnade för ett varmt klimat i samhället med högt i tak
Vi klarade att ge och ta kritik både inifrån och utifrån
Vi har alla vuxit som människor och lärt oss mycket om varandra, om politiker, om grannar, vänner och motståndare.

Det är utstädat på sjukstugan.
Vemodigt – ja, men också hoppfullt! Politikerna samtalar, försöker finna lösningar. Nu skall vi följa deras arbete och sätt att hantera ärendet. Vi skall tydligt säga ifrån om vi anser att det behövs. Lita på att vi fortsätter att ställa krav på både kommun- och landstingspolitiker.

Kampen fortsätter för att den lilla människan skall ha en grundtrygghet och vilja och våga leva kvar i vår fantastiska underbara kommun!

1 kommentar

1000 dagar – vad händer nu?

Av , , Bli först att kommentera 34

Det har gått 1000 dagar!

Bedrövelse.

Ilska.

Hoppfullhet.

Besvikelse.

Frustration.

Stolthet.

Kampvilja.

Många är de känslor vi haft under dessa tusen dagar. Många känslor som frambringat tårar, utbrott, skratt och en stor gemenskap inför målet.

BEDRÖVELSE
över hur beslutande politiker inte bryr sig om den lilla människan. Över hur arrogans och empatilöshet kan vara grund för beslut vilka påverkar oss alla. Över hur svårt det kan vara att nå människan bakom besluten och över att politiker ofta värderar sin makt så högt att prestige blir deras ledstjärna och ödmjukhet lyser med sin frånvaro.

ILSKA
har varit drivkraft i många situationer. Vi har sett hur verkligheten för många sjuka, gamla och unga, har påverkats negativt av tagna beslut. Vi har sett hur den lilla hjälpbehövande människan fått plågas och vara rädd. Sjuka har forslats runt vårt län för att få hjälp istället för att hjälpen, som tidigare, har funnits nära. Patienten har lidit mer än nödvändigt och personalen har känt hjälplöshet i sin situation att vilja men varit hindrade att hjälpa på grund av politiska beslut.
Vi har känt ilska över att styrande politiker har hånat vår kamp i total avsaknad av ödmjukhet.

HOPPFULLHET
har glimtat till ibland under de här 1000 dagarna.
Vi har trott att vi nått fram till hjärtat och förnuftet hos de styrande landstingspolitikerna efter en del samtal med enskilda ledamöter, efter brev som vi skrivit till riksdagen, till landstingsråd, till pressen. Vi har känt hoppfullhet när vi nåtts av tankar från ambulanspersonal och personal på lasarett och sjukstugor. Hoppfullhet har lyst upp många av dagarna när vi mött den lilla människans glädje och tacksamhet över vår kamp.

BESVIKELSE
har frambringat tårar över hur människor vi hållit högt och haft förtroende för inte infriat det. Över hur maktens sötma lockat till svek mot de som behöver mest stöd och över hur många människor öst sin personliga ilska över kampen för att alla i vårt län skall ha rätt till en likvärdig sjukvård. Vi har känt en djup besvikelse över att vi inte nått ända fram i våra försök att övertala beslutsfattarna om att de borde göra om – och göra rätt.

FRUSTRATION
har gripit tag i oss varje gång vi åkt till landstingsfullmäktige. Denna gången skulle makthavarna ha ändrat sig och förstått att glesbygden behöver en bättre tillgänglig akutsjukvård. Denna gången skulle politikerna förstått att de borde prioritera liv. Denna gången skulle vi kunna åka hem de 25 milen och glädjas åt ödmjukhetens intåg i VLL.
Det blev inte så.
Vi kände frustration när hemmagjorda villkor skapades i efterskott, så att man kunde avfärda resultatet av folkomröstningen. Prestigen vann! Frustration, bedrövelse, ilska och besvikelse!

STOLTHET.
Det har inte alls bara varit negativa känslor som gripit tag i oss. Då hade vi inte orkat kämpa i 1000 dagar! Mycket ofta har en stor lysande stolthet över vad Ockupationen och Doroteaupproret åstadkommit helt överskuggat det negativa. När vi lyckades samla in 24 801 namnunderskrifter för en rättvis vård i länet var vi stolta och många var stolta över oss. När vår sak togs upp i Riksdagen och när den ene riksdagsledamoten efter den andre besökte oss, var vi stolta. När Yngve Gustavsson, Bruno Kaufmann, ordförande i LRF och läkarförbundet i Västerbotten ställde sig på barrikaderna för vår sak och när sjukvårdspersonal överallt ifrån uttalade sitt stöd – då var vi stolta!

KAMPVILJA
har funnits av sådana mått att det är alldeles ofattbart! Många beundrans tårar har runnit inför allt engagemang, alla personliga uppoffringar och all beslutsamhet hos unga och gamla som uppfyllt Ockupationen i 1000 dagar.
Men detta hade vi inte orkat utan det fantastiska stöd från kommunborna, från människor i grannkommunerna, från människor i hela Sverige som nått oss. Vi har kunnat ta tillvara det bränsle för fortsatt eld och glöd i kampen som alla vänliga ord och tankar givits oss.

Vi står här idag, den tusende dagen av Ockupation av sjukstugan i Dorotea. Det innebär två år och 9 månader! Vi har beslutat att inom kort avsluta ockupationen men vi kommer ALDRIG att avsluta kämpandet för den lilla människans rätt att säga ifrån när politiker missbrukar förtroende och ser till sin egen makt istället för vad som är bra för den lilla människan!
Vi kommer aldrig att sluta kämpa för att sjukvården i vårt län skall bli rättvis oavsett var vi bor!
Vi kommer aldrig att sluta kämpa för att Åsele skall få en riktig ambulans tillbaka och att
akutvårdsplatser med del i läkarjourkedjan skall finnas på sjukstugan i Dorotea!

Bli först att kommentera

Det känns konstigt ikväll…

Av , , 2 kommentarer 18

Det känns konstigt ikväll. Imorgon är den sista dagen innan vi får veta om vi kan dra en lättnadens suck och hålla andan inför verkställandet av Alliansens löften eller om vi måste höja vår kamp ytterligare nivåer. Då kommer vi med all sannolikhet att få planera för en lång tid.

Som vi talat om så har vi, oavsett utgången på detta valet, gjort ALLT vi kunnat för att både unga och gamla i vår kommun och i andra inom vårt län, skall vara lika mycket värda i sjukvårdssammanhang och få en likvärdig vård.
Vi har gjort ALLT som stått i vår makt för att öppna ögonen på de politiker som haft makten att rätta till det som blev fel i december 2011. Vi lyckades inte helt.

Du som ännu inte har röstat – tänk på att vi skulle vilja kunna pusta ut imorgon kväll!

2 kommentarer

Glesbygdsunge

Av , , Bli först att kommentera 7

Älskade lilla glesbygdsunge!

Älskade lilla glesbygdsunge, som längst bort i länet bor.
Du virvlar runt bland skog och fjäll, med näsan full med snor.
Sneda lösa tänder och ett gapskratt som ekar.
Ungar strömmar till i äkta glesbygdslekar.
Genom ängen med barfotafötter,
upp i backen över tuvor och rötter.
Med lortiga händer sedan ut på en brygga.
Glesbygdsungar på språng, så trallande trygga.

Tänk vad märkligt det kan vara
att de som bestämmer 22 mil bort,
På något sätt fått för sig att Du är av annan sort.
Hur kan de inte veta,
att Dina små rangliga ben springer fort och mycket
och ibland rakt på kantig sten?
Hur kan de inte tycka att hjälp ska finnas till?
För glesbygdsungar likt stadsungar, de sitter sällan still.

Älskad liten glesbygdsunge med näsan full med snor.
Får berättat för sig med värme av sin far och mor:
Hur människor i bygden bakom varje knotig gren,
stred för varje yrväders rätt att bli ynklig, varm och klen.
Kampen om att alla i länet ska ha en värdig chans,
Några små sjukstugor och en riktig ambulans.
De strider för en keps som sticker upp ur ett snår,
de strider för en glesbygdsunges små lortiga tår.

När älskad liten glesbygdsunge en dag blir stor,
Han säger högt till världen:
”Jag bestämmer var jag bor!”
Och alldeles oavsett var så hörs det i en stolt stämma,
det en liten älskad glesbygdsunge betraktar som sitt hemma.

Av Leena Berg i Dorotea

Bli först att kommentera

Doroteaupproret är INTE lika med ockupationen!

Av , , Bli först att kommentera 21

Det är inte samma sak. Ockupationen kom först. En samling människor reagerade starkt och kompromisslöst på i deras tycke obarmhärtig och omänsklig behandling av sjuka människor. De reagerade på att de styrande partierna, S och Mp, drog undan grunden för trygghet och framtidstro. En fantastisk reaktion – ockupationen av Dorotea sjukstuga var ett faktum.

Tyvärr litade en del av dessa människor för mycket på landstingsledningen. De blev lovade i alldeles privata överläggningar en bra lösning av akutsjukvården i kommunen. Så blev det inte!
- Inte bra, men bättre än ingenting. Så sade primärvårdschefen.
- Vi måste spara pengar på er, menade Peter Olofsson (S).
- Det bor ju inte så många där, så ni behöver inte så mycket ambulans och inte så mycket öppet på sjukstugan, sa Robert Winroth (Mp).
- Vad klagar ni för? Min mamma födde minsann barn vid vägkanten, och det gick ju bra, fräste Agneta Lindström-Berg från Vilhelmina (S).
- Löjligt. Trygghet, det är inte en läkare och en ambulans. Det är fyra väggar och tak över huvudet, hånade Karin Malmfjord från Tärnaby (S).
Dåvarande sjukvårdsdirektör Rastad (från Kalmar) tyckte att vi kunde samsas med ambulansen i Tärna om det hände något i Borga under påskhelgen (körtid 2 tim 10 min i bra väglag…).

Det gick inte att övertyga S och Mp att Projekt Balans, sparplanen som börjat rasera en stor del av sjukvården i vårt län, var ett enda stort misstag. Det gick prestige i denna fråga. Jo, det var så. Hur mycket än landstingsråden Olofsson och Winroth förnekar det har vi upplevt detta otaliga gånger under dessa snart tre år som vi kämpat för att få dem att inse att det enda riktiga är att GÖRA OM OCH GÖRA RÄTT. Bortvända huvuden, inga hälsningar, röda kinder och total nonchalans är ett tydligt och synligt bevis.

Löften blev till halvmessyrer som inte fungerat. Det är svårt att ta ett sådant svek och de svikna rättfärdigade bristfälliga och nedvärderande lösningar av den så livsviktiga akutsjukvården. Den lilla människan led. Den lilla människan plågades i onödan. Den lilla människan miste sin tro på sina företrädare, sina mäktiga män och kvinnor, sina lokala politiker.

Ur detta växte DOROTEAUPPRORET.

DOROTEAUPPRORET kommer att bestå. Människorna i den lilla orten mellan Fjäll och kust är bebodd av envisa, rättänkande och underbara människor. Även om det i vissa media visat sig ilskna och upprörda diskussioner och inlägg, ligger det engagemang bakom. Här finns en enastående vilja att rätta till felaktigheter och stödja de som har det svårt. Jag ser hellre att det bubblar över litet tokigt ibland än att ytan är orörd och att ingen bryr sig.
Doroteabor, jag beundrar Er!

DOROTEAUPPRORET kommer att fortsätta att kämpa för en rättvis vård, för en likvärdig vård var i länet vi än väljer att leva, för tillgängligheten, för alla gamla som byggt upp det samhälle vi lever i och nu behöver oss, för alla underbara barn och ungdomar, som vi som vuxna måste skydda och ge framtidstro.
DOROTEAUPPRORET kommer att bevaka och arbeta för att de löften som givits i samband med denna valrörelsen uppfylls. Enträget och ihärdigt kommer vi att kontrollera och gräva.
DOROTEAUPPRORET kommer att bli ännu större om S, Mp och V får behålla makten i VLL. Vi vet ju att de inte vill GÖRA OM OCH GÖRA RÄTT!
DOROTEAUPPRORET kommer att se till att vi alla får veta hur och när Allianspartierna, om de får makten, uppfyller sina löften om att återställa akutvårdsplatserna vid sjukstugan i Dorotea, att återinföra läkarjour där och att ge Åsele en riktig ambulans och hur de ser till att primärvården får mera resurser, mm.

DOROTEAUPPRORET kommer att fortsätta att vara en rörelse, som bryr sig om den lilla människan och kämpar för lika vård för alla!

Bli först att kommentera

Debatten om vår framtid är över. Nu har väljarna ansvaret.

Av , , 4 kommentarer 19

Ja, jag var på debatten på MB i Dorotea ikväll. Jag lyssnade noga för att eventuellt få höra att Peter Olofsson (s) och Robert Winroth (Mp) skulle säga att ge hade gjort fel och det inte blev så bra med Projekt Balans. Jag lyssnade noga för att få höra att de ville GÖRA OM OCH GÖRA RÄTT. Men nej, det fanns ingenting sådant någonstans!

Peter Olofsson fortsatte enträget att skylla på regeringen att han inte fått det att gå ihop de senaste fyra åren. Robert Winroth fortsatte att hålla med Peter Olofsson och att påpeka att ”det är den största utmaning man kan tänka sig…” Fakta är ändå att dessa herrar inte alls har ”sparat” någonting. Underskottet är fortfarande stort trots att de dragit ner budgeten (ca 8 500 miljoner!) med fyra miljoner på akutvårdsplatserna i Dorotea och ambulansen i Åsele! Det kan jämföras med att man låter bli att köpa en tablettask för fyra kronor när man har 8 500 kr i plånboken. Samtidigt lägger man 100 kr på teater, 20 kr på en flygplats, 250 kr på en förening… (dvs en massa annat!) Förutom detta har människor, sjuka människor, skjutsas hit och dit alldeles i onödan. Dessa små sköra människor har flyttats från sin hemort till ett lasarett till en annan sjukstuga – fram och tillbaka. Fy skäms på de styrande politikerna som tillåtit detta! För så litet pengar bäddar de för en otrygghet och en rädsla att bo kvar. De bäddar för att företag inte vågar etablera sig pga dålig tillgänglighet för akutsjukvård.
Dessa herrar visar att det inte finns vilja att låta HELA LÄNET FÅ HA EN RÄTTVIS SJUKVÅRD!

Jag saknade Maria Grip. Med henne som gruppledare i Vänsterpartiet kände vi att vi hade stöd i vår kamp för lika vård för alla. Vi visste vad de stod för. Hon visade det tillsammans med deras partiledare Jonas Sjöstedt vid besöket på sjukstugan. Nu kändes det inte så. Vart har viljan att stödja en kamp för den lilla människan tagit vägen hos Vänsterpartiet? Är det så att positionen bredvid S är viktigare? Makt?

Allianspartierna uttalade alla fyra mycket tydligt, vid flera tillfällen under debattens gång att LIKA VÅRD FÖR ALLA är oerhört viktigt. De förklarade varje parti för sig att de är beredda att återinföra akutvårdsplatserna vid sjukstugan i Dorotea och att ge Åsele en riktig ambulans tillbaka!

Nu är det Ni väljare som avgör hur sjukvården i vårt län skall se ut. Det är Ni väljare som avgör om hela länet skall leva. Ni avgör!

Rösta så att alla kan känna sig trygga oavsett var de bor, Rösta för lika vård för alla!

PS Peter Olofsson. När valet är över, kan Du börja hälsa på oss då? Det känns så konstigt när en vuxen människa i en maktposition som Din, smyger bakom andra och inte tittar åt vårt håll.

4 kommentarer